Regn och rusk

Jag hade verkligen sett fram emot att kunna gå långa promenader med Nina i vårsolen och gå upp till lekplatsen med Oskar varje dag nu när jag är hemma hos mamma och pappa och har tillgång till lite mer natur än i Bryssel.

Så det är synd att vädret inte riktigt spelar med. När vi kom var det så mycket snö att man knappt kom fram till lekplatsen och nu har det har regnat och regnat flera dagar i rad. Dessutom var Oskar sjuk med feber i helgen så det har inte blivit mycket utgång. I eftermiddag måste vi hitta på någonting oavsett vädret (det regnar givetvis fortfarande) annars blir det nog inte bara Oskar som klättrar på väggarna;)....

Det är tur då att jag införskaffade Spöket Laban Bullar och Bång på dvd i förra veckan för den har gått varm nu när Oskar varit hängig. Dessutom har mormor fixat en egen pyssellåda så det har varit mysigt (och ovanligt att se Oskar sitta still i en hel halvtimme...).

Frosseri...

....av alla de slag blir det så fort jag kommer hem till Sverige. Smågodis i lass, ostbågar, hönökaka, kanelbullar, Herrljunga cider och annat smått och gott. Det är nog tur att jag inte bor här jämt för då skulle jag nog ha besvär med att hålla vikten!

Idag var det våffelfrosseri som gällde med tanke på att det ju är Våffeldag idag. Mamma bakade en och en halv sats av mormors våffelrecept och det var farligt gott. Grädde och hemgjord hallon- och jordgubbssylt (hallonsylten givetvis gjord av hallon från torpet) gjorde att jag nog inte behöver äta något förrän imorrn bitti (fast en ostbåge eller två ikväll kanske slinker ner.....).

Extra mysigt också att Lillebror och brorsdotter Julia var på besök. Det blir full rulle med alla barnen hemma, men det är kul att se hur roligt de redan har ihop.

Söndagskväll "with a difference"!

Söndagar brukar vara lugna hemmadagar med barnen för oss. Morgonkaffe och croissant på fik och sedan kanske en utflykt på eftermiddagen eller en träff med kompisar. Kvällarna brukar bestå av att jag och Lars slöar i soffan och tittar på en bra serie på BBC och ofta delar en pizza.

Så gårdagens söndagskväll var verkligen en annorlunda upplevelse. Klockan tio över sju satt vi bilen med Magnus och Karin på väg till Göteborg utan fler påminnelser om att vi tillsammans har tre barn under två och halvt än en bilstol i framsätet;). Det kändes nästan lite oansvarigt att "bara" kunna ge sig iväg sådär, men också ganska befriande att vara på egen hand för en gångs skull.

Vi hade nämligen lämnat alla tre kidsen i mormor/farmors och morfar/farfars kompetenta händer för att bege oss på konsert i Göteborg. Väl där tog vi en öl och sedan var det dags för ett av våra favoriband att inta scenen.. Och det kan jag säga som sett dem tre gånger genom årens lopp (och som också gillade dem långt innan de blev mainstream och dök upp på hitlistor) att Kent verkligen är fantastiskt bra. Även om jag själv tycker bättre om "Du och jag Döden" än senaste skivan "Röd" så är deras sound alltid imponerande och de är helt kanon live!Allt som allt en riktigt härlig kväll! Extra skönt att höra att allt hade gått bra hemma med barnen också. Tack mormor och morfar för att ni är så snälla och ställer upp för oss!!

Vårstämning i stan....

Idag har vi vår i Bryssel. 15 (!) grader varmt och läge att ta fram min splitternya svarta midjekorta skinnjacka och kunna gå ut utan vantar. Härligt! Fåglarna kvittrar, krokus och snödroppar blommar för fullt och träden börjar skifta i grönt. Vi har väntat länge på våren så jag är otroligt sugen på lite terassliv och utomhusfika.. Så även om vi tycker det ska bli jättekul att komma hem till Svedala några veckor för att umgås med nära och kära så känns det sisådär att gå bakåt årstidsmässigt och behöva återvända till värsta vintern i Borås..... Vad är det med våren där egentligen? Det är ju nästan april!

