Sommaren i mars fortsätter

Det blir mycket inlägg med tema väder här. Och för ovanlighetens skull beror det på att vädret är så otroligt fint. Och varmt. Idag har vi åter igen gått runt i shorts och linne i trädgården och förundrat oss över att det faktiskt bara är mars. Helt underbart både för kropp och själ. Fint väder när man är ledig får alltid mig på bra humör!

Idag tog vi oss till plantskolan. Jag var trött på den skruttiga ljungen som fanns i krukor när vi flyttade in och idag drog jag upp allihop (eller rättare sagt så delegerade jag åt min assistent att dra upp dem för mig). Istället köpte jag en massa lavendelplantor som jag vet trivs härnere och som förhoppningsvis ger mig semesterkänsla även hemma i trädgården. Förutom lavendel köpte jag två gula buskrosor (ytterligare ett oslagbart tips om man bor i ett bra klimat för de växer så det knakar), en blå klematis, förgätmigej, lite nya kryddväxter och lite annat smått och gott. Nu hoppas jag bara att de förbaskade mördarsniglarna håller sig undan...

Om vädret har varit bra och soligt har humöret på barnen varit mer blandat. Av någon anledning så retar sig barnen på varandra konstant just nu och det bråkas mycket mer än tidigare. Och gud vad man blir trött på det eviga "mamma, Nina sa att... mamma, Oskar tog min leksak... mamma, Nina nyps... mamma....Oskar, slåss". Dessutom så har Nina hamnat i en fas (och jag kallar det fas som man gör när man desperat väntar på att beteendet ska gå över) där den minsta lilla motgång blir oöverkomlig, tårarna sprutar för minsta lilla och det gnälls sjuttioelva gånger om dagen. Det är svårt att hitta tålamodet med det när det upprepas i ett... Drama queen är bara förnamnet på Nina just nu. Fast det ska tilläggas att hon har varit trött och hängig sedan Lanzarote med en envis förkylning och hosta som inte försvinner så humöret är nog inte på topp alla gånger av den anledningen.

Just nu tycker jag dock ärligt talat att det är väldigt skönt att barnen är på väg i säng så att det blir lite lugn och ro hemma. Imorrn spenderar vi dagen med kompisar och deras barn tack och lov så då blir det nog roligare för alla inblandade...

En fredag vid våffelbilen då alla håller sams....

På plantskolan då jag lätt kunna köpa tre gånger så mycket som jag gjorde om jag haft en större trädgård.

Här är ett utval av det som kom med hem.

Det här är Oskars inköpslista inför middagen...

...som bestod av årets första BBQ som kunde åtnjutas ute i solen.

Här lyckas faktiskt barnen leka ihop utan att bli irriterade i säkert en kvart...

Digital detox och tempoväxling i Provence

Vad ska man säga om veckan i Provence? Varmt, soligt, avkopplande, pinjedoftande och precis lika bra som jag hoppats på. Det tråkigaste var bilresan upp och ner, men vistelsen i St Cyr sur Mer, eller La Madrague för att vara helt korrekt, var perfekt. Här var det verkligen läge att dra på sig de tunnaste sommarklänningarna och för någon som alltid är så frusen som jag så kändes det som himmelriket. Underbart att vara tillbaka. Varför slutade vi åka hit?

Det var också en lat semester på så sätt att vi faktiskt inte gjorde mer än hängde på stranden på förmiddagarna och spenderade eftermiddagen på terassen. Och njöt av den franska goda maten såklart. Huset hade ingen wifi och även om det kliade i fingrarna ibland så var det också skönt att koncentrera sig på semestertraven med böcker vi tagit med oss. Och det fanns ju inte samma desperata behov av att kolla väderleken som så ofta annars i semestertider eftersom det alltid var 28 grader varmt och sol.

Vi försökte oss på en liten exkursion och lyckades med fenomenet att vara i Bandol utan att sätta foten i stan. Det vill säga vi fixade till oss lite extra en eftermiddag och utlovade barnen en kul utflykt komplett med glass i stora lass och lite trevligt strosande i hamnen. Och så körde vi iväg. Och runt i hela Bandol. Varv efter varv utan att hitta en endaste parkeringsplats. Efter 30 minuter gav vi upp och åkte hem. Barnen var inte de enda som blev besvikna....

