Nedräkning

"Så tolkar du bebisens bajs". Detta är huvudartikeln på föräldrasajten Allt om Barn idag.. Alltså, allvarligt talat?..Där går väl ändå gränsen? Jag menar, vissa saker kan vara bra att veta, men att förstora upp varenda liten detalj (även de mindre angenäma sådana) och fokusera på sådana här "skitsaker" är väl ändå att ta i? Tror redaktören för denna (och andra liknande) föräldrasajter att det är just denna typ av reportage som man gått och längtat efter???...

Jaja, man måste ju inte läsa dem såklart (och jag hoppade gladeligen över denna artikel), men ibland känns det som om dagens föräldrar har ett enormt behov att vända in och ut på allt som har med bebisar att göra på ett sätt som jag är övertygad våra föräldrar inte alls gjorde.. Jag har själv flera bebis- och barnböcker i bokhyllan som jag ivrigt läste i den första tiden med Oskar.. Såklart finns det många bra råd där och på nätet, men jag kommer ihåg att jag också ofta blev väldigt konfunderad över hur expertisen i olika länder (i mitt fall Belgien, Sverige och Storbritannien) hade så totalt olika åsikter om det mesta.

• Exempel:
  Bada bastu, ta varma bad och dricka kaffe under graviditeten-inga kommentarer i Belgien, nada problemas i Sverige, men förenat med allvarliga risker för fostret i Storbritannien.
• Samsovning med bebisar-förenat med högre risk för plötslig spädbarnsdöd i Belgien och Storbritannien, men aktivt förespråkat i Sverige.
• Rutiners vara eller icke vara för bebisar-generellt sett fokus på att skaffa rutiner för bebisar efter de första månaderna vad gäller sov-, matvanor och annat i Belgien och Storbritannien, medans den svenska expertisen pratar mer om att "ta det som det kommer", "allt är normalt" etc.....
• Kudde till bebisen-absolut inte i Belgien och Storbritannien där det anses vara en kvävningsrisk, absolut i Sverige annars får bebisen platt huvud (inte för att jag sett många sjuttiotalister med platt huvud trots brist på kuddar för oss som var bebisar då.......).

Inte undra på att dagens föräldrageneration blir förvirrad!! Det känns som om just på detta mediciniska område så styrs debatten inte så mycket av vetenskapliga fakta utan snarare kulturella vanor (vilken svensk kan vara utan kaffe i nio månader?) och individuella barnmorskors förståsigpåande....

Den här gången tänker jag iallafall spendera mindre tid på s.k expertis (förutom den rent medicinska jag får från vår rationella barnläkare) och mer på vad som känns rätt för vår familj. Det kan vara tillräckligt stressigt och slitsamt som det är med en liten bebis hemma utan att behöva gå och ha dåligt samvete för att man inte följer alla femtioelva råd till punkt och pricka. Jag tror stenhårt på att se till att hela familjen mår bra och lyssna mer på sin egen magkänsla än alla dessa snusförnuftiga råd i alla lägen.

Och om jag får behov av att läsa "mammaartiklar" så föredrar jag nog att spana in senaste Mama för lite glammig, överdriven storstadsflärd komplett med lite kändisskvaller trots att denna tidning (eller kanske just pga av det) kan vara ganska ytlig, eller att läsa om någon annans mamma- eller pappaupplevelser ur ett större perspektiv än just den som "bara" förälder. Här kan jag rekommendera Jennifer Wegerups blogg på Wendela. Detta är ju en tjej med många järn i elden (och med den goda smaken att gifta sig med min kusin) och som när hon inte är mammaledig i väntan på bebis nummer 2 i vanliga fall jobbar som vass sportjournalist på Aftonbladet. Kolla in bloggen här:http://blogg.aftonbladet.se/30782/

Nu är det mindre än fyra veckor kvar till den beräknade förlossningen. Hjälp vad tiden har gått snabbt! Nu börjar det dock kännas lite tungt i svanken och ryggen och jag känner av de extra kilona jag har gått upp. Jag är så van vid att vara aktiv och promenera långa sträckor varje dag (för att inte tala om allt jagande efter Tornadon Oskar hemma och utomhus) att jag blir frustrerad över att jag inte orkar det på samma sätt nu, men det är nog läge att ta det lite lugnt framöver. Tids nog blir det väl dags för dagliga promenader med bebisen och tills dess får jag ta tillfället i akt och njuta av min "lathet" nu..

