Långhelg i De Panne

Förra helgen passade vi på att utnyttja ledigheten över första maj och tog en långhelg vid belgiska kusten. Vi valde att återvända till De Panne där vi var för två år sedan. Denna gången bodde vi på charmiga Hotel Royal som ägts av samma familj i fyra generationer. Älskade frukostrummet som var en autentisk blandning av 1920-tal med uppfräschning runt 1950-tal. Var dock rätt glad över att själva rummen var helt nyrenoverade och att badrummet hade ett djupt, långt badkar att sjunka ner i på kvällarna.

Och det var rätt skönt att kunna tina upp just i badkaret på kvällskanten för även om det var ganska soligt de flesta dagar så var otroligt blåsigt och kallt i fredags och lördags. Tänk er halv storm och nordöstliga vindar så fattar ni. Ute på stranden hackade jag tänder trots att jag hade både ylletröja, tjock halsduk och bra goretexjacka på mig. Fast en fördel är ju att när man väl kommer in på ett fik efter att ha blivit så totalt utblåst så smakar ju kaffet tio gånger bättre än i vanliga fall.

Jag hade ju hoppats på lite bättre sommarväder, men hur tanke på hur vädret har varit hela denna veckan så är jag tacksam över att vi slapp regnet. Och man fick ju anpassa aktiviteterna så gick det rätt bra ändå. Så vi hade en riktigt mysig familjehelg och både åt och drack gott. Det blev musslor och frites, och mer musslor och mer frites.Typ sådär ungefär. Barnen älskade hela upplevelsen och i söndags var det varmt nog att vara längre perioder på stranden och att plaska i vattnet. Ja, barnen alltså, inte jag. Det var 12 grader....

Vi körde sparkcykelrace hela familjen på strandpromenaden i snålblåsten.

 

Med tanke på hur förbaskat kallt det var den dagen beslöt vi oss för att utforska naturreservatet med stranddynerna.

Väldigt vackert och fridfullt. Tack och lov att man har skyddat detta område från bebyggelse. Själva strandpromenaden är ett enda betongsjok av fula lägenhetsbyggnader från 60- och 70-talet. När man ser gamla foton och ser de vackra art nouveu-hus som brukade ligga där blir man deprimerad. Tyvärr tog det lång tid för belgarna att uppskatta sin historia och så mycket fin arkitektur har blivit riven.

Mitt i naturreservatet strövar det runt en flock åsnor. Så fina, ett av mina absoluta favoritdjur.

Om strandpromenaden inte är så vacker så kompenseras det av stranden. Den blir kilometerlång på förmiddagen på grund av tidvattnet och vid den här tiden på året är den inte överbelamrad med folk.

Jag älskar lukten av hav och ljuset som är så annorlunda vid kustlinjen.

En belgisk tradition är att man hyr cyklar och trampar runt på på den långa strandpromenaden. Vi provade både en familjecykel med plats för oss alla och här har barnen egna "fordon".

En mycket koncentrerad Nina tänker ut färdvägen.

Måste bara avsluta med denna bilden. Ligger och läser när Nina pekar på telefonen och säger "Vad är det?". När jag berättar att det är en telefon ser hon misstänksam ut, men lyfter luren. Då kommer nästa fråga "Men mamma, vad är det som låter?". Till och med Oskar blir så nyfiken att han måste komma att lyssna. "Mamma, hur pratar man när det låter så?". Som jag och Lars skrattade:).

 

Mycket sol, en hel del avkoppling, en nypa bad och överdosering på sjukdom

Vi hade en fin semester. Trots allt... Båda barnen sjuka fem och sex dagar av sju var ju ingen höjdare och att behöva uppsöka läkare på semestern och få beskedet ingen pool och ingen glass var ju inte så kul direkt. Dessutom var vi lite oroliga ett tag för det är ovanligt att barnen är sjuka med feber så länge. Det har faktiskt inte hänt sedan, nej, det har faktiskt aldrig hänt tidigare så det var ju typiskt att det sammanföll med semesterveckan. Fast man får väl vara glad att vi inte kom iväg på någon skidsemester som vi först tänkt. Det gick ju ganska bra att återhämta sig i värmen på Lanzarote och barnen kunde ändå vara en hel del utomhus. Vi struntade efter några dagar i glassförbudet och tillät barnen att bada i poolen sista dagen. Någon måtta får det ju vara på besvikelserna.

