Visst kan Nina cykla

Igår lärde sig Nina cykla. Bara sådär på nästan en gång. Efter att ha varit rädd och osäker när vi prövat ett par gånger tidigare så släppte det och nu cyklar hon fram och tillbaka helt själv i parken. Vilken stor tjej hon blivit på en gång. Nu får jag se till att skaffa den där tjänstecykeln jag är berättigad till så kan hela familjen snart ge sig ut på cykelrundor på helgerna:).

Vi har njutit av en långhelg här igen och det har varit avkopplande, speciellt som mamma och pappa är här och skämmer bort oss. Vi har pysslat, ätit tårta, lärt Nina cykla, cyklat långa rundor med Oskar, ätit mer tårta, sytt upp gardiner, ätit ännu mer tårta och myst på kvällarna med ostbågar och god helgmat.

Efter en ovanligt stressig arbetsdag i onsdags blev jag såhär fint firad när jag kom hem.

Nina övar sig på att cykla, men vågar inte cykla själv i fredags.

Så vi åker sparkcykel ett tag istället.

Här plockas det ekollon och kastanjer till eftermiddagens pyssel.

Igår blev sedan dagen då det släppte för Nina och såhär bra cyklar hon nu. Fast bara på plan mark än så länge.

När morfar inte hjälper Nina med cyklingen eller pusslar med Oskar kan han hittas i "biblioteket" med en deckare i handen....

En av de tre (!) tårtor vi tryckt i oss i helgen. Men  de är ju så goda och vi hade ju både min födelsedag, Fars Dag och Ninas cykeleskapader att fira;).

Imorrn är det jobb igen och en ganska mycket sådant. Det är föredrag som ska skrivas, möten att gås på, en brinnande politisk fråga som kommer kräva en massa tid, samt en ny medarbetare som börjar på fredag och som behöver den rätta introduktionen. Det kommer bli lugnare igen på fredag i nästa vecka, men tills dess är det nog bara att ta ett djupt andetag, slänga sig in i stormen och försöka hålla den värsta stressen stången. Det hjälper att ha sådana här helger att tänka tillbaka på för att hålla den nyttiga balansen. Vad kommer jag minnas mest om ett halvår. Jobbpressen eller Ninas lyckliga min när hon sitter stolt och cyklar?.... Det blir nog bra med jobbet. Om inte annat för att det ju alltid på något vänster brukar bli det så då får det bli så nu också.

Kusinbesök

I helgen kom lillebror med familj på besök. Vi spenderade en väldigt rolig och aktivitetsfylld helg ihop och det var full rulle på de fyra kusinerna mest hela tiden;).Stormvarning i söndags ledde till att alla allmänna parker stängdes och det gjorde att en av våra utflykter blev kortare än planerat. Dock tyckte speciellt Axel att det var minst lika roligt att bara åka spårvagnen fram och tillbaka;).

Svensk lördagsgodis blev väldigt poppis.

Vi hängde i Bois de la Cambre som nog kan kallas Bryssels gröna lunga. Perfekt ställe att koppla av på på helgerna eftersom man stänger alla vägar som går genom parken då. Det är här jag joggar.

Det är lika kul för stora och små att åka sparkcykel. Den här är vuxenversionen som jag och Lars har mycket kul med. Det går ordentligt fort!

Glass- och våffelbilar finns alltid i parken och är ju svårt att motstå.

Den här killen har redan fått koll på dribblandet!

Min fina svägerska och gulliga lillebror.

Hösten är sagolikt vacker just nu. Bäst att njuta medans det går. Snart nog kommer väl regnet och rusket...

Och att leka med löv i trädgården är alltid lika roligt.

"Lars?. Lars? LARS!?" Så lät det mycket på Axel i helgen. Han är väldigt förtjust i Lars. Här på väg till söndagsfikat på Le pain Quotidien.

Jag hade egentligen planerat vara ledig hela veckan. Sedan dök det upp något på jobbet som gjorde att jag är tvungen att jobba torsdag. Och nu kryper det jobbet över också imorrn. Igår var det inbrott på kontoret och en kollega fick sin laptop stulen, en massa email ramlade in som jag var tvungen att svara på för att vara förberedd för jobbet på torsdag, min att göra-lista rullar runt mentalt konstant och det känns inte alls som jag är ledig. Det är sista gången jag ordnar semester och stannar hemma i Bryssel för det funkar helt enkelt inte i mitt jobb. 