Jag hade väl egentligen tyckt det vore roligt att se lite mer av omgivningen, men med bara en vecka på oss kändes det helt rätt denna gång att bara ta det lugnt. Däremot skulle jag vara sugen på att besöka lite vingårdar nästa gång. Vi har redan beslutat oss för att vi definitivt åker tillbaka till sydfrankrike nästa år. Gärna två veckor. Och då tar vi det direkttåg som går från Bryssel till Marseille på sex timmar.

Jag gillar kustlinjen i denna del av Frankrike.

Den lilla hamnen i La Madrague.

Vi hyrde ovanvåningen här.

400 meter till närmsta strand och en härligt stor terass.

En lite annan flora i trädgården jämfört med norra Europa.

Eftermiddagens posering.

"Här är jag coola tjejen" säger Nina när hon ser det här. Nästa år vill hon säkerligen till St. Tropez.

Det blir roligare och roligare att resa med barnen. De klagar inte under långa bilfärder, kan tas med på restauranger, orkar vara ute ganska sent, leker bra ihop och kan sysselsätta sig själva på ett helt annat sätt numera.

Vi läser och kopplar av.

Det ritas och pysslas.

Vi äter mycket god, söt och saftig frukt.

Vi kommer ihåg att det är viktigt att dricka mycket när det är varmt ute.

Vi gör miniutflykter ner till hamnen där vi snabbt installerar oss på närmsta glassbar.

23 grader i vattnet. Till och med jag kunde ligga i länge under de omständigheterna.

Lars, Nina och Oskar spenderade mer tid i vattnet än på stranden. Jag lyckades läsa en eller annan sida i en bok ibland.

"Mamma, gick det bra?" frågade Nina mig efter varje våg och klappade mig lite lugnande på axeln.

Det är tröttsamt att leva rövare på stranden halva dagarna.

Min absoluta favoritsysselsättning: att läsa en riktigt bra bok i lugn och ro i härlig sommarvärme.

Man kan inte bara förlita sig på pastis för vätskebalansens skull. Vi kompletterade med lite Bandolvin.

Den sista pusselbiten

Av alla vi träffat i sommar påpekade pappa ikväll att en av dem inte fastnat på bild. Så jag gick igenom alla de hundratals bilder vi tagit i sommar och hittade faktiskt bildbevis på att mamma också varit med.

Här tillsammans med Vilde Axel, ovanligt lugn just i detta ögonblick!

Från toppen till botten och upp igen

Vi har högsommar i Bryssel denna veckan. I helgen har det varit nästan 30 grader i skuggan på dagarna och 22 grader sent på kvällen. Det känns nästan som Rivieran. Minus tillgång till svalkande hav då kanske;). Igår gjorde vi iallafall något medelhavs-inspirerat och tog med oss barnen på restaurang. På kvällen... Det har vi inte gjort ofta, men tänker att övar vi inte på det nu i denna åldern så funkar det garanterat inte när de är äldre. Och med tanke på att båda nu äter det mesta, inte blir för gnälliga när de är uppe efter läggdags och tycker att restaurang är kul så drog vi ner till en mysig och familjevänlig marockansk restaurang med stor och härlig terrass. Komplett med väggfast soffa med kuddar som kändes taktiskt om kidsen skulle tröttna i ordets dubbla bemärkelse.

"Oskar, är du snäll och räcker mig lite bröd". "Jamen visst Nina, ett ögonblick bara". Eller, nja, kanske inte riktigt, men det gick över förväntan bra. Och det blev bara en utspilld äppeljuice...

Vi hade taktiskt nog tagit med lite papper, kritor och Bamsetidningar och det var nog bra eftersom varken Oskar eller Nina fattar varför inte maten kommer precis när man beställt den. (Vi pratar ju om barn som kan tycka att vänta 20 sekunder på en macka är jäääätteelååång tid...), men annars gick det rätt smidigt. Båda tyckte också att det var väldigt spännande att gå ut och äta och Nina ville såklart gå fram till kyparen och betala själv innan vi skulle gå:).

Idag hade vi tänkt att ge oss iväg från värmeböljan genom att ta oss till de Nekker utanför Mechelen där det finns ett rekreationscenter utomhus med tillgång till bad i den stora ån som flyter förbi där. Men det gick helt åt skogen. Först körde vi vilse eftersom den idiotiska GPS-en skickade oss i fel riktning inne i Mechelen, sedan stod vi och köade 20 minuter för att komma in (inträde såklart) och sedan blev vi tillsagda att vi inte fick komma in för jag hade inte mitt ID-kort med mig. Alltså nu vet jag ju att man egentligen enligt belgisk lag ska ha sitt ID-kort på sig bara man går ut med soporna (d.v.s. lämnar hemmet), men egentligen ska man ju också plocka upp hundskit, inte skräpa ner, inte parkera på trottoarer och övergångsställen och inte köra för fort,  men det kan man lätt komma undan med  utan några större konsekvenser. Jag har alltid undrat varför, men nu förstår jag ju att Åka och Bada med Familjen Utan ID ligger mycket högre upp på listan av Saker Man Absolut Inte Får Göra i Belgien....

