Den blomstertid nu kommer...

Vad är det för fel på den här bilden? Två tjejer i 7-8-årsåldern på väg hem från skolan med sin mamma.....

Just det, skolväskorna. De är enorma! Den blå är större än den kabinväska jag har när jag har flyger och är nästan lika bred som hög. Och all denna vikt på späda barnaxlar.... Jag förstår inte riktigt varför barnen har så groteskt stora väskor, men jag antar att de kanske inte har skolbänkar att lämna böckerna i. Eller har man verkligen så mycket läxor i första klass att man måste släpa hem 10 kilo varje dag?

Nåväl, än behöver vi inte fundera på det. Oskar har ett år kvar innan riktig skolgång, men det får ju oss att fundera lite på hur skolsystemet ser ut här. Jag vet från kollegor och kompisar att man börjar med läxor varje dag från första klass och det känns lite sisådär.

Ja,ja, vi får se tiden an. Imorrn är det iallafall skolavslutning och sommarlovet väntar. För Nina blir det en vecka till på dagis, medans Oskar går på gymnastiksommarskola. Sedan blir det besök av farmor och farfar innan morfar sveper ner över Bryssel och tar med sig kidsen till Borås en vecka medans vi jobbar färdigt inför semestern.

Det kommer säkert vara bra att få lite tid för oss själva såhär efter en väldigt stressig jobbperiod för både Lars och mig, men visst kommer vi sakna de små monstren.

Kanske läge för en liten kall öl på terassen nu, det är ju nästan helg;). Det har varit 29 grader i skuggan idag och så varmt att man nästan fått värmeslag så det vore kanske inte helt fel att återställa vätskebalansen.

Google i all ära....

...men det är inte alltid där man får tillgång till den senaste och bästa informationen på alla områden. Jag spenderar ganska mycket tid online och är van att kunna göra all möjlig research på just webben, men har på senaste tid upptäckt att vad gäller området barnomsorg så finns det inget som slår djungeltelegrafen;).

Det absolut bästa sättet att få reda på vad som gäller där är alltså att a) börja snacka med andra föräldrar som hämtar sina barn på skolan vid samma tid eller b) hänga på strategiska lekplatser efter klockan fyra på eftermiddagarna (de flesta skolor slutar halvfyra här). Denna veckan har jag redan gjort bekantskap med en svensk och en norsk mamma och fått veta massa saker som inte dyker upp på någon internetsajt. Och det är ju bra.

Det verkar också finnas fler nordiska familjer här i kvarteret än jag hade trott och jag har en känsla av att det bara är en tidsfråga innan vi gör bekantskap med många fler av dem. De flesta föräldrar (läs mammor, varför hittar man aldrig männen på lekplatsen. Lars brukar komma hem titt som tätt och undra varför han är den enda pappan ute....) verkar också riktigt trevliga så det är kanske inte bara Oskar och Nina som får nya kompisar;).

Idag var första dagen då Oskar inte var ledsen när Lars lämnade honom på skolan. Det känns otroligt skönt! Dessutom tycker vi bättre och bättre om skolan och är nu faktiskt glada över att han inte fick plats på skolan härintill eftersom vi gillar både skolområdet och blandningen av barn bättre på den skolan han är nu. Det tar längre tid att gå dit och hämta honom, men snart tänker jag ta hem min fina röda mormorscykel från Lars jobbgarage och sätta Oskar säkert bak på cykeln och sedan snackar vi knappa tio minuter. Och det ska bli så skönt att cykla igen. Jag älskar att cykla, men tyvärr är inte Bryssel den mest cykelvänliga stan med alla dess halvgalna bilförare och brist på cykelvägar...

"Ska bara......"

Varför är det så svårt att få saker och ting gjorda när man tänkt sig? Jag har alltid varit typen som skrivit listor på vad som ska göras när både på jobbet och hemma och sedan verkligen sett till att de blir gjorda, medans Lars definitivt har en släng av "den ordningsamma tysken" i sin karaktär. Så att hälften av våra saker på Att Göra-listan inte blev gjorda i helgen hänger ju inte på någon inneboende slapphet eller ovilja att organisera oss.

