Födelsedag och fint besök

Givetvis så regnade det på min födelsedag... Fast det är jag ju van vid så det var helt okej. Champagnen slank ner i ett nafs iallafall! Fina presenter fick jag också.Det var mysigt att ha mormor och morfar här tyckte Oskar som blev helt exalterad när de anlände. Han pratar fortfarande om mormor och morfar i ett så det är verkligen synd att vi inte kan kvista över till Borås oftare.

Nina blev såklart bortskämd av mormor och morfar som träffade henne för första gången och som såklart tyckte att hon var världens sötaste:).

Solstråle och Gnällefia ;)

Nina börjar lämna den första bebisfasen nu. Hon är vaken oftare och utvecklar sin personlighet mer och mer och det är kul att se. Just nu är hon uppe i en utvecklingsfas som gör att hon är rätt ledsen på kvällarna och helst ligger uppkrupen i famnen på mig eller Lars, men det går nog över snart. Tur att vi har ett par extra famnar att utnyttja i helgen då mormor och morfar kommer ner för att träffa Nina för första gången:).

Nina älskar sina två mobiler. En med nyckelpigor som också Oskar var helt exalterad över när han var bebis och en med små träklockor som jag hade i min vagn på 70-talet. Hon har börjat prata med nyckelpigorna och nu börjar också de första leenden dyka upp.

Såhär söt kan man se ut då.

Nu blir det dags för kaffe för mig. Jag är ovanligt pigg idag eftersom Nina sov igenom natten. Sex timmars oavbruten sömn för mig alltså och det är ju onekligen en lyx man inte får njuta av ofta numera!

Typiskt....

Jag hade tänkt att vara optimistisk och tänka att denna gången blir det nog annorlunda iallafall. Någon gång måste ju bli den första. Fast nu inser jag att det nog inte blir så iår heller.....

Vackert väder på min födelsedag vill säga. Vi har haft riktigt fint höstväder sedan Nina föddes och jag som är så frusen av mig har kunnat gå runt i tunn jeansjacka tills nu och började hoppas på att det hela skulle hålla i sig tills nästa helg. Men vädergudarna hade annat i tankarna för så fort november nu har anlänt så har det också börjat ösregna så det blir väl ytterligare en ruggigt grå födelsedag med höststormar och regn i sidled.. Suck vad trist det är att fylla år i november... Till råga på allt så har jag ju sett till att Oskar också fyller år då. Nej, helst skulle jag vilja fylla år i maj som Lars. Då brukar det vara fint sommarväder och vi sitter ute på terassen i solgasset och skålar i champagne. Det lär vi ju inte göra nästa vecka direkt......

Kompisar och kollegor brukar ofta förvåna sig över att jag har så bra minne vad gäller vad för väder vi haft olika säsonger, speciellt riktigt usla väderperioder. Det kan ju kanske vara bra att påpeka att detta inte alls kommer ifrån ett brinnande väderintresse i sig utan mer är en naturlig följd av att vara hundägare... Hur många gånger under dessa Brysselår har man inte blivit både dyngblöt och lerig efter lunchpromenader när inga vettiga människor annars sticker näsan utanför dörren?....

Men nu var det som sagt länge sedan det var riktigt regnigt sist, men det skulle inte förvåna mig om november månad ser till att kompensera för de torra veckorna vi haft sedan i somras. Fram med goretexjackan och mina gamla trogna Blundstones alltså!

Vi hade det mysigt hela familjen idag trots vädret. Imorse lyckades Ninas mattajming stämma med grabbarnas hundpromenad så att vi alla kunde träffas över latte och croissanter på kvartersfiket där Oskar i vanlig ordning flirtade med servitrisen och alla stammisar. Hemma har vi busat, käkat pannkakor i stora lass (en maträtt som hittills inte drabbats av Oskars tvåårstrots och alltid slinker ner...) och tröttat ut oss och bara Nina nu går med på att det är läggdags (det har varit skrikigt här ett tag, det verkar vara magen som spökar) så kryper vi nog i säng så snart det går...

Tre och en halv pannkakor fick Oskar i sig.. Med gaffel kan tilläggas..

Såhär fina torn byggde vi idag. D.v.s. jag och Lars byggde och Oskar rev och rart pekade på de kringspridda klossarna efteråt och sa "kaputt?"......

Nina har redan blivit en stor bebis känns det som... Hon ser alltid så medgörlig ut på kort, men ikväll har hon alltså haft magknip och skrek så det stod härliga till.

Nästan återhämtade....

Pust, vilken början på veckan alltså... Det är bra att man inte vet om i förväg hur det ska bli. Att vi alla skulle bli så dåliga på samma gång är ju maximal otur. Det är väl tur i oturen att både jag och Lars uppskattar svart humor och kunde skratta lite åt eländet för det var ju onekligen en kaotisk situation!

