Funderingar från Bryssel

Nedbäddad..

2012-02-10T20:08:00.000+01:00

..i soffan med sprängande huvudvärk, ont i hela kroppen, frossa, snuva och ont i halsen. Rena rama influensavarningen på det alltså. Det suger verkligen att ligga här och må dåligt en fredagkväll. Fast å andra sidan så är det ju denna fredagen och inte nästa så det är ju något att vara glad över iallafall. Jag hoppas det inte fullfjädrad influensa så jag slipper ligga såhär resten av helgen.

Hoppas er helg har börjat bättre:)!

Affärsresor

2012-02-08T20:03:00.001+01:00

Visst borde det vara förbjudet att ha flyg som går klockan halvsju på morgonen? Imorrn är det andra torsdagen i rad som jag sätter mig på ett sådant flyg och jag vet hur trött jag kommer vara när jag landar hemma i soffan igen efter 14 timmar. Det är tortyr att gå upp klockan fyra på morgonen. Det är ju inte ens morgon utan mitt i natten. Jag borde kanske flugit ikväll, men då hade jag ju inte träffat barnen.

Borde alltså gå och lägga mig inom en timme för att orka med. Så trist. Fast hinner nog med en Corona innan dess. Det måste ju vara perfekt som sängfösare, n'est pas?

Så kallt

2012-02-07T21:09:00.005+01:00

Imorse var det minus 10 grader ute när det var dags att ge sig av på den timlånga rundan innan barn och mamma var på dagis, skola och jobb. Såklart tog det som vanligt tre gånger så lång tid som det borde att ta på alla vinterkläder. På barnen vill säga för som utlandssvensk i Belgien har jag inga passande ordentliga vinterkläder längre. Det brukar ju sällan behövas när det bara är minusgrader några dagar per år och snöar ungefär lika ofta. Fast idag var det läbbigt kallt utan den rätta utstyrsel och jag frös som en hund i mina ofodrade stövlar, kjol (ja, det var ju ovanligt korkad klädsel) och vinterkappa när jag och Oskar stod och väntade 20 minuter på den förbaskade bussen (som ska gå var femte minut). Vi var redan sena eftersom Oskar på Ninas dagis påpekade att han glömt sin ryggsäck hemma. Och eftersom ryggsäcken innehåller mellanmål så var det ju bara att återvända hem och hämta den först. Stress, stress och mer stress. Oskar hade gymnastik halvnio och jag hade ett möte prick nio. Ingen av oss hann i tid. Dessutom tog det mig en timme och två koppar te att tina upp efter den morgonpendlingen.

Det ska fortsätta vara kallt hela veckan. Och nu vill jag ju inte vara otacksam för det är ju härligt med sol och lite vinterväder, men jag kan inte riktigt förstå poängen om vi inte har mer än den lilla pudersnö vi har nu. Oskar pratar fortfarande om pulkaåkning och snögubbar. Själv räknar jag ner dagarna till sandslottsbyggande och klädkombinationer som består av shorts och t-shirt. Tänk att slippa jaga två barn som inte vill ta på sig alla femtioelva ytterplaggen varje morgon en vecka....

Charmerande? Vem, jag?

2012-02-02T21:58:00.009+01:00

Igår hade jag en maratonsarbetsdag. Skuttade upp i halvfem (eller skuttade är nog att överdriva..rejält...) och satt på ett plan riktning Zurich klockan sju. Planet var fullsatt. Jag var i minoritet som a) kvinna och b) under 45 år, men kände mig ändå ganska välanpassad bland alla affärsresenärerna eftersom jag dagen till ära bar en dräkt. Ja ni hörde rätt: en dräkt. Inte en kjol och kavaj utan en strikt, men klassisk halvkort klänning och matchande (ja ni hör ju, "matchande".....) dräktjacka. Till det högklackade svarta pumps, ovanligt välfriserat hår och läppstift. Det var knappt så jag kände igen mig själv när jag tittade i spegeln.

Men ibland hjälper det verkligen att klä sig för rollen. Och denna dag innebar ett möte med de allra högsta hönsen så då kändes det faktiskt bra att man iallafall kunde se ut som om man visste precis vad man gjorde;). Fast alla var faktiskt väldigt tillmötesgående och trevliga, dagen blev lyckad och diskussionerna flöt på bra.

Däremot var det skönt att slänga sig i en soffa på ett fik på flygplatsen och bara pusta ut. På vägen hem i taxin från Bryssels flygplats igår uppfattade jag inte först vad den trevliga taxichauffören i 30-årsåldern pratade om (vid det laget tänkte jag inte på mycket annat än att få komma hem och gå och lägga mig). "Pardon monsieur?" sa jag. "Vous etes charmante" upprepade han då och ville sedan bjuda ut mig på en drink. Tack, men nej tack sa jag, men det är klart att man blev lite smickrad. Fast det var ju mörkt såklart och kanske lade han mer märke till den korta klänningen än något annat. Jag menar "dräkten"... Vem vet, fortsätter jag i samma anda kanske det inte tar lång tid innan dräkten blir pastellrosa och passande pärlhalsband åker på;).

Glad i böcker

2012-01-30T21:02:00.001+01:00

Så länge jag kan komma ihåg har jag älskat böcker. Vi hade alltid många barnböcker hemma när jag var liten och jag har många minnen av Barbapapa, Kalle Kanin, Pricken, Pippi, Emma och Totte för att nämna några få. De här böckerna är faktiskt lika roliga att läsa nu för Oskar och Nina som än så länge verkar lika förtjusta i böcker som jag. Det glädjer mig eftersom jag själv alltid tyckt att det varit så underbart att försjunka i en bra bok. Jag hade visserligen en dipp i mitt bokläsande när jag var i 20-årsåldern och inte riktigt hade ro nog att läsa, men den höstdagen 1995 då jag fick Miss Smilla´s feeling for snow i present av en kompis i Hull tog mitt bokintresse fart igen. Jag kan fortfarande komma ihåg hur fantastisk jag tyckte att just den boken var.

I helgen var jag hemma i Skåne (det spelar ingen roll att jag inte bott där sedan jag var sju, det känns ändå alltid lite som hemma) och fick, (barn-, man- och hund-fri som jag var), möjlighet att spendera ett par timmar i ett par bokhandlar. Jag vill ju helst läsa engelska författare på orginalspråk och svenska och nordiska böcker på svenska (tanken på att ha en och samma författare på olika språk stående tillsammans i bokhyllan stör mig;)) så jag passade på att ladda upp passande böcker. Plus att jag fick låna två av Mrs Bookpond.

Såhär ser min senaste bokstapel ut. Jag ska försöka hålla mig och spara några till semestern. Bara 18 dagar kvar till solen och värmen!

Och såhär ser det ut när Nina och Oskar sitter i sin "bok-koja" och läser böcker koncentrerat. De är också väldigt förtjusta i Barbapapa.

Januariseg

2012-01-25T20:41:00.002+01:00

Jag köper tulpaner och fler tulpaner. Jag går och lägger mig i tid på kvällarna. Jag hittar på kul saker med barnen på helgerna. Jag träffar kompisar och försöker hitta tid till att träffa affärskontakter på restaurang för att kombinera nytta med nöje. Ändå tycker jag att januari har varit en väldigt seg månad. Det är fortfarande nattsvart på mornarna och även de nätter då jag sovit mina sju timmar är jag trött. Jobbet kräver multi-tasking och nu blir det jobbresor varje vecka fram till sportlovet. Allt rullar på rätt bra, men jag har inte riktigt hittat flytet efter julledigheten.

Jaja, det är förhoppningsvis bara en tidsfråga innan vårpiggheten dyker upp och imorrn bär det av till Sverige för studiebesök och sedan väntar en Malmöhelg. Utan man och barn, men med trevligt sällskap av Fru Löf och Kompani. En natt på hotell, sovmorgon och frukost i lugn och ro ingår också. Hur länge sedan var det jag upplevde det sist? Det kommer kännas lyxigt. Fast det skulle inte förvåna mig om jag vaknar klockan sex i vilket fall som helst. Det sitter liksom i ryggmärgen vid det här laget. Och även om jag ofta säger att jag önskar jag har mer tid för mig själv vet jag redan med mig att nästan fyra dagar utan busungarna kommer leda till abstinens;).

Dags att packa väskan nu alltså. Så mycket enklare när man åker på egen hand!

Cykeltur

2012-01-17T21:17:00.000+01:00

Äntligen lite fint, kallt väder i Bryssel. Som höll i sig över helgen också för ovanlighetens skull. I lördags var det fullt upp med shopping för både mig och Lars i omgångar (ja, fler skor på rean faktiskt) och andra ärenden. För att hinna med allt utan mer stress än nödvändigt skrev jag dagsschema som innehöll allt från när Zora skulle promeneras till när vem skulle sticka ut på ärenden. Kändes lite jobbaktigt, men det fungerade jättebra och allt blev avklarat:).

En av uppgifterna i lördags var att äntligen hämta Oskars födelsedagscykel i cykelaffären (Oskar ville att den skulle vara blå och den färgen fick man bara in alldeles nyligen) och i söndags var det dags att ta den första turen i parken.

Såhär glad kan man se ut då. Det gick riktigt bra för att vara första gången, men det är klart att stödhjulen hjälper ju till...

Nina ville ju inte vara sämre så hon rullade på på sin nya cykel. Och jag gick dubbelvikt och hjälpte till med balansen runt hela parken (och ja, jag fick ryggont av det).

Nästan vår

2012-01-10T21:00:00.000+01:00

Nu är det nästan vår. Julpyntet har plockats bort, dagarna är gråa, men ljusare, jag är aningen (men bara en gnutta aning...) mindre morgontrött, jag kan knäppa upp knapparna på yllekappan halvvägs till jobbet eftersom det är 9 grader varmt ute och jag kommer på att ibland kommer den riktiga våren faktiskt hit redan i februari.Och ifjol hade ju vi osannoklikt nog sommarvärme i mars. Yippie!! Dags att köpa tulpaner i veckan alltså för nu lägger jag ner den här vintern. Den var inte mycket att hänga i julgranen direkt med allt sitt regnande och stormande så nu åker den ut med julsakerna. Jag plockar fram mitt positiva tänkande från dammhögarna i garderoben och ser framför mig en snar framtid då vårjackan åker på och vi sitter och läppjar rosévin på terassen i vårsolen. Där vill jag befinna mig.. Så snart det bara är möjligt...

Nina och Oskar tyckte det var synd att det inte blev någon snö i torpet. "Mamma, vi måste bygga en snögubbe" sa Oskar den morgonen vi hade frost ute. Lite svårt förstås. Däremot gjorde vi en jättefin snölykta byggd av isiga bitar av snö som vi "limmade fast" i minusgrader med vattenkanna. Nästa morgon ville Oskar fortsätta hälla vatten på den. "Jag vill att den ska växa och bli större". :).

Lycka i en liten ask....eller tre..

2012-01-09T21:03:00.006+01:00

Har knappt suttit en timme på jobbet efter semestern innan min praktikant kommer inrusande med andan i halsen och talar om att han tänker åka till Afrika och jobba. På söndag... Han skulle ha jobbat tills april... Han har flera projekt på gång som nu faller mellan stolarna... Blir irriterad, men kan knappast neka honom ta vad han anser vara ett drömjobb... Dags alltså att skaffa ny praktikant. Läge att tänka om arbetsplanen i vinter.

För att bli på bättre humör tog jag spårvagnen ner till min favoritskoaffär där rean nu är igång och en halvtimme och två mindre och en större ask senare kände jag mig redo att tackla jobbet igen. Två högklackade skor och ett par boots blev bytet. Jag menar, man måste ju se till att vara passande klädd på Viktiga Möten så egentligen var ju dagens inköp helt rättfärdigade ur ett jobbperspektiv. Och så blir man ju glad också. Ibland kan man nog köpa lycka ändå;). Sedan kan man ju faktiskt aldrig, aldrig ha för många skor:). Eller hur?

Förhoppningar 2012

2012-01-02T13:48:00.008+01:00

2011 har kommit och gått och nu står man här på tröskeln till 2012 och funderar på vad det kommer erbjuda.

Förra året började Nina gå och prata ordentligt, Oskar knäckte det franska språket, Zora opererades och blev piggare på promenaderna, jag var utan jobb i tre kvartal, men läste franska på mornarna och hängde på lekplatserna på eftermiddagarna. Hela familjen hade en fantastiskt skön och lång sommar i torpet innan den intensiva hösten med nytt jobb började. Sista kvartalet var helt klart det tuffaste. Väldigt roligt med jobbet, men också stressigt i perioder, sjuka barn, sjuka vuxna, mer stress, dåligt samvete, trötthet och mer trötthet och ett ständigt pusslande för att få livet med två heltidsjobb, två barn och en hund att gå ihop.

Mina förhoppningar för 2012 är väl det gamla vanliga; att jag ska känna att jag lever det livet jag vill leva här och nu, att jag blir nöjd med de val jag gör i arbetslivet, hemma och i det sociala umgänget, att mina Att Göra-listor blir lagom långa och leder till en underlättad vardag och inte lägger ribban så högt att de istället blir stresstermometrar, och att jag jobbar mer på att nöja mig med Lagom Bra både på jobbet och i familjelivet. Dessutom vill jag se till att få lite mer tid till att göra saker själv. Vare sig det handlar om träning, shopping eller en helg med kompisar.

Sprang på "Lycka till! Om balans i livet och andra floskler" av Tinni Ernsjö Rappe och Jennie Sjögren på Emmaus för 5 spänn häromdagen och den kan väl vara en bra bok att få läst här i torpet under ledigheten. Återkommer med eventuella visdomsomsord om den faller i smaken. Kapitlet "Tjenare lathet, eller om att slarva sig frisk och framgångsrik" låter ju onekligen som något som skulle passa mig finemang;).

Nedan kommer lite nyårshälsningar från den flotta fest vi var på Chez Grahms.
Här är tjejerna uppklädda och förväntansfulla inför kvällens festligheter
Medans vi vuxna serverades bubbel blev det filmvisning för barnen.Ola körde sitt minutschema i köket och det gav bra resultat. Hummer, lamm och chokladfondue (ja, inte tillsammans dock) gjorde nyårsmiddagen väldigt lyxig och smakfull.
Dags för lite nyårsfirande för de minsta festdeltagarna.Vem behöver raketer när det finns stora tomtebloss?.Wii-spel avslutade kvällen. Om det nu inte syns här så är det Just Dance.... Inte lika lätt som det ser ut. Om man inte heter Anna (och har smygövat alla danserna eller mixtrat med spelet eller något annat skumt) och vinner alla danstävlingar med tusentals poäng....

En dag utan barn

2011-12-30T20:07:00.009+01:00

Oj vad tyst det är här i torpet utan barnen. Det var länge sedan jag kunde höra den landsbygdska tystnaden som jag gjort idag. Det är nästan lite spöklikt. Jag är helt enkelt inte van vid ett liv utan ständiga utrop, kommentarer, funderingar, frågor, illvrål, skratt och allt det där som Oskar och Nina tillför vår vardag. Om mitt liv i vanliga fall ofta känns som det levs i fast forward så har det nog idag gått i slowmotion. Och det lustiga är att jag inte vet om jag har tålamod till en såpass nedtaggad tillvaro numera. Vanligtvis händer det ju alltid tre saker samtidigt och jag gillar det för det mesta. Fast visst är det skönt att få nästan två dagar vuxentid.

Såhär såg min dag ut:
8.30-vaknar utsövd, men med ryggont. Jag är helt enkelt inte van att ligga ner nio timmar i sträck...
9.30-äter engelsk frukost med bacon, ägg och ugnstekta tomater med god aptit.
10.00-10.30 -läser (Lost dogs and lonely hearts; passande lätt semesterlektyr)
11.00-15.00- shoppar och lunchar med Lars i Alingsås (om det nånsin blir vår och sommar igen så har jag nu den ideala Bondelidtoppen att ta på mig...)
15.30-16.00-är lite sugen så fixar latte och äter kondisfika i torpet
16.00-17.30-läser igen
17.30-19.00-ägnar mig åt internetsurfande för att hitta bra solresa i februari (att det alltid tar såådaan tid..)
19.00-19.30-surnar till då alla internetsidor kraschar i ett, tröstar mig med cider och ostbågar
19.30-20.00-bokar resa & lägenhetshotell till Fuerteventura 17-24 februari. Hoppas vi valt rätt.
20.00-tar fram oxfilén ur kylskåpet, sätter in potatisklyftorna i ugnen.
20.20-bloggar, dricker ett glas Riesling och tittar på brasan. Saknar busungarna litegrann...

Mer och mer jul

2011-12-29T19:15:00.015+01:00

Vi har haft den där Adolphson och Falk-julen jag hoppades på. Minus snön som lyst med sin frånvaro och nog lär göra det resten av jullovet. Men, men, man kan inte få allt och vi är alla väldigt nöjda med våra dubbla julfiranden. Först tysk jul i Heidelberg följt av svensk jul i Borås. Och drivor av julklappar såklart. Iallafall till barnen;).Oskar tog uppgiften att smycka granen på största allvar.Nina ville ju inte vara sämre såklart;). Allt som storebror gör kan hon göra minst lika bra.
Och mycket presenter kom tomten med såklart. Både till stora och små.Den här var en av de populäraste julaftonskväll. Och medans barnen lekte....
....så drack vi vuxna champagne och öppnade våra klappar i lugn och ro.Man kan göra fina julekronor för prinsar och prinsessor av en välkänd hamburgerkedjas give-aways (denna ligger precis halvvägs mellan Bryssel och Heidelberg och är utrustat med stort lekrum inomhus så ett givet stopp för oss).Väl i Borås var det dags för mer jul. Komplett med maffigt och smarrigt julbord och allt. Tack mamma! Kusinerna var också där såklart och Nina ville väldigt gärna mysa med Axel.Det ville jag också. Väldigt-Gullig-Bebis-varning på Axel just nu. Nästan så man blir sugen på en trea när man ser hans gurglande glada uppsyn. Fast, nej, jag är rätt säker på att jag kommer att förbli tvåbarnsmamma. Tur att man kan få "låna" andras gullungar istället ibland:).Tomten var snäll och besökte oss igår fast att hans jularbetspass ju egentligen är över. Och så lades paketen på hög igen. Alla barnen var väldigt uppspelta och den där blygheten jag kommer ihåg från min barndom under tomtens besök var ingenstans att se. Fast det var kanske för att denna tomten inte halvröt "Finns det några snälla barn här?!" på det sättet som han gjorde när jag var liten....

Summa summarium: två jättebra avkopplande familjejular, all jobbstress glömd och långt borta och ett riktigt bra jullov hittills. Just nu är jag och Lars i torpet. Helt själva. Vi har lämnat barnen hos mormor och morfar och ska nu njuta av ett par dagar i lugn och ro. Typ sova länge, tända en brasa, läsa oavbrutet mitt på dagen och göra ingenting typ.. Får väl se hur det går. Har en känsla av att jag kommer vakna tidigt för att det är så tyst imorrn och inte riktigt kommer ihåg hur man spenderar en hel dag utan att tänka på andras behov först. Men det ska bli skönt, skönt, skönt. Snacka om lyx på högsta nivå för oss!!

Nu japansk middag och gott vin. Life is good...

Julefriden nära

2011-12-22T19:45:00.006+01:00

Nu är det äntligen semester och jullov för hela familjen. Det känns underbart skönt och jag känner att sista veckornas stress faktiskt har släppt helt och hållet. Nu ska jag bara koppla av och umgås med familj och vänner. Jag tror hela familjen behöver vila upp sig lite och med två veckor på oss ska vi nog hinna med det också trots allt resande.

Imorrn beger vi oss av till Heidelberg där vi stannar över julhelgen och sedan styr vi kosan norr den 27:e. Jag håller tummarna för att vi får se lite snö i Sverige. Härnere har den lilla snö som fallit genast smält bort och som den vinterälskare som jag är så vore den allra bästa julklappen iår vara att få uppleva ett vitt snötäcke under torpvistelsen.

Nu dags för den sista lilla packningen innan det blir dags för en Corona och en pizza för oss vuxna. Barnen har precis somnat glada och mätta efter att vi alla ätit lussebullar, pepparkakor, Omas julkakor och mandariner för att fira att Nu Är Det Faktiskt Snart Jul. "Mamma, det här är mysigt" sa Nina där hon satt och mumsade på sin tredje pepparkaka.

Jag håller helt klart med. Nu ser jag fram emot den typ av jul som Adolphson och Falk sjunger om på ett sådant briljant sätt. Nu ska det minsann mig bli Mer Jul hemma hos oss också:).
God Jul till er alla från oss alla!

