Svensk sommar

Förra året hade vi rätt bedrövligt väder under vår sommarsemester i torpet och vi var därför ganska övertygade om att det i vilket fall som helst inte kunde bli lika dåligt väder iår. Vi förväntade oss istället en hyfsad svensk sommar med både en del sol och badväder och efter den tryckande värmeböljan i Bryssel såg vi alla speciellt fram emot härliga svalkande dopp i Jämnesjön...

Hittills har dessa förväntningar inte direkt infriats. Lågtryck avlöser lågtryck och vattenupplevelsen består hittills av hällregn snarare än bad. Ja, ja, det är ju så det ofta är i Sverige tyvärr och man får göra det bästa av situationen. Så länge det inte regnar kan man ju iallafall vara ute och Oskar trivs som fisken i vattnet på landet där det finns så mycket mer att hitta på än inne i centrala Bryssel. Regnställ och gummistövlar har införskaffats så oavsett väderlek kan han vara ute och han är nog den som påverkas minst av bristen på fint väder. Hade det inte varit så att bebis nr 2 kommer snart hade vi nog säkerligen sparat en semestervecka för södra Frankrike i slutet av september, men det får vänta tills nästa år;) .

Vinbär och hallon är kul att plocka och äta.

Kasta pinne till Zora är också poppis även om Zora tröttnar snabbare än Oskar....

Besök hos familjen Carlsson i Torslanda. Mumsig grillning samt tillfälle för Oskar att leka med de stora barnen som var snälla nog att dela med sig av sina leksaker. Dinosaurierna, de stora lastbilarna och leksaksdammsugaren var speciellt intressanta.

Flört i sandlådan.

Gammelfarmor på besök i torpet. 95 år och "still going strong", helt fantastiskt....

Äntligen semester!

Nu är det äntligen semester;) Fast någon riktig semesterkänsla har jag inte ännu med tanke på Oskars sjukhusvistelse förra veckan och allt vad den medförde vad gäller oro, sömnlösa nätter och stress. Det var skönt att vi såpass snabbt fick reda på att det inte var något allvarligare, men det var ju inte så man hade tänkt varva ner sista veckan innan semestern direkt... Så lagom tills Oskars energinivåer återvänder till normal nivå (om inte ännu högre) känner jag att mina egna energireserver är nästintill förbrukade. Jag har sovit dåligt på sjukhuset och börjar också känna av att jag är sju månader gravid vid det här laget så är fysiskt tröttare än vad jag nog hade varit annars. Dessutom så har jag fortfarande haft jobb jag måste avsluta innan semestern som har gjort mig extra stressad.

Nu är iallafall jobbet avklarat, Oskar är på dagis idag och imorrn för att få busa av sig lite innan det är dags att åka till Sverige, solen skiner och sakta, men säkert känner jag att stressen och tröttheten börjar lätta lite. Jag ser inte direkt fram emot 15 timmar i bilen, men med tanke på att det var scheisseteuer att flyga hem med Oskar med såpass kort varsel (eftersom vi egentligen skulle flugit hem förra fredagen, men det gick ju inte) känns det ändå som bästa alternativet och väl hemma i Svedala har förhoppningsvis mormor och morfar energi nog att underhålla Oskar medans jag och Lars vilar upp oss lite innan det är dags för torpvistelse....

Såhär såg det ut när Oskar kom hem från sjukhuset i söndags. Vi hade ordnat ett litet kalas med en massa ballonger (bababa!! som Oskar säger entusiastiskt) och present för att fira att han var hemma igen.

Sjukhusliv

Det har varit en tuff vecka... Efter att ha haft hög feber sedan i lördags var vi tvungna att åka in med Oskar för mer undersökningar på sjukhuset i tisdags och det dröjde inte länge innan han blev inlagd för fler test.. Det har varit blodprov och urinprov, ultraljud och datortomografi samt en kanyl i vänsterhanden för näringsdropp och intravenös antibiotika.

Oskar har självklart inte tyckt att allt detta varit roligt alls utan det har varit hysteriska gråtattacker vid ett flertal tillfällen och så fort det kommer in en sjuksköterska i den vita uniformen börjar han gråta.. Inte roligt alls som förälder eftersom man känner sig ganska hjälplös. Testerna måste ju genomföras, men Oskar är för liten för att man ska kunna förklara varför han måste gå igenom dem. De 20 minuter han var fastspänd för datortomografin var nog de värsta, stackars krake...

Nu vet vi iallafall att det är en urinvägsinfektion som gått upp i ena njuren och med fortsatt antibiotikabehandling ska han återhämta sig ganska snart. På sjukhuset får vi dock stanna tills på söndag kväll så det är lite segt. Å andra sidan så är det en enorm lättnad att se hur Oskar hämtar sig och börjar bete sig mer som den glada, busige kille han är efter ett par febriga och oroliga dagar (för att inte tala om nätter). Det får också oss att känna oss lyckligt lottade på så sätt att detta är en kort vistelse på sjukhus för Oskar till skillnad från alla dessa barn som har allvarliga och långvariga sjukdomar som innebär att de får mer eller mindre växa upp i sjukhusmiljö. Det måste vara otroligt jobbigt.....

Igår tog Lars med sig kameran till sjukhuset så att vi har lite bildbevis på vår tappre lilla krigare. Som synes här så började Oskar känna sig bättre och det logs till och med emellanåt:)