Semestervibbar

Vi har haft en härlig helg. Vi har haft kompisar på besök som vi inte träffar lika ofta som vi skulle vilja och det var precis lika roligt som vi hoppades det skulle bli. Att vi sedan prickade in otroligt fint högsommarväder också gjorde ju det hela ännu bättre. Vi var ute nästan hela helgen och fick riktiga semestervibbar när temperaturen steg uppemot 30 grader i skuggan i lördags. Våra trädgårdar användes också flitigt. Förmiddagskaffe på picknickfilten i den gemensamma trädgården alla husen här delar, bad för barnen i den uppblåsbara poolen i vår lilla, men funktionella trädgård lite senare. Vi hann också med några glas vin här och där och ett par besök på typiska belgiskt brasserier i kvarteret. På ett av dem fick begreppet "stor portion" en helt annan innebörd. "Skulle mätta tre vuxna män" kändes mer realistiskt;).

Bekvämt att ha tio meter hemifrån till vår "egna" fikakulle.

"Pretty in pink". Denna klänning är väldigt poppis just nu...

Vem behöver hav och strand när det finns badpool i egna trädgården? De vuxna sippjade på ett glas vitt i skuggan under tiden.

I sommar ska det bli frisbeegolf för de här två herrarna.

Full rulle på killarna..

För att inte tala om fotbollstjejen.

Vi provade på att äta på Chalet Robinson i Bois de la Cambre. Dit kommer vi att återvända.

Så kul att ha folk på besök. Avståndet mellan Sverige och Belgien känns lite kortare när vänner "svänger förbi" på det här sättet. Vi ser fram emot att träffa Grahms igen under lika trevliga former i Sverige under semestern.

Att längta

Att välja att bo som vi gör härnere i Bryssel innebär ju att vare sig jag eller Lars har familjen på nära håll. Trots att vi försöker ses så ofta det går så det blir det ju oftast ett par tre månader mellan möjligheterna att träffa den närmsta familjen. Det är inte alltid så roligt för barnen som älskar att spendera tid med farmor och farfar och mormor och morfar. "Jag längtar så efter dem" säger Oskar efter att någon åkt hem eller vi ger oss av emot Bryssel. "Jag är så ledsen när du har åkt" säger Nina i telefon till morfar. Ja, det är inte helt lätt att både Tyskland och Sverige är såpass långt bort. Å andra sidan är det desto mysigare och intensivare när vi träffas. När Lars är i Tokyo kommer oftast mormor och morfar hit som denna veckan och det har vi alla tyckt varit kanon.

Vädret har inte varit något vidare, men det har varit solglimtar mellan regnskurarna och riktigt varmt ett par dagar så vi har kunnat sitta på terassen som varit övergiven den sista månaden på grund av allt regnande.

Igår var det faktiskt riktigt fint. Jag kunde inte hejda mig nere på söndagens blomstermarknad och köpte en hel kartong med nya blommor. Blir det nu bara ordentlig sommar någon gång så kommer terassen vara mysig att sitta på.

I veckan har jag jobbat (det är skönt med alla långhelger i maj, men det känns att arbetspressen blir högre med alla dessa korta veckor) och barnen har varit hemma med mormor och morfar och tagit det lugnt. Det har pysslats och cyklats, ätits glass och lekplatsats. Perfekt alltså:).

Vi hann dock med Belga igår. En definitv fördel med att bo i stan är att ha schyssta fik på fem minuters gångavstånd hemifrån.

Kaffe i all ära, men ett glas bubbel är ju aldrig fel.

Veckan gick fort som vanligt när man har trevligt. Nu väntar intensiva jobbdagar innan långhelgen. Vad vi ska hitta på då är inte helt klart. Jag funderar på Maastricht som verkar vara ett bra ställe för hela familjen. Dock vet jag inte när jag ska hinna med att skriva den där elva-sidorsguiden;). Vi får se om jag hinner med att iallafall boka ett hotell för jag vill helst komma iväg från Bryssel ett par dagar.