Nåväl, igår eftermiddag hade vi alla återhämtat oss ganska bra. Jag, Zora och Oskar stack till lekplatsen i det härliga varma höstvädret medans Lars och Nina var på återbesök på BVC. På kvällen var jag sedan rejält hungrig efter nästan två dagars diet på coke zero, rivet äpple och skorpor och beslutade mig att om det nånsin är ett bra tillfälle att stoppa i sig massor med kalorier så var det nu. Sagt och gjort: Lars stack iväg till vårt kvartersfriterie (en belgisk institution) för två rejäla portioner med frites. Serverade med majonnäs och curryketchup. De slank ner illa kvickt kan tilläggas!!

Nu får jag nog se till att jag äter ordentligt resten av veckan. Jag har gått ner två kilo på två dagar och även om det innebär att jag är nere på min vikt innan graviditeten misstänker jag att det inte är "rätt" kilon som försvunnit och ska jag orka ha kraft för amningen så måste jag ha lite hull på kroppen. Jag får alltså försöka äta bättre lunch (det är något jag nästan kan glömma bort ibland) och trycka i mig minst en konditorikaka per dag. Det ska väl inte bli helt omöjligt, he he!!

Grisen var också hungrig tyckte Oskar. Fast han fick nöja sig med bröd...

"Sleeping like a baby". Man förstår ursprunget av det uttrycket här.. En av Ninas älsklingspositioner. Fast det ska tilläggas att hon innan detta kortet togs otröstligt gallskrek i en kvart.......

Mardrömsmåndag

Vi har haft en lugn helg. Och tur var väl det med tanke på hur denna veckan påbörjades....

Vi skulle egentligen ha åkt på inflyttningsfest hos kompisar som flyttat till Eindhoven i söndags, men eftersom Oskar var hängig och hade lite feber kändes det inte riktigt lyckat så vi stannade hemma. Efter en mysig utflykt till närmsta park hela familjen märkte vi dock att Oskar mådde sämre än vi först anat. Han ville inte äta och saliven rann ur munnen så vi misstänkte att han hade ont i halsen. Han blev bara ledsnare och ledsnare och vi förstod att han hade riktigt ont. Lite smärtstillande hjälpte tillfälligt, men han mådde inte alls bra.

Resultatet blev att han knappt sov natten mellan söndag och måndag och att vi fick ta honom till läkaren direkt igår morse. Det visade sig att han har en virusinfektion i hela munnen. Läppar, tunga och svalg är drabbade och enligt läkaren är detta verkligen smärtsamt. Vi fick lite medicin att rengöra med, men eftersom det är ett virus får man bara vänta ut det hela. Stackars Oskar, vi har aldrig tidigare sett honom så förtvivlad och ledsen (och då kan ju tilläggas att han varit sjuk i både influensa, bronkit, maginfluensa och urinvägsinfektion och mått riktigt dåligt tidigare). Han skrek av smärta och slängde sig hysteriskt fram och tillbaka i soffan och ville inte bli tröstad av oss. Som förälder är det tufft att se...

Som om inte detta var nog så fick Lars lagom till att allt började värsta ryggproblemen och har gått på starka värktabletter sedan i söndags och har som resultat knappt kunnat gå ordentligt. Jag råkade dessutom ut för någon slags maginfluensa natten mellan söndag och måndag och mådde uselt i 24 timmar (att amma och vara magsjuk är ingen hit direkt...) och både jag och Nina gick i pyjamas hela dagen igår (och det säger en del för jag avskyr att gå i pyjamas en hel dag; efter båda mina förlossningar var jag iklädd joggingbyxor och tröja så snabbt jag kunde stå på benen igen). Det är när sådant händer som man verkligen önskar att man hade haft familjen lite närmare till hands för det var knappt vi klarade av att få allt att fungera...

Jaja, Oskar verkar iallafall må bättre idag och det är ju skönt. Dock har han nu börjat vakna kvart i fem på mornarna när vi har gått över till vintertid. Jag kommer ihåg hur jobbigt det var förra året och håller tummarna att vi slipper fler sjukdomar framöver annars kommer det att bli en lång och tuff höst.....

Tyst i huset....

Nina och Zora sover, belgiska Vaya Con Dias spelas på stereon och jag sitter och smuttar på en kopp kaffe framför datorn. Det känns konstigt.. Såhär ska det inte vara på fredagar. Då är det fredagsbus med Oskar som gäller. Vi klättrar i soffan, jagar varandra runt lägenheten, dansar, läser Max nalle och Nicke Nyfiken, leker lego och ritar dammsugare. Sedan lagar jag pannkakor till lunch som vi båda smaskar i oss med god aptit.

Men idag är han alltså inte här utan med pappa i Aachen för att hälsa på Lars styvfarmor som fyller 90 år idag. Hela familjen var bjuden, men det kändes lite struligt med Nina och efter en natt med lite sömn kändes det bäst för oss att stanna hemma. Så det är lugnt och skönt såklart, men ändå saknar jag min lillkille. Vi får så sällan tid bara vi två nuförtiden och även om jag kan bli rätt trött efter en dag då man försöker hålla upp med hans tempo (tänk Duracellkanin på speed... hela tiden...) så är det så skönt att kunna ha honom för mig själv.

