Ett sexårskalas senare

Barnen sover nästan, huset är iordning och tystnad råder. Så såg det inte ut för några timmar sedan.Vi har haft sexårskalas här idag med sju inbjudna killar. Plus en lillasyster som är polare med Nina. Så det var nio barn här och röjde i eftermiddags. Och det var verkligen full rulle i ett. Oskar var supernöjd efteråt och hans kompisar verkade minst lika nöjda när de gick härifrån. Dessutom har vi redan haft diskussioner föräldrarna emellan med två av killarna om att fixa lite söndagslekträffar framöver. Det är precis vad Oskar behöver och det känns roligt att vi får igång den sociala biten utanför skolan nu.

Oskar vill alltid ha likadana tårtor på sina kalas. En gräddtårta och en pannkakstårta.

De här killarna går inte längre i samma klass, men är fortfarande precis lika tajta som de alltid varit.

Det är ju extra kul att småsyrrorna har samma fina band.

Uppställning inför en av lekmomenten.

Det känns skönt att allt gick bra. Jag underskattar varje gång jobbet som ligger bakom kalasförberedelserna. Vi höll på och grejade hela dagen tills barnen kom klockan tre. Det låg nästan mer press och stress bakom där än veckans årsmöte på jobbet;). Och Oskar var ju otålig hela dagen och vid ett tillfälle sa jag till honom att jag inte kunde hjälpa honom med vad det nu var han ville eftersom jag var tvungen att jobba med allt inför kalast. Då svarade han medkännande: "ja, jag vet mamma. Och det är ju inte ens en jobbdag idag"......

Nu ska jag parkera mig i soffan med sambo och kolla ett eller annat avsnitt på vår senaste DVD-box: The good wife.

Mörkt, kallt, grått och regnigt

Det var länge sedan jag upplevde så tvära säsongskast som iår. Från sen vår med vantar och yllekappa i mitten av juni till varm och solig sommar som praktiskt taget försvann på en helg. Vi gick från att ha 32 grader en fredag till att gå ner till 8 grader måndagen efter. Och nu har vi höst på allvar. Det är illa nog att det är regnigt och kallt, men det värsta är ju mörkret. Det är becksvart när jag släpar mig mig upp ur sängen strax efter sex och det är inte mycket ljusare när jag går till jobbet en timme senare. Och det är lika segt att gå upp varje morgon. Jag och mörker går helt enkelt inte ihop. Det spelar ingen roll om jag sover bra eller dåligt, går och lägger mig tidigt eller sent. Jag är helt enkelt inte skapt för att gå upp innan solen....

Helgen var inget undantag vad gäller mörkret eller regnet, men det var ju lite feststämning iallafall eftersom Nina hade sitt fyraårskalas då. I den här åldern räcker det ju med tårta, kakor, fiskdamm och skattjakt (som jag i min naivitet gjorde till Oskars fyraårskalas och sedan varit tvungen att upprepa på varje kalas).

Den klassiska jordgubbstårtan.

Filippa och Nina går i samma klass

Där går också Nino.

Bra kombo att kombinera kalas för barnen med trevligt umgänge med de vuxna. Efter två timmars barnkalas fick vi lugna nerverna med lite bubbel;)...

Först lite lekar....

..och sedan skattjakt.

När jag frågade Nina om hon var nöjd med kalaset dagen efter så blev domen "superkul". Oskar tyckte det var hemskt roligt att träffa sin bästa kompis Adam som nu går i europeiska skolan. De killarna har ett speciellt band och det känns bra att vi kan hålla kontakten. Nu planerar killarna en övernattning inom kort:).

Maskerad

Det känns som om det var igår vi för första gången var på skolans maskeradbal med Oskar, då knappt tre och ett halvt år. Såhär såg det ut då. I helgen var det dags igen. Denna gång med Nina också ordentligt utklädd. Efter att ha varit kung på karnevaldagen i klassen i februari valde Oskar att vara pirat igen på maskeraden (tack och lov för att han inte insisterade på Spindelmannen som hälften av de andra killarna i klassen...). Nina var först inne på att vara prinsessa, men efter viss övertalning höll hon med om att det ju var ännu häftigare att gå som Pippi.

I väntan på spårvagnen.

Konfettin flödar och det är dags att dansa.

Nina var som väntat den enda Pippi..

Piraten har vuxit till sig sedan sist:).

