Sova över

Jag har många roliga minnen om hur kul det var att sova över hos en kompis när jag var liten. Lite andra rutiner än hemma, men mycket betoning på mys (det var ju alltid en fredag eller lördag) med allt vad det innebar med popcorn, glass och annat. Man var uppe alldeles för sent och när man väl kom i säng låg man sedan och tisslade och tasslade så länge att kompisens föräldrar fick komma vid upprepade tillfällen för att säga till att nu fick det minsann vara dags att sova annars skulle vi bli alldeles för trötta nästa dag. Och det fick ju endast resultatet att man absolut inte ville sova utan istället viskades det lite till tills man somnade av ren utmattning.

I helgen hade båda barnen övernattningsplaner. Som tur var med ett syskonpar som ju underlättade logistiken. Vi åkte hem till Oskars bästis som nu går i en annan skola och lämnade Oskar i lördags eftermiddag. Samtidigt plockade vi upp bästisens lillasyster som Nina är väldigt bra kompis med och tog med henne hem till oss. Och så fick killarna ha tid för sig själva, äta för mycket godis, kolla nya filmer och vara uppe lite längre på sitt håll, medans tjejerna fick äta chips, leka sina lekar och kolla på Lilla Anna och Långa farbrorn utan retsamma storebröder närvarande. Och det gick hur bra som helst. Lite stillsammare att bara ha tjejer i huset måste erkännas;)....

Blev något konfunderad när Nina på frågan vad de lekte uppe på hennes rum svarade "Vi leker död prinsessa", men vid närmare förfrågan visade det sig att det innebar att "prinsessan är död och så åker hon till doktorn som ger henne en spruta och så får hon en puss av en kung och sedan är hon inte död mer", det vill säga de lekte Törnrosa.....

Här rockades det runt till "Stackars lilla tomten".

En helg i Ardennerna

Ibland är det skönt att komma ut ur Bryssel för att få en liten dos av ett annat Belgien. Så i helgen bokade vi oss på det B&B som Lars och Nina besökte när jag och Oskar hade vår Londonhelg i våras. Detta ställe ligger i en liten, liten by mitt ute i Ardennerna så kan verkligen sägas uppfylla alla krav på lugn och ro. Lars föräldrar var också med och det fanns inga andra gäster så vi fick stället helt för oss själva. Jag som alltid sover dåligt borta (pensionärsvarning på det, eller hur) njöt av två bra nätter i fantastisk säng. Dessutom sov barnen till åtta, halvnio så det var ju en extra lyx.

Vi besökte Bouillon som är en trevlig liten stad med imponerande borg. Barnen älskade att springa runt i de mörka gångarna, men det var lite svårt att förklara tortyrkammaren. Man vill ju helst inte ge barnen mardrömmar genom att i detalj förklara hur tortyrredskapen fungerade. Vilket liv som fånge. Fängelsehålorna var ju inte heller direkt upplyftande.

Något annat som vi lyckades med var att ta med barnen på michelinrestaurang för lunch. Svärföräldrarna bjöd och vi tänkte att någon gång kanske man ska våga prova. Barnen har ju varit på restaurang tidigare. Vi såg dock till att i förväg förklara hur speciell just den här restaurangen var och att det inte var tal om att springa runt och tjoa eller inte äta maten. Och det gick faktiskt över förväntan med tanke på att lunchen tog drygt två timmar. Papper och färgpennor hjälpte till, liksom det faktum att barnen fick äta en lyxig variant av fiskpinnar med små välarrangerade grönsaksprimörer, följt av chokladmousse. Själv slappnade jag av efter ett glas champagne och kände mig rätt stolt över barnen. Det kan ju inte ha varit helt lätt att sitta stilla så länge. Igår kväll sa Oskar innan läggdags "mamma, jag vill gå på restaurang igen och äta människomat" (han blandar ihop begreppet vuxen med människa....).

På väg upp till borgen i Bouillon.

Ett av väldigt få kort där hela familjen är samlad.

Den fina borgen i Bouillon som ligger otroligt vackert uppe på ett bergskrön.

Väl inne i borgen fick vi se en falkeneringsuppvisning. Rätt coolt faktiskt.

"Den sovande räven" i Opont.

Vårt rum hade en gång varit ett stall. Bakom stolarna syns mattråget som går utmed hela väggen samt ringarna att kedja fast djuren med.

Vårt rum hade en dubbelsäng och så den här konstruktionen med två enkelsängar uppbyggda ovanpå det gamla mattråget.

Det blev en bra och avkopplande helg trots en mindre lyckad avslutning med parkeringsskadan på bilen. Om ett par veckor har vi bokat in oss på ett pensionat i De Haan som ska vara den vackraste kuststaden i Belgien med välbevarad art nouveau arkitetektur. Jag ser fram emot några bra fototillfällen då och att få hugga in på en stor portion på moules frites!

