Monster!

Idag har vi varit och tittat på monster hela familjen. Vi har nämligen varit på Bryssels naturvetenskapliga museum och tittat på deras stora dinosaurieutställning. Vi trodde kanske att Oskar skulle bli lite rädd för de stora skeletten, men det behövde vi inte oroa oss för. Han var nämligen helt begeistrad och sprang energiskt runt med ett stort leende på läpparna och det var en fröjd att se. Efteråt blev det såklart till att införskaffa en liten plastdinosaurie som souvenir (och inte den söta växtätande gröna som jag hade spanat in utan en ful och ondsint orange variant som Oskar hade blivit förtjust i) och sedan kopplade vi av genom att dra in båda vagnarna på nyöppnad pub i närheten (nästan helt folktom klockan halvsex och tur var väl det för pubar är inte vidare vagnanpassade så när vi var inne med våra två så fanns det inte mycket utrymme kvar) för en apelsinjuice till Oskar och sedan en biere blanche (en sommaröl för mig i vanliga fall, men idag var det faktiskt 13 grader varmt så det kändes passande) till Lars och mig. Den ölen satt fint!

Det här tyckte Oskar var jättekul. En interaktiv dinosaurie på väggen som gick till attack, vrålade och "spräckte glaset" när man kom för nära. Vilket coolt monster!

Nästan vår

Vi har nio grader varmt i Bryssel just nu och vårkänslorna börjar smyga sig fram. Visserligen är vädret rätt kass med regn och gråa skyar, men krokus och snödroppar blommar i trädgårdar och parker och fåglarna kvittrar de dagar då solen tittar fram några minuter.

Det får mig att längta till att sitta på terassen och njuta av vårsolen med en rykande het kopp latte i handen.. Fast först får det sluta regna såklart och först får jag rensa bort alla fjolårets döda krukväxter som får terassen att se rätt deprimerande ut just nu...

Jag hoppas också på att vi äntligen får en varm och solig sommar. Nu är jag också nämligen sugen på att sippja ett iskallt glas vin eller två utomhus på sommarkvällarna. Därför är jag extra glad över att Nina nu äntligen upptäckt att det går att dricka mammamjölk ur flaska också så det ska nog gå att fasa ut amningen lagom till sommarsäsongen utan några problem;).

Älskade böcker

Jag har så länge jag kan komma ihåg gillat böcker. Vi hade en hel del barnböcker hemma och det var jättemysigt att ha mamma eller pappa (mest pappa har jag för mig...) läsande en bok innan sängdags. Så fort jag lärde mig läsa själv och klassen gick till skolbiblioteket kom jag hem med ett par kassar böcker varje vecka.

Böcker är fortfarande en passion och våra bokhyllor är proppfulla med alla våra favoritböcker (jag är stenhård och ger bort böcker till Oxfam om jag inte tycker de är vidare bra) och jag kan fortfarande tycka att det är en lyx att kunna gå in i en bokaffär och köpa flera böcker samtidigt (som student hade jag inte råd att köpa många böcker per månad).

Därför är det självklart att jag försöker se till att mina barn delar detta intresse. Jag kan tycka att barn nog är rätt överösta med leksaker i dagens konsumtionssamhälle och att de skulle vara minst lika glada för att bara ha hälften så mycket, men vad det gäller böcker så ser jag det helt annorlunda. Kan man ha för många böcker egentligen? Jag älskar att titta på mina bokhyllor och tycker det är jätteroligt att läsa böcker för Oskar (och Nina som redan verkar tycka det är intressant att titta på bilderna). Trots att Oskar är en sådan energisk kille med mycket myror i baken och spring i benen så tycker han det är roligt att sitta i mitt knä och läsa Totte, Emma, Nicke Nyfiken, Bamse eller någon annan favorit.

