Retrokids

Två år mellan fototillfällena. Det är samma typ av värmebölja, samma 70-talslinne, samma Pippimamma (aningen mer sliten på bild nummer två...), men två olika, fast lika charmiga bebisar:).....

"Jag tror, jag tror på sommaren..."

Kommer ni ihåg den sången? Den brukade vi allt som oftast sjunga i kören på sommaravslutningar i skolan och är alltså ytterligare en av de låtar som påminner mig om långa, lata och soliga sommarlov. Och just nu har vi verkligen sommar! Efter att ha suttit och huttrat på lekplats med 12 grader, duggregn och snålblåst förra söndagen är det redan 28 grader varmt i skuggan idag..

Det enda som saknas vore att inte vara fast mitt inne i storstan där asfalten redan börjat dallra och det är helt omöjligt att ge sig ut med kidsen mitt på dagen.. Det är då jag allra mest saknar en lummig trädgård och det som varenda svensk tar för givet: att man kan sticka iväg och ta sig ett svalkande dopp i hav eller sjö på enkelt och smidigt sätt. Här ligger visserligen havet inom en timmes bilväg, men det är omöjligt att ta sig dit utan att sitta fast i bilkö på flera timmar och det har vi ingen lust med. Så vi väntar och längtar till vår Sverigesemester då det förhoppningsvis kommer bli tillfälle till många härliga dopp i vår torpsjö:).

Skönt då att kunna ge sig iväg på mysigt midsommarfirande igår hos min kompis Linnea, som efter att jobbat för UD i Sydamerika, för FN i Geneve nu återvänt till Bryssel tillsammans med sin belgiske sambo Jeroen och deras coola killar Max och Adrian. Kul! Det var förresten Linnea som var med mig den gången jag blev så tagen av drottnings Silvias kungliga charm;)..

Mindre kul att det var värsta bilköerna på vägen till Waterloo pga att ett idiotiskt planerat vägarbete (welcome to Belgium....) och att en resa som skulle tagit 20 minuter tog en och en halv timme.. Men, men, båda barnen slocknade i bilen och var sedan pigga resten av eftermiddagen så det kunde varit värre..

Vi började med lite firande på Skandinaviska skolan där vi dansade runt midsommarstång och barnen fick springa runt på härligt stora gräsmattor utan hundskit på, vilken lyx....

Oskar blev överlycklig när han fick syn på sin bästis från dagis, nämligen Oscar. De två har jättekul ihop jämt och det tog inte lång tid innan de stack iväg ihop, hand i hand för att leka runt och busa tillsammans. Oscar är redan antagen på den skolan Oskar står på väntelista och jag hoppas så att de kan få börja tillsammans...

Visst är de söta ihop:).

Väl hemma hos Linnea och Jeroen bjöds vi sedan på fantastiskt mysig midsommarmat i deras mysiga och med belgiska mått, enorma trädgård.
Sill, potatis, pajer, sallad och annat gott för de vuxna...Saft, korv med bröd och köttbullar för de små....
Linneas charmörer. Max och Adrian. Oskar var hur imponerad som helst av alla deras leksaker och när det var dags att åka hem var det svårt att få honom med sig eftersom han med allvarlig min berättade för mig att "Oskar arbeiten" med att lägga alla leksaksbilar under dynorna på vardagsrumsfåtöljerna...

Väl hemma vid niotiden stupade båda barnen nöjda i säng och jag och Lars avslutade kvällen med en öl på terassen. För allt tal om att vilja flytta hem så har vi faktiskt också många goda vänner som bor just här och det känner vi oss väldigt glada och tacksamma över. Kanske har vi just nu faktiskt det bästa av båda världar?...

Bröllopsfeber

Jag är väl ingen direkt fotbollsfantast, men har inget emot att titta lite på fotbolls-VM så det har ju blivit en hel del sådant på teve den sista veckan. Däremot tyckte jag det var lite kul att titta på ett annat "live event" idag som verkar ha internationellt intresse...

Ja, just det, kronprinsessans Victorias bröllop. Jag har ingen speciell åsikt om vårt kungahus, men tycker nog att de gör ett bra "jobb" vad gäller att representera Sverige och verkar ha fötterna hyfsat på jorden, speciellt i jämförelse med hur det står till med en del andra kungligheter i Europa. Dessutom får jag stoltsera med att faktiskt ha fått hälsa på drottningen för några år sedan. Hon var nämligen inbjuden på ett välgörenhetsarrangemang i Bryssel när jag jobbade på Europaparlamentets pressavdelning som vi rapporterade ifrån. Mitt intryck? Oj vad liten hon är i verkligheten och vilken karisma hon har. Jag blev helt oväntat alltså väldigt imponerad;)...

