På egna ben

Titta på mig! Jag kan ställa mig upp och stå kvar i hela fem sekunder alldeles själv!

Pyssel Hall of Fame

Det blir inte lika mycket pyssel för mig och Oskar numera. Dels för att de gör otroligt mycket sådant i skolan och dels för att det inte alls går att göra det med Nina närvarande eftersom hon har en tendens att antingen äta upp pysslet eller skrika i protest för att hon inte får/kan göra samma saker som Oskar. Lillasyster kan vara en mycket bestämd dam minsann...

Däremot försöker jag ta fram pyssellådan åtminstone en gång på helgen och idag var det äntligen dags att göra färdigt familjesamlingen av toalettgubbar. Julia saknades nämligen och henne ville Oskar bestämt få gjord nu.
Här är hela uppsättningen.

För dem som inte känner igen sig själva kan meddelas att personerna i främre raden är från vänster till höger: pappa, mamma, Oskar, Nina, farfar och farmor. Bakom syns diverse abstrakta Oskarsgubbar och annat.

Här har vi en utomjording, morfar, mormor, Magnus, Karin, Julia och Anke. Nu får vi väl se om intresset håller i sig för då får vi väl utöka kretsen med kompisar och annat;).

Bokstavligen talat...

Alla som har barn i småbarnsåldern vet att dessa små liv inte förstår ironi och tar allt man säger bokstavligen. Så kommentaren "Åh vad roligt för mig att få torka upp det sjuttioelfte glaset spillt mjölk" får bara tre-åringen att titta på mig konfunderat...

Häromdagen fick jag också mig en insyn i just hur bokstavligen alla ord kan tolkas. Vi bor på tredje våningen, men jag och Oskar hade precis kommit hem efter en sväng till mataffären och stod innanför ytterdörren på bottenvåningen. Jag berättade att Magnus, Karin och Julia förhoppningsvis skulle komma och hälsa på oss härnere och det skulle väl bli roligt? Då tittar Oskar på mig, nickar, men säger allvarligt "Nej mamma, vi bor inte härnere, vi bor däruppe" och så pekar han uppför trapporna...... Så gott folk, om ni tittar förbi hos oss kom ihåg att vi bor "däruppe i Bryssel".....

Frosseri och framtidsplaner

Jag är ingen gottoman av naturen utan kan klara mig ganska länge utan att känna sötsugsbegäret. Det har kanske att göra med att det finns så tråkigt godis i Belgien, men i vilket fall som helst har jag inte ätit godis sedan mamma och pappa (på min begäran) hade med sig en rejäl påse smågodis till Gran Canaria. Fast idag kände jag att det var dags igen. Jag hade fått tipset av Adams mamma att det finns en annan svensk butik ännu närmare mig än den jag redan känner till. Så sagt och gjort dit gick jag idag och inhandlade det ni ser ovan.. Fast med tanke på priserna lär jag ju inte göra det för regelbundet. 35 spänn för en normalpåse ostbågar känns ju rätt dyrt....

Jag kommer nog motionera bort alla kalorier jag äter idag iallafall för efter att ha lämnat Oskar skolan imorse var jag nämligen på möte med den där headhuntern jag stötte på på cocktailpartyt härom veckan och därifrån gick jag hem två kilometer. Efter en kaffe- och lunchpaus här hemma blir det sedan hundpromenad och barnhämtning så idag behöver jag inte känna att jag saknar träningstillfälligheter. Billigt är det också;).

Mötet med headhuntern gick bra tyckte jag även om det blev lite av jobbintervjustuk med frågor av typen "what were your biggest achievements when working for company X" etc. men det får man väl ta och jag hoppas att jag gjorde ett bra intryck. Just nu har man inga klienter som letar efter någon med min profil, men man har haft det tidigare så om företag eller industriföreningar framöver letar nytt folk på miljö- och-eller kommunikationsfronten så är chansen väldigt stor at de går via en headhunter. När jag frågade om min misstanke att många jobb på min nivå aldrig utannonseras stämde fick jag svaret "ja absolut". 10% av jobb utannonseras, resten går tydligen via headhunters eller andra nätverk. 10%! Det var mindre än vad ens jag hade trott, men det visar ju att den rätta vägen framåt är kontakter, kontakter och mer kontakter alltså... På torsdag ska jag luncha med en av mina gamla kollegor på avfallsområdet och se vad hon kan ha koll på och det är nu också läge att maila andra personer som sitter på bra positioner här i Bryssel:).