Jag har räknat ut att vi redan har cirka 50 barnböcker hemma och fler lär det bli. Ett tiotal av dessa är mina och brorsans gamla barnböcker. En av Oskars favoritböcker just nu är "Emmas lillebror är sjuk" och den var väl en favorit när jag och Magnus var små också för den har tejpats både då och nu för att den ska hålla för flitigt läsande;). Hade jag bott i Sverige hade jag nog sett till att låna böcker på bibliotek, men det fungerar ju inte här och både jag och Lars tycker det är viktigt att vi läser böcker på tyska och svenska hemma för att se till att modersmålen blir de starkaste språken.

Oskar lever sig verkligen in i böckerna. Som här till exempel när han varje gång vi läser denna bok blir bekymrad för att vovven blir ledsen....
...och för att vovven ska bli glad igen får han låna Oskars favoritsnutteelefant varje kväll.....
Nina nöjer sig än så länge med att tugga på böckerna;).På tal om något helt annat så har jag äntligen lyckats handla lite sommarkläder som redan får mig att längta till solig semester och varma dagar (för denna sommaren kan ju verkligen inte bli lika usel som den förra, eller hur...). Efter en trist klädhöst med grått, svart, mer grått och lite lila i affärerna får dessa kreationerna från Desigual mig att bli på riktigt gott humör. Kanske inte allas "cup of tea", men "I like... a lot":).Lång t-shirt/top, perfekt till skinny jeans och schyssta sandaler. Eller kanske till och med ett par Swedish has beens... Fräsch klänning för sommarfesten.

Sårbar

Att få barn är som alla föräldrar vet något helt fantastiskt. Ens barn är ju det finaste man har och de ger livet en helt annan dimension av lycka och glädje. Däremot kan jag tycka att livet med barn har gjort mig nästan hudlös vad gäller hur sårbar jag numera är. Jag har alltid varit väldigt blödig och har så länge jag kan minnas tyckt att det varit fruktansvärt jobbigt att se djur eller barn må dåligt, men nu med egna barn har detta fenomen blivit sju resor värre och det värsta jag kan tänka mig är att mina barn far illa eller blir allvarligt sjuka.

Inte för att jag konstant går och oroar mig för så kan man ju inte leva sitt liv, men bara tanken på att något skulle hända barnen får mig att få en hård knut i magen. Vi fick en liten känsla av hur det skulle kännas i sommar när Oskar fick urinvägsinfektion och blev inlagd på sjukhus med intravenöst antibiotika in fem dagar. Det stacks sprutor i honom, han var tvungen att genomgå ett antal obehagliga processer som involverade en massa sjukhusapparater och han blev kopplad till en monitor för att man skulle kunna följa hans hjärtrytm och annat. Nu fick vi ju väldigt snabbt reda på att även om det var nödvändigt att vara såpass länge på sjukhus så var det enkelt åtgärdat och Oskar skulle bli helt frisk, men det fick mig att tänka på alla dessa barn och deras föräldrar som mer eller mindre växer upp på sjukhus och som kanske aldrig blir helt friska och hur sorgligt det är. Barn är ju det finaste och oskyldigaste som finns och att vissa barn inte får leva sitt liv känns oändligt tragiskt.

I veckan fick jag ett mail som jag först trodde var någon bisarr spam, men som visade sig vara ett meddelande och hälsning till Oskar från de clowner som kom ett par gånger i veckan för att roa barnen i somras på sjukhuset. Dessa clowner gör ett otroligt viktigt jobb, speciellt för de barn som är på sjukhus en längre period och även Oskar som verkligen inte var sitt vanliga soliga jag under just denna veckan kunde inte låta bli att dra på smilbandet lite försiktigt när de busade med honom. Snacka om att deras jobb är värdefullt och gör skillnad för alla de sjuka barn de besöker. De här fotona var bifogade i mailet jag fick.

En liten solstråle

Idag fyller Oskars och Ninas kusin ett år. Ett stort grattis till Julia! Jag kommer ihåg när pappa ringde mig på jobbet och berättade att hon var född och hur glädjen var blandad med oro med tanke på att hon kom till världen två månader tidigare än planerat. Därför är det extra roligt att se hur hon växer upp till en helt frisk, kavat, glad och sprallig tjej. Jag är övertygad om att hon och Nina kommer att få mycket roligt ihop när de växer upp!