Att Lars försökte be dem rucka lite på reglerna (han hade ju ID) och att folk bakom i kön tyckte att det var löjligt att inte släppa in en barnfamilj som åkt hela vägen från Bryssel, hjälpte inte ett smack. Vi fick åka därifrån. Då försökte vi med Hofstade som inte låg så jättelångt därifrån och som har samma upplägg fast med en stor sjö istället. Samma sak där. Man är tydligen ansedd som en säkerhetsrisk på badplatsen om man inte kan identifiera sig i detta landet.

Jag och Lars blev förbannade. Barnen blev besvikna. Vi hade lovat dem bad och strand och där stod de med sina hinkar och badgrejor... Vi fick åka tillbaka till Bryssel. Tre timmars bilfarande blev resultatet av den misslyckade utflykten och det kändes surt, men vi tog oss iallafall till slut till en annan park på hemmaplan, hade vår picknick där, käkade glass och njöt av det som var kvar av eftermiddagen.

Det fanns en hoppborg i parken och det var ju roligt.

Glass är gott. Glass gör glada barn. Glada barn gör glada föräldrar.

Det blev lite utomhusbad idag iallafall......

Tantvarning?

Hallon- och rödavinbärssaft
Rödavinbärssaft
Hallonsylt
Hallon- och svartavinbärssylt
Svartavinbärssylt
Hallonmarmelad
Hallonsmuffins
Hallons- och smultronmuffins
Rabarb- och hallonsmulpaj
Chokladsnittar
Gaffelkakor
Kokostoppar

Så ser min "sylta, safta och baka" prestation ut denna sommaren. I köket står en korg med äpplen som borde göras till äppelmos ikväll. Kanelbullar har inte hunnits med. Inte heller sockerkringlor. Börjar jag slappa till det här på torpet?

Är det tantvarning på det här? Fast jag gör ju allt för att jag tycker det är så roligt. Och ofta också avkopplande. Själva bärplockningen outsourcar jag dock helst till sambo och barn. Det känns också som om vi får med oss en del av torpstämningen hem när man sitter en regnig novembermorgon i Bryssel och klickar i lite hemlagad sylt i yoghurten.

Just nu sitter jag dock och läppjar på ett glas champagne. Snart vankas tempura följt av oxfilé och kantareller. Det är min och Lars 16-årsdag idag och det vill vi ju fira lite såklart. Så äppelmosfixande får vänta ett par timmar;).

Lillasyrran och mamma. Oskar fick till det här fina fotot i eftermiddag.

Detta är också Oskars skapelse. En svensk sommarhimmel när den är som bäst.

Västkustsliv

I sommar har jag lyckats besöka tre fina, men helt olika små städer vid havet. Lysekil besökte jag redan i slutet av juli, men på grund av att min fotograf haft tekniska problem med bredbandsuppkoppling kommer fotona endast nu;).

Det var nämligen dags för min och Marikas årliga tjejträff. Detta påfund började vi med för tre år sedan och konceptet är tämligen enkelt. En övernattning på mysigt hotell någonstans inte för långt bort där vi kan kombinera lite shopping, fika, lunch, middag samt bara kunna koppla av och göra vad vi vill i egen takt. Hittills har vi varit i Göteborg, Varberg och så Lysekil iår då.

Vi hade inte riktigt tur med vädret, men med tanke på att man utlovat dagsregn var vi dock ganska nöjda med endast tre skyfall.... Vi hann också med allt vi tänkt. Slog till på en superfin stickad tröja från Jumperfabriken bland annat. Bikinin fick dock ligga kvar i väskan...

Uppe på utsiktsplatsen i Lysekil blåste det rejält. Men enligt Lars ser vi båda väldigt unga ut på detta kortet så antagligen blåste rynkorna bort effektivt också;).

Jag älskar den snickarglädje man ser på många hus på just västkusten.