Jaja, vi får hoppas att det vänder snart så vi kan få lite vårkänsla i Borås också. Om inte så lär våren iallafall vara i full fart här när vi återvänder till Bryssel i april!

Fika

"Fika är .....en social institution i Sverige. Det innebär att man tar en paus från en aktivitet för att dricka kaffe eller någon annan dryck med vänner, familj eller bekanta. Denna tradition av en kaffepaus med något tilltugg är centralt i svensk kultur med svenskar som en av världens främsta kaffekonsumenter. En fika kan äga rum på ett kafé eller konditori, på arbetsplatsen, utomhus eller hemma. Många svenska arbetsplatser har institutionaliserat för- och eftermiddagskaffe, och fikapausen är inte enbart en paus från arbetet, utan även ett informellt mötesforum."

Ovanstående definition tagen från Wikipedia som också berättar att ordet fika ursprungligen kommer från att man vände på ordet "kaffi" som alltså blev fika som verb.

Jag ÄLSKAR fika. Bara ordet får mig på bättre humör för finns det något mysigare än en fikapaus egentligen? I Belgien har vi ju en högklassig kaffetradition i stil med den franska och croissanter och annat gott från patisserier, men själva fikatraditionen är inte lika stark här som hemma. På arbetsplatsen existerar den inte alls och det har jag saknat. Att kunna umgås med kollegor i ett dedikerat lunchrum och inte bara vara tvungen att sitta i en stor anonym personalmatsal, och att faktiskt ha elvakaffe och eftermiddagsfika inplanerat på dagsschemat fyller ju en viktig social funktion också och jag har lovat mig själv att se till att jag också inom en inte för avlägsen framtid ska befinna mig mitt på en "Fikandets förlovade arbetsplats" någonstans:).

Nu dags för fika här. Nina får ett smörgåsrån och jag dricker nybryggt kaffe och mumsiga havrekakor som jag svängde ihop på 10 minuter i söndags. Lättare än såhär kan det inte bli:

2 dl havregryn

2 dl kokosflingor

1 dl socker

1 hg smält smör

Blanda ihop, tryck till i formar och baka i ugnen i 200 grader tills de blir ljusbruna (ca 5 min).

Tyst och lugnt

Det är så tyst hemma... Oskar snusar gott omgiven av alla sina mjukdjur (15 vid sista räkningen och med en meter lång krokodil inräknad, det är tur att han numera har en större säng) och Nina ligger och sover i soffan. Man är inte direkt van vid att ha mycket egentid på kvällarna med en kvällspigg bebis hemma, men nu känns det som om det börjar vända. Även om Nina inte gärna vill somna i spjälsängen gör hon alltså oftast det nere i vardagsrummet och oftast går det hyfsat bra att bära upp henne till sin säng när vi går och lägger oss även om det också kan bli avgrundsvrål och gråt innan vi lyckas få henne att somna om genom att sjunga lite. Det är inte klokt vilka röstresurser bebisar har! Det är tur att Oskar sover så hårt att han inte vaknar iallafall...

Själv känner jag mig faktiskt ganska utvilad just nu eftersom Nina vanligtvis sover igenom hela natten fram till klockan sju, halvåtta och gärna somnar om en timme eller så efteråt. Man får hoppas att det håller i sig. Jag minns mycket väl hur Oskar som också sov bra som bebis sedan som ettåring fick vanan att vilja gå upp klockan fem på mornarna. Och det var ingen hit mitt i november...

Såhär glad kan man se ut på kvällarna. Nina har precis upptäckt att hon kan hoppa själv i denna bebisgungan och kiknar av skratt när hon får sitta här. Hon har riktiga spaghettiben i vanliga fall, men nu har hon alltså börjat inse att man kan använda benen till att stå med också;).

Arg som ett....kakmonster!