Väl hemma i Belgien fortsatte sommaren. Lördags var den varmaste 8 mars sedan 1833 tydligen och igår hade vi 22 grader i skuggan. På terassen var det nästan precis lika varmt som i Puerto del Carmen. Och mindre blåsigt... Det fina vädret fortsätter veckan ut så det är ju typiskt att jag har otroligt mycket att göra på jobbet dessa dagarna. Arbetsgruppsmöten, ledningsgruppsmöte, styrelsemöte, två Kommissionsmöten för att inte tala om allt jobbet med att förbereda alla dokument före och efter möten. Jag avskyr att skriva mötesprotokoll.

Här kommer iallafall några smakprov från semestern och i den här förskönade bloggversionen syns det inte att någon är sjuk;).

Det är kargt, men vackert på Kanarieöarna.

Nere i hamnen fanns en perfekt stenstrand att leta fina snäckor och slipade glasbitar på.

Fast det räckte att doppa fötterna för det var inte så varmt i havet.

Här trodde vi att Oskar hade återhämtat sig. Vi hade fel...

Som tur var hade vi en stor härlig terass med sol nästan hela dagen så där hängde vi mycket. Oskar lärde morfar att spela Finns i sjön.

En glad, men något trött tjej inne på fjärde dagen med feber.

Mycket trevlig middag på Casa Rojo. Mycket gott humör. Mycket gott vin... Lanzarote har flera stycken riktigt goda vita viner.

Oskar och Ninas kattkompis. Det fanns många halvtama katter i hamnområdet.

Mys på terassen.

Nina var med ute på kvällarna trots att hon var trött. Villkoret var dock att flamencoklänningen skulle på. Jackan är den jag hade i mitten av 70-talet. Finsk kvalitet, lika fin nu som den var då.

 

En helg i De Haan

Nu har det blivit tomt mellan blogginläggen igen. Det hinns helt enkelt inte med. De sista veckorna har varit uppbokade på helgerna och inbokade med jobbrelaterade mottagningar och flera roliga kompismiddagar på kvällarna. Och så har ju min nya hobby att hinna med. Denna veckan var jag ute och sprang två gånger efter jobbet.  I ösregnet dessutom och det ger väl bonuspoäng?

Efter helgen i De Haan kändes det också som lite kaloriförbränning behövdes. På fredagen åt jag en flamländsk köttgryta med frites. På lördag åt vi frites till lunch. Och på lördag kväll vankades moules frites. Jag älskar frites, men det kan ju knappast anses vara den nyttigaste maten, men är man på semester så är man. Och De Haan kändes som en minisemester. En mysig liten kuststad (by snarare) som inte förstörts av modern arkitektur som så många andra ställen utmed den belgiska kusten. Det var kallt, men soligt i lördags så vi kunde vara ute nästan hela dagen. Vi gjorde inget avancerat utan det handlade mest om att leta snäckor på stranden, besöka lekplatsen, ta en fika, spela spel på rummet. Och så äta frites med jämna mellanrum;). Restaurangbesök med barnen fungerar numera riktigt bra och det känns också som ett stort steg framåt jämfört med bara för ett år sedan. Jag kan rekommendera Villa Julia och The Lord som båda hade bra mat och goda viner. Det sistnämnda stället hade dessutom ritsaker och gratis glass till barnen så det gjorde ju upplevelsen ännu bättre för alla inblandade.

Det vackraste hotellet i stan. Älskar denna stil.

En "sommarstuga" i De Haan. De flesta hus är av den här storleken.

Fast det vore ju inte Belgien om det inte fanns vissa kitschiga detaljer. Som denna höstsmyckade frisörsalong.......

Jag tycker att stränderna är så fascinerande i Belgien eftersom de är så breda. Här är barnen bara halvvägs till havet.

Nina tyckte det var kul att plocka snäckor.

Båda barnen är helt sålda på sina sparkcyklar som de fick för några veckor sedan. Det går undan!

Dags för lite rotsaker till lunch. Det vill säga frites...

Sedan återvände vi till stranden för en skattrunda till.

Oskar fick en drake. Det var perfekt vind för att få den att flyga riktigt högt. Jag tyckte att det var minst lika roligt som Oskar!

Digital detox och tempoväxling i Provence

Vad ska man säga om veckan i Provence? Varmt, soligt, avkopplande, pinjedoftande och precis lika bra som jag hoppats på. Det tråkigaste var bilresan upp och ner, men vistelsen i St Cyr sur Mer, eller La Madrague för att vara helt korrekt, var perfekt. Här var det verkligen läge att dra på sig de tunnaste sommarklänningarna och för någon som alltid är så frusen som jag så kändes det som himmelriket. Underbart att vara tillbaka. Varför slutade vi åka hit?

