Tyst i huset....

Nina och Zora sover, belgiska Vaya Con Dias spelas på stereon och jag sitter och smuttar på en kopp kaffe framför datorn. Det känns konstigt.. Såhär ska det inte vara på fredagar. Då är det fredagsbus med Oskar som gäller. Vi klättrar i soffan, jagar varandra runt lägenheten, dansar, läser Max nalle och Nicke Nyfiken, leker lego och ritar dammsugare. Sedan lagar jag pannkakor till lunch som vi båda smaskar i oss med god aptit.

Men idag är han alltså inte här utan med pappa i Aachen för att hälsa på Lars styvfarmor som fyller 90 år idag. Hela familjen var bjuden, men det kändes lite struligt med Nina och efter en natt med lite sömn kändes det bäst för oss att stanna hemma. Så det är lugnt och skönt såklart, men ändå saknar jag min lillkille. Vi får så sällan tid bara vi två nuförtiden och även om jag kan bli rätt trött efter en dag då man försöker hålla upp med hans tempo (tänk Duracellkanin på speed... hela tiden...) så är det så skönt att kunna ha honom för mig själv.

Visst är jag överlycklig över att han har en sådan fantastisk pappa som Lars, men just nu känns det som han är lite mer pappas pojke än mammas (Lars hämtar och lämnar på dagis och är ute med Zora och Oskar varje dag) och det kan kännas lite jobbigt ibland. Det kommer ju att ändras när jag inte behöver amma jämt och har mer energi, men visst är det så att även om jag absolut vill att Oskar ska ha en lika bra relation till båda sina föräldrar så får jag ändå skamset erkänna att ska det vara någon som ska ha det där lilla extra så ska det ju vara jag;).....

Igårkväll var iallafall jag, Oskar och Zora ute en sväng och tittade på tåg och tog en sväng i den lilla parken som ligger några hundra meter härifrån. Numera kan Oskar gå hela vägen dit och hem utan att tröttna och jag tycker det är en fantastisk känsla att hålla hans lilla hand i min när vi är ute. Tänk att han är så stor att han kan vara ute och gå själv. Det ger en helt annan dimension vad gäller upplevelser både för honom och mig. Den tråkiga trottoar som jag gått på tusen gånger innan blir helt plötsligt ett äventyrsland med trappsteg att hoppa ifrån, fönsterglas att spegla sig i och brunnslock att stampa på:)

Såhär fin kan man bli i ett äkta retronattlinne från tidigt 70-tal....

Både pappa och dotter är stiliga i randigt.....
"Mamma, Nina, mamma, Nina, Nina, mamma, Nina, mamma, mamma, Nina". Så låter det när Oskar kommer hem från dagis. Det värmer ett modershjärta minsann och det första Oskar gör är att gå och klappa eller pussa Nina (mamma får vänta tills det är dags för läggdags innan det är kram- och pussdags för mig).

Tid

Vart tar mina dagar vägen? När jag var mammaledig med Oskar tyckte jag efter ett tag att det blev rätt segt att gå hemma hela dagarna, men den känslan har inte infunnit sig denna gången. Veckan hinner knappt börja innan det är dags för helg och det känns som om det alltid finns tusen saker att försöka hinna med.

De lugnaste dagarna är de tre i veckan då det bara är jag och Nina hemma och då kan det vara skönt att bara ta det lugnt, sova länge och ta tid till att njuta av denna tidiga bebistiden ordentligt. När Oskar är hemma blir det ett helt annat tempo och då ska det byggas legotorn (eller ännu viktigare; riva legotorn), leka med tågbanan (och köra över alla zoodjuren som läggs på spåren....), ritas (eller snarare jag, som har en artistisk förmåga under nollstrecket, ska rita åt honom, allra helst en dammsugare....), läsas böcker, eller klappa Nina (mer eller mindre varsamt, man får ha ögon i nacken).

På kvällarna är man därför rätt slutkörd och det är skönt att iallafall Oskar har en fast läggtid så det blir lite vuxentid kvar för oss när han är i säng.. Fast den senaste veckan så har Nina haft en tendens till att bli extra rastlös (och högljudd...) precis då och då kan det bli fullt upp igen och när det äntligen är lugnt och tyst så är man så trött att man inte orkar annat än att slötitta lite på teve, eller försöka läsa några sidor i en bok innan det är läggdags (och även om man är trött lönar det sig inte att lägga sig tidigt eftersom Nina äter vid elva, halvtolv...). Och sedan börjar det om igen nästa dag....

