Busliv

Vi har alltid lekt ganska vilt med våra barn. De älskar att bli kittlade, jagade, upphystade i luften, snurrade och allmänt nedbusade;). Jag kommer själv ihåg hur kul det var när pappa lekte med mig på detta sättet som liten och det är väl inte för inte att jag numera är världens största fantast av nöjesparker:). Ju större berg-och-dalbanor och ju otäckare hisnande färder desto bättre och jag ser alltså till att försöka skapa samma förtjusning för vilda lekar och karuseller hos barnen så att vi när de blir lite större kommer att tycka det är lika kul hela familjen att hänga på Liseberg.

På skolan har jag en känsla av att det om inte är mycket bus blir en hel del lekar av typen "djungelns lag", d.v.s man får roffa åt sig det man kan och försvara det som är sitt (Oskar har två bra fröknar, men de har mer än 45 barn tillsammans att hålla koll på och kan väl inte övervaka allting) för han har börjat säga "pas toi!" konstant åt Nina här hemma. Det är en kortform av "ce n'est pas a toi", d.v.s "det är inte din!" Irriterande att höra det två gånger i minuten hemma, men det är intressant att se hur han börjar prata franska. "Non" används ju titt som tätt såklart, annars blir det en fas som "inte so machen, comme ca!". Tre språk i en mening med betydelsen "gör inte så, gör så!".

Idag fick jag reda på att det i veckan har börjat en ny svensk kille i Oskars klass. Det känns extra roligt såklart och till skillnad från favoriten Nikolaj som är mer än ett år äldre (man blandar tre- och fyraåringar) så är Adam precis lika gammal som Oskar så där finns nog potential för ytterligare en "Oskar freund";).
Såhär busar Nina och Oskar i vår säng innan sängdags.

Ju vildare desto bättre såklart. Nina gapskrattar och slänger sig baklänges så fort Oskar börjar busa med henne.

Fast det finns alltid tid till kvällsmys. Nina är verkligen pappas tjej.

Puss på dig!

Ikväll kommer äntligen mormor och morfar på besök. Och tur är väl det med tanke på att det är skollov resten av veckan . Med en väderleksrapport som ser urusel ut så kan det vara bra att ha ett par extra lekledare nu när Lars är i Tokyo;).

Ett år närmare 40....

Jaha, så var det dags för ytterligare en födelsedag. Som vanligt började dagen med ösregn, men just nu tittar faktiskt solen fram. Fast jag ger mig katten på att det kommer att börja regna igen så fort jag ger mig ut på Zoras lunchpromenad. Tur att man numera har både chic regnkappa och trendiga gummstövlar direktimporterade från Sverige;)...Vi köpte inte endast kallingar på H&M häromdagen utan också denna mysiga flanellskjorta. Oskar har ju jämt tröjor annars, men nu när han är såpass stor tycker jag han är mysig i skjorta. "Precis som morfar" sa Oskar när han tog på sig den imorse. Nina är precis lika intresserad av kameran som Oskar var i denna åldern. Man får ta kort illa kvickt annars blir det bara en blurrig hand som motiv....

Såhär fint födelsedagsbord fick jag idag. Vi har redan ätit tårta och det är väl inte helt otippat att en flaska champagne öppnas ikväll.

Jag fick en "pastasaurus" i present av Oskar. Nu ska här ätas spaghetti på dinosauriesätt framöver.

Fler äventyr

Oskar och jag har haft en bra vecka trots det urtrista vädret. Även om tre-åringar kan vara både trotsiga och motsträviga och ha stunder då de inte vill något alls så är solsidan att de ofta roas av små saker...

Efter onsdagens utflykt till Lars kontor (höghuset han jobbar i heter numera "pappas hus") var det dags för en bussutflykt till Oskars och Ninas trevliga barnläkare igårmorse. En kontroll efter avslutad medicinering av den otäcka luftrörskatarr han hade i början av september. Allt var dock väl och även om besvären skulle återkomma (inte helt otippat eftersom RS-virusspridningen och influensan inte ens har kommit igång så det finns en hel del att bli smittad av) kan vi medicinera på egen hand eftersom Oskar numera har spraymediciner och inte längre behöver sitta med inhalationsmask titt som tätt.

Nåväl efter avslutat doktorsbesök beslöt vi oss för att hänga på Belgafiket och mumsa croissanter. Sedan tog vi oss med annan buss till H&M för att köpa nya kalsonger. Att välja kalsonger tog sin tid för det blir ett väldigt velande med tre-åringar, men till slut hade vi både Kakmonstret och hans polare samt bilar på de utvalda underkläderna. Sedan åkte vi rulltrappa så det stod härliga till innan vi kom till det som visade sig vara dagens höjdpunkt: åka tunnelbana! Vi skulle egentligen bara åka en hållplats, men det var så kul att vi fick åka lite fram och tillbaka ett par gånger. Oskar var helt fascinerad av att tågen åkte under marken, i tunnlar precis som mullvadar;).