Nu känns det dock läge för en latte och mandelcroissant.

Maskeradbal

Idag har vi varit på maskeradbal. Den anordnades på Oskars skola och hela aulan var fylld av små cowboys, indianer, Batmans, spindelmän, prinsessor, poliser, Zorros och annat. Att fira karneval är ganska stort härnere, men jag var besviken på det maskeradutbud som fanns att hitta i leksaksaffärerna. Dyrt, trist och av värsta tänkbara nylonkvalitet. Så vad göra? Ja, inte handlade det om att knyppla ihop en handgjord drakdräkt direkt. Såå händig är jag ju knappast.... Däremot blev jag ganska nöjd med den ihopplockade piratutstyrseln jag fick till. Om jag får säga det själv var Oskar den fräckaste sjörövaren idag:). Nyckelpigan här är Oskars svenska kompis Adam som går i samma klass.

Igår var Oskar och Lars hos frisören. Nog för att vi tycker Oskar är gullig i längre hår nu när det är så lockigt, men efter sex månader utan en sax i håret var det dags för en trimning.

Maskeradbalen gick för barnen ut på att springa runt på ett stort dansgolv och dansa (musiken var uppenbarligen vald av någon i min ålder för det var värsta 80-talsstuket där), eller busa runt och hälla konfetti på varandra.

Nina tyckte det var spännande med alla stora barn och tittade sig storögt omkring hela eftermiddagen. Att sitta på golvet och käka konfetti var också kul.

Nu har dock alla barn uttröttat gått och lagt sig och jag väntar på att min käre sambo ska servera en ny spännande pastarätt. Imorrn väntar fika hos Adam och hans familj och det ser vi fram emot allihop. Det är jättebra att Oskar börjar prata mer och mer franska och har belgiska kompisar, men jag tycker också det känns bra att han kan umgås med svenska barn och Adam är en riktigt gullig kille. När jag träffade honom och hans mamma utanför skolan i veckan sa han helt spontant: "Adam tycker om Oskar". Gulligt.

Hurra för kusin Julia...

.... som fyller två år idag! Ett stort grattis önskar vi alla i Bryssel. Oskar och Nina tycker det är synd att de inte får hjälpa Julia att äta upp födelsedagstårtan, men hoppas att de kan träffas snart och busa runt tillsammans:)Snöbus tillsammans i torpet i januari.

Belgisk byråkrati

Under årens lopp har jag blivit av med två svenska körkort efter att ha fått min handväska respektive min plånbok stulen. Det är alltid lika tråkigt, inte bara för pengarnas skull, men för alla kort och annat man blir av med. Dock så har administrationen på den svenska ambassaden i Bryssel alltid fungerat superbt bra. Man går dit, skriver på lite papper, lämnar ett foto och efter en vecka eller två kan man hämta sitt nya körkort.

Belgisk byråkrati är givetvis inte lika enkel att ha att göra med. Jag har lyckats gå och slarva bort mitt belgiska ID-kort. Enligt belgisk lag ska man ha med sig sitt ID-kort så fort du går ut genom ytterdörren, men det har jag aldrig brytt mig om även om det brukat ligga i handväskan. Om de belgiska myndigheterna vill att jag ska ha med mig ID-kort överallt så får de banne mig sluta med att utfärda ID-kort som är a) dubbelt så stora som ett svenskt ID-kort och b) gjorda i papper! Ja, papper! Fatta så idiotiskt!

Nåväl, jag är övertygad om att ID-kortet kommit bort här hemma före sommaren eftersom jag inte brukar ta det med mig när jag lämnar Belgien, men jag har letat och letat och kan inte hitta det. Så nu får jag bita i det sura äpplet och få det ersatt. Och det skulle man ju kunna tro vore ganska enkelt för a) så borde ju kommunen ha en fotokopia på mitt ID-kort, b) så har jag ju mitt belgiska registreringsnummer som motsvarar svenskt personnummer och c) så har jag ju både svenskt pass och ID-kort med fotobevis på att jag är jag.

Fast så enkelt är det ju inte förstås. Det finns processer för allt. Jag och Lars tänkte att en bra historia kunde vara att säga att vår hund ätit upp ID-kortet (för det har ju inte blivit stulet) för det kan man ju inte göra så mycket administration av utan då är ju kortet borta och så ansöker man om ett nytt.