Nu ska vi iallafall skaffa oss en trådlös telefon (vi måste väl vara ett av de få hushåll som inte har det) så det blir lite lättare att hålla kontakt med nära och kära utan att behöva sitta på vår snygga, men något obekväma antika stol med telefonen utan istället kan sitta kvar bekvämt i soffan (just nu bloggar jag, chattar med brorsan, tröstar en ledsen Nina och pratar med Lars). De tre senaste kvällarna har jag planerat att ringa mamma och pappa och varje kväll har det inte hunnits med eftersom Nina inte varit med på noterna tyvärr (detta blogginlägg skrivs i tvåminuterpass över en tvåtimmarsperiod)...

Även om jag ofta är rätt trött och känner att det finns lite tid till mig själv är jag ändå rätt nöjd med mitt liv just nu. Det känns rätt att prioritera familjen nu framöver helt enkelt. Fast det innebär inte att jag inte ser fram emot lite kvalitetstid med Lars. Jag hoppas vi kan komma iväg en helg till London igen i vår. Sist vi var där hade jag precis fått reda på att jag var gravid så vårt planerade återbesök på Claridge hotells art deco champagnebar blev inställt så dit ska vi definitivt gå nästa gång!!

Det är inte riktigt läggdags ännu, men jag hoppas Nina är såhär passande trött när vi kryper till sängs...

Helgliv

Handling, städning, matlagning, amning, blöjbyten, hundpromenader, legolek och barnboksläsning.... Så har helgen sett ut för oss ungefär. Det är mycket som ska hinnas med på två dagar och är det inte Nina som vill ammas så måste Zora ut eller så är det lektajm med Oskar. Fast det går bra tycker jag ändå även om det verkligen gäller att organisera sig väl annars blir det lätt kaotiskt...

Denna helgen har jag iallafall också hunnit med att sticka iväg på en shoppingrunda själv (resultat: två nya ylletröjor från Benetton) vilket kändes skönt. Tyvärr tyckte Nina inte det var lika bra och trots att hon var fulltankad (se nedan) så var hon inte på humör alls och Oskar, Lars och Zora fick stå ut med en del gallskrik... Vi tror att hon kanske har lite magproblem och då är det nästintill stört omöjligt att trösta henne förutom om hon får äta lite. Förhoppningsvis går det över snart och tills nästa gång ska jag nog se till att lämna lite käk hemma till henne så blir det nog bättre för alla inblandade;).

Oskar har varit på sitt soligaste humör hela helgen så vi har haft det riktigt mysigt ihop. Här visar vi upp våra nya höstmössor som nu får åka på när det har börjat bli kallt ute.Senare på kvällen då båda barnen sov och Zora snusade under bordet och lugnet lägrade sig var det dags för käk. Lars lagade en jättegod belgisk rätt som är en av våra favoriter: köttbullar med endiver bräserade i Duvel (för de oinvigda en av Belgiens mest kända ölsorter). Till det en trevlig tysk Riesling.

Nostalgitripp

Jag tror jag börjar bli gammal nu.. Inte för att jag är nästan fyrtio, har två barn, lider av sömnbrist och helst stannar inne en lördagkväll, men jag har insett att jag gärna ser tillbaka på årtionden med ett nostalgiskt leende på läpparna när jag tänker på allt som var trendigt, nytt och speciellt under dessa år. Jennifers blogginlägg om barndomsklassiker vad gäller böcker http://blogg.aftonbladet.se/wegerup/2009/10/alskade-sagor fick mig att spinna vidare på andra teman och favoriter.

Vad tycker ni? Vad var era favorit- samt hatobjekt under följande kategorier när ni var yngre?

Barndomsböcker-små barn: Jag kommer nog inte ihåg alla böcker här, men Totte-serien var ju en favorit, liksom Barbapapa, Pelle Svanslös och Spöket Laban. Jag kommer också ihåg att jag inte var sådär förtjust i en annan 70-talsklassiker, nämligen Alfons Åberg för jag tyckte han var lite mesig....

Barndomsböcker-större barn: Vart ska man börja? Så snart jag var stor nog att gå till skolbiblioteket kom jag hem varje vecka med två Ica-kassar fulla med böcker så jag var verkligen en bokfantast tidigt. Jag gillade starkt Fem-böckerna samt de andra "Äventyrens dal etc. " böckerna skrivna av Enid Blyton, även om dessa böcker inte fanns på bibliotek eftersom de ansågs vara "dålig litteratur"... Otroligt fånigt och som tur är så har denna attityd ändrats idag och läskultursnobberiet är mindre utbrett. Huvudsaken är väl att ungar läser böcker, eller hur?!