Nej, det hela har för det mesta med familjelogistiken att göra. Man vill inte gärna banka i väggarna och sätta upp en ny sänglampa när Nina sover för- och eftermiddag och Oskar mitt på dagen och blir det någon lucka nånstans kommer en av oss på att vi ju glömt gå ut med hunden... Att försöka organisera vår kontorsvrå där otaliga kassar med urväxta barnkläder står och väntar på att bli kategoriserade och upplagda på vinden funkar inte med en otålig bebis som irriterat sitter och ropar "ma-ma, ma-ma!" om hon inte hela tiden sysselsätts med i hennes tycke lämpliga leksaker (typ riva ner Oskars mödosamt uppbyggda legohus, dra i Zoras päls eller riva och äta upp mammas tidningar). Etcetera, etcetera..

Och sedan är det ju också så att står valet mellan sådana uppgifter och att gå ut med Oskar och Nina i det härliga sensommarvädret för att möta upp med kompisar och deras barn över en fika på lekplatsen så vinner alltid det senare. Visserligen kliar det otroligt i fingrarna på mig över att få dessa och andra hemmaprojekt gjorda, men jag har blivit otroligt mycket mer laidback under det sista året som tvåbarnsmamma. Jag har väl insett att det inte finns tid nog till allt utan att man ska behöva springa runt som en Durecellkanini på speed så numera får vissa saker stå på min Att Göra-lista flera veckor i rad (även om det stör mitt ordningssinne... rejält...).

Såhär mysigt hade vi det just på lekplatsen idag. Nikolaj är ett år äldre och går på samma skola som Oskar och hans lillasyster Filippa går på Ninas nya dagis.

Sitter annars och har en liten klump i magen ikväll. Det känns som om det är jag som börjar en ny skola och inte Oskar och nu sitter med den där typiska söndagskvällskänslan. Jag vet precis hur jobbigt det kan vara. Jag var fruktansvärt nervös och rädd när jag bytte stad och skola som åttaåring och det är nog inte lättare som knapp treåring. Oskar har sovit dåligt på nätterna ända sedan skolstarten med panikrop efter mamma och pappa på nätterna och ikväll ville han inte somna själv vilket aldrig hänt tidigare. Det känns inte alls så bra, men jag hoppas det är övergående. Vi får se hur han mår efter nästa vecka och agera därefter.

Oskars skola: del 3

Idag har Oskar sin första dag på skolan. Det skulle varit igår, men då hade han haft en sådan jobbig natt pga sin luftrörskatarr att han var helt utmattad så då höll vi honom hemma.

Första intrycket (på den skola som är vårt andraval, står fortfarande på väntelista till den i kvarteret vi bor) var bra. Skolan har en stor fin skolgård med ordentlig lekplats och klassrummen är ljusa, större än jag kom ihåg dem och med många roliga leksaker på bord och i backar. Många barn gick in i klassrummet med en blandad attityd av blyghet och nyfikenhet och lärarinnan verkar trevlig.

Oskar var försiktigt nyfiken, men satte sig sedan och började leka vid ett av borden och jag tror han skulle kunnat haft en riktigt bra första dag om vi hade tillåtits stanna och skola in honom som jag tycker man bör göra. Genom att föräldrarna får stanna kvar ett par timmar de första dagarna så att barnen känner sig trygg i sin nya miljö. Fast det får man ju inte här så efter 20 minuter var det dags att gå.

Det var då hjärtat slets ur kroppen på mig eftersom Oskar började storgråta och blev jätteledsen. Vi var ju tvungna att gå, men det kan jag säga redan nu att det var en av de värsta sakerna jag upplevt.... Jag kan bara hoppas att det var rätt beslut och att hans dag idag blir ganska okej trots allt. Jag tycker det är grymt att göra såhär mot så små barn. Vissa barn klarar det såklart bättre än andra, men Oskar är av naturen ganska försiktig och blyg när han träffar nya människor och två nya lärare och 24 barn är ganska mycket nytt att ta in på en och samma gång utan mamma och pappa som stöd.

Usch vad jag avskyr det belgiska systemet med dess i mitt tycke hårdhjärtade inställning till hur man bäst skolar in barn. Nu måste vi ju avvakta för att se hur det kommer att gå denna vecka och nästa, men jag känner mig redan nu helt känslomässigt slut och inte som någon vidare bra mamma efter morgonens incident....