Det var också en lat semester på så sätt att vi faktiskt inte gjorde mer än hängde på stranden på förmiddagarna och spenderade eftermiddagen på terassen. Och njöt av den franska goda maten såklart. Huset hade ingen wifi och även om det kliade i fingrarna ibland så var det också skönt att koncentrera sig på semestertraven med böcker vi tagit med oss. Och det fanns ju inte samma desperata behov av att kolla väderleken som så ofta annars i semestertider eftersom det alltid var 28 grader varmt och sol.

Vi försökte oss på en liten exkursion och lyckades med fenomenet att vara i Bandol utan att sätta foten i stan. Det vill säga vi fixade till oss lite extra en eftermiddag och utlovade barnen en kul utflykt komplett med glass i stora lass och lite trevligt strosande i hamnen. Och så körde vi iväg. Och runt i hela Bandol. Varv efter varv utan att hitta en endaste parkeringsplats. Efter 30 minuter gav vi upp och åkte hem. Barnen var inte de enda som blev besvikna....

Jag hade väl egentligen tyckt det vore roligt att se lite mer av omgivningen, men med bara en vecka på oss kändes det helt rätt denna gång att bara ta det lugnt. Däremot skulle jag vara sugen på att besöka lite vingårdar nästa gång. Vi har redan beslutat oss för att vi definitivt åker tillbaka till sydfrankrike nästa år. Gärna två veckor. Och då tar vi det direkttåg som går från Bryssel till Marseille på sex timmar.

Jag gillar kustlinjen i denna del av Frankrike.

Den lilla hamnen i La Madrague.

Vi hyrde ovanvåningen här.

400 meter till närmsta strand och en härligt stor terass.

En lite annan flora i trädgården jämfört med norra Europa.

Eftermiddagens posering.

"Här är jag coola tjejen" säger Nina när hon ser det här. Nästa år vill hon säkerligen till St. Tropez.

Det blir roligare och roligare att resa med barnen. De klagar inte under långa bilfärder, kan tas med på restauranger, orkar vara ute ganska sent, leker bra ihop och kan sysselsätta sig själva på ett helt annat sätt numera.

Vi läser och kopplar av.

Det ritas och pysslas.

Vi äter mycket god, söt och saftig frukt.

Vi kommer ihåg att det är viktigt att dricka mycket när det är varmt ute.

Vi gör miniutflykter ner till hamnen där vi snabbt installerar oss på närmsta glassbar.

23 grader i vattnet. Till och med jag kunde ligga i länge under de omständigheterna.

Lars, Nina och Oskar spenderade mer tid i vattnet än på stranden. Jag lyckades läsa en eller annan sida i en bok ibland.

"Mamma, gick det bra?" frågade Nina mig efter varje våg och klappade mig lite lugnande på axeln.

Det är tröttsamt att leva rövare på stranden halva dagarna.

Min absoluta favoritsysselsättning: att läsa en riktigt bra bok i lugn och ro i härlig sommarvärme.

Man kan inte bara förlita sig på pastis för vätskebalansens skull. Vi kompletterade med lite Bandolvin.

Tid att umgås

Som sagt, vi har träffat mycket folk i sommar. Och haft fint väder hela tiden tack och lov. Det är ingen höjdare att ha fullt med folk i torpet när det regnar... Kan man dock utnyttja hela trädgården, åka och bada och låta barnen röva runt fritt utomhus blir det helt idealiskt. Ser man sedan till att ha kylen fylld med passande vuxendrycker och frysen fylld med passande barnglass blir alla nöjda.

Vi fick besök från Oslo. Och förbryllade folk vid badplatsen genom att diskutera saker sinsemellan på svenska, norska, holländska, tyska och engelska....

Zora njuter fortfarande av att simma i sjön.

Två femåringar och en groda.

Den här tjejen passar verkligen i pippitröjan. 

Alla fyra kusinerna på en bild. Inte helt lätt att få till!

Det gick bra att grilla på vår gamla rostiga grill som stått övergiven de sista regniga somrarna.

Grannen kom förbi och Oskar fick sig en tur på en Monark motorcykel, årgång 1954.

Julia ville också pröva på.

När ponnyekipaget körde förbi vår trädgård där Nina storögt stod och tittade blev hon tillfrågad om hon ville följa med på en tur. Och det ville hon.

Ytterligare ett tillfälle att dricka bubbel i trädgården när Lars föräldrar kom och hälsade på.

Såhär fina kläder fick de av farmor och farfar. Nu skulle de kunna vara statister på Emilföreställningarna i Vimmerby;).

Hejdå Sverige, bonjour Provence! På lördag sitter vi i värmen i Saint Cyr sur Mer och ser fram emot en sista avkopplande semestervecka innan vad jag redan nu vet kommer att bli en höst med mycket att göra. Men iår känns det som om jag kommer börja hösten med laddade batterier efter vad som jag redan nu tycker har varit en väldigt fin sommar.