Bryssels baksida - septemberinvasion

Jag tippar att av de som  läser den här bloggen så finns det en grupp som när jag pratar om det där året då jag bodde i en studio som en höst invaderades av megaspindlar kommer ihåg precis hur läskigt jag tyckte det var. Spindlar som var större än de jag sett i Australien med en omkrets på upp till 10 cm och så höga att de gav en ordentlig skugga när de kilade fram över golvet. Jag glömmer aldrig den natten då jag vaknar och får se något suddigt (närsynt som jag är) 20 cm framför mig på väggen, tänder lampan och får syn på denna monsterspindel! Efter att ha fångat den med ett stort belgiskt ölglas sov jag inte en blund den natten och höll på få ett sammanbrott då jag nästa morgon hittade en ännu större i duschen. Sedan gjorde jag misstaget att googla på den här typen av spindlar och fick reda på att de LEVDE I GRUPP..... Och ofta gjorde sitt intåg i hus i september.

Och nu har dessa spindlar kommit HIT! Vi har hittat ett par i barnens badkar, och en enstaka i trapphuset. Fram tills ikväll då jag hittade ett jätteexemplar i trappan för tio minuter sedan. Jag är inte lika paniskt rädd denna gången, men fy vad jag tycker de är äckliga. Håller tummarna för att jag slipper dem i sovrummet denna gången. Och att de försvinner efter september......

Bryssels baksida

Jag har alltid irriterat mig på de människor som trots att de frivilligt bott här i åratal ändå titt som tätt klagar på Bryssel och poängterar hur de ogillar än det ena än det andra. Visst, jag kan också klaga på vissa saker (den hemska trafiken och den oundvikliga hundskiten på alla trottoarer ligger nog högst på listan), men trivs bra i Bryssel och brukar säga att även om affärer och organisationer inte har en så hög servicemindedness mot sina kunder så är iallafall den individuella hjälpsamheten stor hos belgarna. Som gravid kommer jag ihåg att jag knappt hunnit komma in i en fullsatt buss utan att flera personer samtidigt reste sig upp och erbjöd mig sitt säte.

Fast det finns ju ett område där brysselborna ligger väldigt, väldigt lågt i kurs hos mig. Och det är just i trafiken. Inte nog med att många kör utan bilbälte, man kör dessutom fort, parkerar helst på trottoarer och övergångsställen och tutar så fort tillfälle ges (min absoluta favorit: bilförare som tutar för att rödljuset är för långt......).

Vi har ju turen att ha garage i  vårt nya hus och använder sällan bilen förutom på helgerna så förskonas från de värsta bilfasonerna. I eftermiddag var vi dock tvungna att parkera bilen i utkanten av stan efter en helg utanför stan och ta tunnelbanan hem. Det var den årliga bilfria söndagen och bilar är inte tillåtna i centrum före klockan 19. Helt okej för oss och gärna något vi skulle se oftare än en gång om året. Vad som inte är okej är för Lars att hitta bilen som stått parkerad på en villagata i ganska exakt 4 timmar påkörd och rejält intryckt i karossen över ena hjulet! Någon har alltså kört på en parkerad bil ganska ordentligt och sedan helt sonika åkt vidare. Hur kan man bara göra något sådant?! Det är dock en retorisk fråga för när jag tidigare hade tjänstebil och den stod parkerad på gatan hade jag liknande incidenter alldeles för regelbundet.

Nu sitter Lars på polisstationen för att rapportera skadan och det lär ju ta timmar en söndagskväll och så får vi se hur mycket försäkringen betalar. En riktigt trist avslutning på en annars väldigt trevlig helg (mer om den senare i veckan när jag är på bättre humör). Tror banne mig jag får försöka lyfta humöret med en gin och tonic.

5 minuter senare: jag har letar överallt och vi har ingen tonic! Har hittat mitt senaste örtte passande nog kallat "bright mood". Dunkar i två tepåsar och väntar på effekten.......

Mörkt, kallt, grått och regnigt

Det var länge sedan jag upplevde så tvära säsongskast som iår. Från sen vår med vantar och yllekappa i mitten av juni till varm och solig sommar som praktiskt taget försvann på en helg. Vi gick från att ha 32 grader en fredag till att gå ner till 8 grader måndagen efter. Och nu har vi höst på allvar. Det är illa nog att det är regnigt och kallt, men det värsta är ju mörkret. Det är becksvart när jag släpar mig mig upp ur sängen strax efter sex och det är inte mycket ljusare när jag går till jobbet en timme senare. Och det är lika segt att gå upp varje morgon. Jag och mörker går helt enkelt inte ihop. Det spelar ingen roll om jag sover bra eller dåligt, går och lägger mig tidigt eller sent. Jag är helt enkelt inte skapt för att gå upp innan solen....