Åka hem

Nu verkar det som om vi äntligen skulle kunna ta oss till Bryssel ett par dagar senare än planerat. Det är ju så typiskt att Oskar fick värsta luftrörskatarren nånsin just när vi skulle skulle sticka iväg. Där andra barn blir förkylda får han i nio fall av tio luftrörskatarr och det är inget roligt alls. Jag har tappat räkningen på hur ofta vi får åka till vår barnläkare på grund av det och denna gång blev allt lite extra kaotiskt eftersom vi först skulle förstå oss på hur akutsjukvården fungerar en lördag eftermiddag i Borås..

Ganska bra visade det sig även om det blev ett par besök på både jourcentral och apotek på grund av missförstånd av läkaren vad gällde ett viktigt recept och en extra runda till barnmottagningen på kvällen för att få några doser av den medicin som apoteken inte hade (jag är inte så väldigt imponerad av deras medicinlager eller korta öppettider, inte ett enda jourapotek öppet efter klockan 17!). Oskar mår iallafall nu bättre och det är ju huvudsaken så nu blir det alltså återfärd till Bryssel.

Väl där ska vi tackla inskolningen av Oskar på skolan. En inskolning som består av att man ska lämna sin treåring ensam med en helt ny lärare och 24 andra elever första dagen.... Det skulle väl bli ett ramaskri om svenska förskolor skulle göra samma sak, men i Belgien anses det tydligen vara helt normalt. Vi får väl bli sedda som överbeskyddande och jobbiga föräldrar då antar jag för jag lämnar inte Oskar vind för våg i en helt ny miljö utan att jag vet att han känner sig trygg och glad.

Därnäst blir det inskolning på dagis för Nina. Vi får se hur det går, men där kan vi ju iallafall bestämma mer själva hur mycket hon kommer att gå. Så länge man betalar avgiften bryr de sig inte så mycket om om man utnyttjar alla timmarna man har till förfogande.

Sedan är det ju jobbet också. Hur blir det med arbetsuppgifter och den väntade uppsägningen? Nu vill jag ha besked så jag kan planera framåt i tiden!

Fortsättning följer......

Oskars skola: del 2

Igår var hela familjen (Oskar har ytterligare en luftrörskatarr och jobbig förkylning så hemma från dagis) på besök på en annan potentiell skola till Oskar. Nu är vi nog lite mer realistiska vad gäller våra förväntningar på vad en skolmiljö kan erbjuda och kan ha överseende med det faktum att de flesta skolor ur ett svenskt perspektiv verkar ganska nedslitna vad gäller lokalerna. Jag tycker fortfarande att det känns sisådär att en hel klass med treåringar tas om hand av endast en lärare och en klassassistent, men så är det överallt härnere så det får man inte hänga upp sig på....

Denna skola ligger iallafall på fem minuters gångavstånd härifrån så det hade ju varit otroligt smidigt och jag tyckte den kändes bättre än den förra. Inte hundra gånger bättre, men jag gillade engagemanget som rektorn visade och magkänslan var bra. Dessutom var det mycket fokus på dialog och kommunikation, både mellan elever och lärare samt mellan föräldrar och barn och skolan och det gillade jag. Föräldrar uppmuntras att komma och hälsa på, följa med på utflykter etc. och det tycker jag verkar lovande. Dessutom så verkar det finnas en hel del strukturerade och roliga aktiviteter regelbundet och det tror jag kommer att vara roligt för Oskar. Skolan har en egen liten swimming pool i källaren och där får barnen plaska runt en gång i veckan. Dessutom är det gymnastik tre andra dagar plus att det är besök på museer och ute i naturen några gånger i månaden. Barnen är ute två gånger per dag (visserligen på en skolgård utan riktig lekplatsborgar eller dylikt) och vi fick ett bra intryck av de lärare vi träffade. Oskar var lite blyg i början, men lyste upp när rektorn med en gång erbjöd honom alla hennes överstrykningspennor och papper att rita på under vårt i hans tycke tråkiga vuxensnack och han tyckte det var spännande att se alla barn på skolgården.