Jag menar, vilken veranda! Båda dessa hus ligger i pittoreska Fiskebäckskil. Där man för övrigt serverar de största glasskoporna jag nånsin sett i hamnens glasskiosk...

Vi gick på restaurang Pråmen på kvällen.

Perfekt kyld champagne följt av ett glas Chablis och den bästa fisksoppan jag ätit på flera år. Utsikten över hamnen var också fin.

Båstad - återkomsten

Vi har varit i Båstad i helgen. Där har jag inte varit på tio år och det var roligt att återkomma till den plats där jag haft så otroligt roligt under tennisveckorna i 20-årsåldern. På den tiden hade jag och Anna så mycket bagage att vi knappt fick plats själva i gästrummet (eller i bilen på vägen ner). Det krävdes ju när man skulle byta om ett par gånger under dagtid (man kunde ju hamna på teve när man satt på tennisläktaren och då var det ju bra att visa upp sig i olika outfits) och senare skulle försöka komma in på "Slammet" på hotell Skansen på kvällarna för att frottera sig med tenniseliten.

Numera reser man ju tungt på grund av att man reser med barn så det blev ju inte samma stuk på denna helgen som de på tidigt 90-tal;). Däremot hade vi fantastiskt roligt i mycket trevligt sällskap i kombination med riktigt fint väder. En mycket lyckad helg!

Vi började helgen med en skål i veuve clicquot tillsammans med Anita och Ulf som snällt nog lånat ut sitt hus till oss över helgen.

 

 

Sist vi tog kort såhär på en fredagskväll (ja, det är precis så nära huset ligger centercourten) så fanns det inga barn med i bilden;).

Ute på härlig promenad nere vid havet tar Nina och Erik sig en paus.

Nina är väldigt förtjust i Anna och ville helst hålla henne i handen när vi var ute tillsammans.

Coola killar på upptäcktsfärd i skogen.

Det bästa med den skogspromenaden var såklart att picknick ingick.

Ljunghedslandskapet uppe på åsen är sagolikt vackert. Vad jag gillar mest med Båstadtrakten är just kombinationen av vacker strandmiljö och kombinationen av åkersmark, ljunghedar och vackra skogsdungar. Och så den dramatiska nivåskillnaden och utsikten från åsen ner mot dal och vatten. Man blir lycklig i själen av att vistas här....Bilden på busken med bären tog jag på ljungheden. Jag har ingen aning om vad det är för något. Är det någon som vet?

 

Picknick och byggnadsvård

Äntligen lite sol igen. Det kändes ju annars som hösten redan anlänt, men idag kom lyckligtvis sommaren tillbaka igen. Jättebra tajming inför vår Båstadhelg. Det ska bli så kul att komma tillbaka till ett ställe där jag och Anna haft så roligt "i vår ungdom";).

Idag har vi kombinerat nytta med nöje genom att åka till Nääs slott söder om Alingsås. Förutom att det är väldigt vackert där med det lilla slotttet vackert placerat på en ö i Sävelången (och alltså som gjort för en familjeutflykt) så ligger här också Västsveriges resurscentrum för byggnadsvård. Och där kan man få träffa byggnadsantikvarier och få gratis rådgivning om restaurering av gamla byggnader. Som hittat för oss alltså som efter tio år i torpet verkligen är sugna på att återställa mer av torpkänslan i vårt hus. Så idag hade vi bokat in en rådgivning som visade sig vara riktigt givande på flera sätt. Vi fick bra råd och tips om vad man skulle kunna renovera och hur. Vi pratade också eventuell utbyggnad som vi är rätt sugna på just nu för att få lite mer utrymme på nedervåningen. Viktigast av allt var dock att vi fick rekommendationer om arkitekter och hantverkare i trakten som är erkänt duktiga på restaurering av gamla hus och byggnadsvård. Nu ska vi kontakta ett par arkitekter för att förhoppningsvis kunna börja med renovering nästa år. Håll tummarna!

"Mamma, jag ääälskar dig". Visst smälter man då. Att det då ofta kommer ett "mamma, får jag en glass, snäääälla" efteråt kan man ju leva med;).

Nääs slott är väldigt mysigt. Här skulle man kunna ha bröllopsfest om vi nu nånsin skulle göra slag i saken...

Här på landet antar man oftast en cool och avkopplad stil..

..fast ibland kan man eventuellt ge sin storebror lite uppskattning. Vem vet, det kanske innebär att man får låna någon av hans storebrorsleksaker..

.."Snäääälla...."

"Visst syrran, no problem"...