Jag var ju för liten för att komma ihåg kungens bröllop, men har alltid tyckt att Silvia var otroligt stilig och vacker på de bilder jag sett. När jag nu satt och tittade på tysk teve som körde live hela eftermiddagen (de var helt begeistrade på ett ganska komiskt sätt över de minsta små fåniga detaljer; vårt kungahus är nog mer poppis i Tyskland än i Sverige) så kunde jag snabbt konstatera att Victoria också såg fantastisk ut. Vilken klänning!! Nu kostar den ju säkerligen en förmögenhet, men visst var den fantastiskt snygg! Klassisk och elegant och helt "up my alley".Ja, både brud och brudgum strålade och såg fantastiskt förälskade ut och det är alltid lika underbart att bevittna oavsett om det är kungligheter eller vanliga dödliga som gifter sig;). Om jag går förbi en kyrka eller rådhus och ser ett brudpar vara på väg in eller ut så kan jag inte låta bli att stanna till och "stjäla" lite av den glädje och förväntan som alltid ligger i luften på en bröllopsdag. Statistiken talar ju visserligen sitt entydiga språk och många äktenskap slutar i skilsmässa, men just denna dag ligger ju framtiden rosenröd och hoppfull framför bröllopsparet och det är så härligt att se.

Det kanske är läge då för oss här att äntligen planera vårt bröllop. Vi har ju trots allt varit förlovade i tre år och det var ju meningen att vi skulle gift oss vid det här laget, men graviditeter och barn har ju kommit emellan. Vi får se hur det blir. Jag tror att de flesta av våra vänner och familj givit upp hoppet om att vi ska komma till skott (ingen frågar längre när bröllopet kommer..), men, men, kanske, kanske blir det något arrangerat innan barnen blir tonåringar;).

Nu är det dock slut på bröllopsromantiken och vi kollar återigen på fotboll. Heja Danmark!!

Weekend i norr

Vi har precis kommit tillbaka från en jättemysig helg hos kompisar i norr. Eller för de flesta av er som läser denna bloggen, snarare söder.... Tre dagar i Malmö hos Anna-Lena, Kurt och Sophie som var precis lika lyckade som vi hade hoppats på. Minus vädret då kanske eftersom solen mest lyste med sin frånvaro och vinden låg på halv orkanstyrka ett par dagar.. Fast det regnade inte när vi var ute så vi kunde ändå hitta på det vi hade tänkt oss (minus en dag på Malmö beach förstås....).

Vad hittade vi då på? Jo, det blev en massa konstutställningar, biobesök, museum, shopping, häng i barer och på restauranger, sena kvällar och lata sovmornar....

Eller vänta lite nu, nu misstar jag mig. Det var så en tripp till Malmö hade kunnat se ut för några år sedan utan tre vilda barns sällskap;)... Nej, det var inte den typ av helg vi hade nu och det är inte heller något jag saknade för vi hittade på en massa annat kul istället. Vi har varit på otaliga coola lekplatser, busat runt på Folkets Park, gått och badat (Sophie var som en säl i vattnet medans mina barn än så länge är väldigt försiktiga...), besökt Västra Hamnen, fikat, käkat jättegod mat hemma hos Löfs och fått uppleva hur kul Sophie och Oskar har tillsammans. Efter den första kvartens blygsel var det full rulle på dem hela helgen och det första Oskar sa på mornarna när han vaknade var "vänta Sophie".

Full fart i Folkets Park...
...där man också kunde åka i ett sådant här fint tåg....
....åka rutschkana.....
..och klättra.
Nina var väldigt imponerad av de större barnen. Själv fick hon nöja sig med att gunga i babygungan, men det var å andra sidan riktigt roligt.
Coola killar leker i sanden..

Anna-Lena plus bebismagen. Bara en månad kvar nu. Så spännande!
Vi kollade lite på fotbolls-VM på kvällarna. Det är synd att Sverige inte är med. Om inte annat för att vi ju här har de charmigaste supportrarna man kan tänka sig:).
Fast fotboll fick de ju spela iallafall och det var kul. Pappa Lars och pappa Kurt hade minst lika roligt som barnen och enades om att just dessa två barn nog hade ovanligt mycket fotbollspotential och bollsinne...
Sophie cyklar, Oskar springer efter. I sommar får vi inhandla en trehjuling till Oskar att ta hit till Bryssel (den typen av cyklar är svåra att få tag på här) så att de kan cykla ikapp nästa gång.

Tack familjen Löf för att vi fick komma och stöka till det hos er. Det var verkligen en toppenhelg!

Det börjar röra på sig.....

Till skillnad från många kompisars barn har mina inte alls varit speciellt tidiga i utvecklingen vad gäller den s.k. mobiliteten;).. Oskar började rulla runt först vid sju månader och kröp och stod upp när han var drygt nio. Det tyckte jag var rätt sent då, men det är ingenting jämfört med Nina..