Perspektiv på tillvaron

2011-12-19T20:27:00.003+01:00

Imorse rusade både jag och Lars runt trötta (Oskar vaknade med mardrömmar två gånger inatt och ville gå upp klockan halvsex) och försökte få busiga och glada barn att få på sig kläder, äta frukost och borsta tänderna utan för mycket tjat. Det gick sådär;).

Själv kände jag redan då stressen som sedan bröt ut på allvar komma krypande utför ryggraden och hade väl inte bästa tålamodet för bångstyriga barn. Precis när jag skulle till att med irriterat tonfall säga till Oskar för tredje gången att sätta sig ner och ta på sig skorna så vände han sig om, kramade mig hårt och utbrast "Mamma, du är den snällaste i hela världen".

Där fick jag mig en bra påminnelse igen om vad det är som är verkligt viktigt här i livet. Det är ju barnen jag lever för, inte jobbet och det finns inget jobb-beröm eller prestige i världen som får mig att må lika bra som det gör att få höra sådana saker från Oskar eller Nina. Häromveckan när Nina låg och myste med mig en morgon kröp hon nära, nära, gav mig en stor kram och viskade "Jag älskar dig mamma". Det var en riktigt bra start på dagen:).

Mycket att göra..

2011-12-19T20:18:00.003+01:00

..men inte mycket tid att få allt gjort på. Efter en fullbokad, men mysig helg så har nu stressnivåerna på jobbet redan stigit till sådana nivåer att det nästan känns för mycket. Jag vet att det kan bli såhär precis innan ledighet och jag vet att det är bättre att ha all stress nu än att behöva känna sig tvingad att jobba under semestern, men just nu känner jag press på mig ifrån flera håll för att en viss fråga ska fixas på ett visst sätt innan jul. Och det är inte alls lika enkelt som vissa anser det vara. Så det stressar ju ännu mer och jag kan inte koppla av riktigt ens när jag är hemma..

Inte bra, men jag tar djupa andetag, intalar mig att det kommer att ordna sig på ett bra sätt och att det alldeles snart kommer komma en lugn och skön jul när jag kan ta mig en välförtjänad paus ifrån jobbet och ladda batterierna.

Nu har jag fått iväg kvällens förhoppningsvis sista viktiga mail och funderar på om det inte vore läge med en bra bok, lussebulle och en liten kopp glögg ändå..

Luciafirande..

2011-12-13T19:41:00.010+01:00

...har man inte på belgiska dagis. Och det tycker jag är lite tråkigt för det måste vara jättemysigt att se sina små älsklingar uppklädda till lucior (jag antar att ingen vill vara tärna?), tomtenissar eller stjärngossar. Fast lussebullar har Oskar och Nina däremot bra koll på. Igår var jag ledig (att kalla det semester känns inte riktigt rätt;)) och hade både barnen hemma. Vi passade på att baka ihop så nu blev det alltså lussebullar iår igen, precis lagom till Luciadeadlinen. Jag höll faktiskt på att tänka om när jag mitt uppe i alla förberedelserna upptäckte att jag inte hade tillräckligt med mjöl hemma, men tog ett djupt andetag, drog på barnen jackor, mössor, halsdukar, vantar och stövlar och gick till affären. Vi belönade oss också med pain au chocolat (Oskar), croissant (Nina) och wienerbröd (jag) till morgonfikat (så fort Nina får syn på en kopp kaffe skriker hon glatt "fika!!").Oskar gillade att jobba med degen. Fast han gjorde inga lussekatter utan bara ormar och krokodiler. Alldeles prickiga med russin...Den här tjejen som allt som oftast sover mer än två timmar efter lunch på dagis sover hemma i snitt en halvtimme max. Vi kan inte fatta varför.... Här är hon alldeles yrvaken, men tyckte snart att det var lika kul med degen som Oskar. Hon gjorde bollar med den. Utan russin...Såhär fina blev lussebullarna, lussebollarna och lussekrokodilerna.Att ha lite lussefika var ju också uppskattat såklart. "Mamma, det är mysigt" sa Nina.

Manligt och kvinnligt

2011-12-10T19:46:00.010+01:00

Jag avslutade en ganska intensiv arbetsvecka med ett strategiskt viktigt jobbmöte tillsammans med tre kollegor och en inbjuden policyexpert igår eftermiddag. Inget konstigt i och för sig, men det slog mig när jag satt i mötet att här sitter vi fem kvinnor mellan 30 och 50 år utan en enda man i sikte. När jag började jobba i denna sektor för elva år sedan var den fortfarande ganska mansdominerad, men nu känns det som om vi går in i både ett generationsskifte och en tid när det börjar kännas som kvinnorna börjar komma ikapp också vad gäller positioner och inflytande. Det känns lovande.

Andra skillnader mellan män och kvinnor är kanske mer svåra att få jämlika. Jag är väldigt glad över att jag har en sambo som alltid tyckt det varit självklart att dela hushållsarbete och familjeansvaret lika och de sista månaderna har nog upplägget varit 70% Lars och 30% för mig ibland, men vissa saker verkar mer könsbestämda än andra och jag antar att vi inte är de enda som har den uppdelningen. Det vill säga att jag glatt lämnar allt ansvar för bilen och andra i mina ögon "tråkiga" saker till Lars, medans det nästan alltid är jag som har koll på vem som fyller år när samt planerar nästan alla presentinköp och annat. Är det en typisk tjejgrej eller är jag bara dålig på att överlåta ansvaret till Lars? Hur funkar det hemma hos er? Följande konversation har vi nämligen väldigt sällan hemma hos oss:

Lars:"Katarina, vi är ju bjudna på inflyttningsfest/juldrink/middag hemma hos A och B på lördag, vad ska vi ha ta med oss i gå-bort-present?
Katarina:"Hmm, det där har jag inte ens tänkt på....."
Lars: "Nej, men det gör inget för jag har några idéer. Vi kan ju ta med en flaska vin, fast det kan ju vara lite fantasilöst kanske. En blomma är ju alltid uppskattat och jag vet ju att A gillar rosor, men annars så såg jag Pryl X i en liten butik igår som jag med en gång tänkte skulle kunna vara perfekt. Jag kan gå och skaffa den imorrn".
Katarina: "Perfekt, tack älskling".

Njet, så ser det inte ut här. Än... Kanske går det att få också sådant mer jämlikt. Eller inte;).

Nu står iallafall Lars och tillagar fantastisk japansk mat och serverar mig ett glas iskall champagne här i soffan så just nu känner jag mig ganska bortskämd:).

Det lider mot jul...

2011-12-07T20:06:00.009+01:00

..och nu börjar julkänslan så sakteliga göra sig påmind. När jag var i London med jobbet igår och i måndags så kliade det verkligen i fingrarna vad gällde att slänga sig ut i den londonska julhandeln. Tänk vad härligt att shoppa loss där en hel dag och avsluta dagen på väl vald pub med väl vald pint med öl i handen...

Nu fick det bli workshop och mediaträning istället och det var inte helt fel det heller. Vi jobbar med både duktiga och trevliga konsulter och vi hann med lite socialt umgänge också så det var en lyckad jobbresa. Däremot känner jag verkligen behovet av att skaffa barnvakt för en helg i februari, mars nästa år så att jag och Lars kan komma iväg på vår årliga Londonhelg. Vi funderar alltid på att åka någon annanstans, men så blir det ändå alltid London ändå. Jag älskar den staden helt enkelt och det finns alltid något nytt att upptäcka. Och så finns det schyssta pubar och flotta champagnebarer också;).

Bara drygt två veckor kvar till julafton nu, hjälp vad veckorna flyger iväg. Hemma har vi fått fram adventsljustaken och tomtarna iallafall och pepparkaksbaket gick av stapeln som planerat till Oskars och Ninas belåtenhet. I helgen ska jag se om vi hinner med lite lussebullebak också.Klara, färdiga, baka! Koncentrationen var på topp hos både Oskar och Nina.
Nina åt lika mycket deg som hon kavlade...Wow mamma, vilka fina och smarriga...
.."pippikakor"....

De första 90 dagarna

2011-11-30T19:41:00.012+01:00

I många jobbvägledningsböcker talas det mycket om hur viktiga de första 90 dagarna på ett nytt jobb är för att skapa förtroende bland chefer och medarbetare för sin kompetens och förmåga att få saker och ting utförda på bästa sätt. Även min jobbcoach poängterade ofta just vikten av att fokusera på att se till att förstå en ny organisation snabbt och att se till att man syns ordentligt i viktiga sammanhang redan från början.

Det har varit bra att ha det i tankarna i höst och eftersom jag har haft turen att hamna på en arbetsplats där jag känt mig uppskattad av både styrelse och personal från början har det känts ganska naturligt att ta egna initiativ. Nu sitter jag här idag och inser att dessa första tre månaderna är över nu och det nog känns som om de har rullat på på rätt sätt och att jag har tagit de första stegen för att växa in ordentligt i min roll. Det ska dock erkännas att även om jag trivs så bra så är det ändå intensivt de flesta veckor och jag ser därför verkligen fram emot lite jullov snart:)

Nu när det lider mot jul så får man ju börja tänka på att få alla saker på Att Göra-listan färdig i tid. Den ser rätt lång ut så jag undrar om vi verkligen kommer igenom den på bara fyra veckor. Köpa julklappar kan vi nog dock inte undvika;). En annan sak som stått på listan ett tag är Klippning för Hela Familjen. Idag körde vi "3 for 1" och fick 75% av familjen julfina på så sätt att Lars, Oskar och Nina klippte sig hos Lars frisör och sammanlagt betalade lika mycket som jag får betala hos min frissa för en klippning...

Oskar är ju frisörvan vid det här laget, men Nina var mer avvaktande eftersom det var första gången. Underläppen darrade lite i början och hon såg väldigt kritisk ut under hela klippningen, men med kex utlovade som belöning gick det jättebra. "Lieber Mann" sa hon om frisören och flörtade lite så jag tror nog att det kommer gå ännu smidigare nästa gång!
Såhär snygg blev Oskar efter sin klippning. Frisören gjorde sitt bästa för att föna bort lockarna, men lyckades som tur var inte..Efter att ha fått bort all den där stripigheten i håret tycker jag Nina genast ser mycket större ut. Lite svårt med Pippi-svansar ett tag, men det var skönt att få bort alla de där trista kluvna topparna.

Sightseeing..

2011-11-27T19:38:00.010+01:00

..i den stad man bor i är sällan något man ägnar sig åt. När jag först flyttade till Bryssel så såg jag nog till att besöka de flesta sevärdheter, men ofta är det ju så att när man väl sett ett ställe så beger man sig inte tillbaka om det inte ligger i ens eget kvarter. Undantaget är väl för mig allt som har med Art Nouveau att göra. Jag skulle kunna besöka Horta-museet varje vecka och beundrar varje dag de Art Nouveau-hus som jag ser på väg till jobbet. Innan vi fick barnen var jag och Lars ofta ute på söndagar bara för att titta på och fotografera Art Nouveau-fasader, men det har inte blivit mycket tid till det de sista åren.

Arkitektur i sig är nog något jag tycker är roligast vad gäller sightseeing oavsett vart jag befinner mig. Prestigefyllda museum fyllda av vackra tavlor eller annat är visserligen alltid imponerande, men jag är ofta minst lika fascinerad av den byggnad de ofta befinner sig i. Som den vinge av naturhistoriska museet här i Bryssel där dinosaurieutställningen är inhyst. Byggd 1905 är den med sin rymd, sitt vackra golv och etager, snirkliga trappor och industriella, nitade järnbalkar minst lika intressant att studera som själva dinosaurierna.
Atomium är en annan byggnad som alltid fascinerat mig. Färdigställd till Världsutställningen 1958 är detta 102 meter höga byggnadsverk som föreställer en järnkristall förstorad 165 miljarder gånger alltid imponerande att se i verkligheten. Och jag ser det dagligen. Fast från mitt kontorsfönster.. På plats har jag inte varit på de senaste tio åren. Men eftersom vi hade besök från Holland denna helgen och ett önskemål var att besöka just Atomium så var det ju ett bra tillfälle att återuppta bekantskapen på närmare håll efter den renovering som gjorts 2006.Det tog inte många minuter förrän Nina tog ett stadigt tag i Britts hand. Så såg det ut nästan hela helgen:).Här beundras utsikten från Atomiums högsta sfär. Hissens hastighet är fem meter i sekunden och det var den snabbaste hissen i hela Europa 1958.Vi har känt Joost och Britt sedan de var bebisar. Och jag kan fortfarande inte fatta hur stora de har blivit. Min holländska är ju inget vidare även om jag förstår mycket, men numera pratar ju Joost en del engelska så då blir ju språkbarriären mindre. Oskar var också imponerad av Joost och Britt. Speciellt Joost då som också tog sig tid att leka med Oskar, rita hajar och dinosaurier åt honom, hjälpa honom bygga ihop legomodeller etc. För mig och Lars var det jätteroligt att träffa familjen. Det var första gången efter att Luuk gick bort för ett drygt år sedan och även om det är jobbigt att han inte är här och aldrig kommer vara här igen så måste ju livet trots allt gå vidare och det var därför extra roligt att se alla barn och vuxna ha så roligt som vi hade denna helgen.

Barnkalas och annat

2011-11-22T20:02:00.021+01:00

I fredags fyllde Oskar fyra år. Vilken stor kille man har hemma nu. Det stämmer det där som alla med större (eller vuxna för den delen) barn säger; tiden går fort när barnen är små.
Det blev ett bra firande på morgonen och Oskar var så nöjd med alla sina fina presenter. Han gillade sin "tårta också".
Att få en ny skolväska var också poppis. Nu väljer han varje morgon vilken väska han föredrar just den dagen. För att ha två väskor är ju kanon.

Denna helgen var det inte bara födelsedagsfirande som gällde, vi hade dessutom fint besök från Malmö av unga fröken Löf och något äldre fru Löf. Lars tog Nina till Paris i lördags så vi fick mycket tid tillsammans att hitta på kul saker med de "stora barnen".Morgonfika på Le Pain Quotidien föll de små finsmakarna i smaken.Denna killen lyckades trycka i sig både en chocolate cookie och en pain au chocolat.Sedan var det dags för museibesök. Fast den typen av museum som tilltalar barn (och därför också föräldrar). Vi stack till naturhistoriska museet där vi spenderade den mesta tiden på dinosaurieavdelningen. Här hittade vi något som i en kvart blev ett improviserat lekrum.
I år hade vi lovat Oskar ett riktigt födelsedagskalas. Så i söndags var det piratfest här med Sophie, Adam, Emil och Damian. Komplett med skattjakt och chokladguldpengar. Och man kan ju inte vara pirat utan pirathatt. Så sådana pysslade vi ihop tillsammans. Med hjälp av Lars chef som hade vikt alla hattarna av gamla Financial Times. Det är "re-use" på bästa nivå minsann:).
Nytt profilfoto till bloggen Mrs Bookpond? Hatten har ju faktiskt ett intellektuellt läsvärde , n'est pas?....
Eller kanske en uppdatering av mitt direktörsfoto på jobbets hemsida....Den här tjejen var helt klart snyggast i sin hatt som inte var en pirathatt utan en dinosauriehatt.Här kommer den riktiga tårtan på kalaset. Som var smaskens om jag får säga det själv. Ungarna var dock ännu mer förtjusta i kokosbollarna såklart:).Full rulle på kalaset. Det blev riktigt lyckat och alla barnen hade roligt. Det är smart att både ha en starttid och en sluttid. Om inte för barnens skull så för föräldrarnas..Äntligen lite lugn och ro så att jag får tid att äta mina godiskex tänker Nina. Den här tjejen gillar vare sig godis eller sylt. Kan man hoppas på att det kommer att hålla i sig?...

Tanka kärlekskontot

2011-11-14T20:22:00.002+01:00

Det är en hel del att styra upp just nu. Det måste organiseras och planeras både för diverse möten på jobbet och roliga saker på fritiden och det är ibland så svårt att stanna upp och "bara vara". Då är det bra att ha två vildbasar hemma som visserligen ibland kan ta mycket kraft, tidvis driva mig vansinnig med sitt gnabbande och gnäll, men också väldigt ofta påminna mig varför det absolut bästa jag gjort är att skaffa barn.

När Oskar som är i en ganska kramig fas utbrister "mamma, jag älskar dig hela dagen" då smälter jag, stannar upp och lyckas med att njuta av ögonblicket. När Nina springer emot mig i full fart i hallen när jag är hastar iväg tidigt till jobbet en måndagsmorgon som idag och utbrister "mamma vänta, kraaaaam!" och lägger sina knubbiga armar runt min hals, då rinner all stress av mig och jag påminns om det som är allra viktigast här i livet...

Evighetsförkylning?

2011-11-13T15:06:00.015+01:00

Hur länge kan en förkylning hålla i sig? Finns det olika förkylningsvirus som ligger på lur för att kasta sig över ett immunförsvar som redan är försvagat? Jag hostar och snuvar fortfarande en och en halv vecka sedan jag trillade dit och Nina som nu utvecklat luftrörskatarr började för tre veckor sedan. Kombon av att Nina vaknar vid fyra av hostattacker och Oskar som skuttar upp klockan sex har gjort att jag och Lars turas om att sova i bäddsoffan för att kunna få ihop en ostörd natts sömn. Får jag inte sova blir jag grinig och med tanke på hur mycket det kommer att bli på jobbet ett par veckor framöver har jag inte riktigt råd att inte vara på topp så sömn måste prioriteras, även om det är ett tråkigt val att göra många gånger.

Tur ändå att veta att vid de tillfällen då inte barnen är sjuka så sover de faktiskt riktigt bra i sina sängar hela natten. Jag märker ju vid sjukdomsperioder just hur trött man blir när man blir väckt flera gånger per natt eller har någon som snarkar och klistrar fast sig som ett plåster på mig (Nina) eller snor runt som en osalig ande halva natten (Oskar). Fast å andra sidan så är det ju också alldeles underbart mysigt att ligga och snusa med något av barnen jämte sig. Det kommer jag allldeles säkert sakna när de har växt upp. Fast det ska vara lagom ofta (dvs sällan). Och helst i en King size bed som vi inte har så att alla får plats utan att man måste balansera på ytterkanten av sängen för att den minsta personen i sängen beslutat sig att sova i sidled och därför behöver all plats....

Just nu är iallafall de små aktivitetskrävande kidsen på lekplatsen med Lars och jag sitter här och tänkte läsa ut min bok i lugn och ro (Rob Lowes självbiografi "Stories I only tell my friends" ifall någon undrar). Tänk att för bara drygt fyra år sedan så satt jag ofta och var rätt uttråkad på söndagar för att jag inte kunde hitta på kul saker att göra. Det problemet har jag ju inte idag och jag skulle ge mycket för att någon gång ibland (typ oftare än vart fjärde år) kunna ha en helt oplanerad söndag hemma utan barn. Utan planer. Utan Att ha massa Att Göra-listor. Utan att behöva vara någonstans en viss tidpunkt. Det är fantastiskt mysigt att kunna åka iväg till London (min absoluta favoritstad som jag inte vill bo i, men gärna besöka så ofta som möjligt) som jag och Lars har tillfälle att göra en gång om året iallafall, men ibland tror jag man skulle må bra av att bara vara hemma en helg utan att ha den helgen uppbokad. Väl värt att tänka på.Om det kan planeras in är väl en annan sak.

Jag är inte alltid så förtjust i att gå till lekplatsen. Inte som idag iallafall när det är grått och 8 grader varmt. Lars får gärna ta lekplatsen under de omständigheterna så tar jag pysslandet. Igår kände jag mig inspirerad och satt och målade långt efter att Oskar tröttnat.
Att borsta tänderna är inte alltid populärt här, men det är något vi är stenhårda på. Och vi drar oss inte för att dra till med Tandtrollet om det får önskat resultat;).

Fin höstvecka

2011-11-04T14:01:00.008+01:00

Det här har varit en riktigt bra vecka för att vara mitt inne i vad som vanligtvis känns som en seg, mörk och långsam årstid. Lars är i Japan, Zora är på semester i Heidelberg, barnen har skollov och jag jobbar. Men mormor och morfar har ju varit här en hel vecka och hållit ställningarna hemma och det har ju varit fantastiskt lyxigt. Fint väder har vi haft också, det är fortfarande runt 19 grader varmt på dagen och 16 på nätterna och det är ovanligt i november. Dock så är ju prognosen för min födelsedag 10 grader och regnigt så det är väl som det ska vara då....

