Minidagis;)

Det har inte funnits tid till att blogga på sistone för här hemma är det just nu mer än fullt upp. Lars är i Tokyo med jobbet en vecka och jag och barnen har fått besök i tio dagar av Anna och Erik. Först och främst är det jättekul att ha besök här (jag och Anna har inte tillbringat så mycket tid ihop i ett sträck sedan en Londonsemester 1992.....), men det är också en otrolig hjälp för rent praktiskt är det annars rätt mycket jobb när man är själv med Nina och Oskar och nu får jag alltså lite avlastning och vuxet sällskap och det är roligt..

Annars är det ju som vanligt när Lars åker till Japan. Först så blir Oskar sjuk och kan inte gå till dagis på en hel vecka (igen öroninflammtion och luftrörskatarr), vilket gör att det inte blir mycket vila här hemma för oss. Sedan slår det fina vädret om och regnet öser ner så att man knappt kommer utanför dörren (vilket i sig är en prestation med fem trappor, tre barn i åldrarna två månader, sju månader och två år och två vagnar - ett barn får sättas i bärsele så kommer vi iallafall ut) .. C'est la vie.......

Såhär kan det se ut när vi sitter inne och myser.

Oskar två år

Alla säger att tiden går så fort när man har barn och det kan jag hålla med om. Även om Nina nu är bebisen i huset så känns det inte alls länge sedan vi åkte in till sjukhuset en tidig novembermorgon nio dagar innan beräknat förlossningsdatum och nu är han redan stora killen....
Alla perioder i ens barns liv är fascinerande och spännande (även nu andra gången för det är otroligt hur fort man glömmer bort vad som händer när he he), men jag måste erkänna att det är enormt roligt att nu börja kunna prata med Oskar ordentligt. Att han kan uttrycka sig känns häftigt även om jag vet att han ligger lite efter enspråkiga barn (tre aktiva språk plus ett passivt gör ju att allt tar längre tid) och att det kommer ta längre tid innan han uttrycker sig i meningar, men iallafall...

Nu är det mest enkla ordversioner som gäller: "fant"= elefant, "dada"=dammsugare, "kapuu"=kaputt, "sla"=muesli, "ba"=banan, boll eller ballong, "pä"= smörgås (efter pain på franska), "kåschå"=croissant, "bi"=bil, "tå"=tåg, "dodo"= skor eller stol (här finns ingen bra förklaring på något språk..), "flifla"=flygplan. Ibland kan jag känna lite dåligt samvete för att han utsätts för så många språk, men de flesta barn handskas bra med det (vi känner flera familjer här där det har fungerat hur bra som helst) och att växa upp två- eller trespråkig får väl anses vara en fördel i längden.

Jaja, tillbaka till födelsedagsfirandet... Tyvärr firade vi helt på egen hand för familjen är ju så långt borta, men det var mysigt ändå. 14 paket fick Oskar helt i extas och han fick massor med fina saker. Filmer, böcker, kläder, lego, verktygslåda och annat kul. En favorit var denna present:

Nu hoppas jag kunna få dammsuga ifred framöver (Oskar har en tendens att stänga av dammsugaren två gånger per minut....) och det blir mycket dammsugande med en hund i huset som fäller hår bara man tittar på henne....

Tårta hade jag såklart bakat enligt alla konstens regler. Dock tog födelsedagsbarnet en titt på den och fick ett utbrott (ungefär som om det hade varit en skål med broccoli eller annat nyttigt) så den fick jag och Lars äta själva medans Oskar mumsade på en av mormors kanelbullar;)

Födelsedag och fint besök

Givetvis så regnade det på min födelsedag... Fast det är jag ju van vid så det var helt okej. Champagnen slank ner i ett nafs iallafall! Fina presenter fick jag också.Det var mysigt att ha mormor och morfar här tyckte Oskar som blev helt exalterad när de anlände. Han pratar fortfarande om mormor och morfar i ett så det är verkligen synd att vi inte kan kvista över till Borås oftare.

Nina blev såklart bortskämd av mormor och morfar som träffade henne för första gången och som såklart tyckte att hon var världens sötaste:).

