Innan jag fick barn tyckte jag nog att jag kunde vara ganska tålmodig och trodde nog inte att det skulle ändras mycket i familjelivet. Haha, säger jag idag. Sååå naivt att tänka så. Här hemma behövs verkligen en ängels tålamod ibland och det är inte alltid lika lätt att plocka fram det alla gånger.
Efter att ha alldeles nyligen haft en period då Nina så fort hon lagts i sängen fått glädjefnatt och som resultat hoppat upp och ner som en Duracellkanin, och då samtidigt hindrat Oskar från att sova kämpar vi just nu med en trotsig treåring som bråkar om att gå och lägga sig. Varje kväll.
Och det är något nytt för oss för Oskar har alltid varit enkel att få att lägga sig ända sedan han var bebis (mycket, mycket lättare än Nina nånsin har varit). Men just nu är det precis tvärtom. Har han fått för sig att inte vill sova spelar det ingen roll vad man säger eller gör, och ibland leder det till riktiga vredesutbrott. Det är då man verkligen hade önskat att man hade haft ett sovrum var till barnen för Nina kan ju inte sova under de omständigheterna....
Dessutom känner man sig så hjälplös som förälder för vad vi än säger eller hotar med har det ingen verkan alls. Efter att ha tyckt att vi nog varit ganska konsekventa som föräldrar med bra rutiner hemma känner man sig nu rätt misslyckad ibland. Speciellt de gånger man tappar det där tålamodet och blir riktigt arg. Usch, nej det här är inget roligt.
Fast man får ju upprepa det gyllene föräldramantrat" Det är bara en fas, det går över"... För jag vet ju att det här kan vara en trotsig ålder och jag vet ju också att sådant här alltid också kommer och går, att Oskar nog inte kan kontrollera sitt humör och sitt trotsbehov just nu och att våra kvällsrutiner nog kommer fungera bättre snart igen. Fast just nu känns det långt borta ska erkännas. Ikväll tog det mer än en och en halv timme innan kidsen somnade och det efter en massa bråk, tårar och utbrott. Det känns nästan som om man är redo för sängen själv nu fast klockan bara är halvnio.
Men, men, till något trevligare. Vi spenderade ytterligare en helg i Alsace hos mina svärföräldrar förra veckan och det var riktigt lyckat. Dessutom gick bilresan upp och ner riktigt bra så nu kan vi åka dit lite oftare framöver. Det är skönt att kunna åka nånstans och ha tillgång till ett mysigt och rymligt hus och en underbar och stor trädgård. Både barn, vuxna och hundar mår bra där:).
Farmor och farfar hade köpt en liten lekstuga till barnen och där lekte både Nina och Oskar dagarna i ända.
Nina sitter och myser under ett träd tillsammans med faster Anke.
Oskar var i sitt esse i helgen och vi hade till och med mindre gnabb mellan syskonen än vanligt vilket var skönt för alla inblandade:). Undertecknad lyckades till och med läsa en halv bok på dagtid i trädgården. Kors i taket....
2 kommentarer:
Inget blir som förr när man fått barn.Trotsiga barn är inte kul och kan de få föräldrar på fall har de ju lyckats. De går över men det är ingen tröst i stunden det händer.
Oskar och Nina ser så lyckliga ut ser ut att trivas förträffligt med lekstugan och sandlådan.Farmor och farfar har kammat hem många poäng där.
Stora kramar mamma
Jo jag vet;). Och för det mesta är ju den förändringen enbart positiv. Fast trotsperioder är alltid jobbigt även om man vet att de går över.
Ja, ungarna hade kul i trädgården. Bra för oss att de hade saker att pyssla med så slapp vi underhålla dem hela tiden.
Skicka en kommentar