Ballongregn avslutade maskeraden. 

Annars så har helgen varit ganska bra med besök av barnens farföräldrar. Vi har röjt i trädgården, fått några gardiner uppsydda, de flesta tavlor har kommit på plats och vi har plockat upp alla lådor och städat ur i det som Lars kallar "salongen" och jag benämner "biblioteket". Det vill säga vardagsrummet på andra våningen. Hoppas bara vi kan få fixat skorstenscertifikatet av hyresvärdinnan snart så att vi kan elda i den öppna spisen. Fast vi ska nog undvika att köpa ved här. På vår mataffär kan man visserligen köpa ved, men det kostar sju kronor kilot... Kilopris på ved känns ju onekligen lite underligt. Vi får se till att direktimportera från Lars föräldrar i Elsass istället.

Borde röja i hallgarderoben nu eftersom alla vantar, mössor och halsdukar ramlar ur överskåpet så fort man öppnar det. Tror dock jag hoppar det och istället slänger mig i badet med en bok.

Mer kalas, mer sjuklingar

Hurra, hurra, hurra, hurra för Oskar som fyller tre år idag!Frukostbricka med lika många kokosbollar som fyllda år. De slank ner lite snabbare än den vanliga frukostgröten;).

Kokosbollsfantast precis som Laban och Labolina.

Massa fina presenter. Bland annat ett stort golvpussel, leksaksbilar, en ny Mulle Meckbok samt tuffa pärlplattor (som mamma tycker det ska bli minst lika roligt att pyssla med som Oskar).

Annars har tyvärr Nina blivit sjuk. Efter tre dagar med otäck hosta, jobbig förkylning och feber tog jag henne till läkaren idag. Där konstaterades början till öroninflammation, och väsande andning (= början till luftrörskatarr). Så nu blir det att stanna hemma från dagis en vecka till, börja med den inhalation som Oskar brukade använda och uppsöka specialistsjukgymnast för att bearbeta andningsvägarna via massage av bröstkorgen...

Som om inte det räckte så blir Oskars förkylning också värre och Lars kom inte hem bara jetlagged, men också med frossa, värk i huvud och hela kroppen och magsjuk. Så jag tippar att det är vinterns influensa han dragit hem. Suck!!! Han mår riktigt dåligt stackaren, men det är nästan så att jag hade önskat att detta slagit till i Tokyo och inte här för nu lär ju vi åka på det också och jag är så trött på att någon i familjen nästan alltid är sjuk. Dessutom gör det ju att jag sällan får någon respit från familjelivet eftersom jag ju både kan vara hemma med barn på lov och när de är sjuka. Och även om jag älskar mina barn över allt annat känner jag att jag nog inte skulle ha något emot att få kunna resa bort några dagar själv. Utan man. Utan barn. Utan hund. Kanske skulle man kanske kolla vad Ryanair har för utbud och verkligen göra det:)

Regn, rusk och mys

Som vanligt när Lars är i Tokyo i november har vi uruselt väder hemma (usch vad jag avskyr denna årstiden). Fast denna gången har vi besök av mormor och morfar och trots att regnet vräkt ner flera dagar i sträck så har vi haft det mysigt också inomhus. Ibland kan det faktiskt vara skönt att släppa alla måsten på att man måste hitta på något speciellt och bara ta det lugnt istället och njuta av att verkligen umgås. Å andra sidan ska erkännas att det varit väldigt bra att ha extra underhållare till barnen här för det är inte alls lätt att på egen hand roa båda barnen när man inte ens kan sticka näsan utanför dörren..... Oskar och mormor tycker att det är kul med PlayDooh.

Kvällsbus i soffan.

Vi har också haft ett litet kalas för Oskar med tårta och allt så att mormor och morfar också kan få fira honom. Sedan blir det ju mer firande på den riktiga födelsedagen på torsdag när Lars är hemma.

Här vispas det redan frenetiskt på den fina födelsedagsspisen Oskar fick av mormor och morfar. Tack också Magnus, Karin och Julia för det tuffa förklädet och de fina muffinsformarna:).

Nina gillar också att pyssla. Här sitter hon i mormors famn och målar med vattenfärger.

Fast hon sitter lika gärna hos morfar och charmar sin omgivning.

Det senaste ordet Nina lagt till i sin repertoar är "kål" (skål) och det ska numera skålas till höger och vänster så fort hon har en mugg i handen.