Solstråle och Gnällefia ;)

Nina börjar lämna den första bebisfasen nu. Hon är vaken oftare och utvecklar sin personlighet mer och mer och det är kul att se. Just nu är hon uppe i en utvecklingsfas som gör att hon är rätt ledsen på kvällarna och helst ligger uppkrupen i famnen på mig eller Lars, men det går nog över snart. Tur att vi har ett par extra famnar att utnyttja i helgen då mormor och morfar kommer ner för att träffa Nina för första gången:).

Nina älskar sina två mobiler. En med nyckelpigor som också Oskar var helt exalterad över när han var bebis och en med små träklockor som jag hade i min vagn på 70-talet. Hon har börjat prata med nyckelpigorna och nu börjar också de första leenden dyka upp.

Såhär söt kan man se ut då.

Nu blir det dags för kaffe för mig. Jag är ovanligt pigg idag eftersom Nina sov igenom natten. Sex timmars oavbruten sömn för mig alltså och det är ju onekligen en lyx man inte får njuta av ofta numera!

Typiskt....

Jag hade tänkt att vara optimistisk och tänka att denna gången blir det nog annorlunda iallafall. Någon gång måste ju bli den första. Fast nu inser jag att det nog inte blir så iår heller.....

Vackert väder på min födelsedag vill säga. Vi har haft riktigt fint höstväder sedan Nina föddes och jag som är så frusen av mig har kunnat gå runt i tunn jeansjacka tills nu och började hoppas på att det hela skulle hålla i sig tills nästa helg. Men vädergudarna hade annat i tankarna för så fort november nu har anlänt så har det också börjat ösregna så det blir väl ytterligare en ruggigt grå födelsedag med höststormar och regn i sidled.. Suck vad trist det är att fylla år i november... Till råga på allt så har jag ju sett till att Oskar också fyller år då. Nej, helst skulle jag vilja fylla år i maj som Lars. Då brukar det vara fint sommarväder och vi sitter ute på terassen i solgasset och skålar i champagne. Det lär vi ju inte göra nästa vecka direkt......

Kompisar och kollegor brukar ofta förvåna sig över att jag har så bra minne vad gäller vad för väder vi haft olika säsonger, speciellt riktigt usla väderperioder. Det kan ju kanske vara bra att påpeka att detta inte alls kommer ifrån ett brinnande väderintresse i sig utan mer är en naturlig följd av att vara hundägare... Hur många gånger under dessa Brysselår har man inte blivit både dyngblöt och lerig efter lunchpromenader när inga vettiga människor annars sticker näsan utanför dörren?....

Men nu var det som sagt länge sedan det var riktigt regnigt sist, men det skulle inte förvåna mig om november månad ser till att kompensera för de torra veckorna vi haft sedan i somras. Fram med goretexjackan och mina gamla trogna Blundstones alltså!

Vi hade det mysigt hela familjen idag trots vädret. Imorse lyckades Ninas mattajming stämma med grabbarnas hundpromenad så att vi alla kunde träffas över latte och croissanter på kvartersfiket där Oskar i vanlig ordning flirtade med servitrisen och alla stammisar. Hemma har vi busat, käkat pannkakor i stora lass (en maträtt som hittills inte drabbats av Oskars tvåårstrots och alltid slinker ner...) och tröttat ut oss och bara Nina nu går med på att det är läggdags (det har varit skrikigt här ett tag, det verkar vara magen som spökar) så kryper vi nog i säng så snart det går...

Tre och en halv pannkakor fick Oskar i sig.. Med gaffel kan tilläggas..

Såhär fina torn byggde vi idag. D.v.s. jag och Lars byggde och Oskar rev och rart pekade på de kringspridda klossarna efteråt och sa "kaputt?"......

Nina har redan blivit en stor bebis känns det som... Hon ser alltid så medgörlig ut på kort, men ikväll har hon alltså haft magknip och skrek så det stod härliga till.

Nästan återhämtade....

Pust, vilken början på veckan alltså... Det är bra att man inte vet om i förväg hur det ska bli. Att vi alla skulle bli så dåliga på samma gång är ju maximal otur. Det är väl tur i oturen att både jag och Lars uppskattar svart humor och kunde skratta lite åt eländet för det var ju onekligen en kaotisk situation!

