Livet går vidare

Det har varit en tung vecka. Förlusten av Luuk har tagit både mig och Lars hårt och det är fortfarande svårt att riktigt förstå att vi aldrig kommer att träffas igen. Vi hade inte träffats lika ofta som vi hade velat de sista par åren, men vi trodde ju att vi skulle ha gott om tid för mer umgänge nu när barnen börjar bli större. Fast nu blir det ju inte så..

Barnen och Irma träffar vi dock förhoppningsvis någon gång nu i höst. En helg i Bryssel är något Irma redan sagt hon ser fram emot. Som den nyblivna ensamstående förälder hon nu är måste det vara skönt att komma bort och slippa vardagssysslorna ett par dagar.

Själv försöker jag fortsätta leva livet i nuet så mycket det går och ta tillvara på de små lyckomomenten i vardagen. Som vid dessa tillfällena till exempel.
En stolt Oskar hjälper mig att göra kokosbollar som vi nu politiskt korrekt (tack Spöket Laban) kallar dessa läckerheter. Nina kelar med vår egen husvarg;). Nog för att vi har en hund som fäller hår bara man tittar på henne, men snällare hund gentemot barn får man verkligen leta efter.

Utan kaffe blir livet tungt...

11.11 och tid för dagens första kaffe. Det spelar ingen roll vart jag är, på semester eller på jobbet, om det är vinter eller sommar eller om jag har en bra eller mindre bra dag, jag ser alltid fram emot dagens första rykande färska kaffemugg. På jobbet känns det extra bra när man har jobbat undan de värsta mailen och kommit ifatt sig själv och alltså har förtjänat en liten paus, men det sitter lika bra på trappen till verandan i torpet i morgonens härliga sommarljus. En liten kanelbulle slinker gärna ner om sådant finns tillgängligt, men det är en extra lyx, egentligen räcker bara kaffet.

I Bryssel har vi en fantastiskt fin kaffetradition och även på de sunkigaste barerna och pubarna finns det alltid en riktigt schysst espressomaskin. Nu när jag har mycket tid och försöker vara ute så mycket som möjligt med Nina och Zora (lätt i detta härliga vårvädret) så slinker jag in på ett fik för en latte åtminstone ett par gånger i veckan för min eftermiddagsdos;). Lite vardagslyx som känns välunnat när man går hemma och hänger för jämnan.

Jag kommer ihåg hur skumt det kändes de första månaderna när jag var gravid med både Oskar då jag inte var sugen på kaffe alls.. Min jobbpaus vid elva kändes inte alls lika relevant och vad skulle man då dricka till fikabrödet på en söndageftermiddag? Te kändes lika illa att dricka och det kvarstod bara varm choklad, men det får man som bekant inte samma fix av... Det kändes skönt när de första tre månaderna var förbi och kaffesuget återkom igen. Leva utan kaffe? No can do;).

Såhär söt kan lilltjejen se ut när mamma sitter och sippjar på sin koffeindryck. Visserligen är man ju enbart subjektiv vad gäller ens egna barns gullighet, men visst är det ett litet charmtroll vi har....

Myskväll

Kidsen sover, Lars är ute på jobbmiddag, popcornen är poppade, den alkoholfria drycken och chokladmoussen ligger på kylning och Sandra Bullocks senaste romantiska komedi ligger laddad i DVD-spelaren. Man är billig i drift vad gäller nöjen nuförtiden;).....