Väl hemma gick Oskar och jag sedan ut med Zora ("nej mamma, Oskar ska hålla Zora i kopplet, INTE mamma") och sedan var det inte svårt att få Oskar i säng direkt. Det var ju inga större äventyr egentligen, men för Oskar var det nog minst lika roligt som ett djurparksbesök eller annat. Och jag njöt av att få kunna ge mig iväg med min stora kille och att gå hand i hand med honom själv och se hur roligt han tyckte alla dessa vardagliga saker var.

Just nu är han med pappa och Zora hos veterinären för Zoras ena armbåge (den hon opererade) är lite svullen och det måste vi såklart kolla upp. Jag sitter här med kaffe och tysk nougat medans Nina sussar gott på övervåningen och känner mig nöjd över att ha fått färdigt mitt CV. Nu får vi se vad betyget blir nästa vecka.

Höstlov

Just nu kan vi njuta av underbara vackra höstfärger ute. Synd då att just denna höstlovsvecka bjuder på gråa skyar och duggregn var och varannan dag. Inte så jättekul att vara ute då. Det är som tur är inte kallt, men eftersom belgiska barn ju inte har några höst- eller vinterkläder att tala om så finns det knappt en enda unge på lekplatsen och det blir ju lite tråkigt i längden.

Dock var Juliette och Barbara här igår och vi busade runt i parken och på lekplatsen ett par timmar. Det retar mig att jag glömde kameran för det hade blivit underbart fina kort på Oskar och Juliette när de slängde höstlöv på varandra och jagade varandra upp och ner för gräskullarna..

Idag är inte vädret mycket bättre, men Oskar och jag gav oss ut på ett litet äventyr iallafall: åka spårvagn och hälsa på på pappas jobb. Som tur är behövs inte mycket för att roa Oskar i denna åldern. Släng in en buss eller spårvagn, en hiss och en ny miljö och han är rätt nöjd. Sedan hjälpte det såklart att Lars chef med en gång frågade om Oskar ville ha en kaka.. Och det ville han förstås;).
Så det är här du sitter och jobbar hela dagarna pappa...

Schysst utsikt. Jag passar på att grabba till mig kontorets alla magneter..

Inte bara kaka på kontoret utan också croissantbulle och jordgubbsjuice på fiket på bottenvåningen.

Nu har Oskar slocknat i sängen och jag sitter och filar på mitt engelska CV. I nästa vecka väntar första mötet med min kontaktperson på karriärscoachfirman. Det ska bli spännande. Ikväll blir det också lite egentid med middag på belgiskt brasserie med Barbara. Det ser jag fram emot.

Fredagsmys

Fredag.. Det innebär egen mammatid för Nina och vi brukar alltid ha det mysigt ihop. Idag var lilltjejen dock ovanligt trött och jag fick lägga henne igen redan kvart i tio. Så jag beslöt mig för att för en gångs skull anstränga mig lite mer vid frukosten. Såhär ser min hemmavariant av en god hotellfrukost ut. Snart väntar latte och hembakad morotskakaLite roligare än den vanliga tallriken flingor eller gröt. Fast jag glömde ägget.

Vi har fint höstväder i Bryssel just nu. Min terass ser ganska tråkig ut eftersom jag iår inte kommit mig för att köpa några höstblommor att pryda den med. Denna krysantemum gör mig dock alltid lika glad. Vildvuxen och övervintrad för tredje säsongen lyser den nu upp uterummet. Nina är inte alls lika klåfingrig som Oskar var i samma ålder, men också hon tycker det är toppen att plocka ut saker från lättillgängliga lådor.

Mammas älskling.

Härnäst väntar höstlov för Oskar. Måndag är en helgdag så vi har en långhelg att se fram emot först. Nina får nog gå på dagis som vanligt nästa vecka, fast kortare dagar, för jag tror Oskar kan behöva lite dedikerad mammatid också. Om vi har tid ihop så kan vi göra lite mer "stora barn" saker som är svårt att få till när Nina är med.

Brittsommar

Det känns som om det är ett underskott av bildmaterial på bloggen för tillfället. Om inte annat så tror jag att barnens morföräldrar skulle uppskatta lite uppdaterade bilder på sina barnbarn. Såhär kommer ett långt bildinlägg. För ett par veckor sedan hade vi 22 grader varmt i Bryssel och det kändes precis som sommar. Perfekt för en picknick i parken och att lattja fotboll med pappa.