Hon är otroligt duktig med finmotoriken och "pratar" mycket, men att förflytta sig har inte alls varit intressant. Lägger man henne på rygg eller mage blir hon störtsur och börjar skrika argt efter bara några sekunder.. Jag var lite orolig över att hon inte alls gjort tillstymmelse till att röra på sig, men sedan fick jag höra från min mamma att jag minsann inte kröp förrän jag var tio månader. Så Ninas lathet på området har hon alltså från mig;).

Fast nu har det precis börjat hända saker. Imorse satte jag Nina som vanligt på golvet bland lite leksaker, gick in i köket en minut eller så och när jag komm tillbaka satt hon en halvmeter längre bort, vänd åt andra hållet.. Hon har börjat hasa sig bakåt i sittande ställning. Hon tar sats med händerna och trycker till. Det ser ganska lustigt ut, men alla sätt är ju bra förutom de dåliga..

Jag har inte lyckats få fenomenet på kort eller film ännu, men detta kort är också från idag. Som ni ser är Nina en hejare på att klappa händerna!

Kul med mormor och morfar

Vi har haft en jättemysig vecka tillsammans med mormor och morfar i Bryssel.

Det har varit underbart härligt sommarväder och och alla har uppskattat besöket. Mormor och morfar har bondat ännu mer med Nina och busat runt med Oskar medans jag och Lars har fått tillfälle att både gå på fest själva, övernatta på hotell och dessutom klämma in en flott lunch på Michelinresto.. Jag älskar mina barn över allt annat, men det är ändå så skönt att få lite tid för sig själv ibland;).

Nina charmade både mormor och morfar totalt. Hon är väldigt social nu och älskar att sitta i knäet och mysa, klappa händerna, vinka och kramas.
Den fina virkade klänningen på mittenkortet är gjord av min älskade farmor och Nina är minst lika söt i den som jag var sommaren 1973!

Det är tufft att "arbeta" i sandlådan på lekplatsen i värmeböljan. Tur att man kan svalka sig med en av mammas hemmagjorda (och väldigt kladdiga) yoghurtglassar...

Mormor är också bra på att pyssla och gjorde helt andra typer av toalettgubbar än de mamma gör.

Sol, sommar och fest

28 timmars vuxensemester... Det har jag och Lars precis upplevt i Antwerpen. Goda vänner gifte sig och vi passade på att ta en heldag i stan samt övernattning på hotell eftersom våra guldklimpar blev uppassade av mormor och morfar hemma i Bryssel..

Förväntningarna på en mysig dag och trevlig fest var naturligtvis höga eftersom det inte blir så ofta man kan ge sig iväg på egen hand och jag kan glatt meddela att vi inte blev besvikna. Vi hade en toppenlördag på alla sätt och vis. 27 grader varmt och rena medelhavsatmosfären gjorde bröllopsceremonien i Antwerpens stadshus och efterföljande drink på terass väldigt lyckad och feststämningen var redan där på topp.

Sedan hade vi en avkopplande dag på stan med god lunch på grekisk restaurang, lite shopping och fika innan det var dags att klä om sig inför kvällens bröllopsfest. Jag hann med tre ombyten. En klänning för bröllopsceremonien, en för stadsflanerandet och så en cocktailblåsa för festen. Man får passa på när möjlighet ges!

Lars och jag sa till varandra när vi promenerade till festlokalen (en takterass på en restaurang precis vid floden med magnifik utsikt över Antwerpen) att vi inte skulle stanna för länge utan se till att vi kom i säng i hyfsad tid för att kunna sova ut ordentligt etc. etc..

Fast ett antal cremant och mycket trevligt socialiserande senare stod det klart att det nog inte alls skulle bli en tidig hemgång. Nej, istället blev det nio timmars partytajm och vi snubblade inte hem förrän klockan tre på morgonen. Men, det var det värt! Vartannat år kan man ju få slå klackarna i taket och det var ganska exakt två år sedan det hände sist på ett annat mycket lyckat bröllopsfirande.

Hemma hade ingen saknat oss det minsta och barnen hade båda uppfört sig exemplariskt. Det känns skönt och bådar gott inför fler barnvaktstillfällen i Sverige i sommar:).

Tyvärr har jag inga kort att visa för när jag skulle ladda upp dem hittade jag inte kameran och det visade sig att den hade vi glömt på hotellrummet... Så, bilder kommer senare i veckan istället.

Nu tid att läsa söndagstidningen medans barnen sover (samtidigt för ovanlighetens skull!) innan vi allihopa sticker till vårt favvobrasserie för en sen lunch/tidig middag.