Vad jag ska bli när jag blir stor del 2

Frågar igen Oskar vad han vill bli när han är stor. "Mamma, jag ska gräva i jorden och hitta dinosaurier". Inte dåligt tänker jag, nu börjar vi komma någon vart. Tills han tillägger "..och sedan ska jag sälja dinosaurieskeletten till ett museum och bli rik!". Ja, dagen ungdom;).

Själv får jag numera mest dåliga vibbar när jag tänker på dinosaurier eftersom det påminner mig om dagen på Natural History Museum i London. Jag har inte hämtat mig efter den upplevelsen ännu.

Måste bara påpeka att det regnar i Bryssel. Och är 10 grader ute. Imorrn ska det regna mer och i Alsace där vi ska tillbringa pingsten ska det regna lite mer. Ge mig styrka att härda ut och inte bli (för) bitter;)....

När jag blir stor....

Kommer ni ihåg alla de där Mina Vänner-böcker man skrev i på låg- och mellanstadiet? Och kommer ni ihåg vad ni skrev att ni ville bli när ni blev stora? Är det någon som blivit det ni skrev då? Själv skulle jag bli veterinär och det är ju rätt långt ifrån den statsvetare jag blivit. Fast jag har ju hund iallafall så djurintresset har ju präglat mig i vuxen ålder också iochförsig.

Ikväll frågade jag Nina och Oskar ville bli när de växer upp. Och svaret, som verkar lite tidstypiskt, blev följande: Oskar: "jag ska bli superhjälte", Nina: "jag ska bli prinsessa". Känns ju ungefär lika troligt som om jag med min icke-matematiska läggning skulle ha kunnat bli veterinär. Fast å andra sidan har jag inte riktig koll på vilken utbildning man behöver för just de här två "yrkena";)....

I söndags hade vi både sol och varmt här så vi var ute en hel del i trädgården. Oskar gillar att fota och det här är vad han tog kort på då.

En riktigt fin bildkavalkad tycker jag. Och allt gjort på egen hand med pappas stora kamera.

Vädertjat

Det har snöat idag igen. Smält lite också som tur är, men det ligger fortfarande snö överallt och det är kallt och otrevligt. Så ikväll vid middagen utbrister jag (för femtioelfte gången) "Vart har våren tagit vägen?!". Då tittar Nina på mig och säger "Den har kanske tagit semester".

Så ligger det alltså till. Vintern gör allt jobbet och får bara klagomål medans våren ligger och latar sig på någon solig breddgrad på sin oförtjänta långa ledighet......

Bästa komplimangen

"Mamma, när jag är lika stor som pappa, då vill jag att du ska bli min kompis. Och så ska du bo nära mig så att du kan komma och hälsa på mina barn på lördagarna". Jag hoppas verkligen att den tanken lever kvar när Oskar är stor;).

Barbapapa?

Vi har haft en bra helg. Vi har hämtat hem Zora i Aachen och besökt Lars farmor där, haft snöbollskrig och åkt pulka i den snö som föll igår och haft kompisar på fika i eftermiddag. Ikväll var därför båda barnen extra trötta efter alla aktivititer och lyssnade därför inget vidare på Lars som inte ville att de skulle hoppa i soffan. "Jag gillar inte pappa" sa Nina surt efter att ha blivit tvungen att gå ner från soffan."Nähä, vilken pappa vill du ha istället då om den du har inte duger" sa jag. Nina tvekade inte en sekund utan utbrast "En rosa!". "Eller en lila"....

Utlandssvenska barn

När jag väntade Oskar kommer jag ihåg att jag oroade mig för hur det skulle vara för mina barn att växa upp i en miljö när de skulle få två språk hemma och ett tredje på dagis (och ett fjärde i första klass då flamländskan introduceras i skolan). Och visst har det varit en utmaning. Första året på skolan (första maternelle) var Oskar så blyg att han inte vågade använda sin franska alls. Och det kan ju inte ha varit lätt. Nu är barnen båda så bra på franska att vi ibland får fråga dem vad de menar...

Tyskan har inte varit ett "överlevnadsspråk" på samma sätt eftersom Nina och Oskar fattat ganska tidigt att Lars svenska är så bra, men nu känns som den också blir bättre och bättre.

Svenskan har alltid varit barnens starkaste språk, trots att de numera spenderar mer tid med Lars än mig i veckorna. Däremot gör de kanske en del misstag i språkanvändningen som inte enspråkiga barn skulle göra i deras ålder. Jag tycker dock det är lite charmigt så jag märker att nästan inte vill rätta dem.