Jag fullkomligt älskade Kulla-Gulla-serien (men filmatiseringen på TV var värdelös, oj vad besviken jag blev), läste med stor behållning böcker av Maria Gripe och Astrid Lindgren var ju en stor favorit (minus Karlsson på taket som jag bara tyckte var fjantig).

TV-program: Det fanns ju inte så många barnprogram när jag var liten, men jag var väldigt förtjust i Drutten & Jena när jag var riktigt liten. John Blund och Fablernas Värld kommer jag också ihåg. Vilse i pannkakan får ju inte glömmas bort.. Jag tyckte den var helt okej, men såhär i efterhand måste ju erkännas att konceptet var otroligt bisarrt. Det insåg man ju som lite äldre då samma skapare gav oss Lillstrumpa och Syster Yster som julkalender... Vilket bottennapp.. Till skillnad från Teskedsgumman som jag tyckte var en av de absolut bästa.. En annan bra tv-serie var Den Vita Stenen. Kommer ni ihåg när huvudpersonen fick stekt gröt till frukost? Blääää....

Andra klassiker var ju Kalles Äppelträd, Doktor Snuggles, Balthazaar och Linus på linjen. Sedan fanns det ett häftigt program där Martin Ljung hade ett skafferi med burkar i som innehöll tecknade filmer. Kommer någon ihåg vad det hette?

Alla filmatiseringarna av Astrid Lindgrens böcker har också varit otroligt lyckade och håller måttet även idag. Jag ser fram emot att titta på dem igen när barnen är lite större.

Glass: Mina favoritglassar har varit 88-an och Piggelin sedan jag var liten och som tur är jag inte ensam eftersom de fortfarande finns kvar i sortimentet. Vad gäller annan glass så älskar jag också GBs gammaldags vanilj som helst ska avnjutas genom att skära paketet mitt itu och sedan äta ena halvan med tesked. Hatobjektet nummer ett är lakritspuck.. Urk, jag älskar saltisar, men inte i glassform.

Godis: Självplock i all ära, men visst var det något speciellt att ta sin femma och gå till kiosken och välja godibitar en och en. Självklara favoriter är snusklubbor (kommer det att bli en fullträff med mycket pulver eller blir man snuvad på konfekten?) och plopp (fast jag gillar inte den nya förpackningen eller formatet). Tuggummi var ju också godis innan de sockerfria varianterna tog över marknaden. Min favorit var Hubbabubba. Riktigt läskigt godis är tictac och de där hemska godishalsbanden där man kunde äta pärlorna...

Myskvällsmat:När vi var barn hade vi alltid myskväll framför teven på fredagar och lördagar. Då fick vi också äta middag och titta på något barnvänligt program. Det klassiska för oss var hamburgare i bröd (100% nötkött, inga billighetsvarianter här inte) med ketchup och rostad lök. Till det fick vi pommes frites och fick dela en läsk. En annan variant var pommes med lövbiff och bearnaise. Efteråt vankades popcorn från vår egen popcornmaskin.

Mode: Här måste man ju börja med den tidiga barndomen. Utav alla de kort jag har på mig som liten har jag sett ett enda då jag har något rosa på mig (inte för att jag är speciellt förtjust i rosa).... Nej, på 70-talet var det bara brunt, mörkblått, orange och senapsgult som gällde.. Lite murrigt ibland, men det blev bättre när jag var lite äldre då modet blev lite mer upplyftande. Pappa brukade köpa jättefina klänningar till mig varje midsommar kommer jag ihåg..

Det värsta modet kom väl i slutet av 80-talet. Jag vet inte om jag tycker något var snyggt från den tidseran ärligt talat.. Här hade vi ju grälla neonfärger eller mesig pastell, värsta axelvaddarna, tajta skipants eller tre nummer för stora levisjeans, pudelpermanentat hår och illblå mascara (gärna i kombo med ljusrosa läppstift som gjorde att man såg sjuk ut). Ingen var snygg i det! Det enda jag gillar nu som då är converse. Då var de ljuslila, nu har jag ett par illröda..

Full rulle

Det är fortfarande fullt upp chez Molin-Bruckner. Det är inte klokt hur dagarna bara försvinner utan att man för den delen får mycket gjort. Jag inser nu att vi hade rena lyxtillvaron hemma när Oskar var bebis för då kunde vi förutom de obligatoriska hundpromenaderna helt koncentrera oss på honom och med tanke på att små bebisar mest sover och äter så innebar det många timmar när man bara kunde surfa runt på internet, läsa böcker eller sova ikapp.

