Det här med betyg

En av de mest intressanta saker med att bo utomlands är att man regelbundet får se sina egna värderingar och förutfattade meningar utmanade. Förutfattade meningar som man inte ens ansåg vara förutfattade meningar utan tillhörde den "sanning" om hur saker och ting låg till. Jag tycker väl visserligen att jag aldrig varit direkt svart eller vit i mina resonemang i några sammanhang, vare sig privat eller i arbetslivet, men efter tretton år i Belgien har jag ändrat uppfattning inom flera områden där jag tidigare varit väldigt kritisk och nog också väldigt speglad av svenska värderingar. Nu inser jag mer och mer att det inte finns bara en bra modell utan flera olika möjligheter att nå samma mål.

Ta det här med barnomsorgen till exempel. En anledning till att vi väntade såpass länge med att skaffa barn var att jag kände att jag inte kunde tänka mig att uppfostra barn i Belgien med dess bakvända barnomsorgssystem och auktoritära skolsystem. Fy för att låta de stackars barnen börja skolan vid tre års ålder utan en ordentlig pedagogisk inskolningsperiod, gå långa dagar i en ganska bullrig och sliten skola, och behöva anpassa sig till strikta rutiner så tidigt. Och ja, det var fruktansvärt jobbigt att skola in barnen som inte ens hade fyllt tre när de började, speciellt Oskar, och nej, jag tycker inte det var okej att abrupt bara behöva lämna dem efter en kvart.

Däremot så gick det bra trots allt och de flesta andra förutfattade meningarna har kommit på skam. Lärarna gör fantastiskt roliga och pedagogiska saker med barnen, det blir mycket målande och pysslande och åtminstone en gång i månaden åker man ut på en utflykt, går på bio eller teater eller går till biblioteket. Barnen får lära sig att respektera varandra och lärarna och jag ser hur båda mina barn har blivit väldigt självständiga tidigt.

Det gjorde dock inte att jag  inte oroade mig för Oskar när han började första klass i höstas, knappt sex år gammal. Jag visste att barnen skulle få läxor varje dag och det kändes helt fel. Dessutom var det betyg från första början och ett upplägg som gör att om man har betyg som är riktigt låga så får man gå om ett år. Och jag har alltid tyckt att betyg ska man inte ge små barn för det ger fel signaler, etc. Och jag kan fortfarande tycka att man ska vara försiktig med hur man ger betyg och hur det kommuniceras till barn och föräldrar, men jag har nu sett hur det används i praktiken och nu så tycker jag det inte är så dumt ändå. Nu har det gått bra för Oskar, men även om det inte hade gjort det så innebär det att barn som av någon anledning inte hänger med lika bra fångas upp tidigt av systemet. Oskar går i en kommunal skola och de av er som varit här och sett den vet också att det inte har östs ner pengar på skola och inredning, men hittills känns det som om den pedagogiska inriktningen är helt rätt. På det tredje (av fyra per år) utvärderingssamtalet igår fick vi också veta att Oskar och tre andra barn i klassen som inte har franska som modersmål  får extra lektioner av en särskild lärare som arbetar på att utveckla deras ordförråd. Och det känns ju väldigt positivt.

En annan grej jag gillar skarpt är detta tidiga utvecklande av självständighet och öppenhet. I juni åker Oskars klass på en tre-dagars skolresa till landet. Och det handlar inte om något man kan välja. Nej, nej, här i Belgien är det regler som gäller och alla sexåringar ska med på denna resa, det är obligatoriskt. Jag hade hört talas om dessa resor när Oskar var yngre och tyckte då att det kan ju inte vara rätt att man inte får bestämma själv. Och kanske kan det vara jobbigt för en del barn, men när jag ser på barnen i Oskars klass så känns det väldigt mycket som  om de grejar det allihop. Och kommer ha fantastiskt roligt på kuppen. Mitt sexåriga jag hade inte gillat det, men jag har nu insett att Oskar är inte som jag och trots att det varit tufft ibland här med de krav som ställs på barnen vid tidig ålder så har det hjälpt honom att blir mycket mer framåt och trygg än jag var i samma ålder. Och det viktigaste av allt är att barnen trivs. Jag har väl fortfarande nånstans tyckt att jag velat se mina barn i en svensk skolmiljö, men det handlar mer om mig än dem och så länge det går bra för dem ska jag också att inte försöka oroa mig i onödan.

Såhär ser betygen ut. Vi har oroat oss lite för hur det skulle gå med läsningen och skrivandet för franska är sannerligen inget lätt språk med alla dessa bokstäver som uttalas på olika sätt och som inte hörs, men efter en svacka i höstas kom Oskar hem med så fina betyg (10 högst) att jag blev löjligt stolt.

Barnen får också omdömen i uppförande...

Och sedan ett övergripande skriftligt omdöme.

Klasskompisar

Efter att Oskars bästa kompis började i europeiska skolan i september var vi lite oroliga över att Oskar skulle tycka att det inte var lika roligt i skolan längre. Som tur är så träffas Oskar och Adam fortfarande ofta på helgerna (och hade en "megakul" översovningslördag för ett par veckor sedan enligt Oskar) och det har inte varit svårt för Oskar att hitta andra kompisar i klassen. Här hänger han med en av dem.

Visst är de söta ihop......

Oskar börjar skolan - igen...