Vara rädd om det man har..

Ni vet hur det är. Dagarna ser likadana ut och man har fullt upp titt som tätt. Som småbarnsföräldrar består vardagen mest av att försöka få allt att gå runt och visst blir man trött på handling, matlagning, städ, blöjbyten, plock och mornar med superpigga barn klockan sex sju dagar i veckan. Om jag har tur har jag lyckats läsa ut söndagstidningen på onsdagen och min bokläsning ligger på rekordlåg nivå.

Men så tittar jag på mina underbara barn och fantastiska familj och känner mig otroligt lyckligt lottad. Visst kan jag vara trött, hängig och bli trött på att egentiden numera på sin höjd består av en halvtimme i badet (medans Oskar står på nedervåningen och ropar för att jag ska komma ner och bygga legohus), men jag vet ju att jag har alla mina nära och kära hos mig och det ska man vara tacksam över. Livet kan vända så snabbt...

Det tänker jag på när jag fick reda på den tragiska tågolycka som krävt åtminstone 25 liv strax utanför Bryssel. Två pendlartåg kolliderar mitt i morgonruschen och alldeles för många familjer har förlorat en pappa, en mamma, en dotter eller son. De gav sig iväg imorse precis som de gjort så många andra dagar och nu kommer de aldrig hem igen. Mina tankar går till deras familjer idag.

Hemma med barnen

Båda barnen hemma idag och imorrn. Lars är i Berlin med jobbet och ska sticka ut på pubrunda med gammal polare där ikväll. När är det dags för mig att hänga kvällstid med mina kompisar minus barn och plus några öl? Det känns som om det var evigheter sedan.... Inte än på någon månad verkar det som, men med tanke på att Nina nu både äter grönsaks- och fruktpuré samt ett helt mål banangröt kvällstid kanske den dagen kommer någon gång i vår iallafall. Det ska onekligen bli skönt att kunna vara hemifrån själv mer än två timmar i taget.

Tills dess blir det inte mycket egentid att tala om. Fast det känns helt okej. Man får ta det för vad det är. Tids nog växer ju barnen upp och då lär man kanske sitta där och tycka att det är tråkigt att de inte längre har någon lust att leka med sina föräldrar;).

Idag vankades hemmagjord pyttipanna för mig och Oskar samt broccoli/potatismos och ärtpuré för Nina.Blåbär är mums.Oskar visar Nina hur man övar att ligga på mage.....

När man är hemma själv med barnen så brukar ju iallafall Oskar bli lite extra mammig som resultat. Fast idag när jag frågade honom om han var mammas älskling så sa han bestämt att det var han minsann inte. Däremot var hans mormors älskling... Så en extra stor kram från Oskar till mormor!

Trött på storstan

Det kan vara ensamt att gå hemma mammaledig, men en av fördelarna är ju att man har gott om tid till att gå ut på mysiga promenader med sin bebis för att få både frisk luft och motion.

Det vill säga om man bor någon annanstans än här. Vi bor ju ganska centralt med mycket biltrafik (bara dieselbilar härnere nästan så mycket svart, läskigt damm inne som resultat) så det är väl inte den bästa luftkvaliteten till att börja med, men idag och igår har det dessutom varit smogvarning ute och det känns ju inte så himla kul att gå ut med Nina då. Idag måste jag faktiskt handla lite mat, men det får bli en snabbis bara fram och tillbaka till affären istället för den timmes promenad jag hade sett fram emot.....