Det har varit jättemysigt att ha mamma och pappa här hela veckan. Skönt också att kunna sitta på jobbet och inte ha dåligt samvete för att barnen får långa dagar i fritidsverksamhet och dagis utan kan njuta av att ha lite härligt höstlov. Jag har kunnat jobba undan en hel del även om nästa styrelsesammanträde samt årsmöte om ett par veckor nog gör att mina veckor blir mer intensiva framöver. Tur då att jag har ett så bra team som stöd och intressanta ämnesområden att jobba med. Det känns som om jag hamnat rätt.

Vi har firat Halloween i år. 1 november är ju en helgdag här så det passade ju fint. Förutom pumpalykta så fixade vi schysst och lagom läskigt mobilpyssel som nu pryder barnens rum. Barnen hann tröttna innan jag och mamma var färdiga, men vi tyckte nog det var nästan ännu roligare än de gjorde så det märkte vi knappt..
Att gräva ur innehållet i pumpan var riktigt roligt.
Och såhär snygg blev pumpan. Jag är riktigt stolt över mina färdigheter här med tanke på att det var första gången jag provade på det.
"Jag är ledsen när mormor och morfar har åkt hem" sa Oskar imorse. "Mormor och morfar är nog ledsna också" svarade jag. "Fast när det kommer snö och tomten kommer då åker vi flygplan till dem" tillade Oskar och blev genast lite gladare.
Jag fick fint besök på kontoret igår. Oskar och Nina hade inte heller varit där tidigare och sprang som små vildar genom korridorerna. Jag hade förvarnat mina kollegor;)........
Alla får plats i direktörsstolen. Fast Oskar var mest intresserad av chokladen som jag hade utlovat honom..

Bildbevis

2011-10-29T19:00:00.004+02:00

Såhär chic kan man vara i regnkapuschong respektive regnkappa. Frågan är väl om jag kommer vara lika snygg i samma outfits. Just nu har vi 17 grader varmt och soligt så behovet av denna typen av ytterkläder är litet just nu. Fast vädret kommer väl vända så snart det blir november. Jag antar nämligen att det blir samma kassa väder på min födelsedag som vanligt, dvs kallt, regnigt, grått och allmänt trist. Nästa år ska jag se till att fira mina fyra decennier någonstans där jag kan gå runt i bikini:).

Snyggt och praktiskt klädd samtidigt - Går det?

2011-10-26T20:56:00.007+02:00

Idag har jag varit ledig för att uträtta diverse personliga ärenden jag aldrig får tid till nu när jag jobbar mer än heltid i veckorna. Så när jag skulle ta Oskar och Nina till dagis och skola imorse och det ösregnade ute så kunde jag bara dra på mig mina svarta, smutståliga stuprörsjeans, min knälånga goretexjacka med kapuschong och förra höstens lite avskavda knälånga stövlar och promenera iväg.

Visserligen hann jag och Oskar bli lite halvblöta efter att ha varit ute i trekvart (Nina i paraplyvagn och Oskar på ståbrädan till dagis, promenad från dagis till bussen, byte från buss till spårvagn och fem minuters promenad till skola) och vi hann precis till skolan i tid (man låser faktiskt grinden klockan nio så man kan bara inte komma försent.....), men med tanke på att jag ju var ledig gjorde det ju inte så mycket att jag efter lämningarna både var svettig och våt. Det hann torka på fiket där jag fick i mig en kaffe i väntan på att serviceinrättningarna skulle öppna.

Däremot kan jag tycka att det nästan är omöjligt att hitta bra kläder och skor som fungerar både på väg till skola/dagis och sedan jobbet. Att åka bil fram och tillbaka är inget alternativ i Bryssels rusningstrafik, att ta cykel fungerar inte eftersom vi inte har någonstans att parkera cykeln hemma så vi måste promenera, ta vagn och åka med allmänna transportmedel.

Och det är ju okej när det är schysst väder. Och visst, jag kan ladda upp med snygga skor på kontoret och promenera fram och tillbaka till kontoret i mina Converse, men det här med ytterkläder? Jag kan intyga att det inte är att rekommendera att köra två barn i vagn med ståbräda och hålla i ett paraply samtidigt. Inte heller är det kul att gå till ett externt jobbmöte i vad som ser ut som en regnkappa med huva....

Jag vet inte om jag löst problemet, men jag fick snilleblixten idag att köpa mig en sådan där regnponcho som man ser cyklister ha på sig i dåligt väder. Tanken är att ha den i handväskan, att använda snygga yllekappan och paraply jobbtid och sedan dra på den över kappan när man går och kör vagnen i Brysselregnet. Jag tycker det verkar väldigt smart i teorin, nu återstår bara den praktiska testfasen. Uppdatering följer....

Fullt upp

2011-10-23T19:09:00.004+02:00

Denna veckan har det varit fullt upp och det har inte funnits någon ork eller tid till att blogga kvällstid. Det är mycket att göra på jobbet de flesta veckor och denna veckan hade jag också ett externt anförande att förbereda och det tar alltid tid, speciellt om man är relativt ny på sitt jobb.

Som tur är har i alla fall hela familjen varit mer eller mindre friska i veckan så organisationen av jobb- och familjeprioriteringar fungerade mer eller mindre som planerat och det gör en väldigt stor skillnad. Framträdandet gick dessutom bra så det känns ju skönt.

Helgen har vi sedan tillbringat i Aachen där Lars farmor bor. Hon fyllde 92 år idag och vi passade på att åka dit redan igår för att strosa runt i stan, umgås med barnens farföräldrar och bo på hotell tills idag. Oskar och Nina tyckte det var jättefräckt att de både hade egen stor säng att dela på samt eget badrum. Att man sedan kunde ligga i sängen imorse och kolla på Disneykanalen var ju inte heller helt fel;).

Väl tillbaka i Bryssel i eftermiddags var det dags för Adams fyraårskalas. Det är intressant att studera hur ett gäng helvilda ungar blev tysta som möss när tårtan kom på bordet. Snacka om koncentration på högsta nivå... Att de sedan blev dubbelt så vilda efter den sockerrushen och det godis som avslutade kalaset är ju en annan femma. Nu har båda slocknat och vi sitter som vanligt och gäspar i soffan.. Ska det bli frites, pizza eller ost och baguette till middag är det vi sitter och filosoferar över nu.

En riktigt bra dag

2011-10-16T19:26:00.008+02:00

Vissa söndagar tycker jag man inte hinner med någonting alls och så sitter man och irriterar sig på att man suttit hemma och hängt hela dagen. Fast i ärlighetens namn kan det ju gärna bli så om det blåser halv orkan och regnar i sidled från morgon till kväll/ett eller båda barnen är sjuka, hängiga och inte har någon ork/en eller båda föräldrarna är utslagna i magsjuka och är hängiga och inte har någon ork...

Men, men, nu ska vi inte ha några sådana fler helger framöver. Vi skickar därför med gott samvete dessa virus vidare till andra än så länge icke-drabbade familjer för vi Ska Inte Ha Någon Mer Sådan Skit!

Men tillbaka till dagens söndag som kompenserade väl för andra hemmahängspass. Vi tog oss till simhallen hela familjen för första gången. Vi stod och hängde på låset vid nio när de öppnade och kunde sedan vara hemma igen lagom till förmiddagsfika med kaffe och croissant. Det blev ett lyckat besök. Oskar gillar ju att bada och Nina kastade sig både i den lilla och halvstora poolen som om hon inte gjort annat och det var knappt att de ville gå hem. Så jag misstänker det blir mer visiter där på söndagarna framöver. Fast det vill till att inte komma senare än nio. När vi gick strax före elva var det som ett fiskstim i alla bassänger och mindre avkopplande. Att alla måste ha på sig fula badmössor kan jag väl leva med, men jag har svårt för upplägget att ha typ tre duschar allt som allt och som dessutom är placerade vid simbassängen så man måste stå där efter simningen och duscha med baddräkten på. Idiotiskt upplägg.

Efter fikat gick tre av familjens fyra medlemmar och tog sig en siesta. Den fjärde rullade upp skjortärmarna och förberedde söndagsmiddag. Jag älskar mormors och mammas köttbullar, men när det inte blir möjlighet att bli bjuden på söndagsmiddag där speciellt ofta har jag ju fått börja laga deras paradrätt själv. Lite väl mycket jobb egentligen, men det är värt det och även de barn som ibland är petiga med maten rensar tallriken när denna rätt bjuds. Enda smolket i bägaren är väl att jag inte har hemlagad lingonsylt. Jag har letat efter lingon på marknader härnere, men jag tror inte belgare har en susning om vad man gör med dem så det kan jag nog lägga ner.

Efter middagen så var det dags för nästa utflykt (ja, jag vet, det blev mycket idag, men vi kände att vi verkligen behövde hitta på kul saker denna helgen) så vi tog hund, barn och annat och åkte till skogen. För att leta troll enligt Oskar (jag hade berättat att de bor i skogen häromveckan). Så nu har vi konstaterat att de bor i stubbar som det växer svampar på och de har grön mossa på taket. Vi träffade inget troll idag, men Oskar höll med mig om att de kanske gick och gömde sig när det var för mycket människor i skogen.
Det är synd att vi inte kan komma ut i den riktiga naturen så ofta som jag skulle vilja. Å andra sidan stod det ju snart klart att även om det var jättekul att leta troll, plocka pinnar och löv (jag hade lovat kottar som den svensk jag är, men hade glömt att detta ju är en lövskog) så var det ju absolut roligast att fika."Mamma, TITTA, här kommer NIIINA, mammas bustjej!" Så ekade det mellan träden idag.

Nu har barnen gått och lagt sig och jag sitter nästan och somnar i soffan. Till saken hör att vi väcktes halvsex imorse av superpigg Nina så även om vi gjort mycket roligt så sov vi inte så många timmar inatt som vi skulle behövt. En Palm, en pizza och sedan säng tippar jag.

Shopoholic...

2011-10-15T20:14:00.007+02:00

Idag fick jag äntligen tid över till att sticka ner till stan för lite shopping. Jag kände mig i desperat behov av mer passande jobbkläder och till skillnad från mina försök att få uppdraget uppfört tidigare i höst så gick allting förvånansvärt lätt idag. Ny röd höstkappa från Sisley, grå-och svartmelerad 60-talsaktig ylleklänning från Talking French, två vida snyggbyxor och en smaragdgrön polotröja från Benetton, en petrolblå skjorta från Mexx och en mörkt hallonröd ylletröja från Marco Polo blev bytet.

Allt införskaffat på en och en halv timme vilket jag själv var ganska imponerad av. Planering, strategiskt tänkande och effektivitet är alltså mina ledstjärnor oavsett område;). Däremot följdes inköpen av lagom dos småångest när summan av kardemumman gjorde att det blev dags att ta fram kreditkortet. Jag är inte van vid att göra av en sådan här summa på en förmiddag, men fick lov att påminna mig om att a) jag inte längre är arbetslös och b) min jobbgarderob inte blivit uppdaterad sedan cirka 2006 och att det därför var Helt Okej att lägga en Sådan Summa på Lilla Moi just idag....

Resten av dagen har varit precis sådär avkopplande som jag önskat mig. Lekplatshäng i härligt höstväder i eftermiddag, goa och kramiga ungar vid läggdags och nu en Mort Subit Kriek medans jag väntar på att Lars läckra franska köttgryta ska puttra färdigt på spisen. Livet känns fint.För två helger sedan var det värmebölja här i Bryssel. Såhär fin var vår Pippitjej då (sådana här råttsvansar kallar Nina för Pippi..)Och vad sägs om den här goa killen i sin fina japanska utstyrsel som Lars kom hem med i somras. Lika snygg i blått som sin mamma tycker jag;).

Debrief

2011-10-12T20:00:00.003+02:00

Stor konferens igår.
Första officiella framträdandet för mig.
Lite nervöst.
Gick bra.
Faktiskt jättebra.
Alla väldigt positiva och nöjda.
Själv väldigt glad.
Gillar jobbet.
Har schyssta, smarta kollegor.
Känner mig uppskattad.
Surfar våg av förnöjsamhet just nu.
Ser fram emot lugn och frisk helg med familjen.

Olika grad av elände

2011-10-09T19:34:00.005+02:00

Jag tycker vi har handskats rätt bra med det faktum att vi alla varit sjuka i omgångar sedan september. Man får hitta perspektiv och även om det är tufft och slitigt så handlar det ju inte om annat än vanliga virus och annat.

Men idag sitter jag faktiskt här och är riktigt förbannad och sur på hela alltet. Igår kväll började jag känna mig lite kymig och vid niotiden hängde jag över toalettstolen. En halvtimme senare var det dags för Lars och sedan var det skytteltrafik till badrummet hela natten och halva morgonen. Om möjligt så mådde jag dubbelt så illa som när jag var magsjuk förra veckan och med tanke på att både jag och Lars var lika dåliga så har det inte varit helt lätt att ta hand om hund och barn här hemma. Tack och lov för dvd-filmer!

Jag hade behövt jobba idag inför vår konferens på tisdag, men det har knappast varit läge för det. Nu halvligger jag i soffan med laptopen och försöker få lite gjort, men problemet är att hjärnan känns lika utmattad som kroppen. Usch vilken jobbig helg. Och fy fabian för att jag än en gång befinner mig i en situation där sjukdom gör att jag inte kan lägga det fokus på mitt jobb som jag måste. Och jag som i vanliga fall aldrig är sjuk! Det vilar helt klart någon virusförbannelse över denna familjen just nu.....

Det här med poesi..

2011-10-08T19:33:00.009+02:00

..har aldrig varit min grej. Jag har liksom aldrig fattat genren, eller riktigt kunnat uppskatta djupet under orden. Fast nu när Tranströmer fått Nobelpriset får man kanske ge det en chans. Om inte annat för att icke-svenskar härnere säkerligen kommer att fråga mig vad jag tycker om hans författarskap och då kan det ju vara en fördel att ha läst en dikt eller två....

Fast det här med poesi kan ju vara något mindre intellektuellt än dikter. Visst finns det vissa sångtexter som kryper under skinnet på en. Och som i kombination med musiken lyfts till höga höjder. Just nu lyssnar jag på denna Kent-sång av dessa skäl.

Utan dina andetag

Jag vet att du sover
känner värmen från din hud
bara lukten gör mej svag
men jag vågar inte väcka dej nu

Jag skulle ge dej
allting du pekar på
men bara när du inte hör
vågar jag säga så

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och genomskinlig grå
blir jag
utan dina andetag

Min klocka har stannat
under dina ögonlock
fladdrar drömmarna förbi
inuti är du fjäderlätt och vit

Och utan ett ljud
mitt hjärta i din hand
har jag tappat bort mitt språk
det fastnar i ditt hår

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och färglös som en tår
blir jag
utan dina andetag

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
om du inte ser på
och genomskinlig grå
vad vore jag
utan dina andetag

Vad vore jag
utan dina andetag

Sjuklingar

2011-10-07T21:08:00.007+02:00

Nu är vi trötta på att vara sjuka. Nina var den sista som åkte dit vad gäller magsjukan så igår fick jag ta en semesterdag för att vara hemma med henne.

Som tur var så var hon på ganska gott humör ändå som syns här.
Idag var Oskar dock väldigt hostig och superförkyld och fick stanna hemma från skolan med Lars för att kurera sig. Planen är nu att ta det lugnt och återhämta oss i helgen för vi får absolut inte vara sjuka nästa vecka eftersom jag både har en viktig konferens på tisdag och möten jag inte kan missa de andra dagarna. Nej, bort med alla baciller och virus. Vi har redan överdoserat på den fronten så det räcker hösten ut.

På plussidan kan dock tilläggas att jag efter förra veckans magsjuka nu kommer i ett par av mina favvojeans som varit för tajta ända sedan Oskar föddes;).................

Skolliv

2011-10-05T20:16:00.004+02:00

Varje gång jag hämtar Oskar på skolan så frågar jag vad han har gjort för något idag. Och varenda gång blir svaret detsamma: "Jag har lekt". Detta oavsett om han har pysslat, haft gymnastik, varit på utflykt eller något annat. Så sådär mycket information om vad han egentligen gör får jag aldrig.

Igår fick jag samma svar, men tänkte att jag skulle försöka få reda på lite mer än vanligt. Såhär löd den konversationen:
Jag:"Vad har ni gjort i skolan idag Oskar?"
Oskar: "Vi har lekt".
Jag:"Ja, men kan du inte berätta lite mer vad ni har gjort. Ni har väl gjort mer saker?"
Oskar funderar en stund: "Ja mamma, vi har lekt MYCKET".

Så nu har jag genast bättre koll på vad han sysslar med;)...

Man tager vad man haver...

2011-10-01T20:02:00.002+02:00

Värmeböljan fortsätter i Bryssel....

Plikten framför allt?

2011-09-29T19:27:00.003+02:00

Jag är så glad över att veckan snart är slut. Den började inte bra och det blev klart värre innan det blev bättre. Som om det inte var nog med jobbstressen i sig så började jag känna mig lite halvtaskig i tisdags kväll och fick sedan spendera halva natten över toalettstolen. Igår var det dock dags för mitt första styrelsesammanträde och första gången jag skulle träffa flera medlemmar så jag kände mig tvungen att släpa mig in till jobbet trots att jag fortfarande inte mådde bra och hade behövt ligga kvar i sängen och återhämta mig. Det gick väl hyfsat bra på mötet, men var ingen höjdare under dessa omständigheterna och jag kraschlandade i sängen igår redan klockan åtta...

Idag mår jag tack och lov bättre, men känner att jag skulle kunna sova i 24 timmar om jag bara fick. Imorrn måste jag komma ifrån jobbet i vettig tid och ta mig tid att koppla av ordentligt i helgen. Om inte annat så måste jag försöka kroppsligt återhämta mig annars är väl risken stor att man åker på något annat virus.

Jag hoppas verkligen vi får några veckor framöver nu utan att vi alla är sjuka till höger och vänster för det är väldigt svårt att få allt att gå ihop under nuvarande omständigheter.

Positivt är iallafall att sommaren fortsätter härnere. Strålande sol och 24 grader varmt är prognosen i helgen och det kommer göra oss alla gott:).

De första tvivlen

2011-09-26T19:14:00.003+02:00

Idag har jag haft en sådan där stressig och ineffektiv dag som jag avskyr. Avskyr för att jag är väldigt stressad, men ändå inte får tiden att göra det som måste göras. Idag var det möte efter möte som ställde till det och när jag väl satt på kontoret och försökte vara produktiv så ringde Lars och berättade att han på väg hem med Zora från hundpromenaden helt plötsligt kände sig så svimfärdig att han inte klarade av att ta sig hem själv.

Då stack jag såklart från kontoret i en väldig hast, lyckades få hem Lars som nu tack och lov mår bättre, men ändå känner sig svag, slängde iväg ett par prioriterade mail (tack och lov för smart phones....) rusade till skola och dagis för att hämta barnen, fick höra att Nina varit dålig i magen och inte velat äta och sitter nu och funderar på hur det bli imorrn om Lars inte mår bättre eftersom Oskars skola då är stängd p.g.a obskyr vallonsk helgdag.......

Jag visste ju redan från början att det inte krävs mycket för att den planering man lagt upp för att få allt att gå ihop ska falla som ett korthus. Med tanke på att Oskar på tre veckor redan varit hemma sjuk i två omgångar på sammanlagt sex dagar och det nu verkar som om flera i familjen kommer att bli dåliga så vet jag inte riktigt hur vi ska få allt att gå ihop utan att konstant gå och känna oss så stressade som jag gör nu.

Jag biter ihop, tar djupa andetag och försöker intala mig själv att det här bara är en usel dag och att det inte alls kommer att vara såhär för ofta. Jag hoppas verkligen det stämmer för annars lär det här bli tuffare än jag trodde.

Steg ett i min kampanj att pigga upp mig själv blir nog att öppna den där Häagen-Dazsglassen som ligger och skräpar i frysen. Och kanske äta upp den där sista Häxvrålpinnen som ligger i skafferiet. Sedan ligger det lite goda ostar i kylskåpet som ju inte behöver ligga där och mögla längre än nödvändigt;).....

Indiansommar

2011-09-25T19:05:00.006+02:00

Nu är det sommar igen. I helgen har vi haft 25 grader varmt och alla de där sommarkläderna som jag tvättat och lagt undan fick tas fram igen. Inte för att jag klagar på det. Jag skjuter gärna upp hösten så länge det går och ser snart fram emot en kall öl på terrassen innan söndagens traditionsenliga pizza.