Helgen var inget undantag vad gäller mörkret eller regnet, men det var ju lite feststämning iallafall eftersom Nina hade sitt fyraårskalas då. I den här åldern räcker det ju med tårta, kakor, fiskdamm och skattjakt (som jag i min naivitet gjorde till Oskars fyraårskalas och sedan varit tvungen att upprepa på varje kalas).

Den klassiska jordgubbstårtan.

Filippa och Nina går i samma klass

Där går också Nino.

Bra kombo att kombinera kalas för barnen med trevligt umgänge med de vuxna. Efter två timmars barnkalas fick vi lugna nerverna med lite bubbel;)...

Först lite lekar....

..och sedan skattjakt.

När jag frågade Nina om hon var nöjd med kalaset dagen efter så blev domen "superkul". Oskar tyckte det var hemskt roligt att träffa sin bästa kompis Adam som nu går i europeiska skolan. De killarna har ett speciellt band och det känns bra att vi kan hålla kontakten. Nu planerar killarna en övernattning inom kort:).

En fin dag

Idag firade vi Ninas födelsedag. Och vår nyblivna fyraåring var väldigt nöjd med sin dag. Tiden går. Och ja, jag vet att jag säger det varje födelsedag, men nu har det verkligen gått upp för mig att jag inte längre har små barn hemma. Och det är på ena sidan vemodigt, men å andra sidan fantastiskt spännande. Jag gillar verkligen att kunna ha mer avancerade diskussioner med barnen och det är fascinerande att se hur deras unika personlighet utvecklas mer och mer.

Barnkalaset med hembakad jordgubbstårta blir på söndag. Idag firade vi med bakelser från konditoriet.

Oskar hade ritat en teckning där Nina var prinsessa i present. Och fick en bamsekram i tack.

Tack mormor och morfar för den coola klänningen!

Före och efter

I helgen är det fullt upp i våra kvarter. En tre dagar lång marknad med allt vad det innebär av matstånd, allehanda marknadsstånd, mininöjesfält och framförallt loppmarknad gata upp och ner. Jag älskar just den typen av loppmarknad när folk sitter utanför sitt hus och säljer allt man kan tänka sig och lite till. Jag är ju en total loppisjunkie och älskar att hänga på alla typer av secondhandbutiker så att strosa runt på vår lokala "braderie" var ju ingen större uppoffring. Och visst blev det några fynd. Ett par belgiska ölglas för den  öl vi helst dricker, ett gammalt kryddburksset, två fefigurer för Nina och en bakugan för Oskar. Och så hittade vi en möbel som gjorde att vi kunde uppdatera vardagsrumslooken från:

...ett funktionellt, men ganska fantasilöst förvaringssystem från Ikea...

...till ett roligare skåp med bättre förvaringsutrymme för....

...alla barnens pysselsaker. Äntligen lite ordning på alla prylar! Skåpet gick på 15 euro.

Nu dags för en gin och tonic som jag nyligen återupptäckt som en läskande sommardrink. Snart vankas japanska fisk- och räkburgare som jag inte behöver tillaga själv. Kan inte klaga på den här lördagen;).

Oskar börjar skolan - igen...

Idag var det skolstart i Belgien. Och en liten speciell sådan eftersom Oskar börjar första klass som sexåringarna gör härnere. Men med tanke på att barnen redan går i samma skola i maternelle i tre år innan det är dags för den riktiga skolan så är det inte en så stor förändring för barnen. Oskar var lite spänd och förväntansfull samtidigt, men allt gick otroligt bra. På skolgården träffade han ett par av sina kompisar från den gamla klassen som fortsätter gå i hans klass, vi hälsade på fröken Carole som verkade trevlig och sedan gick hela klassen glatt in till sitt nya klassrum. När vi hämtade Oskar i eftermiddags berättade han att det inte alls var svårt i skolan och att fröken sagt att alla barnen varit jätteduktiga. "Mamma, det var superkul!" blev bedömningen. Man får hoppas att den inställningen håller i sig när det börjas med läxor senare i veckan....

Nina hade också en bra dag och var glad över att få återse sina kompisar i sin klass. Det visade sig alltså att de som varit mest spända varit Lars och jag. Och det känns ju helt okej;).

Fröken Carole och förstaklassarna. Oskar går hand i hand med Damian som han blev väldigt glad över att återse.

Två glada barn efter första skoldagen. Ännu gladare när det vankades glass såklart...

Idag kom jag också på att det är min tvåårsdag på jobbet. I kombination med att det blev en sådan lyckad skolstart idag föreslog Lars att vi skulle fira med lite champagne. Och vem säger nej till ett sådant förslag? Skål!