Nåväl, igår eftermiddag hade vi alla återhämtat oss ganska bra. Jag, Zora och Oskar stack till lekplatsen i det härliga varma höstvädret medans Lars och Nina var på återbesök på BVC. På kvällen var jag sedan rejält hungrig efter nästan två dagars diet på coke zero, rivet äpple och skorpor och beslutade mig att om det nånsin är ett bra tillfälle att stoppa i sig massor med kalorier så var det nu. Sagt och gjort: Lars stack iväg till vårt kvartersfriterie (en belgisk institution) för två rejäla portioner med frites. Serverade med majonnäs och curryketchup. De slank ner illa kvickt kan tilläggas!!

Nu får jag nog se till att jag äter ordentligt resten av veckan. Jag har gått ner två kilo på två dagar och även om det innebär att jag är nere på min vikt innan graviditeten misstänker jag att det inte är "rätt" kilon som försvunnit och ska jag orka ha kraft för amningen så måste jag ha lite hull på kroppen. Jag får alltså försöka äta bättre lunch (det är något jag nästan kan glömma bort ibland) och trycka i mig minst en konditorikaka per dag. Det ska väl inte bli helt omöjligt, he he!!

Grisen var också hungrig tyckte Oskar. Fast han fick nöja sig med bröd...

"Sleeping like a baby". Man förstår ursprunget av det uttrycket här.. En av Ninas älsklingspositioner. Fast det ska tilläggas att hon innan detta kortet togs otröstligt gallskrek i en kvart.......

Mardrömsmåndag

Vi har haft en lugn helg. Och tur var väl det med tanke på hur denna veckan påbörjades....

Vi skulle egentligen ha åkt på inflyttningsfest hos kompisar som flyttat till Eindhoven i söndags, men eftersom Oskar var hängig och hade lite feber kändes det inte riktigt lyckat så vi stannade hemma. Efter en mysig utflykt till närmsta park hela familjen märkte vi dock att Oskar mådde sämre än vi först anat. Han ville inte äta och saliven rann ur munnen så vi misstänkte att han hade ont i halsen. Han blev bara ledsnare och ledsnare och vi förstod att han hade riktigt ont. Lite smärtstillande hjälpte tillfälligt, men han mådde inte alls bra.

Resultatet blev att han knappt sov natten mellan söndag och måndag och att vi fick ta honom till läkaren direkt igår morse. Det visade sig att han har en virusinfektion i hela munnen. Läppar, tunga och svalg är drabbade och enligt läkaren är detta verkligen smärtsamt. Vi fick lite medicin att rengöra med, men eftersom det är ett virus får man bara vänta ut det hela. Stackars Oskar, vi har aldrig tidigare sett honom så förtvivlad och ledsen (och då kan ju tilläggas att han varit sjuk i både influensa, bronkit, maginfluensa och urinvägsinfektion och mått riktigt dåligt tidigare). Han skrek av smärta och slängde sig hysteriskt fram och tillbaka i soffan och ville inte bli tröstad av oss. Som förälder är det tufft att se...

Som om inte detta var nog så fick Lars lagom till att allt började värsta ryggproblemen och har gått på starka värktabletter sedan i söndags och har som resultat knappt kunnat gå ordentligt. Jag råkade dessutom ut för någon slags maginfluensa natten mellan söndag och måndag och mådde uselt i 24 timmar (att amma och vara magsjuk är ingen hit direkt...) och både jag och Nina gick i pyjamas hela dagen igår (och det säger en del för jag avskyr att gå i pyjamas en hel dag; efter båda mina förlossningar var jag iklädd joggingbyxor och tröja så snabbt jag kunde stå på benen igen). Det är när sådant händer som man verkligen önskar att man hade haft familjen lite närmare till hands för det var knappt vi klarade av att få allt att fungera...

Jaja, Oskar verkar iallafall må bättre idag och det är ju skönt. Dock har han nu börjat vakna kvart i fem på mornarna när vi har gått över till vintertid. Jag kommer ihåg hur jobbigt det var förra året och håller tummarna att vi slipper fler sjukdomar framöver annars kommer det att bli en lång och tuff höst.....