Sovmorgon för hela familjen (fram till 7.45, snacka om lyx hemma hos oss), fantastiskt god brunch hemma hos kompisar, latte på terassen och lekplatsbesök på eftermiddagen, ja, så blev vår söndag. Avkopplande och bra på alla sätt. Hade jag nu inte haft ett tidigt morgonmöte med styrelsepresidenten imorrn så hade nog den känslan kunnat ligga kvar lite längre. Som det är nu känner jag hur jag börjar gå igenom listor och diverse argument redan nu. Fast jag tror nog den där ölen kommer att ligga bra till om en liten stund. "Imorgon är en annan dag" liksom;).
När vi kom till lekplatsen var tre killar i Oskars klass där, bland annat Adam. Det tog inte många minuter innan alla sprang som vildar fram och tillbaka. Inte undra på att Oskar somnade på tio minuter ikväll.Det syns tydligt hur roligt Oskar har här tycker jag.Nina hängde på så gott hon kunde. Hon är väldigt förtjust i alla Oskars killkompisar och går allra helst hand i hand med Emil som hon har ett extra gott öga till. Det verkar besvarat så kanske kan man tussa ihop dem på allvar om typ tjugo år eller så;).

Hemmamys

2011-09-23T19:41:00.004+02:00

Nu har Oskar haft feber och hosta igen sedan i onsdags (men verkar tack och lov redan må bättre). Det är inte helt lätt att få jobbet gjort på bästa sätt under de omständigheterna. Man får verkligen släppa den där känslan av att försöka göra allt så perfekt som möjligt. Även utan sjuka barn så har jag märkt att vill man ha livskvalitet i familjelivet så måste man sänka ribban lite på alla områden. Inte alltid så lätt i praktiken, men väl värt att sträva efter.

Nåja, fördelen med att vara hemma med sjukt barn är att man kan hämta det andra barnet tidigt på dagis, hänga i lekplatsen i härligt sommarväder i två timmar och ha gott om tid att köra kvällsschemat i något lugnare takt än vanligt. Men visst är alla trötta såhär i slutet på arbetsveckan. Barnen slocknade på tio minuter ikväll och vi sitter och gäspar i soffan. Men är det fredag så är det. Nu ska vi banne mig sitta uppe ända till klockan elva;).....En trött tjej efter kvällsbadet.

Den stora tröttheten

2011-09-20T20:59:00.009+02:00

Kombination av jobb, höst, en släng av magsjuka och morgonpigga barn på helgerna har gjort mig rejält trött. Kan man ha som hobby att sova? Just nu känns det nästan så. Inte på dagtid för då är jag fortfarande hyfsat pigg, men när jag nattar kidsen vid halvåttasnåret sjunger jag mig nästan själv till sömns och skulle lätt kunnat gå och lägga mig samtidigt.

Såhär tre veckor in på jobbet så känns allt fortfarande bra och även om det finns mycket nytt att lära sig nästan dagligen så har jag iallafall inte ännu fått den där "Men vad har jag givit mig in på?" känslan så det får väl anses vara ganska lovande. Däremot kommer jag på mig själv att önska ibland att jag kunde snabbspola de här första månaderna fram till jul för jag tror att det är nu allt kommer vara som mest intensivt och det hade varit skönt att komma förbi den här första perioden då det känns som om hjärnan måste gå på högvarv i ett.

Men, man får nöja sig med att allt gått bra hittills och att jag enbart fått positiv feedback än så länge. Nästa vecka är det styrelsemöte och då får jag möta de fem styrelsemedlemmar som jag ännu inte träffat. Det ska bli riktigt skojigt. Det roligaste med det här jobbet är dess sociala sida. Det passar mig att träffa nya bekantskaper och det är ingen brist på den varan. Imorrn åker jag på konferens utanför Köln, komplett med flott middag på kvällen. Det hela utspelar sig på fyrstjärnigt hotell och innebär två timmars tågresa i vardera riktning. Jag hoppas kunna klämma in lite privat bokläsande och får sovmorgon (hurra!) på torsdag.

På tal om böcker så jag är sur på Bokus där jag hade tänkt beställa lite nya barnböcker nu när vi kan unna oss lite lyx. Jag menar kartonnageböcker i åldersgruppen 3-6 år?! Vad är det för idiotpåhitt??? Att det passar pekböcker för bebisar håller jag med om, men jag vill inte köpa Nicke Nyfiken, Barbapapa, Alfons Åberg eller Bu och Bä i detta trista format. Treåringar äter inte sina böcker. Jag har böcker från min barndom som hållit mycket bra trots att de är både tummade och vällästa så det så. Tummen ner för denna moderna barnbokstrend alltså.
Vi hade fint besök i helgen av Oma och Opa. Det uppskattades av hela familjen.
Enligt Oma Lilo börjar Oskar bli mer och mer lik Lars i samma ålder.
Nina visar upp sin fina nya Pippimössa som hon fick av mormor och morfar i födelsedagspresent.

Tvåårssdag

2011-09-12T20:40:00.010+02:00

Hurra, hurra, hurra, hurra för Nina som fyller två år idag! Det känns som om det inte var alls speciellt länge sedan vi kom hem med henne från sjukhuset och nu är hon redan stora tjejen. Man blir allt lite sentimental och jag börjar inse att det där alla med större barn pratar om, just att tiden går så fort när barnen är små, det stämmer verkligen. Det är ju lite tveeggat det där för å ena sidan vill jag att barnen ska vara små och kramgoa, medans jag samtidigt tycker det är så skönt nu när de är större, är mer självgående och man slipper ha med sig tusen prylar när man ska ge sig iväg någonstans. Det är inte alltid helt lätt att leva i nuet minsann;).

Det är full fart på jobbet, en hel del stress, men än så länge hanterbar. Idag koncentrerade jag mig på att vara så effektiv som möjligt så att jag kunde hämta Nina på dagis i hyfsad tid. Det var ju dags för kalas hemma! Oskar (som är hemma från skolan och fortfarande mår ganska dåligt) och Lars hade dekorerat och gjort fint och Nina njöt i stora drag av att riva av pappret på alla fina presenter.
Oskar var väldigt hjälpsam vad gäller öppnandet av paketen.
Det var ett riktigt Pippitema på många presenter och det passade Nina utmärkt.
Här vinkar Nina och Oskar till mormor och morfar på semestern.
Mammas stora tjej.

Sjuka barn

2011-09-09T21:41:00.003+02:00

Jaha, när man talar om trollen.... Efter att kommit hem med värsta förkylningen i onsdags så hade Nina feber imorse och fick stanna hemma. Med pappa tack och lov. Sedan kom Oskar hem hängig från skolan. Med 39 graders feber. Visserligen var de båda i hyfsad form ändå, men så typiskt att de inte hinner vara på dagis eller i skola mer än en vecka innan första sjukdagarna slår till.

Så uttrycket "thank god it is Friday" fick en dubbel innebörd idag. Vi hoppas att det är övergående och att vi kan få njuta av det sommarväder man utlovat imorrn. Och att vi inte har några sjuka barn kvar hemma på måndag....

Nu dags för ett sista glas vin innan det är läggdags. Det tar på krafterna att gå runt och chefa hela dagarna:).

Första funderingarna från direktörsstolen

2011-09-07T19:44:00.008+02:00

Jag har överlevt min första vecka på nya jobbet. Utan att klanta till mig nämnvärt känns det som och det får väl anses vara en god början:). Mina medarbetare är trevliga och hjälpsamma, ämnesområdena spännande och kontoret lagom flott;). Jag sitter på elfte våningen med en fantastisk utsikt över stan. Lite skillnad mot när jag jobbade på Exföretaget och satt och stirrade in i väggen vid det minimala skrivbordet i det minimala kontorsutrymmet hemma hela dagarna.

Däremot kan jag tycka att det är mycket nytt att lära sig, speciellt på budget- och administrationssidan, men man får väl låta det ta den tid det tar och se till att hitta rätt personer att guida en i den djungeln. Jag vet ju inte så mycket om belgiska lagar och föreskrifter...

Jag har också slängts rakt in i ämnesområdena och blivit ombedd att arrangera styrelsemötet som går av stapeln om tre veckor, förbereda budget- och policyplaner för 2012 så sådär väldigt mycket inlärningstid verkar jag inte få. Fast jag har lovat mig själv att se till att ta plats och ställa krav också och det innebär att inte lova för mycket såhär i början. Har man lovat mig stöd och hjälp så ska jag se till att jag får det också.

På hemmaplan har allting gått ganska smidigt hittills. Tack och lov att Lars också kan vara väldigt flexibel på sitt jobb och att vi inte har några restider till och från jobbet, annars hade det nog varit svårt. Själv har jag tagit beslutet att börja halvåtta åtminstone ett par, tre dagar i veckan så att jag kan hämta barnen strax efter fyra och det tänker jag hålla hårt på. Hittills ser jag endast fördelar med det upplägget för jag får otroligt mycket gjort den tiden på dagen. Så om någon klagar på detta "Nordic way of working" så kommer de få med mig att göra;).

Det är skönt att barnen trivs på dagis och skola nu när det handlar om heltid där för dem också. Jag hade nog allra helst trivts med ett jobb på 75% just nu, men nu fungerar ju inte det så vi får se hur det går. Jag försöker att inte ha för dåligt samvete för det så länge jag inte märker att de påverkas negativt av våra arbetstider, men visst saknar jag mina mysiga hemmafredagar...

Dock försöker vi se till att ha roligt hela familjen på helgerna och man uppskattar ju klart den tiden mer nu när man inte hänger hemma hela tiden.
Och när man är hemma och det regnar ute kan man ju sitta inne och måla med vattenfärger. Det sysselsätter båda barnen länge. Att det sedan tar lika lång tid att städa upp och tvätta av färg som hamnar både här och där är väl en annan femma;)

Dan före dan...

2011-08-31T20:24:00.003+02:00

...innan jag börjar jobba känns det allt lite nervöst. Det var två år sedan jag jobbade heltid sist, mer än fyra år sedan jag satt i en kontorsmiljö, cirka fem år sedan jag hade koll på alla de policyområdena på miljöområdet jag nu ska ansvara för. Och just det ja, chef för ett eget kontor har jag aldrig varit innan.

För att handskas med den undantryckta stressen som jag inte förrän den sista veckan tillåtit att störa mig nämnvärt har jag på hemmaplan börjat fara runt som en stolle för att fixa allt som kan fixas kan innan Den Stora Dagen. Mitt listblock har använts flitigt, böcker i bokhyllor har omorganiserats, förvaringslösningar till allt från kläder till leksaker har utsetts, nya hushållsinköp som frys, teve och bättre teve-abonnemang har planerats, jobbkläder har strykts och hängts i färgordning i garderoben, skor har putsats och böcker för lediga stunder (får jag några lediga stunder?) har bunkrats etc. etc.

Jag fattar ju att detta beteende har sitt ursprung i min oförmåga att just nu kontrollera hur jobbsituationen kommer att bli och att jag därför lägger allt fokus på det jag kan bestämma över. På något ologiskt sätt känns det ju som om att livet kommer att ändras radikalt nu framöver och som att det kommer att bli någon slags brytpunkt à la Före och Efter och det gör ju att det inte bara känns som att börja ett nytt jobb, men också på något sätt att börja ett nytt liv. Jag har haft fem olika jobb i Bryssel under åren så att byta jobb i sig är inte egentligen en större grej för mig för det har alltid gått bra, men denna gången känns det som En Riktigt Stor Grej. Med potential att leda till stora förändringar. Som Australienresan 1991, som utlandsstudierna 1995, som flytten till Belgien 2000, som födseln av mina barn 2007 och 2009.

Alla dessa händelserna ledde till vilt olika, men ganska stora förändringar hos mig personligen och jag har en känsla av att detta karriärsteg kan ha samma potential. I samma riktning hoppas jag så att jag inte bryter den positiva cirkeln:).

Hoppsan sa

2011-08-30T15:25:00.005+02:00

Man använder nog inte det roligaste språket med barnen alla gånger. Iallafall inte hos oss när man titt som tätt får upprepa saker hundra gånger, vänta i evigheter på att något ska bli gjort, eller då man får svara på samma fråga fyra gånger i sträck utan att svaret verkar registreras av frågeställaren.

Det är ju som det är och jag är nog inte den enda som blir irriterad av allt tjafs. Däremot slog det mig alldeles nyss att de små liven ju gärna upprepar vad man sagt och man kanske därför om inte annat skulle tänka på hur man får fram sitt budskap bättre ibland.

Såhär svarade nämligen Oskar under vår ritsession på min uppmuntran att han skulle hålla kritan på rätt sätt:

"Men, HERRE gud, VAD du TJATAR mamma", detta följt av lite besviket huvudskakande och en stor suck. Väldigt lik den mimik jag antar jag använder titt som tätt med honom i stunder jag anser han inte lyssnar eller gör tvärtemot vad jag säger. Där fick man sig en tankeställare;).

IKEA-besvikelse

2011-08-29T09:35:00.002+02:00

I helgen var vi hela familjen på IKEA för att kolla upp lite bättre garderobs- och andra förvaringslösningar. Det är hopplöst att bo i en lägenhet utan ordentlig vind eller källare så nu får vi ta till det stora artilleriet och satsa på rejäla garderober och byråer.

Barnen tyckte det var superkul att springa runt bland möblerna, men det var inte helt lätt att hålla koll på dem och Nina som var på bushumör lyckades springa bort på textilavdelningen när vi tittade bort en sekund. Hon var bara borta en minut och hittades storskrattande på kuddavdelningen, men det får en att inse hur snabba de är i den åldern.

Det bästa med att gå på IKEA utomlands är att gå in i den svenska matbutiken som alla IKEA-affärer är utrustade med. Där har man kunnat hitta massa gott svenskt godis, kakor, chips, kaviar, knäckebröd, gravad lax, sill, öl, cider och en massa annat. Jag gick alltså glad i hågen dit med barnen. Jag kan lätt spendera en 35 euros bara där. Denna gången gick jag dock snopen därifrån efter att ha betalat 2 euros för två paket kardemummaskorpor. Man har nämligen slutat att sälja alla märkesvaror man alltid haft tidigare. Numera finns bara det egna märket IKEA Food och det är inte alls lika intressant eller gott. Jag blev sååå besviken! Nu får man alltså vara hänvisad till den svindyra skandinaviska affären i stan om man blir sugen på något svenskt. Stort minus i kanten till IKEA för detta beslut!

Det där familjepusslet

2011-08-26T09:30:00.003+02:00

Oskar vägrade att gå till gymnastikskolan imorse. Vi lockade med både glass i eftermiddag och en ny bok som belöning, men det var lönlöst. Han kastade sig på golvet och skrek och gapade och ville absolut inte gå. Skolan var dum, Adam var dum och allt annat var också dumt...

Så trots att vi försökte att övertyga honom att gå så var det lönlöst eftersom han var halvt hysterisk till slut. Så nu sitter han hemma hos mig och Nina och det känns som ett misslyckande. Ett misslyckande på så sätt att detta var en skola med sport och gymnastik som han gillar och någonstans han kunde gå tillsammans med sin bästa kompis och ändå gick det inte. Tre dagar och sedan var det stopp. Och nu är det massa tjafs om att han inte vill gå i riktiga skolan nästa vecka heller.

Jag tror nog att riktiga skolan kommer att gå bättre för där har han trivts så bra och ja, jag fattar att det kan vara en omställning att komma tillbaka till Bryssel och med en gång gå själv på något nytt, men jag tror också det är en personlighetsfråga. Oskar är mycket mer tillbakadragen än Nina och är nog lik mig som barn och är därför ganska blyg i nya situationer. Jag hoppas språket kan vara nyckeln till förändring, men måste erkänna att jag oroar mig lite för alla dessa lov som han har varje läsår.

Kidsen härnere är lediga i snitt 15 veckor om året och det går ju knappast ihop med våra fem veckors semester. Om det fungerar dåligt med sådana här aktivitetsskolor (jag hoppas innerligt att det bara är en fas) så vet jag ärligt talat inte hur vi ska lösa det hela framöver. Det är ju inte så att man har några mor- eller farföräldrar som kan hoppa in några dagar här eller där på något enkelt sätt. Mina föräldrar bor för långt bort och Lars föräldrar som ju iallafall bor en bilresa bort jobbar ju fortfarande två år efter pensionsåldern. Man får väl hoppas att Oskars självförtroende växer för det är fruktansvärt jobbigt att behöva lämna sina barn någonstans när de gråter helt hysteriskt när man går...

Föräldrarättigheter

2011-08-25T12:43:00.011+02:00

Denna veckan har Oskar gått på gymnastikskola. Det är vanligt att barn från tre års ålder går på speciella aktiviteter under alla dessa lov som skolbarnen har och vi skrev in Oskar tillsammans med Adam på kommundelens sportaktiviteter. Tyvärr har det inte gått helt smidigt för han har varit ledsen varje morgon och då är det inte kul att lämna en såpass liten kille, speciellt inte i en fransk miljö. Han har haft det roligt senare på dagen har vi fått höra, men imorse låste det sig helt och Lars fick ta med honom hem igen. Jag hoppas kunna övertala honom att gå imorrn, men vi får se hur det går för det känns inte roligt att tvinga honom heller.

Jag oroar mig lite för hur det ska gå just på alla dessa lov framöver och hur fritidsaktiviteterna kommer att fungera i skolan. Visserligen tror jag att fritidstiden kommer vara relativt smidigt för det är ju i samma lokaler även om det är med annan personal, men det här med lov kan ju bli knivigt. Ta i trä också för att vi får friska barn i höst för i ett land där man inte får lov att ta ledigt för vård av barn ligger man ju rätt risigt till.

Det är inte för inte att man ibland ifrågasätter valet att bo just härnere där ingenting direkt görs enkelt för småbarnsföräldrar. Nu hävdar jag inte att man nödvändigtvis alltid får stor acceptans och stöd från sin arbetsplats hemma i Sverige för upprepat vabbande, långa föräldraledigheter, semestrar som späs på med några av alla dessa sparade föräldradagar man alltid tycks ha på lager, eller deltidsarbete, men just detta att man har rättigheten som förälder att göra så är verkligen fantastiskt bra. Jag avskyr att man här alltid måste vara beroende av en förstående arbetsgivare för att få till en arbetssituation som går ihop med familjelivet och att man på så sätt alltid ligger i underläge. Det spär på den stress som alltid ändå finns närvarande i småbarnslivet och gör att man tyvärr inte alltid kan välja det som är bäst för barnen och familjen...

Jag har dock varit tydlig på mitt nya jobb med att jag kommer att jobba flexibelt för att klara av både jobb och familj och Lars har turen att ha en mycket bra chef som tillåter honom att kunna ta större delen av eftermiddagshämtningarna nu framöver. Jag hoppas ingenting sätter käppar i hjulet för det upplägget.

Vi funderar även på att hitta någon som kan hämta Oskar på skolan ett par dagar i veckan. Dels för att det kan vara skönt att komma ifrån den stimmiga miljön tidigare, men dels också för att han ska kunna få någon som pratar franska med honom enskilt. Han trivs som tur är väldigt bra i skolan, men han kan faktiskt inte vara sig själv så länge han inte pratar franska med lärare och kompisar. Även om jag inte är oroad över att det tar tid för honom att komma till det stadiet så känner jag att vi måste ta itu med det i höst om ingenting förändras. Jag anser fortfarande att det är otroligt positivt att våra barn blir trespråkiga och får bo i ett annat land med allt vad det innebär, men det hindrar inte att jag är väl medveten om att vi inte nödvändigtvis gjort livet enkelt för Oskar och Nina....

Skärpning

2011-08-24T21:27:00.002+02:00

Står i badrummet och tittar mig i spegeln. Undrar vad det är som har fastnat på vänster sida av min blus. Inser att det är ett stort tvättmärke som sitter på insidan i vanliga fall. Fast inte idag då. Har gått med vrängd blus med väl synliga sömmar hela eftermiddagen och visat mig för folk på buss, skola och lekplats. Utan att någon för den delen kläckt att jag ser ut som jag gör.

Hur hopplöst disträ får man bli. Är det en åldersgrej? Har en känsla av att detta aldrig skulle hänt mig i 20-årsåldern... Man får hoppas att återgången till arbetslivet dammar av mitt klädesintresse som trots allt ligger någonstans och slumrar.....

Nu hopp i säng för lite tevetittande på SVT Play. Det är verkligen toppen att man känner någon som har fixat så att detta funkar för mig också härifrån. Tack igen!

Tillbaka till allvaret

2011-08-22T12:25:00.015+02:00

Även långa semestrar tar slut någon gång och nu är vi tillbaka i Bryssel efter mer än sex härliga och mestadels avkopplande veckor i Sverige. Det känns inte som om man kan klaga på att vara hemma i vardagen efter att ha haft sommarledigt så länge, men oavsett hur länge man är borta tycker jag alltid det känns lite vemodigt när sommaren tar slut, dagarna blir kortare och höstens allvar kommer närmare inpå knuten...