Vad är det för fel på följande bild på mitt älskade kakmonster?En ledtråd: han brukar sitta på sidofönstret i min bil.

Problemet: han sitter fortfarande fast i glaset på mitt sidofönster på denna bilden!

Såhär såg nämligen min bil ut i förmiddags när Lars gick förbi på väg till mataffären..... Jädra huliganer. Fy vad förbannad jag blir på sådant här. Under de senaste två åren har jag fått rapportera två fall av avsiktliga repor i lacken samt en rejäl buckla i framskärmen (någon idiot öppnade en skåpbilsdörr rakt på bilen som stod parkerad och smet sedan) och nu var det alltså dags för inbrott. Inte för att jag hade något i bilen av värde (förutom kakmonstret som tack och lov klarade livhanken).

Så istället för en planerad trevlig eftermiddagsfika hos vänner blev det till att ringa leasingföretag och polisen och invänta teknisk support (bilen kunde ju inte stå kvar parkerad på gatan med en krossad ruta). Inte för att det leder någonstans med en polisanmälan. Polisen vi talade med berättade att man har otroliga problem med krossade bilrutor i vår kommundel, men att domstolarna inte bryr sig om att åtala någon.... Jaja, det här är ju värdsligt, men nog så irriterande.

Resten av dagen blev iallafall lugnare med ett besök på lekplatsen (alldeles för kallt för att det ska vara bekvämt att sitta på en parkbänk och titta på Oskars lek i sandlådan måste erkännas), ett härligt bad komplett med en god bok följt av en smarrig middag och nu slötittande på teve medans vi försöker söva Nina på fårskinnet. Känns läge att avsluta min Macademia nut brittle glass i frysen nu....

Ett halvår

För sex månader sedan vid den här tidpunkten låg jag på sjukhus och hade regelbundna och starka värkar och drygt två timmar och ett otroligt kort krystarbete senare meddelade gynekologen att vi hade fått en liten flicka. "Are you sure?" var min fråga som fick läkaren att skratta för som ni alla vet hade jag övertygat mig själv om att det var en liten kille till som låg i magen. Men det var alltså vår lilla Nina istället.

Och nu är hon alltså redan ett halvår gammal. Det är inte klokt vad tiden går fort! Å ena sidan önskar man ibland att båda barnen var större och kunde klara sig lite bättre själva så att man får lite mer tid till sig själv och att varje utgång inte innebär all denna logistikplanering, men å andra sidan vill jag frysa tiden här och nu.

Jag vill komma ihåg hur go, rund och glad Nina är. En härlig bebisperiod med Nina på soligt humör och som skrattar, kramas och pussas och bara vill vara nära. Som klappar oss i ansikten och som blir så exalterad när Oskar och Lars kommer hem från dagis att hon skriker av glädje medans hennes små trinda ben slår som trumpinnar. Och jag älskar min lill-stora kille som pratar mer och mer, som charmar sin lillasyster, börjar hitta sitt självständiga jag (nej mamma, gå mamma, Oskar kan själv), men som fortfarande älskar att krypa upp i soffan jämte mig för bokläsning och som tycker det är superkul att bli jagad runt lägenheten iklädd endast blöja innan läggdags.

Om jag är trött, eller på dåligt humör eller allmänt slutkörd så räcker det att jag får höra ett av mina barns pärlande skratt för att jag omedelbart ska bli på gott humör igen. Visst suger barnen mycket kraft ur en, speciellt under småbarnsåren, men de fyller upp bägaren med så otroligt mycket villkorslös kärlek och roliga påhitt att man alltid ligger på plus ändå.

Ikväll ska vi fira halvårstjejen här hemma. Läge för lite bubbel alltså. Det kommer att sitta fint!Det är många som tycker att Nina och Oskar är väldigt syskonlika. Och det kan jag nog hålla med om. För skojs skulle letade jag upp kort på Oskar när han var lika gammal som Nina för att jämföra. Här är båda kidsen.. I samma tuffa hängslebyxor;).