Nej, jag börjar bli riktigt trött på storstadslivet som vi lever det just nu. Det var riktigt roligt att bo såhär utan barn då man inte hade några problem med att bo fem trappor utan hiss och att inte ha en parkeringsplats för bilen (efter att ha kommit hem från kompisar i söndags kväll fick Lars köra runt kvarteret i 20 minuter innan han hittade parkering och den han fick tag i var nästan en kilometer härifrån) och då man dessutom såg till att njuta av det härliga restaurang- och barutbud man har här, men nu med två små barn så ser vi lite annorlunda på boendesituationen. Jag hoppas därför att vi inom ett år vet lite mer hur vi vill och lyckas få ihop familje- och jobbsituationen för jag tror inte vi orkar bo såhär hur länge till som helst. Nu när Oskar är större och får mer och mer energi hade det varit underbart skönt att ha en trädgård att släppa ut honom i och inte behöva gå tio minuter till en park fylld med hundskit (jag irriterar mig så på dessa andra hundägare som inte bryr sig om att plocka upp efter sina hundar, äckligt!) varje gång..

Ja, ja, som ni vet är detta inga nya funderingar, men nu med två barn ställs situationen mer på sin spets än tidigare. Så om ett år hoppas jag att vi antingen bor hemma i Sverige i en roligare boendemiljö, eller att vi iallafall har flyttat inom Bryssel och omnejd.

Fast allt är inte "doom and gloom". I lördags tog vi hela familjen med oss till en härlig park i utkanten av Bryssel för en promenad och det var riktigt mysigt. Oskar gick själv hela tiden. Vilken stor kille han är nu! Mammas stora kille:).Här förklarar jag för Oskar att gässen och svanarna i sjön bråkar för att de är arga (han är väldigt fascinerad av "arg" just nu)."Arga mamma! säger Oskar..... Ja, fast sedan blir de glada igen säger mamma diplomatiskt....

Muffins

" I am the queen of multitasking".... Jag lyckades hålla Nina underhållen samtidigt som jag bakade muffins och engagerade Oskar i bakandet utan att få blåbär över hela köket i eftermiddags. Fast Oskar lyckades i och för sig få blåbär över hela ansiktet och spillde ut ett glas mjölk från köksbänken som givetvis spreds över halva köket, men det bjuder jag på för vi hade jätteroligt och muffinsen blev jättegoda så det kommer vi säkerligen att göra om! Idag känner jag mig som värsta bullmamman. Vi får se hur länge det varar....

Fredagspyssel

På fredagar brukar jag ha mer än fullt upp hemma eftersom jag är hemma hela dagen med båda barnen då. Det kan vara tröttsamt ibland, men jag har numera ändrat taktik och istället för att försöka kasta ett öga i tidningen eller få tid till annat jag har lust att göra själv så försöker jag nu istället aktivt hitta på roliga saker att göra med Oskar utöver det vanliga legobyggandet, ritandet och bokläsandet.

Igår åkte jag därför ner till stan och köpte ett par kassar fulla med pysselsaker. Numera har vi papper och kräpppapper i alla färger, vattenfärger och penslar, färglada piprensare, vattenstämplar, klistermärken, barnvänligt klister, glitterstjärnor, fluffbollar i alla storlekar, band, samt en massa självklistrande små gummifordon och djur etc. När jag imorse tog ned den stora pyssellådan sken Oskar upp som en sol och vi hade faktiskt det jättemysigt och roligt i över en timme med alla sakerna. Vissa saker är han kanske för liten för ännu (vi hade en liten tvåårstrotskris över att vattenfärgerna inte gick att ta ur sina formar.....), men jag tror vi kommer att få väldigt kul med detta framöver.

I eftermiddag har jag tänkt att baka sockerkaka eller muffins med honom. En favoritbok just nu är "Totte bakar" så det passar ju bra. Jag har införskaffat små barnsockerkaksformar, han har redan ett fint förkläde som han fått av mormor och på IKEA har vi köpt en smart trapp-pall i trä som är idealisk för honom att stå på.Det lär bli kladd och spill både här och där och det lär väl ta dubbelt så lång tid som vanligt, men det är helt okej. Nu får vi bara hoppas att Nina ger oss tillåtelse att baka för det lär ju bli svårt att ha henne i famnen samtidigt;).

Såhär såg det ut när vi pysslade i förmiddags....

Nu dags att dricka en kopp kaffe och googla muffinsrecept....