Att jag just iår ska börja ett nytt jobb där det kommer att krävas mycket av mig gör det inte lättare att acceptera just denna höst kanske. Jag vet med mig att oavsett hur väl jag försöker förbereda mig mentalt, hur många organisationslistor jag skriver på jobbet och hemma, hur mycket vi än försöker effektivisera alla hämtnings- och lämningschema, hundpromenader, middagslagningar och annat så kommer det att bli en rejäl utmaning att jobba heltid båda två nu framöver. Jag tänker positivt och hoppas och tror att det kommer att gå, men tycker ändå det är bra att vara realistisk och inse att det nog kommer finnas dagar där man kämpar med både trötthet, jobbdeadlines, griniga barn och regntunga höstdagar och att det inte kommer kännas toppen direkt.

Jag gillar dock tänkandet om acceptans som tas upp i boken "Att leva ett liv, inte vinna ett krig" av Anna Kåver. Jag har inte läst den själv, men den recenseras av A-Lo här och verkar riktigt intressant. Synd att jag inte hann få med den hit hem för den hade jag nog kunnat dra nytta av nu framöver.

Just nu försöker jag att sakta, men säkert förbereda mig på det som komma ska, d.v.s ett heltidsjobb från 1 september, utan att för den delens skull oroa mig i förväg för vad som skulle kunna gå fel, eller kännas jobbigt. Tids nog sitter man ju där uppe i smeten och erfarenheten har lärt mig att i de allra flesta fall så är jag ganska bra på att lösa problemen när de dyker upp. Jag gillar följande ordspråk som i mitt tycke sammanfattar problematiken med att oroa sig riktigt bra.

"Worry is like a rocking chair, it gives you something to do but doesn't get you anywhere".

"Worry is interest paid in advance for a debt you may never owe".

Ja, ja, nog om detta. Tillbaka till sista veckan av vår torpvistelse då vi hann med en hel del trots envisa regnområden och störtskurar som dök upp var och varann dag. Vi slet i över en vecka med att måla om friggeboden. Det tog längre tid än förväntat, mest för att vi var tvungna att byta ut över mer än tjugo plankor nederst på fasaden eftersom de var helt ruttna och för att skrapningen av den gamla färgen var tidsödande.
Såhär såg alltså flera plankor ut och då var det inte mycket att göra förutom att byta ut dem i nederkant.Efter skrapning kommer grundfärgen.......och efter grundfärgen kom äntligen den röda färgen Oskar hade väntat på:).
Både Nina och Oskar hjälpte pappa att mäta och såga brädor.Såhär såg det ut innan vi satte igång...

...och så här fint blev det när vi äntligen blev färdiga!
Det har varit jätteroligt att kunna träffa familj och vänner så mycket i sommar. Oskar och mormor har ett speciellt band.Och Nina är fortfarande "moffas tjej" varje gång man frågar;).
Zora hade det också skönt i torpet och vi håller tummarna för att det inte var sista sommaren hon var med oss där.
Vi hann med att fira vår 15-årsdag i torpet också. Tänk vad tiden går.... På menyn: Bollinger champagne, havskräftor......följt av oxfilé med kantarellsås.. Jädrans, så gott det var. Speciellt havskräftorna. De ser jag inte ofta i fiskaffärer härnere så de kan jag riktigt gå och längta efter...

Äppel päppel

2011-08-10T19:27:00.006+02:00

Idag skulle vi ta oss an skrapandet av gammal färg på friggeboden, men efter att morgonregnet avtagit kom vi inte långt förrän vi var tvungna att ge upp. Det blåste halv stormstyrka i torpet idag och allt skrap flög all världens väg och det känns inte så kul att ha färgflagor över halva tomten.
Istället tog vi oss an de gamla fina äppelträden och deras frukt i trädgården. Varje år är jag så glad över att vi har dessa härliga fruktträd och bärbuskar i trädgården. Extra roligt är det också att de har funnits här lång tid innan vi tog över torpet.
Oskar gillar att hjälpa till och var med på både plockningen och äppelmoskokandet.
Då vi hade äpplen över provade jag på att göra ugnspannkaka för första gången på åratal. Det blev kanongott!

Från landet till storstan

2011-08-09T20:10:00.013+02:00

Vi är tillbaka i torpet efter nästan en vecka på resande fot och har hunnit med en hel del. Bland annat det följande.
Vi fick äntligen träffa barnens nya kusin Axel. Söt som en docka och ungefär lika liten;). Julia är en väldigt glad och stolt storasyster och går omkring och visar besökare precis hur man ska klappa lillebror på bästa sätt.Vi hann också med ett härligt bad tillsammans. Till och med Nina börjar tycka att det är riktigt kul att doppa sig numera.
Fast det var ju minst lika kul att "köra båt". Med sin fina solbränna, blonda hår och beachwear ger det lite Miami Vice vibbar, eller hur? Don Johnson, släng dig i väggen...Här är det kramkalas med morbror Magnus som Nina har ett gott öga till.Efter Mjöshult var det dags att dra till Stockholm med familjen Grahm. Det blev en familjeorienterad helg, men den var väldigt lyckad. Vi var på Skansen som jag faktiskt själv aldrig tidigare besökt, åkte Djurgårdsfärjan tre gånger ("Mamma, när ska vi åka båt igen?" frågade Oskar så fort vi stigit av...), fikade på Rosendals trädgårdar och shoppade fredagsmiddagen på Östermalms saluhall (och nej, det blev inte den dyra entrecoten, men dock väldigt smarrig ost och salami). Vi hann också med Kulturhuset och deras Rum för Barn som ju var fantastiskt fint. Tänk om man hade haft ett sådant ställe att hänga på regniga dagar i Bryssel, blir allt lite avis.... Och lunchen i Kulturhusets restaurang slog ju den på Skansen med hästlängder.

På kvällarna såg vi till att barnen åt för sig själva så att det blev lite välbehövlig vuxentid också. Herr Grahm hade snällt nog tagit med sig ett eget väl utvalt Systembolagssortiment som innehöll allt från champagne till olika viner och armagnac och det sade man ju inte nej till direkt;). Summa summarium: en jättebra helg i trevligt sällskap!Här har vi precis gått in på Skansen. Vi hade lyckats glömma ståbrädan till Oskar såklart, men han förvånade oss genom att knalla på utan något gnäll nästan hela dagen. Bara han vill så kan han. Men det är ju det här med att vilja då som lägger käppar i hjulet vid andra tillfällen...
Djur, natur och fina gamla hus i all ära, men bäst var nog ändå karusellen och bilarna. Och glassen alla barnen fick efteråt....Lekplatserna var också helt okej tyckte Erik. Den vi fick tips om i Vasaparken var extra kul. Föräldrarna tyckte att studsmattorna var minst lika roliga som barnen....

Effektiv dag

2011-08-02T19:20:00.004+02:00

Idag har vi banne mig varit effektiva. Tre tvättmaskiner har plockats i och ur, gräsmattan har klippts, ogräs har ryckts upp, drygt två kilo svarta vinbär har plockats och hela friggeboden har blivit mögeltvättad. Det sistnämnda tog jag mig an och det var precis lika tråkigt som det låter. Dessutom tog det flera timmar, men det är väsentligt att göra det här ordentligt innan man börjar skrapa och måla om.

Medans jag jobbade och slet satt Oskar i sin tältstol och kommenterade mina arbetsinsatser och försökte övertala mig att måla boden blå istället för röd. Helst på momangen. Tålamod är inte hans starkaste sida och idén att vi nu ska vänta tills nästa vecka (p.g.a att vi nu sticker från torpet fyra dagar) innan vi gör något mer föll inte i god jord;).

Förutom att vi rusat runt som skållade råttor och jobbat hårt så har vi faktiskt också hunnit med lite badliv. Det är så skönt att ha en liten sjö så nära där vi bor att man kan sticka iväg en kort stund utan att behöva ha med sig så mycket prylar. Och att Zora kan bada där med är ju en extra bonus för hon älskar att simma.
Oskar har äntligen upptäckt hur kul det kan vara att använda lite flytsaker i vattnet. Igår stack han och jag för första gången ut där han inte bottnade så han fick flyta och "simma" lite. Superkul blev omdömet.Nina är lite försiktigare i vattnet och går helst runt i vattenbrynet och plaskar lite. Det är lika kul att stå på land och äta kex.

Gammal och ung i torpet

2011-07-31T18:29:00.020+02:00

Vi har nu varit nästan två veckor i torpet och den där härliga semesterlunken har börjat göra sig gällande. Det tar alltid tid att koppla av ordentligt för mig innan jag känner att jag har semester på riktigt, men nu tror jag att jag har hittat den rätta semesterkänslan. Kombinationen fint besök och fint väder gör också sitt till såklart.

Jag älskar svensk sommar när man har schysst väder och jag älskar att ha familj och vänner på besök på landet så denna veckan har haft flera guldkanter. Den enda nackdel jag kan komma på är att vi inte tagit oss an skrapandet och målandet av friggeboden ännu, men lite ska vi väl hinna med innan det är dags för vår weekendresa till Stockholm nästa vecka;).

Min farmor var uppe och plockade hallon hos oss i torsdags. Hon har kommit upp varje sommar och det känns alltid lika roligt att hon är såpass pigg som 97-åring att hon både vill och orkar komma hit upp och hälsa på.Farmor tar igen sig medans jag plockar lite hallon hon kan få med sig hem.Nina för ovanlighetens skull uppklädd i rosa volang- och brodyrklänning.
...Som snart åkte av när det var dags för bad i trädgårdsduschen. Här mannekängar hon istället ettt par virkade badbyxor som farmor gjorde till mig när jag var i samma ålder.
Oskar nöjde sig inte förrän han var alldeles blå om läpparna. Vattnet kommer från den egna brunnen och det är verkligen riktigt kallt!

I helgen var det dags för mer roligt besök. Unga fröken Löf hade beslutat fira sin ettårsdag i Eggvena metropol och vi kände oss naturligtvis hedrade. Trots domedagsprofetior om förutspått regn, regn och mer regn från Malmögänget så har vi haft riktigt fint och soligt väder. Det är så skönt att kunna bo mer eller mindre utomhus hela dagarna och det är alltid roligt att se hur kul alla ungarna har ihop. Födelsedagsbarnet har ju redan börjat gå så kunde hänga med på en del aktiviter med de äldre barnen, men var annars rätt nöjd med att plocka och äta smågrus;).Såhär fint dekorerade jag, Sophie och Oskar födelsedagstårtan. Jenny lät sig väl smaka:).Fredagens huvudperson. Här softandes i gröngräset.Och här i bustagen medans Nina är fullt upptagen med att bädda och bädda om på picknickfilten.Det är så kul när ens kompisars barn kommer bra överens med ens egna kids och de här två har lekt jättebra ihop ända sedan de träffades första gången som tremånaders gamla bebisar. Vi ser spänt fram emot ett Brysselbesök i höst!Mammamys i solskenet. Tur att ni packade regnkläderna A-Lo, eller hur;)....
Jag trivs fortfarande ganska bra med att bo i lägenhet i Bryssel, men när man är här i torpet och spenderar så mycket tid utomhus så börjar ju tanken på att skaffa sig ett permanent boende med gräsmattemöjligheter gro mer.. Det gör ju barnfamiljelivet lättare ibland kan jag tänka mig.
Har ni försökt ta bra kort på fyra små barn samtidigt? Jag förstår nu varför fotografen på Oskars dagis aldrig tog gruppbilder. Samarbetsviljan är inte alltid den bästa;)....

Första doppet

2011-07-27T19:39:00.010+02:00

Nu känns det verkligen som semester. Idag var det så varmt och skönt att det nästan inte gick att sitta i solen, barnen sprang runt i linne och shorts och själv drog jag på mig bikinin och bara njöt av svensk sommar när den är som bäst.

Vi har haft fint besök också av familjen Carlsson. De var med oss uppe vid Jämnesjön där hela vår familj inklusive hund tog årets första dopp.Här är Jonna ute och åker båt.Hon och Oskar hade väldigt roligt tillsammans och busade runt rejält i sjön.
Pontus och Zora tog sig en simtur tillsammans.
Marika och jag simmade också. Eller snarare tog ett snabbt dopp för det var fortfarande ganska "friskt" i vattnet tyckte vi.Nina passar på att ta sig en liten pratstund med "Leppe".

Semesterlivet i Svedala

2011-07-25T21:06:00.009+02:00

Jaha, nu har det gått tre veckor utan något blogginlägg. Men som sagts tidigare så är det här ju en blogg för tankegångar om vad som händer i mitt belgiska liv så då ger jag mig själv lite dispens när jag drar därifrån. Semester från surfandet/bloggandet/mailandet kan också vara skönt ibland. Fast nu kan jag inte hålla mig längre. Eller så ser jag framför mig det enorma arbetet det skulle vara att sammanfatta sex veckor i Sverige på ett enda blogginlägg. Och eftersom en blogg inte ska vara en bok så tar jag mig i kragen nu istället.

För det första så har de här veckorna hemma gått i raketfart. Och detta trots att vi hunnit med mycket (eller så är det just därför). Lars har varit i Japan och kommit hem, jag och barnen har bott på Molins All Inclusive i två veckor (tack, tack snälla mamma och pappa), vi har busat runt på lekplatser och djurparker med kusin Julia, har firat födelsedag och mumsat marängtårta med Erik, Anna och Ola, har träffat farmor Märta, har varit på loppisar, gått shoppingrundor, hängt mer på lekplatser, har fikat, fikat och fikat ännu mer, har ätit och druckit gott på kvällarna, har gjort vinbärssaft och hallonsylt, har ätit smultron och bakat bullar, har plockat kantareller och så har vi har fikat lite till. Som grädde på moset har jag dessutom fått koppla av i 31 timmar i sträck med Marika i Varberg, supermysigt och jättelyxigt.

Och så har jag ju fått en brorson för en vecka sedan! Vi har fortfarande inte sett Axel, men det ska vi snart göra något åt för alla i familjen är väldigt spända på att träffa honom. Det har varit mycket bebissnack här p.g.a. det på sista tiden och Nina pratar titt som tätt om både "Akle" som hon kallar den nya kusinen och om att hon också har en bebis i magen;).

Nu sover båda busungarna gott och det är ju extra skönt för då blir det iallafall lite av den där avkopplingen som man förr i världen kallade semester;). Inte för att jag nånsin varit en soffpotatis, men innan man blev förälder kunde ju vissa semesterdagar lätt bestå av att ligga i hängmattan och läsa böcker förutom väl planlagda mat- och fikapauser. Numera känns det som ju mer aktivitet desto bättre för här måste det hända saker hela tiden för att inte de minsta (men som det snabbt visat sig, de mest inflytelserika) medlemmarna i familjen ska klättra på väggarna;). Nu hoppas vi bara på att det där högtrycket som lyser med sin frånvaro snart gör ett intåg så att vi kan spendera mycket tid ute i solen med familjen Carlsson och familjen Löf i veckan när de kommer och hälsar på.
Zora håller vakt medans Oskar plockar vinbär hemma hos mormor och morfar.
Glad sommartjej...
...som både gärna hoppar upp i gammelfarmor Märtas knä...
..och busar med morfar.
Oskar plockar mer vinbär. Det är nästan det enda jag vet som kan få honom att koncentrera sig på något själv i mer än en kvart... "Vänta mamma, jag är INTE färdig" utropar han titt som tätt och det hör inte till vanligheterna.
De här två stormtrivs verkligen i torpet, speciellt om man kan vara utomhus. Det är härligt att se Zora så nöjd och rofylld här för hon är ju tio år nu och vi vet ju inte hur många fler somrar hon har kvar. Så många som möjligt hoppas vi såklart.Idag bakade jag och Oskar bullar ihop. Det bästa var förutom själva kavlandet givetvis att äta upp resultatet:).

Nästan semester

2011-07-04T14:38:00.007+02:00

"Nina ringa mommo, heeeej mommo!"
Denna killen längtar också hem till Sverigesemestern. Och han har lovat att vara mammas hjälpreda på flyget imorrn. Tur att det bara är drygt en och en halv timme iallafall...

En dag innan vi flyger hem till Sverige ser dagen ut såhär:

Ta Zora till veterinären, packa färdigt alla väskor, underhålla en rastlös Oskar, underhålla en febrig Nina (såklart, det är ju semester....), ta Oskar till ögonläkaren för att kolla upp det lilla brytningsfel man hittade under vårens skolhälsoundersökning, promenera Zora, skicka iväg ett par viktiga mail, sticka till mitt nya jobb för att kolla in kontor och medarbetare....

Ja, alltså, jag gör inte allt själv för Lars "jobbar hemma" idag (stackarn får väl sitta uppe halva natten för de där presentationerna man behöver i Tokyo pronto...) och är just med båda barnen på sjukhuset för ögonkollen.

Själv ska jag välja passande klädsel för första besöket på kontoret. Och vad är det frågar jag mig? Strikt och uppklätt i snyggaste kostymen och högklackat eller mer avslappnat i linnebyxor, top och sommarkavaj? Vilket intryck vill man ge? Jag tror jag satsar på det sista alternativet. Om inte annat för att det är högsommar ute idag och för att jag ju faktiskt inte jobbar ännu så jag behöver ju inte överdriva;). Skovalet kan bli svårt i och för sig eftersom jag gick lös på rean i helgen och handlade fem par skor.. Fast jag behöver ju nya skor i jobbet så det var ju rent av nödvändigt, eller hur?......

Nu saknas bara min "power"-handväska hehe. Hoppas den finns nånstans hemma i Svedala.

Jobbuppdatering

2011-06-29T14:33:00.007+02:00

Jaha, nu är det klart. Kontraktet är påskrivet och min framtid som direktör är bestämd.

Det känns allt lite läskigt och jag pendlar mellan att tycka att det känns fantastiskt roligt och enormt spännande till att fundera på om jag verkligen har det som krävs och om det kommer att gå att kombinera en sådan roll med en bra jobb-familjebalans..

Tja, det får väl tiden utvisa antar jag. På frågan om presidenten trodde det här var ett 40-timmars-jobb eller mer svarade hon "mer", men lade å andra sidan till att det fanns stor förståelse för behovet av att kunna jobba flexibelt och tillade "men känner du att balansen mellan jobb och familj inte funkar så får vi prata om det". Fler garantier för att detta jobb ska kunna gå att kombinera med familjelivet kan jag nog inte få så jag får väl bara se tiden an och se hur det känns helt enkelt. Jag har ju aldrig varit och kommer aldrig bli en arbetsnarkoman så är det man förväntar sig så lär man nog bli besviken;).

Jag har iallafall fått upp semesterdagarna till 25 och har fått reda på att man stänger kontoret mellan 24 december och 1 januari (och med tanke på att de enda helgdagarna i Belgien under den perioden är 25 dec och 1 januari så är det rätt bra) så det känns rätt bra.

Jag ska nu försöka att koppla bort tankarna på det nya jobbet fram tills slutet av augusti. Det kommer att bli fullt upp och jag har mycket nytt att lära mig så hösten lär bli ganska intensiv, men jag tycker inte det tjänar mycket till att oroa sig för hur det blir då nu. Så jag hoppas jag kan njuta av ett lugnt och avkopplande sommarlov med familjen precis på samma sätt som ifjol:). Jag ser fram emot att träffa er alla snart!!

Körsbärsträdgård

2011-06-27T21:38:00.007+02:00

Sommaren är tillbaka och igår stack vi iväg och hälsade på kompisar som bor utanför stan för att umgås, se barnen plaska runt i barnpoolen, dricka en öl eller två och plocka massor av goda körsbär. En alldeles perfekt söndagseftermiddag!
Snacka om "low-hanging fruit". Träden dignade av körsbär och Oskar var inte sen att börja plocka. Lika många i munnen som i korgen såklart.
Och vad storebror gör det vill Nina också vara med på.....
Här har hon provat den fräcka och väldigt snabbglidande nya rutschkana som finns i trädgården. Tur att man har en vadderad blöjrumpa;).
Juliette, vårt gudbarn, och Oskar hade otroligt roligt ihop denna gången. Mycket vilda vattenlekar och annat bus.
Fast fika är ju också något att prioritera såklart.

Från arbetslös till direktör

2011-06-25T17:17:00.003+02:00

Jaha, nu har man alltså lyckats sälja in sig som direktörsmaterial för ett litet industriförbund i Bryssel. Hur i hela friden gick det till frågar jag mig?... Jag skulle aldrig ens kommit på tanken att söka denna typen av jobb (det var headhuntern som drev det hela), men allteftersom jag läste upp om organisationen, träffade styrelsen och diskuterade arbetsprofilen blev jag nästan mot min vilja intresserad. Jag har ju inte jobbat ordentligt på nästan två år och jag saknar det. Att kunna få återvända till ett jobb med både stark miljöprofil och EU-inriktning, där jag har den rätta bakgrunden vad gäller policyfokus och annat, det verkar väldigt, väldigt roligt.