Oberäkneliga bebisar

Som småbarnsförälder lär man sig snabbt att bebisar och barn gör som de vill inte som man själv vill och tålamod och uthärdlighet är några egenskaper man behärskar på högsta nivå.

Dock insåg iallafall jag och Lars ganska tidigt vikten för oss av att skaffa lite rutiner så att livet med en liten bebis blev lite mer lätthanterligt. Det gick också ganska bra med Oskar som inte ens som liten bebis ville äta mer än var tredje timme, som snällt gick och lade sig klockan åtta från fyra månaders ålder och sedan sov natten igenom och som så fort vanlig mat introducerades åt snällt med god aptit.

Alltså tyckte vi nog att vi hade koll på bebislivet och att vi nog hade vad som krävdes som föräldrar för att se till att allt funkar så smidigt som möjligt.

Därför har det varit ganska intressant att se hur Nina som trots att vi gjort allting ungefär likadant som med Oskar inte alls alltid varit lika intresserad av att följa "bebismanualen". Hon är iochförsig nog generellt sett en väldigt lättskött bebis som har ätit regelbundet och sovit genom natten tidigt, men det här med att lägga sig på kvällarna i egen säng har hon periodvis inte alls varit speciellt förtjust i och har haft flera perioder när hon varit väldigt ledsen på kvällarna. Det funkar några veckor och sedan blir det rena rama gallskriket och hon vägrar somna trots att hon är så trött att hon knappt kan hålla ögonen öppna. Vi har försökt med allt. Amma och sedan lägga henne jättetrött, sjunga, klappa henne och hålla handen etc. etc. men just nu funkar ingenting. Och att låta henne skrika känns inte kul eftersom hon kan bli halvt hysteriskt och med Oskar sovande i rummet intill är det inte heller så smart...

Att somna jämte mamma på fårfällen på soffan i vardagrsrummet är däremot mycket roligare och de sista nätterna har hon fått sova i mitten av vår säng där hon sovit som en prinsessa. Däremot sover vi inte vidare bra för sängen är inte så stor och vi får knappt plats att vända på oss. Så "Operation Sova Egen Säng Permanent" pågår fortfarande. Just nu sover hon faktiskt middag själv i spjälsängen (efter en kvart av protester) så det finns väl hopp.....

En annan sak som gör livet lite lättare när vi andra äter frukost eller annat och det inte är tid för Nina att äta (hon har hajat det här med tallrik och sked och blir sur om hon inte får äta när vi käkar) är att hon får något eget att tugga på. Tack och lov för osötade smörgåsrån!! Såhär glad blev hon imorse när hon fick smaka på ett sådant för första gången och vi andra fick ha vår yoghurt och croissanter ifred:).

Nu skiner solen igen. Kanske dags att gå ut och röja på terassen. Trädäcket är helt grönt efter vinterns regn och dåliga väder....

Oskars skola: del 1

Imorse var jag och Lars på besök på en skola där vi eventuellt planerat att försöka få plats till Oskar i höst. Som jag kanske nämnt till nära och kära så slutar dagis härnere vid tre års ålder och sedan är det "maternelle" som gäller i tre år innan den riktiga skolan börjar. Fast man kan inte sätta likhetstecken mellan svensk förskola och maternelle för härnere är det verkligen en skola och en skolmiljö det handlar om. 25 barn och en lärare och sju timmars skoldagar är verkligheten härnere. Och inga barn får börja maternelle om de inte är helt pott-tränade. Och på dagis får man inte vare efter tre år så ve den förälder som inte lyckas få sitt barn att bli av med blöjorna vid rätt deadline....

Skolan vi besökte idag verkade hyfsat okej om något nersliten vad gäller lokaler och möbler. Men jag kan inte låta bli att tycka det känns tråkigt att barn härnere börjar i strukturerade klasser så tidigt som vid tre års ålder. Det handlar säkert om kulturella skillnader, men medans vi svenskar nog ofta föredrar lek, frihet och individualitet så är betoningen härnere mer på struktur, disciplin och att foga sig inom gruppen. Och jag vet inte om jag riktigt gillar det. Inte så att jag tror att belgiska barn inte mår bra, men jag har en stark övertygelse om att barn ska få vara barn utan att behöva sitta still och att ha en massa saker de måste lära sig och behärska så tidigt. Tids nog börjar ju den vanliga skolan och då finns det gott om tid att sitta still i bänkarna och läsa läxor.

