Men allvarligt talat!

"Zero alcohol tolerance sought for Belgian police - The new commissioner-general of the federal police, Catherine De Bolle, is on a mission to tackle alcohol consumption in the force, and drinking on the job in particular, De Standaard and Het Nieuwsblad report. Beside the scrapping of the New Year drinks (also an economic necessity), De Bolle is working on measures aimed at forbidding the presence of any alcohol in all police buildings and the consumption of alcohol of any kind during work hours. The measure, which hasn’t yet been finalised, is part of a package which will be discussed with the unions this week."

Är det bara jag som naivt nog trodde att nolltolerans för att dricka alkohol på jobbet skulle vara en förutsättning inom poliskåren? Förtroendet för polisen ligger generellt inte på en hög nivå i Belgien (att man titt som tätt sätter på blåljuset för att man inte orkar vänta på grönt ljus hjälper inte till), men detta tar väl ändå priset!

Pirater och pannkakstårta

Vi har haft kalas här i eftermiddag. Full rulle med sju barn mellan tre och sex år. Jag slås igen av hur förhållandevis enkelt det är att roa barn i den här åldern. Fri lek, en tårta eller två och sedan skattjakt med skattkarta, fiskdamm bemannad av läskig pirat (utklädd Lars i sitt esse) och fräcka dödskalleballonger räcker gott för att alla ska roa sig kungligt. Ett glas champagne eller två håller de vuxna på gott humör också;).

Pannkakstårtan jag gjorde för första gången var mycket poppis.

De tre musketörerna i skolan....

Adams lillasyster och Nina är också bra kompisar.

 

 

 

 

 

 

Som sagt, en fiskdamm är aldrig fel....

Utlandssvenska barn

När jag väntade Oskar kommer jag ihåg att jag oroade mig för hur det skulle vara för mina barn att växa upp i en miljö när de skulle få två språk hemma och ett tredje på dagis (och ett fjärde i första klass då flamländskan introduceras i skolan). Och visst har det varit en utmaning. Första året på skolan (första maternelle) var Oskar så blyg att han inte vågade använda sin franska alls. Och det kan ju inte ha varit lätt. Nu är barnen båda så bra på franska att vi ibland får fråga dem vad de menar...

Tyskan har inte varit ett "överlevnadsspråk" på samma sätt eftersom Nina och Oskar fattat ganska tidigt att Lars svenska är så bra, men nu känns som den också blir bättre och bättre.

Svenskan har alltid varit barnens starkaste språk, trots att de numera spenderar mer tid med Lars än mig i veckorna. Däremot gör de kanske en del misstag i språkanvändningen som inte enspråkiga barn skulle göra i deras ålder. Jag tycker dock det är lite charmigt så jag märker att nästan inte vill rätta dem.

Vad sägs till exempelvis om det följande:
Oskar: "Mamma, den här kakan var verkligen maskig" (smaskig), Nina: "Idag lekte jag med Sara på bondgården"(skolgården), Oskar: "Jag blev så skvättig på gymnastiken idag (svettig)...

Hitta tiden...

Jag har skrivit flera blogginlägg den sista veckan. I tanken... Däremot har inga av dessa inlägg lyckats hitta plats på bloggen. Det känns allt lite tomt här den sista tiden och det är svårt att hitta energin till bloggandet när jag ofta är så trött på kvällarna (som sagt, det är ju november)..

Jag skulle ha bloggat om hur bra min ledarskapskurs på IFL har varit och hur värdefulla de insikter och kontaktnät jag har med mig därifrån känns. Jag skulle också reflekterat över hur viktigt det är att ha personer i sin närhet på jobbet som stöttar och uppmuntrar ens arbete. Jag har blandade erfarenheter där, men trots viss frustration har jag ett par riktigt bra kollegor som har fattat det här med positivt ledarskap. Jag är tacksam över det stödet. "Det ska vara roligt att gå till jobbet" sa X i telefon häromdagen. Och det ligger något i det. Alla dagar är inte lika kul såklart, men att ha systematiskt tråkigt, stressigt eller tungt i perioder längre än några veckor tror jag inte är ett bra tecken.

Nåväl, just nu är det stressigt på jobbet, men ganska roligt samtidigt. Teamet fungerar bra och vi har bra sammanhållning och samarbete. Och nästa helg åker jag och Lars till London på första gången på två år. Shopping, museum, träffa gamla kompisar och champagnebar står på schemat. Härligt!

Födelsedag

Solen skiner, barnen sjöng för mig imorse, familj och vänner mailar, sms:ar och ringer. Mina kollegor ger mig blommor och hembakad chokladtårta. Ikväll väntar champagne och mer champagne. November känns helt okej idag:).

Novembermörker

Varje år är det likadant. Efter en ganska hyfsad oktober tänker jag att det här med hösten var ju inte så farligt iår. Snart är det ju första advent och vips är det jul igen. Men så gör jag misstaget - varje år - att räkna bort november... Som är lika seg och höstdeppig - varje år;). Man skulle ju kunna tro att jag med tanke på att jag fyller år i november skulle vara en person som gillar denna månad, men icke. Att vintertiden slår till samtidigt är ju sista droppen och jag känner hur energin bara rinner ur mig och jag fastnar allt som oftast i soffan efter jobbet och får inget vettigt gjort.

Nej, november är ingen höjdare. Det är kallt, regnigt, grått och mörkt och bara en transportssträcka till december. Synd att denna energilåga månad inte sammanfaller med lågintensiv period på jobbet. Nu är tvärtom en tid när jag måste vara extra effektiv, strategisk och på G inför årsmötet om tre veckor. Fast man kan ju alltid hoppas att stressen gör att veckorna går fortare. Ser nu fram emot Oskars födelsedag och min och Lars Londonweekend. Två ljusglimtar i novembermörkret.

Vi hade iallafall en mysig Halloweenhelg i Heidelberg förra veckan. Till och med lite soligt ibland. Det blev mest familjeaktiviteter, men jag åkte också med svärmor och svägerska till Mannheim för lite shopping. Blev imponerad av butiksutbudet och kommer garanterat att återvända:).

Vi var på djurpark och klappade åsnor. 

Imponerades av hur stort vingspannet på fåglar kan vara...

Vi letade också upp Heidelbergs finaste lekplats nere vid Neckarfloden.

Det får erkännas att när solen skiner och löven fortfarande sitter kvar på träden så kan november vara ganska fint....