Så det känns rätt okej under omständigheterna. Dessutom så ska Oscar (en annan svensk kille från dagis) gå på samma skola så det hade ju varit roligt om de kan fortfarande följas åt eftersom de leker så bra ihop redan nu. Dock står vi på en väntelista så om vi har otur kommer Oskar inte in. Men det är plats nummer tre och man har 75 platser så vi håller tummarna och hoppas på det bästa;). Imorrn har skolan en vårfest så då tänkte vi gå dit igen och kolla vibbarna och kanske prata med andra föräldrar.

Idag var det som vanligt pysseldag hemma på Kronavenyn. Vi målade, lekte med modellera, klistrade klistermärken, stämplade, klippte och klistrade samt såg till att sprida ut pysselsaker över halva vardagrsummet... Sedan åt vi pannkakor med blåbärssylt tills vi storknade (Oskar åt fyra stycken!) och i eftermiddags var vi på lekplatsen och röjde i den stora sandlådan där innan det blev dags för kvällsbad följt av årets första belgiska jordgubbar (nu är det nästan sommar), en skål popcorn och en Labanfilm. De vuxna i familjen har sedan hunnit med en middag på ekologiska hamburgare med ugnspotatis och sallad samt ett par glas vin... Samt lite bloggande då.. Nu känns det att det nog snart är dags för sängen om man ska orka med vildingarna imorrn också;).

Oskars skola: del 1

Imorse var jag och Lars på besök på en skola där vi eventuellt planerat att försöka få plats till Oskar i höst. Som jag kanske nämnt till nära och kära så slutar dagis härnere vid tre års ålder och sedan är det "maternelle" som gäller i tre år innan den riktiga skolan börjar. Fast man kan inte sätta likhetstecken mellan svensk förskola och maternelle för härnere är det verkligen en skola och en skolmiljö det handlar om. 25 barn och en lärare och sju timmars skoldagar är verkligheten härnere. Och inga barn får börja maternelle om de inte är helt pott-tränade. Och på dagis får man inte vare efter tre år så ve den förälder som inte lyckas få sitt barn att bli av med blöjorna vid rätt deadline....

Skolan vi besökte idag verkade hyfsat okej om något nersliten vad gäller lokaler och möbler. Men jag kan inte låta bli att tycka det känns tråkigt att barn härnere börjar i strukturerade klasser så tidigt som vid tre års ålder. Det handlar säkert om kulturella skillnader, men medans vi svenskar nog ofta föredrar lek, frihet och individualitet så är betoningen härnere mer på struktur, disciplin och att foga sig inom gruppen. Och jag vet inte om jag riktigt gillar det. Inte så att jag tror att belgiska barn inte mår bra, men jag har en stark övertygelse om att barn ska få vara barn utan att behöva sitta still och att ha en massa saker de måste lära sig och behärska så tidigt. Tids nog börjar ju den vanliga skolan och då finns det gott om tid att sitta still i bänkarna och läsa läxor.

I skolan idag slogs jag också av hur små klassrummen var. De var visserligen fyllda av massa kul pyssel så det verkar ju lovande, men rummet var inte större än vårt vardagsrum och jag hade svårt att föreställa mig att 25 barn får plats därinne. Det måste ju handla om att sitta still på sin plats mer eller mindre hela dagarna? Å andra sidan hade barnen en ganska stor skolgård och sekreteraren som visade oss runt sa att barnen är ute varje dag ifall det inte regnar för då blir barnen så blöta (att Belgien är ett väääldigt regnigt land vilket lär innebära många dagar utan utgång och att det finns något som heter regnställ och gummistövlar verkar man inte ha tänkt så mycket på).

Så det känns lite sisådär. Fast vad ska man göra? Jag kan ju inte ändra det belgiska systemet för barnomsorg och att ha Oskar hemma heltid är ju inget alternativ för han behöver ju träffa kompisar i egen ålder. Det handlar väl om att försöka göra så gott vi kan och hitta en skola som vi tycker är hyfsat bra under omständigheterna. Det får helt enkelt bli "lagom bra" bara även om det svider i mitt mammahjärta att behöva acceptera det. Som tur är så är Oskar iallafall ganska utåtriktad och social av naturen så förhoppningsvis blir det inte för traumatiskt att flytta till en såpass annorlunda miljö som maternelle är från det dagis han går på idag....

Fortsättning följer.