Däremot ska erkännas att det känns aningen överväldigande att vara chef. Visserligen har jag väl en massa bra erfarenhet av hur en chef inte ska vara, men att gå därifrån till att vara en bra ledare för personal är ju ett ganska stort steg. För att inte tala om att man som direktör måste ha koll på all administration, budget och annat. Fast nu är det ju inte så att man inte är medveten om min okunskap på detta område, utan man tänker skräddarsy ett "ledarskapsprogram" för mig och utan ett sådant upplägg hade jag aldrig kommit på tanken att tacka ja.

Kontraktet är dock inte påskrivet ännu. Först vill jag reda upp lite saker angående arbetstid och den belgiska minimumsemester (20 dagar) man har föreslagit. Dessutom måste jag få klarhet i om den flexibilitet jag kräver i upplägg av arbetstid inte möter några problem. Härnere jobbar många mellan 9 och 18 varje dag medans jag känner att jag måste kunna få börja tidigt och sluta tidigt några dagar i veckan iallafall.

Men jag hoppas att vi löser detta. Lars har mycket flexibilitet på sitt jobb och kommer att ta mer ansvar för barnen i höst. Och det kommer nog behövas för jag är inte naiv nog att tro att jag inte kommer att behöva lägga ner mycket tid och ansträngning på att växa in i min nya roll under mitt första halvår. Det hela känns spännande och skräckinjagande i lika delar just nu;).

Trött

2011-06-23T21:50:00.005+02:00

Idag hade jag min sista jobbintervju för den position där jag nu är en av två kvarvarande kandidater. Den gick nog bra, men det är svårt att analysera hur bra för jag vet ju inte alls någonting om den andra personens meriter. Men oavsett hur det går är jag nöjd med min insats trots att man ju knappast får någon silvermedalj om man kommer tvåa. "The winner takes it all" liksom;)....

Men, men så skönt iallafall att kunna komma hem efter intervjun och dra av sig kjolen och blusen för att istället hoppa in i jeans och top och gå och dricka cava hos våra supertrevliga hyresvärdar. Precis vad jag behövde (och barnen hade hur kul som helst)!! Speciellt som jag har en annan intervju klockan nio imorrn bitti. Och som inkluderar ett test för att se om jag har förmågan att skriva ett pressmeddelande på engelska... Känner mig aningen för gammal för att gå igenom sådant här, men organisationen verkar intressant så jag vill ge det en chans..

Det får bli som det blir helt enkelt. Om det inte blir något jobb nu tar jag en paus nu och återupptar ansträngningarnarna i höst. Nu ser jag fram emot sommarlov!!

Bäst klädd för intervju

2011-06-21T14:53:00.002+02:00

Miljöaktuellt har idag en artikel som handlar om vad ens klädval inför en jobbintervju säger om ens kompetens och personlighet. Sådant här får man ju ta med en stooor nypa salt, men jag tyckte ändå det var intressant att applicera det på mig och den intervjuomgång jag är uppe i just nu.

I min första intervju hade jag på mig en klargrön blus och det skulle ha gjort att jag förutom att jag klätt mig i den officiella miljöfärgen också utstrålar omsorg och empati. Man får ju hoppas att det övertygade intervjuarna om mina ledar- personalomsorgstalanger;)....

På torsdag funderar jag starkt på att klä mig i en himmelsblå top och det verkar ju också smart för då verkar jag tydligen seriös och pålitlig, om än aningen konservativ. Det måste ju vara bra för det är väl så man ska vara som direktör, eller?..

Vad väljer ni för outfits på intervjuer eller andra viktiga möten?

Trafikkaos- nej tack

2011-06-19T20:53:00.013+02:00

"Brussels tops European traffic congestion hotspots" enligt statistik framtagen av satellitnavigeringsföretaget TomTom. Inte för att det förvånar mig. Bryssel är verkligen en värdelös stad att använda bilen i och vår står för det mesta parkerad i garaget för att användas sådär i snitt varannan helg. Jag fattar helt enkelt inte varför inte fler använder sig av allmänna transportmedel som i regel fungerar väldigt bra i stan.

"Var det svårt att hitta parkering?" frågar min headhunter varje gång jag varit på besök. "Eh, nej inte direkt eftersom jag tar spårvagnen....." blir svaret varje gång. Att resonera som så att man tar det transportmedel som går snabbast (och här är det oftast cykel eller promenad) verkar nästan vara lite excentriskt härnere. Speciellt om man har nått en viss nivå i sin karriär för då ska man alltså helst vilja fräsa runt (eller i praktiken snigla sig fram millimeter för millimeter) i en stor, vräkig bil.

Nej, det är inget för mig som blir superstressad av att sitta fast i bilköer (en sträcka på en mil kan ofta ta en timme att köra här, no kidding!). Jag vill komma fram så snabbt som möjligt och kan man kombinera det antingen med lite snabbläsning av en bok på spårvagnen eller genom vardagsmotion och promenad så väljer jag alltid dessa alternativ....

För här kommer Pippi Långstrump.....

2011-06-17T22:06:00.004+02:00

Nina går igenom en Pippi Långstrumpfas just nu. Hennes favoritkramdjur är den fina Pippidockan hon fått av gamlafarmor Märta och filmerna är väldigt populära. Nu har hon och Oskar också upptäckt Pippihår. Så igår fick jag göra tofsar på oss allihop. "Pappa också" sa Oskar, men det funkade ju inte så bra;).

Disträ, jag?....

2011-06-16T13:57:00.003+02:00

Nu när jag är mitt uppe i en intensiv jobbsökarperiod känner jag mig ganska mentalt stressad och har svårt att koppla av. Disträ är jag också i de mellanperioder jag inte sitter och förberereder någon intervju.

Så disträ att jag som längtat efter kaffe hela dagen dricker halva min latte innan jag inser att jag glömt hälla i espresson... Jag menar, hur virrig får man bli egentligen? Och varför märker jag inte att kaffet saknas? Det ska tilläggas att jag avskyr att dricka varm mjölk i sig.. Jag får skylla på att det låg kanel på toppen......

Au revoir

2011-06-16T11:54:00.004+02:00

Idag hade jag min sista franskalektion. Det kändes lite vemodigt faktiskt för det har verkligen varit roligt att få möjligheten att jobba med språket såpass intensivt som man ju kan göra när man tar privatlektioner, men nu är det alltså slut med det.

Summa summarium så är jag väldigt nöjd med erfarenheten, även om jag är missnöjd över att ha haft så många lärare (7) under denna perioden för det har gjort att lektionerna inte alltid varit lika bra som de kunnat vara. Nåväl, jag ska ta upp saken med Berlitz nya direktör när hon börjar sitt jobb nästa vecka (har inte kunnat klaga hos den tidigare direktören för han försvann för en månad sedan). Även om det inte leder någonstans ska jag iallafall klaga officiellt för när man betalar såpass mycket pengar för en kurs tycker jag man kan förvänta sig bättre service.

Annars så tycker jag nog att jag lärt mig väldigt mycket. Jag har ett bättre ordförråd, är mycket bättre på fransk grammatik och att samtala på franska generellt flyter bra mycket bättre än tidigare. Så nu kan jag nog utan att skämmas säga att ja, jag pratar franska. Däremot är det inget lätt språk och det är långt kvar innan jag skulle prata helt flytande. Men skam den som ger sig! Det svåra blir nog att hitta tid och bra upplägg för fortsatta studier i höst.....
Såhär fint diplom fick jag efter avslutade studier i "French Professional". Tydligen kommer den "pedagogiska rapporten" att bli hemskickad nästa vecka tillsammans med ett avgångsbetyg. Får väl se hur man ligger till där då;).

Långhelg och utflykt

2011-06-13T11:52:00.016+02:00

Härnere har vi ju fortfarande en långhelg över pingst och det sitter ju alltid fint i juni:). Vi funderade på att åka iväg någonstans, men alla belgare har ju samma idé så det var svårt att hitta något passande. Dessutom får man ju tänka lite på ekonomin nu när jag är officiellt arbetslös sedan någon vecka tillbaka. "Nära skjuter ju ingen hare" liksom. Även om det ju finns chans för att håva in ett jobb innan sommaren så är ju inget avklarat ännu.

Ja, ja, det blir som det blir helt enkelt. Och under tiden försöker jag tänka på annat och hitta på roliga saker med familjen. Det blir ofta att man hänger på samma lekplatser och parker som vanligt, men nu kände vi att vi hade lust att ta oss ut ifrån stan och se något nytt. Kompisar hade tipsat om ett fint ställe utanför Leuven med mysiga parker, dammar, badmöjligheter, fik och fina lekplatser. Så vi åkte till Kessel-Lo igår och blev inte besvikna. Lugnt och lummigt och det fräckaste och häftigaste lekplatser vi nånsin sett.I skogen hittade vi en hel trädkojeby, komplett med coola rutschbanor och lianer. Den på bilden var av den mindre varianten. Det fanns en med en rutschkana på mer än tio meters höjd, långt uppe bland trädtopparna.....Som ni ser på bilden så gick det rejält snabbt också. Fast Oskar är rätt våghalsig och tyckte bara det var kul.Oskar har rena rama klättermanin just nu och klättrar på precis allt. Tänk vad smidigt om man hade haft en ordentlig klätterställning i torpet i sommar;).Efter att ha spenderat en timme bland rutschkanorna i skogen upptäckte vi ytterligare en enormt stor lekplats (tänk yta stor som en fotbollsplan ungefär) med massor av klätterborgar i alla möjliga varianter och svårighetsgrad. Det var nästan så att man hade lust att putta undan kidsen och leka själv hehe.Som detta klätteralternativ i bakgrunden här. På fem meters höjd och bara tillgänglig genom att klättra i nät eller klänga på rep. Den hade jag gärna provat. Next time!Förutom alla lekborgar fanns det massa med stockar och stubbar att leka med. Trots att vi spenderade mer än tre timmar i parken hann vi inte med allt så kommer definitivt att återvända. Nina hade också roligt, men inte lika roligt som vanligt. Hon har fått värsta infektionen i munnen med en massa otäcka blåsor i svalg och på tunga som gör jätteont. Precis samma sak som Oskar hade när han var ungefär lika gammal (kommer ihåg hur han låg hemma på soffan och bara grät). Fast det var helt klart bättre att vara ute och hitta på saker för det distraherade henne rätt bra (och hon hade ingen feber att tala om). Nu har vi varit hos läkare och fått lite medicin, men det kommer nog ta ett par dagar innan hon återhämtar sig. Just nu lever hon på mellanmjölk och ett och annat litet kex. Tur att hon har lite hull att ta av;).Ett exempel på varför belgare från olika regioner inte kommer överens. Att man får betala lite mer när man besöker ett fritidscentrum eller annat än just invånarna i den regionen man är i är inget ovanligt. Men att lägga på mer än 300% tycker jag är snudd på skandal! Inte konstigt att den politiska situationen i detta landet ser ut som det gör....

Besök på pappas jobb

2011-06-10T11:57:00.006+02:00

Nina är ju hemma med mig på fredagar och jag försöker alltid se till att vi ger oss ut på förmiddagarna. Ofta blir det ju till lekplatsen, men idag bestämde vi oss för att Nina nu var en såpass stor tjej att det var dags att besöka pappa Lars på jobbet för första gången:).Nina var lite blyg de första minuterna efter att hon träffat Lars chef, men sedan var det full fart på flörtandet som vanligt.
Herr Takeda blev ju genast ännu mer populär när han gjorde en likadan japansk krigarhatt som Oskar fick häromveckan.
"Ninas hatt" utbrast hon lyckligt (hon har nämligen inte fått pilla på Oskars hemma....).
Och visst är hon lika snygg i den som storebrorsan:).
Det blev ingen kram den här gången, men det var inte långt borta. Lars chef är en väldigt trevlig man med väldigt god hand med barn så nästa gång blir jag inte förvånad om Nina hoppar upp i knäet meddetsamma;). Han fick iallafall ett "Å vevvoaar" (Au revoir) och ett "A demää" (A demain) innan vi tog med oss pappa ner på en fika i kaféet på bottenvåningen.

"Tora suk,Tora gå doktorn"

2011-06-09T12:03:00.006+02:00

Så har det låtit här hemma när Nina bekymrat sig för Zora. Hon har ju varit hos mina svärföräldrar nu en dryg vecka i väntan på den operation som ägde rum igår morse. Och jag kan nu glatt meddela att allt har gått jättebra! Skadan på denna armbåge var faktiskt värre än den högra hon opererade förra sommaren, men operationen gick som planerat och nu kommer hon inte längre ha ont och förhoppningsvis kunna komma med ut på längre promenader igen (välbehövligt eftersom hon väger lite för mycket just nu och det är ju inte bra för lederna).

Vi längtar efter att få hem henne till den långa sommarsemestern i Sverige, men hon måste först återhämta sig några veckor i Heidelberg (gå i trappor är inte tillåtet i början).
Här ligger Zora och återhämtar sig igår kväll. Lilla gumman, vi saknar dig!

Min headhunter ringde sent igår kväll. Tydligen så var de personer jag träffade på intervjun igår otrooooligt imponerade och väldigt, väldigt intresserade av mig och min profil. Så nu är jag en av två kvarvarande kandidater som ska träffa hela styrelsen 21 juni och sedan är det alltså inte helt otroligt längre att jag blir erbjuden ett jobb.

Som direktör... För en hel industriförening.. Med personal... Och plats i strålkastarljuset. Med ett välkänt svenskt företag i förpackningsbranschen med huvudkontor i Lund som aktiv medlem....

Hur i hela friden har jag hamnat här;)? Och har jag potential att tackla denna spännande, men krävande roll? Jag som hade ställt in mig på ett halvambitiöst halvtidsjobb den närmaste tiden. Det känns både jätteroligt och jätteläskigt. Det är mycket att fundera på såklart, men om vi bara löser familjebiten (och nej, jag tar inte jobbet om det innebär mer än heltidsarbete tidsmässigt) så känner jag mig nällad även om det skulle kännas lite som att kasta sig ut på djupt vatten utan att veta om man flyter eller sjunker. Men inte kan man väl säga nej till något sådant här? Fortsättning följer!!

Avklarat!

2011-06-08T16:25:00.005+02:00

Jaha, nu var det gjort. Nu har jag sålt in mig som direktörsmaterial genom att blända styrelsemedlemmarna i denna organisation med mina insikter, min briljans och potential:). (Skönt också att få tillfälle att hoppa ur jeansen, tröjan och conversen, om så bara för en eftermiddag....).

Eller inte, det lär ju framtiden snart utvisa. Däremot är jag riktigt nöjd med hur jag presterade (inget slår gedigen research på organisationen samt bra självkännedom) så nu kan jag inte göra mycket mer. Min headhunter tyckte att det hade gått riktigt, riktigt bra, men det får man väl kanske ta med en nypa salt för det säger hon kanske till alla kandidater. Jag tror fortfarande att jag anses vara en outsider, men det finns nog en liten chans ändå.

Oavsett vilket så känns det just nu skönt att slippa mer jobbfokus denna veckan. Nu måste jag komma ikapp med min franska grammatik inför morgondagens lektion, men det är nog överkomligt.

Nya tag

2011-06-08T12:13:00.003+02:00

Denna bukett kom min käre sambo hem med igår kväll för att muntra upp mig. Tack älskling!
41 euro fattigare och två böcker samt en blus rikare vände humöret också lite.

Nu tar jag nya tag, lägger fokus på eftermiddagens intervju, återupptar mitt jobbnätverkande och anammar mottot "trägen vinner":).

Jobbdepp

2011-06-07T12:04:00.002+02:00

Jag skulle precis gå upp och byta om inför mitt inplanerade möte med den industriförenings styrelseledamöter där jag mer eller mindre redan blivit lovad ett jobb ("efter du träffat dem ger jag dig ett jobberbjudande Katarina" lät det) när direktören ringde och avbokade mötet!

"Vi har haft en JÄTTEbra diskussion om Xs framtid vad gäller rekrytering och vi har lite NYA idéer om hur det skulle kunna fungera i praktiken". Hmmm tänkte jag med en gång.. Och vad innebär det i praktiken för mig?? "Ja, jag ska iväg på en veckas konferens nu, men jag ska tänka lite mer på hur vi ska ha det på X och så ringer jag dig nästa vecka"...

Alltså, jag vet ju att ingenting är säkert förrän man har kontraktet i handen, men detta jobb verkade både roligt och perfekt och jag blev så övertygad av direktören att allt bara skulle fixa sig att jag nu blir riktigt, riktigt besviken. Helskotta också!!!

Egentligen borde jag väl stanna hemma nu och förbereda mig inför direktörsintervjun imorrn, men just nu känner jag att jag nog behöver komma iväg på lite tröstshopping för att muntra upp mig. Suck:(..................

Medelhavsvärme

2011-06-05T21:32:00.009+02:00

Det har varit ovanligt varmt i helgen. Igår var det fortfarande 27 grader varmt klockan tio på kvällen! Tur då att vi hade blivit inbjudna till kompisar med både trädgård och uppblåsbar pool till barnen. Oskar och Adam var som sälar i vattnet och efter att ha badat i en timme var de upptagna i minst en timme till med att hälla ut vattnet både här och där i trädgården. Vi föräldrar kunde till och med sitta och ta det lugnt med en öl i handen i flera minuter i sträck;).

Sedan vankades det fantastiskt god BBQ (årets första för oss) och vi njöt av att kunna sitta ute med goda vänner hela kvällen medans både killarna och deras lillasystrar hade roligt (och höll sig i schack för det mesta). Sedan strosade vi hem vid tio och det kändes precis som om vi skulle ha kunnat vara i Provence eller någon annanstans vid Medelhavet. Skönt att barnen är såpass stora att de pallar vara uppe lite längre (Nina slumrade till en timme i vagnen) vid speciella tillfällen så vi kan umgås med kompisar också kvällstid. Att barnen sedan vaknade 5.40 imorse var ju mindre kul i och för sig...

Eftersom alla var lite extra trötta idag har vi tagit det ganska lugnt. Jag fick vila lite på soffan medans Lars tog Nina och Oskar till lekplatsen och det var välbehövligt:). Annars softade vi som sagt och satt som här och fikade på terassen.
Banankaka och latte. Samt de fina söta, belgiska jordgubbarna som vi ofta köper då säsongen redan är i full fart.Oskar får sin egen mjölklatte. "Glöm inte kanelen mamma!"."Nina lite trött, Nina snart gå natti-natti". Fast inte innan hon satte i sig två kakbitar såklart.

Mer och mer sommar

2011-06-02T19:41:00.008+02:00

Lars har en jättetrevlig chef numera (till skillnad från den han hade tidigare) och han är väldigt förtjusta i våra barn. När jag och Oskar var och hälsade på Lars på jobbet igår hade han gjort denna fina japanska krigarhjälm till Oskar. Tänk vad fina grejor man kan göra med en Financial Times:)!
Paparazzi mamma!

Hur länge kan sommarvädret hålla i sig? Vi har haft sommar härnere mer eller mindre sedan i slutet av mars och nu börjar man nästan ta för givet att det ska vara minst 20 grader varmt och soligt varje dag. Idag var det 26 grader varmt till exempel. Jag hoppas verkligen inte att det blir ett brutalt uppvaknande att spendera hela sommaren i Sverige. Man vet ju hur det kan vara med regnväder efter regnväder. Och att sitta inne i torpet med lekvilda barn är ju verkligen ingen höjdare då. Fast så blir det ju inte alls. Eller hur?

Bryssel känns nästan folktomt idag. Många har ju tagit tillfället i akt att sticka iväg denna långhelg så det är precis lagom mycket folk ute. Vi beslöt oss för att hålla oss hemma efter två Alsace-besök redan i maj och det känns rätt skönt. Vi åkte till Rouge Cloitre (Röda Klostret) en kvarts bilfärd härifrån och spenderade en underbar eftermiddag i denna fina park som ansluter till den skog som börjar där Bryssel slutar. Klostret är från 1700-talet, har ett mysigt kafé med hembakat fika. Dessutom finns det två riktigt fina lekplatser i den stora uppvuxna parken och det var ju barnen väldigt nöjda med. Speciellt den som ser ut som ett stort skepp och där Oskar, som ju älskar att klättra, hade väldigt roligt. Att tillägga att lekplatserna är utrustade med svensk lekplatsutrustning förvånar knappast längre. Denna gången inte Hags, men Lappset.

