London i mitt hjärta

Sitter och gäspar vid köksbordet iklädd slitna joggingbyxor och noppig fleecetröja. Jag raderar filer på löpande band på laptopen eftersom jag imorrn gör min sista dag på jobbet innan omorganisationsuppsägningen och det är dags att lämna tillbaka "all company assets".. Bland annat min dator då så jag vet inte riktigt hur det ska gå med bloggandet ett tag framöver...

Fast just nu funderar jag inte så mycket på det. Istället återupplever jag vår weekend på tu man hand i London. Jag har aldrig bott i London, men har varit där ofta privat och med jobbet och har också goda vänner från min studietid i norra England där och det är alltid, alltid lika roligt att återvända dit. Denna gången var inget undantag och vi hade precis lika roligt som vi hade hoppats.

Det kändes dock konstigt att bara ha sig själv och en liten väska att hålla reda på istället för allt det man vanligtvis släpar på när man är ute med två småbarn. Att bara behöva en mobiltelefon och en plånbok känns alltså väldigt ovant och det hände mer än en gång att jag kom på mig själv att tänka att jag måste ha glömt något viktigt nånstans..

Förutom den lätta handväskan packade jag också bara kläder och skor som inte faller under kategorin "praktiskt att ha på hundpromenad och lekplats" och jag njöt i stora drag av att bara gå i skor och stövlar med klackar, att dra på mig kortkort denimkjol och partytop från Calvin Klein ena kvällen och mer sofistikerad sober klänning den nästa:). Den första klädseln passade finfint på mysiga pubar i Shepherds Bush tillsammans med Warren, Clive och Masood (studiekompisarna från Hull) och den andra satt bra på Claridges (ett elegant hotell med otroligt vacker och fantastiskt fin bevarad Art Deco+inredning) mysiga cocktailbar.

Just på Claridges försökte vi förstås se ut som om vi går på cocktailbar och dricker champagne för 16 pund glaset varje helg;). Kanske lyckades vi för bartendern tipsade oss efter första glaset om en fantastisk fin årgångschampagne för baaaaaraaa 60 pund per glas!! Njet, inte för oss. Vi höll oss till välgjorda cocktails istället.

Förutom barhäng så blev det förstås en del kringstrosande i stan och lite shopping, framförallt i form av böcker från Waterstones. Annars var det bara så skönt att bara koppla av utan det tempo som småbarnslivet dagligen bjuder på. Gå på fik utan att behöva fundera på om det finns plats att parkera en sulky eller om det finns skötbord på toaletten (svar nej på de flesta ställen), ligga i sängen och läsa i lugn och ro på eftermiddagen innan det var dags att gå ut och äta, för att inte tala om att kunna ligga kvar i sängen morgonen efter en cocktail för många;).

Fast det innebar ju inte att vi inte tänkte på våra älsklingar hemma var och varannan minut såklart. De var ju väl omhändertagna av farmor och farfar och hade också haft en jättebra helg, men det bästa ögonblicket på hela helgen var utan tvekan när vi kom hem och Oskar kommer springande och hoppar upp i famnen för att ge mig en jättekram medans Nina sträcker sina knubbiga armar mot mig och ropar "mamma, mamma!" och bara vill kela. Sådana ögonblick får alla Londonupplevelser i världen att blekna. Borta bra, men hemma är verkligen bäst!!

Söndagskväll "with a difference"!

Söndagar brukar vara lugna hemmadagar med barnen för oss. Morgonkaffe och croissant på fik och sedan kanske en utflykt på eftermiddagen eller en träff med kompisar. Kvällarna brukar bestå av att jag och Lars slöar i soffan och tittar på en bra serie på BBC och ofta delar en pizza.

Så gårdagens söndagskväll var verkligen en annorlunda upplevelse. Klockan tio över sju satt vi bilen med Magnus och Karin på väg till Göteborg utan fler påminnelser om att vi tillsammans har tre barn under två och halvt än en bilstol i framsätet;). Det kändes nästan lite oansvarigt att "bara" kunna ge sig iväg sådär, men också ganska befriande att vara på egen hand för en gångs skull.

Vi hade nämligen lämnat alla tre kidsen i mormor/farmors och morfar/farfars kompetenta händer för att bege oss på konsert i Göteborg. Väl där tog vi en öl och sedan var det dags för ett av våra favoriband att inta scenen.. Och det kan jag säga som sett dem tre gånger genom årens lopp (och som också gillade dem långt innan de blev mainstream och dök upp på hitlistor) att Kent verkligen är fantastiskt bra. Även om jag själv tycker bättre om "Du och jag Döden" än senaste skivan "Röd" så är deras sound alltid imponerande och de är helt kanon live!Allt som allt en riktigt härlig kväll! Extra skönt att höra att allt hade gått bra hemma med barnen också. Tack mormor och morfar för att ni är så snälla och ställer upp för oss!!