Fast, det stämde ju inte såklart. Efter att ha pratat med flera personer på kommunen har vi nu fått reda på att innan de kan påbörja processen med att utfärda nytt ID så måste vi ha en polisrapport på att ID-kortet blivit uppätit av en hund.

??????!!!!!!!

Jag ser framför mig hur jag får släpa in en helt oskyldig Zora (hon skulle aldrig äta ett ID-kort på detta sätt) till polisstationen och att hon väl där får skriva under med tassavtryck att hon har ätit upp kortet.

Snacka om att Belgien ibland tar priset för att att göra saker på ineffektivaste sätt!

Att gå eller inte gå.....

Vädergubbarna förutspådde regn hela helgen, men nu skiner solen, fåglarna kvittrar och det är 12 grader varmt. Det blir ju genast lite roligare att hänga på lekplatser under de förutsättningarna;). Just nu är Oskar och Lars iväg och handlar, Nina sover och jag funderar på att sätta mig på terassen inlindad i en filt och läsa en bok i solskenet nu när det ju faktiskt nästan är vår härnere.Nu är Zora tillbaka från semestern hos Lars föräldrar och det uppskattas av båda barnen.

Jag tycker mig se nya gråa hår på Zora varje gång hon varit borta ett längre tag som nu och det märks att hon börjar bli gammal. Hon blir ju tio år i juni och kan väl helt klart klassas som hundpensionär. Tyvärr har veterinären upptäckt mer reumatism i andra armbågen, visserligen inte lika allvarligt som på höger sida, men en operation är troligtvis nödvändig. Vi avvaktar lite än så länge, men om det blir akut så tvekar vi inte att gå operationsvägen. Även om Zora är en äldre hund så är hon i väldigt gott fysiskt skick för övrigt och vi vill såklart att hon ska ha så bra livskvalitet som möjligt. Speciellt som hon ju är världens snällaste hund såklart:).

Det är många som frågar hur det går med Ninas gående. Och svaret är: långsamt;). Hon är ganska stadig, men vill inte släppa våra händer. Dock har hon häromdagen upptäckt att hon kan gå med gåvagnen och sedan dess halvspringer hon fram och tillbaka i lägenheten så kanske är de första stegen närmare än vi tror!

Det händer saker

Alla som har varit föräldralediga en längre tid eller haft perioder mellan jobb då man gått hemma och skräpat vet att dagar och veckor lätt flyter in i varandra och att man kan bli less på att att alltid göra samma saker efter samma mönster dag ut och dag in. Lämna barn, hämta barn, promenera hunden, handla, laga mat, tvätta, tömma diskmaskinen etc. Samt plocka, plocka, plocka...

Jag har ungefär 10 timmar som är helt mina egna i veckorna i och med att jag hämtar barnen tidigt på eftermiddagarna och bara har Nina på dagis tre dagar i veckan. Och att spendera mycket tid med barnen är ett aktivt val eftersom de båda skulle kunna gå i barnomsorg 40 timmar i veckan. Jag tycker dock det känns bra att investera mycket av den lediga tid jag nu har i barnen och det är ett val jag vet jag inte kommer att ångra.

Däremot har jag känt under de sista månaderna att jag blivit lite rastlös hemma och nog känner mig ganska sugen på att hitta något intellektuellt att hitta på för jag har inte planerat vara hemmamamma för evigt;). Och nu verkar det som om om jag faktiskt kommer någon vart även på den fronten. Det var väldigt lyckat att gå på cocktailen i tisdags för efter två minuter stötte jag på en headhunter som var väldigt intresserad av min profil:). Dessutom träffade jag andra gamla Brysselkontakter och jag tror helt klart att denna typ av nätverkande kan vara väldigt framgångsrikt. Dessutom är det ju inte så ansträngande att jobba på sin framtida karriär i en miljö där kypare går runt och fyller på champagneglaset regelbundet!

Jag tror inte att jag kommer att ha ett nytt jobb inom de närmsta månaderna oavsett mina förnyade ansträngningar att aktivt leta efter något passande, men för att inte rosta ihop helt har jag nu äääääntligen tagit mig i kragen och beslutat mig för att börja plugga franska på allvar. Det är på tiden och med 2000 euro från exföretaget att lägga på "re-training" passar det som handen i handsken. Så, senast om några veckor kommer jag börja ta fyra privatlektioner i veckan på Berlitz under en 10-veckors period. Det ska bli roligt och nervöst i lika delar, men nu är det verkligen på tiden att jag provar på det. Om inte annat för att det annars inte skulle dröja länge innan Oskars franska skulle vara bättre än min och det tror jag inte är bra för någon av oss.....