Väl hemma poppade vi lite popcorn och satt på terassen och myste (de vuxna med en välförtjänt kall öl i handen;)) innan det blev pannkakor och bad för kidsen innan läggdags. Och nu sover de små änglarna precis som de ska. De sista två kvällarna har sängrutinen funkat ganska bra igen faktiskt och ikväll var väl båda två uttröttade för de somnade precis efter halvåtta. Så nu lutar det åt en pizza åt oss eftersom vi totalt glömt bort att planera vår middag och alla mataffärer är ju som vanligt stängda på en helgdag. Jag borde sedan sätta mig och börja förbereda mig för de två jobbintervjuer jag har nästa vecka, men jag tror nog inte jag får många knop gjorda så det får nog vänta.

Jag hoppas verkligen att jag får ett jobb i handen efter nästa vecka. Det verkar lovande för intervju ett är egentligen ingen intervju, men istället ett tillfälle för mig att träffa styrelsen i den industriförening där jag mer eller mindre redan blivit erbjuden ett jobb av direktören Så om jag inte trampar i klaveret rejält så är det jobbet nog mitt. Fast jag har ju inte sett själva erbjudandet ännu så man ska kanske inte ropa hej riktigt än...

Den andra intervjun är egentligen riktigt spännande, men det är ett ambitiöst jobb som jag inte riktigt vet om det skulle passa mig just nu. "Min" headhunter har sålt in mig till en av hennes klienter som en passande kandidat för deras industriförening där man söker en ny direktör. Och nu ska jag som en av ett par, tre kandidater träffa klienten på onsdag. Och sälja in mig som direktörsmaterial;). Det ska på bli ganska intressant att se hur det går. Fast jag tror nog inte de skulle välja mig (även om jag har precis den rätta bakgrunden och expertkunskapen som behövs inom miljöområdet för just denna post). Dock vill jag gå dit och se hur det känns. Ett par företag bakom föreningen är förutom att de är stora och inflytelserika också svenska och man vet ju aldrig vad goda kontakter med relevanta direktörer där kan leda till i framtiden:).

Så håll gärna tummarna mellan 13 och 15 både tisdag och onsdag för då händer det grejer!

Fortsättning följer

Tålamodsprövande

2011-05-31T20:11:00.006+02:00

Barn som inte vill sova. Finns det något mer tålamodsprövande de kvällar när man själv är utsjasad, stressad och verkligen behöver få lite vuxentid?

Innan jag fick barn tyckte jag nog att jag kunde vara ganska tålmodig och trodde nog inte att det skulle ändras mycket i familjelivet. Haha, säger jag idag. Sååå naivt att tänka så. Här hemma behövs verkligen en ängels tålamod ibland och det är inte alltid lika lätt att plocka fram det alla gånger.

Efter att ha alldeles nyligen haft en period då Nina så fort hon lagts i sängen fått glädjefnatt och som resultat hoppat upp och ner som en Duracellkanin, och då samtidigt hindrat Oskar från att sova kämpar vi just nu med en trotsig treåring som bråkar om att gå och lägga sig. Varje kväll.

Och det är något nytt för oss för Oskar har alltid varit enkel att få att lägga sig ända sedan han var bebis (mycket, mycket lättare än Nina nånsin har varit). Men just nu är det precis tvärtom. Har han fått för sig att inte vill sova spelar det ingen roll vad man säger eller gör, och ibland leder det till riktiga vredesutbrott. Det är då man verkligen hade önskat att man hade haft ett sovrum var till barnen för Nina kan ju inte sova under de omständigheterna....

Dessutom känner man sig så hjälplös som förälder för vad vi än säger eller hotar med har det ingen verkan alls. Efter att ha tyckt att vi nog varit ganska konsekventa som föräldrar med bra rutiner hemma känner man sig nu rätt misslyckad ibland. Speciellt de gånger man tappar det där tålamodet och blir riktigt arg. Usch, nej det här är inget roligt.

Fast man får ju upprepa det gyllene föräldramantrat" Det är bara en fas, det går över"... För jag vet ju att det här kan vara en trotsig ålder och jag vet ju också att sådant här alltid också kommer och går, att Oskar nog inte kan kontrollera sitt humör och sitt trotsbehov just nu och att våra kvällsrutiner nog kommer fungera bättre snart igen. Fast just nu känns det långt borta ska erkännas. Ikväll tog det mer än en och en halv timme innan kidsen somnade och det efter en massa bråk, tårar och utbrott. Det känns nästan som om man är redo för sängen själv nu fast klockan bara är halvnio.

Men, men, till något trevligare. Vi spenderade ytterligare en helg i Alsace hos mina svärföräldrar förra veckan och det var riktigt lyckat. Dessutom gick bilresan upp och ner riktigt bra så nu kan vi åka dit lite oftare framöver. Det är skönt att kunna åka nånstans och ha tillgång till ett mysigt och rymligt hus och en underbar och stor trädgård. Både barn, vuxna och hundar mår bra där:).
Farmor och farfar hade köpt en liten lekstuga till barnen och där lekte både Nina och Oskar dagarna i ända.
Nina sitter och myser under ett träd tillsammans med faster Anke.
Oskar var i sitt esse i helgen och vi hade till och med mindre gnabb mellan syskonen än vanligt vilket var skönt för alla inblandade:). Undertecknad lyckades till och med läsa en halv bok på dagtid i trädgården. Kors i taket....

Oskar och Emil

2011-05-22T22:42:00.003+02:00

Såhär mysigt kan man ha det uppkrypen i en stol tillsammans med en av ens bästa kompisar.

Bloggtråkig

2011-05-22T21:53:00.005+02:00

Jag börjar tappa sugen litegrann vad gäller bloggandet. Det känns inte som om jag har så mycket att skriva om. Definitivt inte i jämförelse med alla dessa duktiga, temainriktade bloggare som gör ett sådant otroligt professionellt jobb på sina bloggar. Visserligen använder jag bloggen lite som en slags onlinedagbok som jag kan tycka är kul att "bläddra" tillbaka i, men ska jag blogga bara för det? Då borde jag nog istället lägga den tiden på att äntligen sätta de senaste fyra årens fotohög i album istället, för det där (numera väldigt stora) icke-gjorda projektet är en ständig källa till ångest...

"Kanske skulle man ta och skaffa sig ett tema då" sa jag till mig själv under hundpromenaden häromdagen. Fast den återkommande frågan är ju då vilket tema det skulle vara. Jag menar några hobbies har jag ju inte haft på de senaste fyra åren direkt. Det närmaste jag kommer är väl att läsa böcker, men bokbloggsvärlden är ju redan fylld av duktiga bloggare så där ska nog inte en amatör som jag komma och lägga mig i.

Så vad annars? Min spännande jobbvardag som lobbyist i EUs huvudstad? Nej, just det ja, jag jobbar ju inte nu....

Min Brysselvardag kanske? Fast jag vet ärligt talat inte om mina vardagsrutiner, (oftast lika spontana som om de vore skrivna i sten) kan vara något roligt att läsa om (igen, igen och igen). Hur mycket kan man variera sig på teman skolhämtning, hundpromenader, franskaklasser, jobbsök, lekplatshäng och mer lekplatshäng?

Nej, grejen är nog att hitta något ämne att kåsera på ett sådant där underfyndigt, spontant och intellektuellt och/eller ironiskt sätt (ämnet i sig spelar ingen roll) och så vips har man ett passande inlägg som passar in under titeln på denna blogg. Problemet är väl kanske att det inte blivit mycket funderingar på senaste tiden, mer beskrivningar av vad som hänt sedan sist. Och det är väl inget fel på det i och för sig, men jag känner mig ganska blek jämförelse med andra i bloggvärlden just nu och är lite trött på min egen fantasilöshet.

Kanske är det bara en svacka, kanske ska ribban läggas lägre, kanske återkommer motivationen igen, men just nu känner jag inte att det här är riktigt lika roligt som det var.....

Kalastid

2011-05-20T20:32:00.014+02:00

Popcorn, belgiska våfflor (visserligen ekologiska), äppeljuice och tårta. Det åt barnen till middag igår kväll och det får vi nog inga föräldramedaljer för;). Fast de plockade i och för sig några jordgubbar var (som är ljuvligt goda härnere just nu) till "efterrätt" så lite nyttigt blev det ju på ett hörn.

Fast det var ju födelsedagskalas också och då får man släppa lite på de nyttiga vardagsrutinerna tycker jag:). Något jag blivit mycket bättre på som tvåbarnsförälder. Oskar fick inte smaka många bullar och annat innan han fyllde två, men Nina har som andrabarn såklart stoppat i sig sådana läckerheter sedan ettårsåldern. Så länge de får sina tänderna borstade ordentligt tycker jag det är helt okej.

Tillbaka till kalaset. Kidsen fick som sagt äta sig sockerstinna medan den vuxna halvan av familjen njöt av champagne (födelsedagspresent från Lars chef) och jordgubbar. En liten familjefest med mysig stämning och ett födelsedagsbarn som var väldigt nöjd med sitt firande. Själv kände jag av resultatet av en halv flaska champagne och ett par glas vin till maten imorse. Så trött man blir! Jag var tvungen att ta en liten siesta när Nina vilade på lunchen idag för att orka med eftermiddagens strapatser (hundpromenader, skolhämtning och lekplatsröj) och sitter nu allaredan och gäspar jämte min Corona. Det är inte otippat att det blir tidig läggning ikväll;).
Smarriga saker på födelsedagsbuffén.
Och det tog ju klart inte många minuter (sekunder handlade det nog om här) innan Oskar och Nina började att roffa åt sig.
Oskar hade dekorerat en mugg till pappa med världens finaste huvudfoting på.Nina ville ju såklart också vara med och fira och pappa fick extra många pussar och kramar. Hon är verkligen pappas tjej.Mamma fick också lite uppmärksamhet mellan varven till buffén för påfyllning av popcornskålen...

Weekend away

2011-05-17T20:05:00.011+02:00

Vi stack iväg från Bryssel i helgen för att spendera en avkopplande helg på landet i Alsace. Vi åkte med goda vänner från Antwerpen, men hade den smarta idén att också be Lars föräldrar komma dit (det är deras sommarställe) så att vi kunde få lite barnvakt också. Resultatet blev lyckat och vi lyckades också klämma in ett besök på den fina restaurang som bara råkar ligga i den lilla, lilla by sommarstället befinner sig i. När man som upptagen småbarnsförälder inte kommer ut så ofta så uppskattar man det helt klart desto mer när man väl lyckas ta sig ut.

Vad jag annars inte gillar med just resan till Alsace är att den tar mellan fyra och en halv och fem timmar och beroende på barnens humör kan det kännas som två timmar eller tio.... På vägen ner beslöt sig barnen att inte sova en blund trots att vi inte anlände förrän klockan halvelva på kvällen. Släng in ett par väldigt nödvändiga blöjbyten, nedsmulade bilbarnstolar, uthällda vattenflaskor, bråk om nallebjörnar och böcker, barnskiva på repeat i ett, och hundrafemtioelva frågor om när vi skulle vara framme så förstår ni varför jag inte alltid ser fram emot just bilresan i sig....Zora älskar att få tillgång till en trädgård och var väldigt lycklig här.Oskar hjälper farmor att röja i trädgården.Dags att fylla sand i sandlådan....
...som invigdes denna helg och snabbt blev poppis.

Tillbaka i Bryssel försöker jag få mitt nya jobb inhåvat och avklarat så snabbt som möjligt och har nu ett nytt möte med direktören på torsdag. Med Lars i Warsawa idag och imorrn och ett födelsedagsfirande att anordna på torsdag fick jag avboka franskan denna veckan för jag fick inte ihop tiden för att plugga den grammatik jag måste få gjord nu. Men jag hoppas som sagt få mer tid att lägga på min sista tredjedel av franskakursen snart. Nu ska jag gå upp på övervåningen och försöka övertyga Nina om att alla barn ska sova klockan halvnio och inte ligga och prata och ropa på mamma.... Med tanke på att jag måste få upp barnen extra tidigt imorrn för att få alla logistik att fungera är det inte idealiskt att hon inte sover ännu. Men när hon gör det tror jag att jag unnar mig en Corona, lägger mig på soffan och läser en bok:).

Jag och Nina

2011-05-10T21:49:00.004+02:00

Jag och Nina delar redan en passion. Den för skor. Såhär fin kan man vara när man hittar (och till och med lyckas gå i) mammas högklackade skor som lägligt nog stod och väntade i hallen efter en av mina jobbintervjuer:).

Jobberbjudande

2011-05-07T19:06:00.004+02:00

Jag har blivit erbjuden ett jobb:). Nästan iallafall, men det verkar väldigt lovande. Inga papper påskrivna ännu, men långskridna "förhandlingar" allaredan efter bara två möten.

Bakgrund: En person som på tiden jag jobbade i industriföreningen var en väldigt aktiv medlem där är nu direktör på en annan industriförening och när jag kontaktade honom i mars för att påbörja mitt nätverkande hade han redan påbörjat en tankeprocess som skulle innebära en ny position i hans team. Och så kom jag invalsande och påpekade att jag var ledig;)....

Kortfattat så är det en position som handlar om att återvända mer till policyområdet på EU-nivå, men med lite kommunikationsuppgifter inslängda här och där. Troligtvis en halvtidstjänst fram till april nästa år (som familjemässigt inte skulle vara helt fel) och sedan antingen heltid "eller den procent du föredrar Katarina", snäppet över den lönenivå jag hade tidigare troligtvis, ett team på sju personer och ett gångavstånd hemifrån på en kvart.

Det låter onekligen lovande, speciellt som jag nog också kan deala mig fram till att endast börja första september (hurra, ett sista riktigt "sommarlov"), men jag ska givetvis överväga ordentligt innan beslut tas.

Två "men" dyker upp: 1) denna person är också av den väldigt visionära typen och jag har milt sagt inte haft den bästa erfarenheten av chefer som lägger sig på denna nivå tidigare, och 2) en av mina väninnor i Bryssel har jobbat som konsult för just denna man när han jobbade på ett annat ställe och hon blev då och då utskälld och inte behandlad speciellt professionellt (och avskyr denna person numera). Jag vet också från hans tidigare chef (en kvinna jag beundrar enormt) att han har denna ådra, men fick å andra sidan också kommentaren att "jag vet att han respekterar dig". Jag alltid haft bra relationer med honom tidigare så det är lite svårt att veta exakt hur han skulle bli som chef över mig.

Själva ämnesområdet jag skulle jobba med låter å andra sidan roligt, om än lite krävande och jag kan erkänna att jag känner mig aningen rostig efter nästan två års frånvaro från ett heltidsjobb och det gör väl i och för sig att alla jobb känns lite "skrämmande" .

Men, men, det känns nog som om fördelarna (logistiken, flexibiliteten, arbetsområdet och annat) överväger nackdelarna och jag vill ju inte vara för kritiskt. Alla nya jobb har fördelar och nackdelar såklart och kanske kan man applicera "better the devil you know" här. Jag menar, det är onekligen ganska smickrande att någon mer eller mindre erbjuder mig ett sådant här jobb på rak arm utan någon rekryteringsprocess. Fast, jag ska inte ropa hej riktigt ännu. Beslutet måste klubbas i styrelsen, men det verkar som om "what Jan wants, Jan gets"... Vi får se, vi får se....

Fortsättning följer!

Bloggveteran?

2011-05-04T20:12:00.008+02:00

När jag började blogga för exakt tre år sedan idag var jag definitivt inte nytänkande, men det var ändå något ganska nytt och spännande. Numera känns det nästan som om man ligger kvar i bakvattnet och skvalpar i och med att man inte gått vidare med Twitter och annat, men, men det bjuder jag på. Jag kan alltför ofta känna en egenpåtvingad stress över att alltid göra fem saker samtidigt även när jag inte måste. Det är alldeles helt säkert ett resultat över den multi-tasking som familjelivet innebär för det mesta så jag har känt ett behov av att dra ner på tempot både här och där och försöka koncentrera mig på en sak i taget oftare.

Så att medvetet inte sätta på datorn alla dagar (inte ens för att kolla mail och där kan det klia i fingrarna minsann) och koppla bort onlinebehovet att uppdateras eller uppdatera stup i kvarten har varit bra (men inte helt lätt ska tilläggas) för mig och min rastlösa själ:).

Så jag fortsätter simma lugnt med min lilla familjeblogg så länge det fortfarande känns roligt och jag har läsare kvar:). Nu är det dags att gå offline för lite franskaplugg. Alla dessa verbböjningar och regler för användningsområden gör mig tokig ibland. Även om min franskalärare tröstade mig med att säga att vad gäller de mer komplicerade verbformerna så gör även de som har franska som modersmål ofta fel.
Det fina vädret fortsätter i Bryssel. Här monsterlerapyssel på terassen.
Trendig vårtjej klädd för lekplatsbus.
Vår duktiga och otroligt gulliga städhjälp som är överförtjust i både Nina och Oskar.

Storstadsidyll

2011-05-01T18:48:00.002+02:00

Vad gör en norrman, en svensk, en tysk, en engelsman och två holländare en solig och sommarvarm söndag eftermiddag i Bryssel? Jo, har picknick i den mysiga park vi alla bor en stenkast ifrån. Fram med picknickfiltar, kaffe och hembakat fika alltså och sedan var det bara till att se till att någon hade koll på de fyra busfrön vi har sammanlagt och så kunde resten koppla av och ta det relativt lugnt. Efter en timme kom en i sällskapet på att det nog kunde vara läge för något kallt att dricka, gick hem och rensade kylskåpet för att komma tillbaka med underbart kalla och uppfriskande s.k. vita öl till de i sällskapet som inte var gravida (d.v.s. killarna och jag).

Att sitta där i gröngräset och se ungarna springa runt och ha hur roligt som helst medans vi vuxna kunde ha konversationer som faktiskt inte behövde avbrytas av ett "mamma/pappa kom NU" var och varannan minut var otroligt avkopplande. Sedan kändes det nästan som någon modern storstadsversion av bullerbyliv och det är inte något man tar för givet när man bor som vi gör. Fast fördelen med att alla bor i lägenheter är ju faktiskt att de flesta tar sig ut till parker och grönområden och det kan nog ibland göra det sociala livet lättare än om man hade bott i något villaområde.

Nu ska vi bara lägga barnen (som ju är skönt uttröttade vid det här laget) innan det blir dags för ett glas pastis på terassen följt av en pizza. Kan verkligen inte klaga på mycket just nu:).

Semesterbilder

2011-04-28T20:34:00.039+02:00

Nu har jag avklarat två jobbrelaterade nätverksträffar (kändes bra) och har fått en inbjudan till att diskutera ett specifikt jobb på fredag i nästa vecka så nu lägger jag ner jobbsöket för denna veckan och bloggar lite istället;). Här kommer lite (eller väldigt många faktiskt) bilder från vår mysiga Sverigevistelse. Jättekul att få träffa er allihop!!
Såhär ser det ut när man gräver nytt avloppssystem. Skönt att få det gjort nu. Och superkul för Oskar att få vara med när det händer.
Mors små Ollar ute i skogen:).
Fast denna gången var det ju en lurvig hund och inget annat som kom springande i buskarna.
Full fart i sandlådan. Minus lite bråk om vem som skulle ha vilken spade etc. så hade de här tre kul ihop.
Jenny föredrog dock att rulla runt i gröngräset med mamma.
Oskar och Sophie är fortfarande tajta polare. Spökjakt i torpet var bara ett av deras påhitt...
Pappa behöver lite hjälp i trädgården och Nina och Oskar ställer gärna upp.
Till skillnad från mormor så är jag snygg i keps tycker Nina.
Fast vi är lika snygga båda två i solglasögon.
Oskar hjälper pappa att elda upp ris och kvistar. "Jag är brandman precis som morfar" konstaterade han.
Mer besök i torpet. Och Oskar var inte sen att påta sig rollen som duktig stor kille. Med allt var det innebar av att ta leksaker ifrån de mindre;)....
Espressoservering i sandlådan. Man får inte släppa på standarden även om man råkar vara på landet.
Fråga mig inte varför vi hade klätt våra barn i vita t-shirts när de satt och smutsade ner sig som sig bör i denna åldern...
Gubben i lådan?
I Bryssel hämtar vi våra barn på skola och dagis i paraplyvagn. I Eggvena hämtar man dem såhär. Kul att vi nu fått kontakt med dessa grannar för det är ju super att ha lekkompisar i samma ålder runt omkring.
Popcornmys på verandatrappen.
Såhär glad blir man då.
Oskar var helt fascinerad av alla småkryp som finns i trädgården. Här studerar han sniglar.
Här ser det nästan ut som om Nina kan cykla själv på en trehjuling, men det hade inte gått utan lite extra hjälp från moster Karin.
Påskäggsjakt i trädgården var kul tyckte alla kusinerna.
Att få glass av morfar/farfar var också helt okej.
Nina har ett gott öga till gammelfarmor och sitter gärna i hennes knä och myser.
Vi åker nedcabbat i morfars nya bil. "Det blåser om håret" sa Oskar, men stormtrivdes.