Numera är det helt annorlunda med storebror hemma. Allt går jättebra och förutom att man måste vara snabb som bara attan innan Oskar beslutar sig för att själv ta upp Nina från babysittern så är han fortfarande jätteförtjust i henne och vill att hon ska vara med hela tiden. Men, tid att sitta still och bara ta det lugnt? Glöm det. Här lever vi livet i högt tempo för jämnan och det blir lite tid för sig själv. Man får passa på som nu när både Oskar och Nina sover. Då är det läge att unna sig lite bloggtid, kaffe och egenhändigt gjorda svenska chokladbollar..

Man kan kanske tro att det är extra fullt upp p.g.a att Oskar är så liten fortfarande, men jag har hört från kusinen som har en tjej som är tre och ett halvt och en nyfödd bebis att även om storasyster där är äldre så upplever de tillvaron på samma sätt. Det är nog lika bra att bara acceptera att det närmsta halvåret blir väldigt familjeorienterat så får man ta tag i personliga målsättningar och planer jag och Lars har för oss själva (ska vi gifta oss nästa sommar eller ej, kommer vi lyckas att äntligen komma iväg till New York och beundra all Art Deco arkitetektur m.m.) nästa vår istället. Jag får alltså lägga band på min otålighet att kunna styra och ställa allt som jag vill och "go with the flow" lite mer... Så länge jag kan blogga lite då och då, hålla kontakten med familj och vänner via chat och mail och lyckas läsa lite böcker så känner jag mig ganska nöjd för tillfället:)

Syskonkärlek

Vi börjar landa i någon slags rutin här hemma nu efter dryga två veckor hemma med Nina. Det är fullt upp för det mesta och det är nog tur att både jag och Lars är rätt organiserade generellt sett annars hade det nog varit kaos med tanke på allt som ska koordineras. Nina är väl den som tar minst tid i anspråk (än så länge), men Oskar kräver ju en hel tid och uppmärksamhet, Zora ska ut fyra gånger per dag och så är det alla vardagssysslor som handling, städning, tvätt och matlagning som ska hinnas med....

Jag har aldrig kunnat ta mig an de råd i föräldraböcker som förespråkar att man ska koppla bort alla vardagsbestyr och bara ta det lugnt och bonda med bebisen eller sova varenda gång bebisen sover. Givetvis spenderar jag mycket tid med Nina när hon är vaken och det känns viktigt och jag ser till att jag får sova tillräckligt, men jag pallar inte att bara strunta i disk, att sluta laga mat och äta färdiglagat eller pizza eller gå och såsa i morgonrocken fram tills eftermiddagen.. Nu har jag ju en väldigt jämnställd sambo som det ju så fint heter som gör det mesta grovgörat och det underlättar förstås, men jag gillar ändå att känna att jag gjort något annat än att bara gå hemma en hel dag, vare sig det handlar om ett blogginlägg, maila kompisar, baka en kaka eller gå en promenad. Poängen är nog att göra det som man tycker känns bra själv och jag vet med mig att jag mår bättre om jag kan få lite annat än bebissaker gjorda när jag går hemma, medans andra säkerligen kan vara helt nöjda med att släppa alla vardagssysslor.

Oskar är fortfarande väldigt förtjust i Nina. Han frågar efter henne med detsamma så fort han kommer hem efter en hundpromenad eller från dagis och klappar henne konstant på huvudet när hon ligger i moseskorgen. Jag tror han inser att hon tillhör familjen redan och han kan bli riktigt upprörd när hon inte är i hans rum vid läggdags eftersom han föredrar om vi alla är tillsammans då det är dags att läsa en bok vid läggdags:). Han är också väldigt generös med sina nallebjörnar och snuttefiltar som Nina gärna får låna. Såhär kan det se ut då......

Vecka 40 :)

Idag var det beräknade förlossningsdatumet. Istället har vi redan fått haft vår tjej hemma en hel vecka. Härligt! Allt har gått bra hittills även om det är fullt upp och Oskar är fortfarande både glad och fascinerad över Nina. Dock är det inte möjligt att helt och hållet gå upp i samma "bebisbubbla" som när Oskar föddes eftersom storebror kräver en hel del uppmärksamhet och aktivering, men det var ju väntat. Nattamningar tar ju lite på orken, men det är inte samma chock som sist eftersom man nog vid detta laget lärt sig att klara sig på mindre sömn och med möjlighet att vila en timme eller så på dagen så känner jag mig riktigt pigg. Dessutom så äter Nina redan nu ganska regelbundet var tredje eller var fjärde timme och det hjälper ju till såklart.Jag har nästan läst ut The Year of the Flood now. Rekommenderas!! Fast läs Oryx and Crake först....