Man använder nog inte det roligaste språket med barnen alla gånger. Iallafall inte hos oss när man titt som tätt får upprepa saker hundra gånger, vänta i evigheter på att något ska bli gjort, eller då man får svara på samma fråga fyra gånger i sträck utan att svaret verkar registreras av frågeställaren.
Det är ju som det är och jag är nog inte den enda som blir irriterad av allt tjafs. Däremot slog det mig alldeles nyss att de små liven ju gärna upprepar vad man sagt och man kanske därför om inte annat skulle tänka på hur man får fram sitt budskap bättre ibland.
Såhär svarade nämligen Oskar under vår ritsession på min uppmuntran att han skulle hålla kritan på rätt sätt:
"Men, HERRE gud, VAD du TJATAR mamma", detta följt av lite besviket huvudskakande och en stor suck. Väldigt lik den mimik jag antar jag använder titt som tätt med honom i stunder jag anser han inte lyssnar eller gör tvärtemot vad jag säger. Där fick man sig en tankeställare;).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja,guuuud vad du tjatar. Du måste sluta fattar du väl ;)
Så jävla jobbigt när man hör sig själv i barnen, för det är ju sällan de mest smickrande återgivningarna.. S sa senast igår till Jenny som inte var så matglad:
- Nu äter du, för du får ingen annan mat till middag!
Knappast improviserat, snarare kopierat..
Ja, det stämmer bra att barnen gör ju som man gör....
Lycka till imorgon!
Skicka en kommentar