Fredagskänsla

När man inte är på jobbet i veckorna kan det ibland vara svårt att hitta den där "äntligen helg" känslan, men jag tycker nog att jag lyckas ganska bra med att tycka att helgerna är speciella trots detta. Kombinationen av att alla är hemma, planeringen av god mat och dryck lördag och söndag och ofta besök av eller hos vänner gör att dessa dagar oftast blir sådär avslappnande och sociala som man hoppas på. Det är dock synd att man inte kan vara ute mer för jag kan bli lite trött på att skräpa runt i lägenheten eftersom jag tillbringar tillräckligt med tid här i veckorna. Men, men, man får hitta på annat istället och nu när Oskars fantasi blir mer och mer livlig kan vi lätt tillbringa en timme i en koja, på den flygande mattan eller på flykt undan elaka vargar och otäcka monster;). Det händer ofta att folk kommenterar på Oskars vackra, lockiga hår. Jag tror det är kombon av att det är ljust och lockigt och sist var det damen i blomsteraffären som beundrade korkskruvarna. Dock ser håret (som nu är väldigt långt egentligen) inte alltid lika städat ut. Ibland blir det mer Einstein Junior. Som här under fleecetaket i kojan förra helgen....

För er som undrade vad stegen hade för funktion i vardagsrummet lägger jag upp ett foto som förklarar saken. Vi fick äntligen upp den antika lampa i art nouveau-stil som jag fick av Lars i födelsedagspresent förra året.

Nu har Lars kommit hem från jobbet och snart väntar besök från barnens farföräldrar. Vi har inte träffats på tre månader så vi ser alla fram emot att få umgås ordentligt!

Ett steg i taget

Det är kallt och grått i Bryssel och våren känns fortfarande långt borta. Fast å andra sidan är det ju bara februari så jag får försöka hitta lite mer tålamod och härda ut denna månad också. Dock ser jag redan en del vårtecken ute. Magnoliaträden nedanför vår terass har stora knoppar och i parken har påskliljebladen redan kommit upp en bra bit. Så fort kylan släpper (och solen behagar värma upp en aning) ska jag bege mig ut på terassen och städa av. Då kommer alltid vårkänslorna för mig.

Det har varit för kallt att vara ute med barnen i helgen längre än en timme (och det var intressant som vanligt att notera att det bara var nordiska och tyska barn på lekplatsen) så man får hitta på lite inomhuslekar istället.
Här introducerade jag en flygande matta som numera är en av Oskars favoritlekar. På med mössorna (det är kallt om man flyger högt uppe bland molnen), på med halsdukssäkerhetsbältena och så flyger vi iväg. Oftast till mormor och morfar:).

Nina tycker fortfarande bäst att gå själv om hon hålls i båda händerna och jag tror det kommer dröja en månad eller två till innan hon har lust att prova att gå helt på egen hand. Däremot har hon upptäckt hur roligt det är med trappor. Hon klättrar numera lätt uppför båda trapporna till övervåningen för att sedan hasa sig ner på gumpen hela vägen ner. Och hon blir väldigt irriterad när man tar henne därifrån.....

Stolt tjej högst upp på stegen.

Minst lika roligt för Oskar som numera är en riktig klätterapa. Han har gymnastik två gånger i veckan i skolan och jag tror det utvecklar hans motorik på ett väldigt bra sätt. Att hoppa trampolin är tydligen speciellt kul.

Nina vill ju göra allt som Oskar gör och försökte med största koncentration klättra uppför stegen på egen hand.

Annars rullar vardagen på i snabb takt. Det finns alltid saker att göra, både på hemmaplan och i relation till min framtida karriär, men sällan tiden att få saker gjort på det effektiva sätt som jag planerat. Nåväl, jag har iallafall lyckats skaffa mig en inbjudan till den flyttfest som en stor konsultfirma i Bryssel anordnar på tisdag kväll och som förhoppningsvis bjuder på både champagne och nätverkande! Jag har insett att mina största jobbchanser nog ligger inom EU-lobbyingen på miljöområdet och då måste jag aktivera mina gamla kontakter från tiden före mitt sista jobb. Hoppas bara jag kan damma av någon passande kostym eller dräkt. Den typen av kläder har jag inte fått mycket användning av de senaste tre åren.....