Sightseeing..

..i den stad man bor i är sällan något man ägnar sig åt. När jag först flyttade till Bryssel så såg jag nog till att besöka de flesta sevärdheter, men ofta är det ju så att när man väl sett ett ställe så beger man sig inte tillbaka om det inte ligger i ens eget kvarter. Undantaget är väl för mig allt som har med Art Nouveau att göra. Jag skulle kunna besöka Horta-museet varje vecka och beundrar varje dag de Art Nouveau-hus som jag ser på väg till jobbet. Innan vi fick barnen var jag och Lars ofta ute på söndagar bara för att titta på och fotografera Art Nouveau-fasader, men det har inte blivit mycket tid till det de sista åren.

Arkitektur i sig är nog något jag tycker är roligast vad gäller sightseeing oavsett vart jag befinner mig. Prestigefyllda museum fyllda av vackra tavlor eller annat är visserligen alltid imponerande, men jag är ofta minst lika fascinerad av den byggnad de ofta befinner sig i. Som den vinge av naturhistoriska museet här i Bryssel där dinosaurieutställningen är inhyst. Byggd 1905 är den med sin rymd, sitt vackra golv och etager, snirkliga trappor och industriella, nitade järnbalkar minst lika intressant att studera som själva dinosaurierna.
Atomium är en annan byggnad som alltid fascinerat mig. Färdigställd till Världsutställningen 1958 är detta 102 meter höga byggnadsverk som föreställer en järnkristall förstorad 165 miljarder gånger alltid imponerande att se i verkligheten. Och jag ser det dagligen. Fast från mitt kontorsfönster.. På plats har jag inte varit på de senaste tio åren. Men eftersom vi hade besök från Holland denna helgen och ett önskemål var att besöka just Atomium så var det ju ett bra tillfälle att återuppta bekantskapen på närmare håll efter den renovering som gjorts 2006.Det tog inte många minuter förrän Nina tog ett stadigt tag i Britts hand. Så såg det ut nästan hela helgen:).Här beundras utsikten från Atomiums högsta sfär. Hissens hastighet är fem meter i sekunden och det var den snabbaste hissen i hela Europa 1958.Vi har känt Joost och Britt sedan de var bebisar. Och jag kan fortfarande inte fatta hur stora de har blivit. Min holländska är ju inget vidare även om jag förstår mycket, men numera pratar ju Joost en del engelska så då blir ju språkbarriären mindre. Oskar var också imponerad av Joost och Britt. Speciellt Joost då som också tog sig tid att leka med Oskar, rita hajar och dinosaurier åt honom, hjälpa honom bygga ihop legomodeller etc. För mig och Lars var det jätteroligt att träffa familjen. Det var första gången efter att Luuk gick bort för ett drygt år sedan och även om det är jobbigt att han inte är här och aldrig kommer vara här igen så måste ju livet trots allt gå vidare och det var därför extra roligt att se alla barn och vuxna ha så roligt som vi hade denna helgen.

Kusinträff i somrigt Bryssel

Vi har haft en toppenhelg. Kusin Julia med familj har varit och hälsat på och det har varit precis lika roligt och lyckat som vi hade föreställt oss. Det är skönt att kunna ta det lugnt och skönt när folk hälsar på och ta dagarna som det kommer utan att ha allting uppbokat. Vi har ändå hunnit med en hel del på de här två heldagarna vi hade tillsammans. Vädret har varit på vår sida och vi har njutit av fortsatta sommartemperaturer. "Mango, titta bok" sa Nina titt som tätt och tultade iväg till morbror Mange för lite sagomys i knäet.
Karin ser redan här ut som en luttrad tvåbarnsmamma:).
Två tjejer som redan nu är riktigt härliga kompisar. Fast Nina springer inte lika snabbt som Julia ännu. Sådan far, sådan dotter säger jag som kommer ihåg hur snabb min lillebror var i benen som liten.....
Här hänger vi på vårt stamfik och käkar croissanter och pain au chocolat. Sist vi var här med Magnus och Karin satt vi och drack mojitos tolv timmar senare på dygnet..... Det är ett annat liv man lever nu. Fast tre gånger bättre såklart med de tre härliga ungar som vi numera har.
Lekplatshäng var ju ett måste såklart. Här ritas det igen på marken. Med på ett hörn är en annan av Oskars bästa kompisar, norska Emil.
Nina har börjat få bra koordination på gåendet nu och tultar på riktigt bra också utomhus.
Pappas kille!
Hejdå Julia! Vi hoppas att flygresan hem var lika roligt som på vägen till Bryssel och vi ser fram emot att träffa dig hemma i Borås igen redan i nästa vecka.