Visst är jag överlycklig över att han har en sådan fantastisk pappa som Lars, men just nu känns det som han är lite mer pappas pojke än mammas (Lars hämtar och lämnar på dagis och är ute med Zora och Oskar varje dag) och det kan kännas lite jobbigt ibland. Det kommer ju att ändras när jag inte behöver amma jämt och har mer energi, men visst är det så att även om jag absolut vill att Oskar ska ha en lika bra relation till båda sina föräldrar så får jag ändå skamset erkänna att ska det vara någon som ska ha det där lilla extra så ska det ju vara jag;).....

Igårkväll var iallafall jag, Oskar och Zora ute en sväng och tittade på tåg och tog en sväng i den lilla parken som ligger några hundra meter härifrån. Numera kan Oskar gå hela vägen dit och hem utan att tröttna och jag tycker det är en fantastisk känsla att hålla hans lilla hand i min när vi är ute. Tänk att han är så stor att han kan vara ute och gå själv. Det ger en helt annan dimension vad gäller upplevelser både för honom och mig. Den tråkiga trottoar som jag gått på tusen gånger innan blir helt plötsligt ett äventyrsland med trappsteg att hoppa ifrån, fönsterglas att spegla sig i och brunnslock att stampa på:)

Såhär fin kan man bli i ett äkta retronattlinne från tidigt 70-tal....

Både pappa och dotter är stiliga i randigt.....
"Mamma, Nina, mamma, Nina, Nina, mamma, Nina, mamma, mamma, Nina". Så låter det när Oskar kommer hem från dagis. Det värmer ett modershjärta minsann och det första Oskar gör är att gå och klappa eller pussa Nina (mamma får vänta tills det är dags för läggdags innan det är kram- och pussdags för mig).

Tid

Vart tar mina dagar vägen? När jag var mammaledig med Oskar tyckte jag efter ett tag att det blev rätt segt att gå hemma hela dagarna, men den känslan har inte infunnit sig denna gången. Veckan hinner knappt börja innan det är dags för helg och det känns som om det alltid finns tusen saker att försöka hinna med.

De lugnaste dagarna är de tre i veckan då det bara är jag och Nina hemma och då kan det vara skönt att bara ta det lugnt, sova länge och ta tid till att njuta av denna tidiga bebistiden ordentligt. När Oskar är hemma blir det ett helt annat tempo och då ska det byggas legotorn (eller ännu viktigare; riva legotorn), leka med tågbanan (och köra över alla zoodjuren som läggs på spåren....), ritas (eller snarare jag, som har en artistisk förmåga under nollstrecket, ska rita åt honom, allra helst en dammsugare....), läsas böcker, eller klappa Nina (mer eller mindre varsamt, man får ha ögon i nacken).

På kvällarna är man därför rätt slutkörd och det är skönt att iallafall Oskar har en fast läggtid så det blir lite vuxentid kvar för oss när han är i säng.. Fast den senaste veckan så har Nina haft en tendens till att bli extra rastlös (och högljudd...) precis då och då kan det bli fullt upp igen och när det äntligen är lugnt och tyst så är man så trött att man inte orkar annat än att slötitta lite på teve, eller försöka läsa några sidor i en bok innan det är läggdags (och även om man är trött lönar det sig inte att lägga sig tidigt eftersom Nina äter vid elva, halvtolv...). Och sedan börjar det om igen nästa dag....

Nu ska vi iallafall skaffa oss en trådlös telefon (vi måste väl vara ett av de få hushåll som inte har det) så det blir lite lättare att hålla kontakt med nära och kära utan att behöva sitta på vår snygga, men något obekväma antika stol med telefonen utan istället kan sitta kvar bekvämt i soffan (just nu bloggar jag, chattar med brorsan, tröstar en ledsen Nina och pratar med Lars). De tre senaste kvällarna har jag planerat att ringa mamma och pappa och varje kväll har det inte hunnits med eftersom Nina inte varit med på noterna tyvärr (detta blogginlägg skrivs i tvåminuterpass över en tvåtimmarsperiod)...

Även om jag ofta är rätt trött och känner att det finns lite tid till mig själv är jag ändå rätt nöjd med mitt liv just nu. Det känns rätt att prioritera familjen nu framöver helt enkelt. Fast det innebär inte att jag inte ser fram emot lite kvalitetstid med Lars. Jag hoppas vi kan komma iväg en helg till London igen i vår. Sist vi var där hade jag precis fått reda på att jag var gravid så vårt planerade återbesök på Claridge hotells art deco champagnebar blev inställt så dit ska vi definitivt gå nästa gång!!

Det är inte riktigt läggdags ännu, men jag hoppas Nina är såhär passande trött när vi kryper till sängs...