Vad sägs till exempelvis om det följande:
Oskar: "Mamma, den här kakan var verkligen maskig" (smaskig), Nina: "Idag lekte jag med Sara på bondgården"(skolgården), Oskar: "Jag blev så skvättig på gymnastiken idag (svettig)...

Språk och sånt

"Le canard bor ins Wasser". Det finns ju många sätt att kombinera språk på tycker Nina så varför begränsa sig till ett i taget;).

Grönt är gott

Ibland på kvällarna när barnen är trötta så räcker det med småsaker för att de ska bli på dåligt humör. Att middagen är "fel" kan vara en av dem. Fast idag tänkte jag att det nog inte skulle bli något tjafs med tanke på vad som stod på menyn."Idag ska jag laga spaghetti och köttfärssås" sa jag till barnen. Då tittar Nina besviket på mig och säger: "Nej mamma, jag vill ha spenat!"....

Köttfärssåsen gick ner också till slut, men att spenat är en favorit känns ju helt okej:).

Små grytor har också öron...

Som de flesta vet som läser denna bloggen så har jag haft blandade känslor vad gäller vårt Brysselliv genom åren. Stanna kvar eller flytta till Sverige. Det blir mycket "å ena sidan... å andra sidan".... Just nu har Bryssel flest fördelar. Med torp och regelbundna resor till Sverige kan jag nog tycka att jag nog får det bästa av två världar iallafall.

Något som definitivt ligger på Bryssels plussida är att barnen får växa upp med tre språk. Jag fascineras över hur lätt de byter mellan språken och hur de numera pratar riktigt bra franska och ibland väljer att prata det sinsemellan hemma.

Nina pratar, om inte riktigt lika bra franska som Oskar, så iallafall bra nära. Däremot förvånade hon oss alla i eftermiddag med att prata holländska. Hon tappade något på golvet och utbrast irriterat: "Godverdomme!".

Vi tappade alla hakan. För de som inte är så familjära med holländska så betyder det här ungefär "fan också". Och Nina har det såklart från Lars som har en förkärlek för just detta uttryck när han blir förbannad på något. Oftast IKEA-möblers instruktionsmanual eller idiotisk GPS-vägledning.... "Ingen fara, de fattar ju inte vad jag säger", har varit Lars försvar varje gång jag påpekat att han bör tänka på sitt ordval bättre när barnen är med. Nu har han lovat att tänka om;).....

Skolliv

Varje gång jag hämtar Oskar på skolan så frågar jag vad han har gjort för något idag. Och varenda gång blir svaret detsamma: "Jag har lekt". Detta oavsett om han har pysslat, haft gymnastik, varit på utflykt eller något annat. Så sådär mycket information om vad han egentligen gör får jag aldrig.

Igår fick jag samma svar, men tänkte att jag skulle försöka få reda på lite mer än vanligt. Såhär löd den konversationen:
Jag:"Vad har ni gjort i skolan idag Oskar?"
Oskar: "Vi har lekt".
Jag:"Ja, men kan du inte berätta lite mer vad ni har gjort. Ni har väl gjort mer saker?"
Oskar funderar en stund: "Ja mamma, vi har lekt MYCKET".

Så nu har jag genast bättre koll på vad han sysslar med;)...

Hoppsan sa

Man använder nog inte det roligaste språket med barnen alla gånger. Iallafall inte hos oss när man titt som tätt får upprepa saker hundra gånger, vänta i evigheter på att något ska bli gjort, eller då man får svara på samma fråga fyra gånger i sträck utan att svaret verkar registreras av frågeställaren.

Det är ju som det är och jag är nog inte den enda som blir irriterad av allt tjafs. Däremot slog det mig alldeles nyss att de små liven ju gärna upprepar vad man sagt och man kanske därför om inte annat skulle tänka på hur man får fram sitt budskap bättre ibland.

Såhär svarade nämligen Oskar under vår ritsession på min uppmuntran att han skulle hålla kritan på rätt sätt:

"Men, HERRE gud, VAD du TJATAR mamma", detta följt av lite besviket huvudskakande och en stor suck. Väldigt lik den mimik jag antar jag använder titt som tätt med honom i stunder jag anser han inte lyssnar eller gör tvärtemot vad jag säger. Där fick man sig en tankeställare;).