I skolan idag slogs jag också av hur små klassrummen var. De var visserligen fyllda av massa kul pyssel så det verkar ju lovande, men rummet var inte större än vårt vardagsrum och jag hade svårt att föreställa mig att 25 barn får plats därinne. Det måste ju handla om att sitta still på sin plats mer eller mindre hela dagarna? Å andra sidan hade barnen en ganska stor skolgård och sekreteraren som visade oss runt sa att barnen är ute varje dag ifall det inte regnar för då blir barnen så blöta (att Belgien är ett väääldigt regnigt land vilket lär innebära många dagar utan utgång och att det finns något som heter regnställ och gummistövlar verkar man inte ha tänkt så mycket på).

Så det känns lite sisådär. Fast vad ska man göra? Jag kan ju inte ändra det belgiska systemet för barnomsorg och att ha Oskar hemma heltid är ju inget alternativ för han behöver ju träffa kompisar i egen ålder. Det handlar väl om att försöka göra så gott vi kan och hitta en skola som vi tycker är hyfsat bra under omständigheterna. Det får helt enkelt bli "lagom bra" bara även om det svider i mitt mammahjärta att behöva acceptera det. Som tur är så är Oskar iallafall ganska utåtriktad och social av naturen så förhoppningsvis blir det inte för traumatiskt att flytta till en såpass annorlunda miljö som maternelle är från det dagis han går på idag....

Fortsättning följer.

Balla Trazan Apanson

Jag tror jag behöver spendera mer tid med vuxna människor. På sista tiden har det känts som om jag levt mig in i barnlivet med lite väl mycket entusiasm. Visst, det kan väl vara okej att kunna rabbla HELA texten i alla Emma och Totteböcker utantill och att försöka övertala Oskar vad gäller vilken film vi ska titta på (han tycker Kalles Äppelträd, men jag vill titta på Gustaf) och att tycka att det är supermysigt att äta pannkakor med blåbär på fredagar, men jag fick mig en tankeställare häromdagen.

Jag kom nämligen på mig själv att A) tycka att det var höjden av vuxenlyx att kunna gå själv till mataffären och "shoppa" (numera är det nästan lika kul att välja chokladmousse för kvällens soffrace som det tidigare var att prova kläder i trendiga butiker) och B) uttrycka min tillfredsställelse över att få denna "mysiga egentid" genom att nynna högt för mig själv i mataffären. Och jag nynnar ALDRIG högt för mig själv ibland folk vanligtvis.

Och det var inte det värsta. Nej, jag gick nämligen och sjöng på min senaste favoritsång som jag ibland sätter på på hög volym när jag går hemma med Nina. Och vi snackar inte en sång från Kents senaste platta eller ens någon gammal avslagen 80-talslåt. Nej det handlade istället om "Mors lilla lathund".. Det har alltså gått så långt att jag inte bara lyssnar på en "Absolute" samlingsskiva, men att det handlar om "Absolute Barnfavoriter"...

Så nu känns det läge för en dos Spotify för såhär kan det ju inte fortsätta! Frågan är bara vad jag ska välja där. Jag får en sådan beslutsånget inför det stora urvalet (plus att jag ju inte har koll på några sångare eller band som inte gjorde musik redan på 80- eller 90-talet). Så vad ska jag lyssna på? Tips mottages tacksamt.

Tills dess lämnar jag er med min Topp tre av Barnfavoriter:
1) Mors lilla lathund
2)Sjörövar-Fabbe
3)Du käre lille snickerbo.

Nu läggdags och bokdags Ska inte läsa Emmas lillebror blir sjuk.......