Avkoppling

2011-04-26T17:09:00.003+02:00

Tiden går fort när man har det roligt. Så fullt upp och trevligt att jag har brutit mot min egen informella bloggregel som säger att jag ska blogga åtminstone en gång i veckan. Å andra sidan heter ju bloggen "Funderingar från Bryssel" så det räknas kanske inte när man slöar till sig i Eggvena;)....

Trots packstöket och den aldrig helt roliga bilresan fram och tillbaka till Sverige så har vår påsksemester varit ovanligt lyckat. Vi har haft strålande fint väder, träffat familj och vänner och pratat med varenda granne vi känner i Eggvena så på det sociala planet har vi legat i gräddfilen minsann! Jag har massor med fina kort att lägga upp på bloggen, men nu väntar först lite förberedelse inför morgondagens möte på den industrimiljöorganisation där jag lyckades haffa direktörens intresse för min profil. Jag måste ju verka lite påläst. Och inte vara sådär trött som jag är idag (det underbara sommarvädret här är som gjord för en biere blanche på terassen, men luktar jag på en sådan nu somnar jag nog på stört). Vi kunde inte sova ut som planerat imorse eftersom Lars hade glömt att han kommit överens med vår städhjälp att hon skulle komma idag istället för imorrn.... Om jag är trött fattar jag inte hur Lars orkar vara uppe. Jag fick ju iallafall några timmars sömn här och där inatt, men han körde ju hela vägen. Hoppas vi får busungarna i säng i tid så vi också kan gå och knyta oss i hyfsad tid.

Packa ner, packa upp, packa ner...

2011-04-11T09:08:00.004+02:00

Under alla dessa år som vi bott utomlands har det blivit mycket packande eftersom vi prioriterat att träffa familj och vänner så ofta vi har haft råd och möjlighet och då har det blivit mycket resande fram och tillbaka.

Nu när vi har barn så har packandet hamnat på en annan nivå som alla småbarnsföräldrar nog känner igen. Det går inte längre att packa necessären, slänga ner lite kläder och en bok och sticka iväg. Nej, nu känns det som ett halvdagsprojekt varje gång man ska iväg någonstans. Speciellt som nu när man reser till Sverige och en väderlek som kan skifta från två grader varmt och regnigt till 15 grader och soligt och allt vad det innebär med olika slags kläder som måste packas.

Nu är vi mitt uppe i packandet inför vår bilresa till Sverige ikväll och jag känner redan hur stressad jag blir. Packa ner i Bryssel, packa upp för några dagar i Borås, packa ner för att åka till torpet, packa upp i torpet, packa ner för påskfirande i Borås, packa upp i Borås, packa ner för hemfärd till Bryssel och slutligen packa upp allt igen här hemma...

Kusinträff i somrigt Bryssel

2011-04-10T15:01:00.016+02:00

Vi har haft en toppenhelg. Kusin Julia med familj har varit och hälsat på och det har varit precis lika roligt och lyckat som vi hade föreställt oss. Det är skönt att kunna ta det lugnt och skönt när folk hälsar på och ta dagarna som det kommer utan att ha allting uppbokat. Vi har ändå hunnit med en hel del på de här två heldagarna vi hade tillsammans. Vädret har varit på vår sida och vi har njutit av fortsatta sommartemperaturer. "Mango, titta bok" sa Nina titt som tätt och tultade iväg till morbror Mange för lite sagomys i knäet.
Karin ser redan här ut som en luttrad tvåbarnsmamma:).
Två tjejer som redan nu är riktigt härliga kompisar. Fast Nina springer inte lika snabbt som Julia ännu. Sådan far, sådan dotter säger jag som kommer ihåg hur snabb min lillebror var i benen som liten.....
Här hänger vi på vårt stamfik och käkar croissanter och pain au chocolat. Sist vi var här med Magnus och Karin satt vi och drack mojitos tolv timmar senare på dygnet..... Det är ett annat liv man lever nu. Fast tre gånger bättre såklart med de tre härliga ungar som vi numera har.
Lekplatshäng var ju ett måste såklart. Här ritas det igen på marken. Med på ett hörn är en annan av Oskars bästa kompisar, norska Emil.
Nina har börjat få bra koordination på gåendet nu och tultar på riktigt bra också utomhus.
Pappas kille!
Hejdå Julia! Vi hoppas att flygresan hem var lika roligt som på vägen till Bryssel och vi ser fram emot att träffa dig hemma i Borås igen redan i nästa vecka.

Huvudjägare: Avsnitt 2

2011-04-06T15:03:00.004+02:00

Jaha, imorse var det dags igen. Att besöka det andra stora EU Public Affairs headhunterkontoret i Bryssel. Denna gången hade jag förberett mig bättre än sist och tänkt till ordentligt på hur jag bäst skulle sälja mig och jag tycker verkligen det gav resultat.

Vi hade en givande diskussion och det sas rakt ut att min profil var just den typ man skulle leta efter om man hade en kund som letade efter en Communications eller Pubclic Affairs Director/Head of Europan Office för just miljöfrågor. Fast just nu har man ju såklart inte det....

Å andra sidan visste jag ju att om man själv kontaktar en headhunter istället för tvärtom så handlar det till en början mer om att få en bra placering i deras interna kandidatregister så det är ju inte omöjligt att något passande dyker upp. Dessutom var det roligt att höra att man tyckte att mina erfarenheter av att jobba med miljöfrågor för olika typer av företag och organisationer under en tioårsperiod var väldigt meritande:). Med tanke på att sista jobbet lämnade vissa negativa spår av olika anledningar så är det extra roligt att få en sådan positiv respons.

Nu är det snart påsklov och Sverigevisit som gäller (påminn mig igen varför vi vill åka ifrån ett somrigt och varmt Bryssel till ett regnigt och grått Eggvena?), men sedan blir det förnyade tag både vad gäller franskan och nätverkandet och så får man hoppas på det bästa. Och vänta.. Och vänta lite till;)....

Så sur...

2011-04-05T13:49:00.004+02:00

..över att för hundrafemtioelfte gången ha fyllt in en massa information online (denna gång på Bryssels egen arbetsförmedling där jag bör vara inskriven nu snart) och för hundrafemtioelfte gången ha upplevt hur den förbaskade sajten kraschar PRECIS i slutfasen och i processen raderar ALLT det jag just spenderat en halvtimme på att mödosamt plita ner. På franska dessutom... Och nu måste jag sticka ut med Zora så hinner inte göra om det...

Merde!!

Sommar, sol och picknick

2011-04-03T22:13:00.012+02:00

Vi har haft en härlig helg. Ingen stress, ingenting inplanerat, bara avkoppling (eller ja ni vet, såpass mycket avkoppling det nu blir med småbarn) och tid att bara vara. Vädret hjälpte ju till och igår njöt vi av temperaturer som vi vanligtvis har här i juli. Perfekt då att spendera några timmar i den fina park vi har på tre minuters gångavstånd.
Det är roligt att rita. Speciellt när man får stora kritor och inte behöver begränsa sig till papper.
Och så har man fått nya skor också. Till skillnad från Oskar som aldrig gillat att prova eller köpa nya skor så älskar Nina det redan. Hon är helt klart sin mors dotter alltså!
Det var inte bara barnen som tyckte det var kul att leka Picasso;).
Härnere finns inte motsvarigheten till den svenska fyraårskontrollen på BVC, men Oskar skulle iallafall klara av huvudfotingstestet med bravur.

Det flyter på..

2011-03-30T20:04:00.003+02:00

Ni vet hur det är. Vissa veckor känns det som om man aldrig får något ordentligt gjort och det man får gjort ger inte så mycket resultat. Mycket kan väl bero på vad jag kallar "multitasking meltdown" och med det menar jag att man ju ofta försöker göra så många saker samtidigt att ingenting blir särskilt bra gjort. Inte för att jag har något emot att göra saker lagom bra. Jag har nog lyckats vänja mig av med pressen att alltid göra saker perfekt. Och det kommer av den enkla anledningen att jag helt enkelt inte har den tiden numera. Så nu blir det mer "lagom bra" än "slipat perfekt" oavsett om det handlar om familjerollen, eller andra saker såsom jobbsök och franskastudier. Allra helst hade jag velat ha en hel arbetsdag på mig att få saker gjorda ordentligt, men nu handlar det mest om max en och en halv timme i stöten. Och det stressar mig ibland eftersom jag ju märker att något alltid hamnar längst ner på min prioriteringslista.

Nu när jag börjat med min franska (numera läser jag Marie Claire på franska utan större problem och det förvånar till och med mig, fast det är skillnad på läsa och prata perfekt såklart...) så har mitt jobbsökande hamnat i bakvattnet litegrann och då får jag dåligt samvete för det. Men nu i veckan har jag tagit mig i kragen (och pluggat mindre franska än jag skulle ha viljat) och skickat iväg min CV till olika personer.

Och då är det extra roligt när man a) skickat iväg sin CV till en av de mest relevanta headhunters i Bryssel sent en kväll och har dem på telefonen klockan kvart i åtta nästa morgon "du har en sådan intressant profil att vi vill träffa dig så snart som möjligt" och b) mailar direktören för en stor och spännande miljöorganisation ikväll och får svar tio minuter senare "jag vill gärna träffa dig och prata mer".

Visserligen så är det ju än så länge mer av "nära skjuter ingen hare", men det är iallafall roligt att min jobbakgrund intresserar folk. Så nu gäller det att slipa min intervjuteknik och fundera ut hur jag bäst ska "sälja in mig" när jag väl har fått foten innanför dörren;).

Våfflor i stora lass

2011-03-25T22:02:00.003+01:00

Får det lov att vara såhär fint väder i mars? Det är så varmt på terassen dagtid att man lätt kunnat sitta där i bikini och att ha jacka på sig när man hämtar Oskar från skolan blir för svettigt. Känns alltså mer som försommar än vår, men här klagas det minsann inte!! Idag satt vi ute klockan sex på kvällen och käkade våfflor. Lovely:).
Pannkakor i all ära, men våfflor är ju helt klart snäppet bättre.
Den här killen satte i sig tre våfflor i rasande fart och frågade inte ens efter popcorn (som är vårt vanliga fredagsmys) innan läggdags.

Blandade vårkarameller

2011-03-23T20:58:00.013+01:00

En vecka går så snabbt när man har roligt. Knappt hade barnens morföräldrar kommit förrän det var dags för dem att åka hem igen. Det blev en väldigt barnanpassad vecka förstås, men jag och Lars fick också möjlighet att gå ut på en fantastiskt bra restaurang i fredags nu när det inte blev någon Japanresa. Restaurangen har en Michelinstjärna och är inget ställe vi hänger på regelbundet, men nu passade vi på och det var en helt sagolikt lyckad kväll. Atmosfären, maten, vinet, allt. Vilka smaksensationer! Den kvällen lever vi länge på:).

Veckan bjöd för övrigt på mycket utomhuslek eftersom det nu är vår på allvar härnere. Det har varit 17 grader varmt de senaste dagarna och det är väl visserligen ovanligt varmt för mars, men det är underbart att sitta i solgasset på terassen igen och känna hur minnet av den långa, regniga vintern bara smälter bort;).Dags att hämta Oskar på skolan. Här trivs han fortfarande jättebra, speciellt nu när han har två bästa kompisar: svenska Adam och polska Damian.
Oskar älskar vatten. Att bada i, att plaska i och att vattna med. Här tillsammans med Emil, en norsk kille i området som han blivit kompis med.
Här kopplar vi av i eftermiddagssolen på terassen. Några glas kalla öl fanns också till hands. "Morfar dricker öl, mormor dricker bara vatten" sa Oskar helt apropå ingenting idag vid middagen. Så nu vet du det mormor. Ingen mer belgisk blond öl för dig alltså!
Nina är helt klart morfars tjej och "Matte" är den som fick allra flest tillrop under den gångna veckan. När pappa var med och hämtade Nina på dagis igår så ignorerade hon mig totalt och kastade sig i famnen på morfar istället.
Nästan lika varmt som på Gran Canaria;).
Med mina och Lars gener så handlar det inte om utan snarare när våra barn kommer att behöva glasögon.Trist att föra sådan närsynthet vidare, men bra att veta att iallafall Nina kommer att vara väldigt snygg i brillor....

På språng

2011-03-18T12:37:00.005+01:00

Våren har kommit till Bryssel. I onsdags städade jag och Oskar terassen, gick till blomsteraffären och köpte några fina vårblommor och avslutade med årets första utomhusfika. Härligt! Oskar kopplar av efter idogt grävande i diverse blomkrukor;).

Fast det bästa var ju helt klart att fika efteråt!

Nina har tagit sina första steg!! Igår fick vi henne till att äntligen våga släppa taget och hon tog sex stapplande små steg till allas stora förtjusning. Och hon var sååå stolt! Nu kanske hon nästan kan springa ikapp med kusin Julia när hon kommer och hälsar på om ett par veckor;).

Morfars trygga famn är bra att landa i.

Tidsbrist

2011-03-15T19:54:00.003+01:00

Ja, här har det verkligen inte blivit mycket bloggande den sista tiden direkt. Nu när jag har franskalektioner varje tisdag och torsdag morgon och sedan spenderar ytterligare en till två timmar efteråt till att reflektera och plugga inser jag att jag har otroligt lite tid över till annat nuförtiden. Det är nästan så att man längtar tillbaka till en jobbsituation då man iallafall har åtta långa timmar i sträck åt att få viktiga saker gjorda. Kombinationen franskastudier, jobbcoaching, jobbsökande och halvtidshemmamamma känns som mer än ett heltidsjobb och det hade varit skönt om man hade kunnat spendera mer tid på en sak i taget istället för att försöka vara effektiv på alla områden samtidigt...

Det känns dock fortfarande väldigt skojigt och utmanande med franskan nu när jag har hela tre dubbla franskalektioner under bältet:). Jag har dock blivit förvarnad av en av mina lärare att det kan komma att kännas som om man går bakåt ett tag efter halva kursen (jag antar att det har att göra med att man måste lära om en hel uttryck och annat som man använt felaktigt hittills) innan den riktiga framgången kommer. Vi får väl se hur det går!

Annars tänker vi mycket på krisen i Japan just nu. Lars skulle ju åkt dit idag, men den resan blev ju inställd såklart. Lars har många kollegor i Tokyo som blivit också goda vänner och med den osäkra situationen vad gäller strålningen från Fukushimakärnkraftverket är han väldigt orolig över vad som ska hända härnäst. Man får verkligen hoppas att situationen snart är under kontroll.

Våren har anlänt i Bryssel. Idag var det så varmt ute att jag kunde gå och hämta Oskar från skolan iklädd endast t-shirt och tunn, långärmad tröja och jag såg en nyckelpiga på vägen hem från min franskalektion. Det känns som läge att skrubba av terassen, olja in trämöblerna och införskaffa passande fräscha vårblommor att plantera.

Parlez-vous Francais?

2011-03-08T13:24:00.003+01:00

Ja, jag gör tydligen det! idag hade jag min första privatlektion på Berlitz språkskola och det var faktiskt mycket roligare än jag hade trott. Jag hade gruvat mig en aning för att jag trodde det skulle kännas kämpigt att sitta och prata franska non-stop i en och en halv timme, men när det väl var dags att avsluta hade tiden bara flugit förbi! "Du pratar redan bra franska" sa min lärare och tillade "du kommer att bli förvånad över hur mycket ditt språk, grammatik och ordförråd kommer att utveckla sig under denna kursen med tanke att du redan är på denna nivån".

Så det känns ju onekligen som en bra start! Jag visste väl visserligen att min franska inte är usel och jag har ju ett visst språksinne, men det känns jättekul att äntligen kunna strukturera upp min inlärning och veta att jag verkligen kommer att vara mer bekväm med språket om bara ett par månader:). För att inte tala om hur kul det är att ha en intellektuell utmaning efter alla dessa månader med ofta väldigt enahanda hushållsuppgifter...

Fortsättning följer.

Gnäll och fikafest

2011-03-06T20:36:00.008+01:00

Igår när jag och Lars satte oss ner för att äta middag påpekade Lars att det var första gången vi både satt tillsammans i lugn och ro längre än tre minuter i följd utan att bli avbrutna på hela dagen. Som vanligt hade det ju varit fullt upp hemma med ärenden att uträtta, mat att storhandla,tvätt att tvätta, vika och lägga undan, kaka att baka, hund att duscha, hund att promenera, plock att plocka och så barn att mata, lägga och underhålla etc. etc.

Fast så är ju livet numera och igår var bra mycket bättre än idag. Nina och Oskar leker oftast väldigt bra ihop, men idag var ingenting bra. Nina håller på att få mer tänder och det hjälper inte humöret alls och idag var det ovanligt gnälligt och irriterat. Hon blev sur om minsta lilla gick henne emot och om Oskar bara kom i närheten skrek hon ilsket samtidigt som hon slängde ut en arm och försökte dänga eller nypa till honom. Oskar hjälpte knappast till utan tog ju detta som en utmärkt invit att reta Nina lite extra och vid de få tillfällen hon faktiskt satt och lekte själv hoppade han snabbt fram för att ta hennes leksaker ifrån henne. Varvid Nina blev förbannad, slog till Oskar som blev sur och så satt vi där med två arga och gråtande barn. Dessutom var det bara mamma som gällde. Så fort jag kom i närheten kunde Nina inte längre hasa sig en centimeter framåt utan ville bara sitta i famnen. Och Oskar fick inte vara med. Allt detta ackompanjerades av "mamma, mamma, MAMMA, maaaaammmaaaa". Om jag fått en eurocent varje gång en av dem ropar på mig hade jag varit rik vid det här laget;).....

Nåväl, jag gjorde det enda rätta under omständigheterna och gick och la mig i sovrummet med stängd dörr och en bok och så lät jag den förälder med mer tålamod ta över. Ibland får man inse sina begränsningar. Det är inte bara tre-åringar som behöver en time-out ibland!

Fast i eftermiddag kom Adam med familj kom på besök och då blev såklart båda barnen på soligaste humör på en gång. Fika med banankaka, belgiska våfflor, kokosbollar och annat hjälpte säkert också till, men summa kardemumma blev iallafall att hela familjen avslutade söndagen på bra humör. Nu sover kidsen gott och Lars har skickats iväg till den lokala pizzerian för att hämta vår middag. Skönt att slumma till det så ibland:).

Ingen annanstans än i Belgien...

2011-03-02T21:00:00.004+01:00

Jag bor i ett land där vi fortfarande inte har en regering. Efter förra sommarens val har de flamländska och vallonska partierna inte lyckats komma överens om hur en regering ska se ut och nu så har det åttonde (!) försöket att hitta en politisk lösning misslyckats. Det är ju helt absurt och ännu absurdare blir det eftersom de flesta belgare inte verkar bry sig så mycket om det. De politiska partierna kan inte komma överens och verkar inte förstå innebörden av ordet kompromiss medans vanligt folk mest rycker på axlarna och verkar tro att det nog ordnar sig ändå. Men det gör ju inte det. Jaja, jag rycker numera själv också mest på axlarna och himlar med ögonen när ämnet kommer på tal. Och skrattar åt följande hemsida.

På egna ben

2011-02-28T15:35:00.003+01:00

Titta på mig! Jag kan ställa mig upp och stå kvar i hela fem sekunder alldeles själv!

Pyssel Hall of Fame

2011-02-26T15:10:00.008+01:00

Det blir inte lika mycket pyssel för mig och Oskar numera. Dels för att de gör otroligt mycket sådant i skolan och dels för att det inte alls går att göra det med Nina närvarande eftersom hon har en tendens att antingen äta upp pysslet eller skrika i protest för att hon inte får/kan göra samma saker som Oskar. Lillasyster kan vara en mycket bestämd dam minsann...

Däremot försöker jag ta fram pyssellådan åtminstone en gång på helgen och idag var det äntligen dags att göra färdigt familjesamlingen av toalettgubbar. Julia saknades nämligen och henne ville Oskar bestämt få gjord nu.
Här är hela uppsättningen.

För dem som inte känner igen sig själva kan meddelas att personerna i främre raden är från vänster till höger: pappa, mamma, Oskar, Nina, farfar och farmor. Bakom syns diverse abstrakta Oskarsgubbar och annat.

Här har vi en utomjording, morfar, mormor, Magnus, Karin, Julia och Anke. Nu får vi väl se om intresset håller i sig för då får vi väl utöka kretsen med kompisar och annat;).