Oskar älskar att "spela" fotboll och är redan en riktig hejare på att dribbla bollen. Om intresset fortsätter så kanske han kan börja spela på skoj med andra småttingar när han är lite större. Nina har också bollsinne så om ett år eller så kanske vi kan spela ihop alla fyra:).

Nu är det dags att vila lite och äta en eller två kokosbollar...

"Åh, vilken söt bebis!. Vad heter han?". Den frågan får jag varenda gång jag är ute med Nina och hon inte är klädd i a) klänning, b) rosa från topp till tå eller c) annat rysch och pysch... I ärlighetens namn ska väl iochförsig tilläggas att jag har mycket blått och annat i garderoben efter Oskar, men oavsett den aspekten så anser jag det ovanligt opraktiskt att sitta i sandlådan med finklänning och lackskor....

Nina kan nästan stå själv med lite ryggstöd;).

Ninas soligaste leenden kommer fram när Oskar gör något som roar henne.

Som här då....

Som bebis var Nina inte alls speciellt sugen på att ligga och mysa i famnen några längre perioder, men numera har hon blivit en riktigt kramtjej som till och med kan tänka sig att somna om på mammas mage på morgonen bara för att det är så mysigt att ligga och kela lite. Det var helt omöjligt med Oskar som visserligen alltid varit kramgo, men som i Ninas ålder helst ville gå upp klockan fem på morgonen..

Sådana här syskonbilder får mitt hjärta att svämma över av kärlek. Just här tror jag det är Spöket Laban som fångat deras uppmärksamhet.

Denna gåstol hade inte varit mitt förstaval p.g.a estetiken (jag är så trött på att ha hela vardagsrummet översvämmat av leksaker....), men vi har fått låna den och en hel del barnkläder till Nina av Juliette; vårt gudbarn, och såhär söt var Nina imorse i sina lånade ytterkläder när pappa skulle gå med henne till dagis.

Otrevligt slut på trevlig kväll

Igårkväll åkte jag till Helena för att äta middag med henne och en annan kompis. Hon hade ordnat fantastiskt god mat, vi drack goda viner och avslutade med spännade ostar som Kerstin inhandlat i Tyskland. Det var ett tag sedan vi träffades såhär och vi hann avhandla både det ena och det andra.

Ett ämne berörde Bryssel och hur en och samma stad kan upplevas så olika beroende på i vilken stadsdel man befinner sig i. Bryssel har hög arbetslöshet som vi som expats nog inte ofta märker och det finns områden som befinner sig på gränsen till att vara rena rama slummen och där man knappt vill vistas dagtid. Men i våra s.k. "upmarket" områden ser man inte det, det finns få tiggare och trots att Bryssel är en storstad känner man sig inte otrygg ute på kvällarna bara man är på "rätt ställe".

På väg till busshållplatsen strax före elva funderade jag inte mycket mer på det förutom att det slog mig igen hur just denna hållplats ligger ganska i skymundan trots att det finns både restauranger och annat bara ett par hundra meter bort.

Två minuter senare står en man i munkjacka och jeans framför mig i busskuren och viftar med vad jag först tror är ett paraply, men som visar sig vara en bajonett med 30 cm långt blad... "Ge mig dina pengar" säger han och pekar på min väska med kniven. Så jag gör precis vad han säger och plockar ut den för ovanlighetens skull tjocka bunten av sedlar (90 euros; en summa som jag aldrig vanligtvis har med mig) och ger till honom. "Mer" säger han och vill titta i väskan, men nöjer sig när han ser att plånboken är tom. "Behåll väskan" säger han till sist och går lugnt ifrån busskuren med kniven dinglande i ena näven.

Hela scenariot har tagit kanske tre minuter, men det känns helt overkligt. Jag vet inte riktigt hur jag ska reagera, men när jag hämtat mig lite kommer min buss och eftersom jag verkligen inte vill vara kvar på platsen längre än nödvändigt hoppar jag på och åker hem. Och skrämmer livet ur Lars när jag berättar att jag blivit knivrånad.. Sedan ringer jag och rapporterar till polisen att någon med kniv går runt i Uccle och går och lägger mig.

Idag känner jag mig faktiskt helt okej. Han använde inget våld och var inte påverkad av något så var inte skräckinjagande på det sättet. Men kniven... Usch!

För alla er som jag nu skrämt upp så lovar jag på heder och samvete att från och med nu alltid ta taxi hem på kvällarna även om det gör mig vansinnigt förbannad att en sådan idiot får mig till att behöva tillta sådana åtgärder framöver. Jag är iallafall tacksam över att han bara tog mina pengar. Hade han tagit mina ringar som jag fick av Lars när barnen föddes (och ja, jag hade givit honom allt utan den minsta protest) hade jag verkligen blivit ledsen...