Idag var det skolstart i Belgien. Och en liten speciell sådan eftersom Oskar börjar första klass som sexåringarna gör härnere. Men med tanke på att barnen redan går i samma skola i maternelle i tre år innan det är dags för den riktiga skolan så är det inte en så stor förändring för barnen. Oskar var lite spänd och förväntansfull samtidigt, men allt gick otroligt bra. På skolgården träffade han ett par av sina kompisar från den gamla klassen som fortsätter gå i hans klass, vi hälsade på fröken Carole som verkade trevlig och sedan gick hela klassen glatt in till sitt nya klassrum. När vi hämtade Oskar i eftermiddags berättade han att det inte alls var svårt i skolan och att fröken sagt att alla barnen varit jätteduktiga. "Mamma, det var superkul!" blev bedömningen. Man får hoppas att den inställningen håller i sig när det börjas med läxor senare i veckan....

Nina hade också en bra dag och var glad över att få återse sina kompisar i sin klass. Det visade sig alltså att de som varit mest spända varit Lars och jag. Och det känns ju helt okej;).

Fröken Carole och förstaklassarna. Oskar går hand i hand med Damian som han blev väldigt glad över att återse.

Två glada barn efter första skoldagen. Ännu gladare när det vankades glass såklart...

Idag kom jag också på att det är min tvåårsdag på jobbet. I kombination med att det blev en sådan lyckad skolstart idag föreslog Lars att vi skulle fira med lite champagne. Och vem säger nej till ett sådant förslag? Skål!

Första skoldagen - andra omgången

Idag gick två förväntansfulla syskon hand i hand till skolan. Vi plockade upp en kompis till Oskar på vägen och barnen tjoade och stimmade tills vi var framme vid vår destination. Väl där delade vi upp oss så att jag gick med Oskar till hans nya klass och lärare, medans Lars tog med Nina till sin klass. Båda barnen pratade på och tyckte allt var spännande och roligt. Vilken skillnad från den upplevelse vi hade när Oskar började skolan för två år sedan. Det var traumatiskt både för honom och för oss....

Idag gick allting lekande lätt. Oskar visade sig hamna i en klass med enbart kompisar från tidigare. Och till skillnad från den andra tredje maternelleklassen som är en sammanslagen klass med två lärare och drygt 45 barn går han och Adam nu i en klass med bara 23 elever. Han får också en manlig, ung lärare som verkar väldigt sympatisk. Efter att jag suttit ned en stund med Oskar så vände han sig till mig och sa "mamma, jag tycker du ska gå nu". Och sedan hade han knappt tid att säga hejdå när jag gick. Det kändes faktiskt super:).

Nina har också haft en bra start. Mycket var nytt såklart, men med en svensk-dansk kompis från dagis i samma klass underlättade det lite. I eftermiddags när vi hämtade två glada, men trötta barn fick vi höra att enda gången Nina varit ledsen var när Oskar lämnade skolgården för att gå iväg till sitt klassrum efter rasten (de har samma skolgård).

 "Ska vi gå in i klassrummet nu Nina" sa fröken när Lars skulle gå. Och Nina svarade genom att hoppa upp i famnen direkt.

Det var extra roligt att komma hem och först få brev med "tatueringar", kort och godis från mormor och morfar och sedan få varsin "Schultüte" (en present barn i Tyskland få första skoldagen, vanligtvis fylld med skolsaker, någon leksak och lite godis) som farmor och farfar fixat.

Tyvärr har nu Nina blivit hängig och vi mätte 39 graders feber ikväll. Stackars liten....

Det gör att det nu blir dags att diskutera vad som är viktigast på jobbet imorrn för mig och Lars. Ett Kommissionsmöte för mig, eller Lars ordförandejobb. Har vi tur hinner jag precis göra mitt möte för att sedan rusa hem och byta av Lars så han hinner kasta sig iväg till sitt. Inte idealiskt, men det får gå ändå. Det viktigaste är trots allt att Nina blir bra och kan vila upp sig hemma imorrn. Hon vill ju såklart tillbaka till skolan så snabbt det går. "För jag är en stor tjej nu mamma".

Den blomstertid nu kommer...

Vad är det för fel på den här bilden? Två tjejer i 7-8-årsåldern på väg hem från skolan med sin mamma.....

Just det, skolväskorna. De är enorma! Den blå är större än den kabinväska jag har när jag har flyger och är nästan lika bred som hög. Och all denna vikt på späda barnaxlar.... Jag förstår inte riktigt varför barnen har så groteskt stora väskor, men jag antar att de kanske inte har skolbänkar att lämna böckerna i. Eller har man verkligen så mycket läxor i första klass att man måste släpa hem 10 kilo varje dag?

Nåväl, än behöver vi inte fundera på det. Oskar har ett år kvar innan riktig skolgång, men det får ju oss att fundera lite på hur skolsystemet ser ut här. Jag vet från kollegor och kompisar att man börjar med läxor varje dag från första klass och det känns lite sisådär.

Ja,ja, vi får se tiden an. Imorrn är det iallafall skolavslutning och sommarlovet väntar. För Nina blir det en vecka till på dagis, medans Oskar går på gymnastiksommarskola. Sedan blir det besök av farmor och farfar innan morfar sveper ner över Bryssel och tar med sig kidsen till Borås en vecka medans vi jobbar färdigt inför semestern.

Det kommer säkert vara bra att få lite tid för oss själva såhär efter en väldigt stressig jobbperiod för både Lars och mig, men visst kommer vi sakna de små monstren.

Kanske läge för en liten kall öl på terassen nu, det är ju nästan helg;). Det har varit 29 grader i skuggan idag och så varmt att man nästan fått värmeslag så det vore kanske inte helt fel att återställa vätskebalansen.