Myskväll

Kidsen sover, Lars är ute på jobbmiddag, popcornen är poppade, den alkoholfria drycken och chokladmoussen ligger på kylning och Sandra Bullocks senaste romantiska komedi ligger laddad i DVD-spelaren. Man är billig i drift vad gäller nöjen nuförtiden;).....

En vit vecka....

Jag har haft en vit vecka. En vecka då jag både lidit av abstinens och rastlöshet..

Nu handlar det dock inte om vad man vanligtvis brukar kalla en vit vecka, d.v.s. en vecka utan alkohol (lustigt hur det bara är på svenska man har detta uttryck...). Jag dricker inga mängder, men visst slinker det ner en iskall Corona eller ett halvt glas vin eller så då och då. Nej, nu gällde det ju en hel vecka utan ordentlig internetuppkoppling p.g.a att min laptop drabbats av datorvärldens motsvarighet till svininfluensan eller liknande...

För en vecka sedan kraschade den alltså helt och hållet och eftersom jobbkontoret ligger i andra änden av stan och vi var sjuka till och från hemma fick jag inte den undersökt av en IT-expert förrän idag.. För att få lov att träffa en IT-kille av kött och blod fick jag till slut ljuga till Costa Rica telefongubben (har kommit på att om man ringer IT-support på eftermiddagen slipper man prata med någon i Bangalore och även om jag inte gärna vill generalisera så verkar de mer tillmötesgående i Costa Rica av någon anledning) och säga att laptopen var stendöd och vips var det inga problem längre. Man har inte gått så långt alltså att man ombeds skruva isär sin egen dator för att reparera den, men det kommer säkert snart. Tänk vad pengar man kunde spara på det! Vi har EN IT-kille på 1300 anställda i Bryssel och han måste ju vara oerhört dyr i drift och blir säkerligen snart bortrationaliserad... Nästa steg blir kanske att man får köpa sina laptops själva, då sparar man ju ännu mer!!

Nej, nu börjar jag bli cynisk. Såååå långt skulle det väl aldrig gå. Eller?.... Det känns faktiskt inte alls så dumt att vänta på en uppsägning. Även om jag saknar att jobba lite nu så saknar jag inte att jobba för just detta företaget. Nej, nu ska det bli ny vind i seglen och förhoppningsvis en framtida karriär med roligare arbetsuppgifter och fler sociala kontakter än de jag haft hittills. Det ska bli spännande att se vad som har hänt på jobbfronten om ett år. Nytt jobb, nytt land kanske?

Jaja, tillbaka till min laptop. Tydligen hade alla de automatiska uppdateringar som alltså ska vara automatiska inte skett så datorn fick ett spel och lade av helt enkelt. Nu fungerar allt nästan perfekt igen förutom ett par "runtime errors" som fortfarande dyker upp på vissa internetsidor, men strunt samma. Denna dator behöver bara funka några månader till och sedan får jag nog investera i en privat laptop.. Hmm, det blir inte lätt. Till skillnad från många andra konsumtionsvaror (typ kläder, skor och handväskor;) så har jag ingen Top-10 på schyssta märken eller modeller på detta området så får väl rådfråga datanördarna i min omgivning istället;).

Oj, oj, jag känner att jag svamlar och att detta inlägget blir löjligt långt. Det verkar som abstinensveckans oskrivna ord bara måste ut i en eller annan form.. Dags att sluta nu tror jag. Avslutar med att erkänna att jag är otroligt avundsjuk på den fina vargavinter man har i Sverige fortfarande. Kusinen med familj lyxar till det på mysigt hotell i svenska fjällen, låter schysst och helt rätt för trötta småbarnsföräldrar. Hade gärna gjort det samma, eller varför inte en resa till solen en vecka för att hämta energi. I Bryssel ösregnar det i sidled och är grått och trist för jämnan. Jag vill ha vår nu! Jag försöker att skynda på vårkänslorna genom att överösa lägenheten med tulpaner som är en av mina favoritblommor. Nu dags för en Corona innan sängdags..