Blandade vårkarameller

En vecka går så snabbt när man har roligt. Knappt hade barnens morföräldrar kommit förrän det var dags för dem att åka hem igen. Det blev en väldigt barnanpassad vecka förstås, men jag och Lars fick också möjlighet att gå ut på en fantastiskt bra restaurang i fredags nu när det inte blev någon Japanresa. Restaurangen har en Michelinstjärna och är inget ställe vi hänger på regelbundet, men nu passade vi på och det var en helt sagolikt lyckad kväll. Atmosfären, maten, vinet, allt. Vilka smaksensationer! Den kvällen lever vi länge på:).

Veckan bjöd för övrigt på mycket utomhuslek eftersom det nu är vår på allvar härnere. Det har varit 17 grader varmt de senaste dagarna och det är väl visserligen ovanligt varmt för mars, men det är underbart att sitta i solgasset på terassen igen och känna hur minnet av den långa, regniga vintern bara smälter bort;).Dags att hämta Oskar på skolan. Här trivs han fortfarande jättebra, speciellt nu när han har två bästa kompisar: svenska Adam och polska Damian.
Oskar älskar vatten. Att bada i, att plaska i och att vattna med. Här tillsammans med Emil, en norsk kille i området som han blivit kompis med.
Här kopplar vi av i eftermiddagssolen på terassen. Några glas kalla öl fanns också till hands. "Morfar dricker öl, mormor dricker bara vatten" sa Oskar helt apropå ingenting idag vid middagen. Så nu vet du det mormor. Ingen mer belgisk blond öl för dig alltså!
Nina är helt klart morfars tjej och "Matte" är den som fick allra flest tillrop under den gångna veckan. När pappa var med och hämtade Nina på dagis igår så ignorerade hon mig totalt och kastade sig i famnen på morfar istället.
Nästan lika varmt som på Gran Canaria;).
Med mina och Lars gener så handlar det inte om utan snarare när våra barn kommer att behöva glasögon.Trist att föra sådan närsynthet vidare, men bra att veta att iallafall Nina kommer att vara väldigt snygg i brillor....

Regn, rusk och mys

Som vanligt när Lars är i Tokyo i november har vi uruselt väder hemma (usch vad jag avskyr denna årstiden). Fast denna gången har vi besök av mormor och morfar och trots att regnet vräkt ner flera dagar i sträck så har vi haft det mysigt också inomhus. Ibland kan det faktiskt vara skönt att släppa alla måsten på att man måste hitta på något speciellt och bara ta det lugnt istället och njuta av att verkligen umgås. Å andra sidan ska erkännas att det varit väldigt bra att ha extra underhållare till barnen här för det är inte alls lätt att på egen hand roa båda barnen när man inte ens kan sticka näsan utanför dörren..... Oskar och mormor tycker att det är kul med PlayDooh.

Kvällsbus i soffan.

Vi har också haft ett litet kalas för Oskar med tårta och allt så att mormor och morfar också kan få fira honom. Sedan blir det ju mer firande på den riktiga födelsedagen på torsdag när Lars är hemma.

Här vispas det redan frenetiskt på den fina födelsedagsspisen Oskar fick av mormor och morfar. Tack också Magnus, Karin och Julia för det tuffa förklädet och de fina muffinsformarna:).

Nina gillar också att pyssla. Här sitter hon i mormors famn och målar med vattenfärger.

Fast hon sitter lika gärna hos morfar och charmar sin omgivning.

Det senaste ordet Nina lagt till i sin repertoar är "kål" (skål) och det ska numera skålas till höger och vänster så fort hon har en mugg i handen.