Semesterlunk

Nu börjar det kännas att man haft semester i mer än tre veckor. Inte för att vädret magiskt blivit bättre (det har regnat i ett par dagar igen), men man börjar komma in i en avkopplande dagslunk där man inte har koll på vare sig klockan eller veckodagarna och inte känner behov av att planera sin vecka på det sätt som iallafall jag gör i vanliga fall . Nej, nu är det lugna puckar och nedtaggade aktiviteter som gäller. Idag var vi t.ex inne i "stan" (d.v.s. Herrljunga) för lite train spotting. Dessutom så var det ju kul att använda de automatiska dörröppnarna på staionen femtioelva gånger. Vips försvann alltså den eftermiddagen;)....

En annan aktivitet som vi är förtjusta i: fika! Vi försöker att inte äta fikabröd mer än en gång per dag. Helst när Oskar sover annars blir det ingen ro alls. Att lura honom med sockerfria kex fungerar inte något vidare nuförtiden så man får numera dela med sig av bullarna.

När det regnar (som det ju gör jämt under denna sommar) sitter man gärna inne och hänger. Fast med en vilde som Oskar i huset så inser man att man nog måste ut trots allt innan överskottsenergin når nya höjder.. Då kan man leta svamp som vi gjorde igår. 1,2 kilo kantareller på mindre än en och en halv timme, inte illa.. Tillagas helst smörstekta i gräddsås på macka: finns nästan inget godare!! Det var till och med värt att nästan gå vilse för. Jag och lokalsinne i skog och mark är ingen jättebra kombo. Behöver kanske inte tilläggas att jag avskydde orientering under skoltidens friluftsdagar.....

Sju och en halv månad och bara sex veckor kvar, fem om nästa bebis har lika bråttom som Oskar, tiden har gått snabbt minsann!! Med alldeles för mycket (regn)tid till att fundera på och laga mat (och äta smågodis och glass) och för lite entusiasm för att gå långa promenader så har jag gått upp ett par kilon på lika många veckor. Fast för min del verkar det lägga sig på höfterna snarare än på magen, hehe....

Tänk om en annan hade sett lika cool ut i sina regnkläder som Oskar;) . Jag ser mest ut som en hopplöst oformlig och otrendig skogsmulle....

Nästan badväder...

Två dagar i rad med sol, helt otroligt! Igår var det så varmt att till och med bikiniöverdelen åkte på för första gången den här semestern och vi övergav svampletarplanerna och stack istället till Jämnesjön för att doppa fötterna i vattnet. Lars och Zora trotsade den ganska svala badtemperaturen och tog sig ett riktig bad medans jag och Oskar mest stod och plaskade vid strandkanten...

Härligt var det iallafall. Såhär ska sommardagar i Sverige på sommaren vara oftare! Idag regnar det igen såklart, men förhoppningsvis får vi någon mer solig dag innan det är dags för Brysselhemfärd igen.

Äntligen lite sol

Hurra! Igår fick vi njuta av solen en hel dag och en temperatur som låg på hela 21 grader. Man får vara glad för det lilla såhär i dessa lågtryckstider och detta var klart den bästa dagen på hela semestern hittills.

Vi passade därför på att plocka av de vinbär vi hade i trädgården. Oskar hjälpte också till även om han åt minst lika många bär som han plockade.... Det blev iallafall ett bra resultat med fem liter färdig sylt. Det blir mums på yoghurten i Bryssel i höst!

I eftermiddag tänkte vi ge oss ut på kantarelljakt. En av fördelarna med regnigt väder är ju att det blir ett bra svampår......

Svensk sommar

Förra året hade vi rätt bedrövligt väder under vår sommarsemester i torpet och vi var därför ganska övertygade om att det i vilket fall som helst inte kunde bli lika dåligt väder iår. Vi förväntade oss istället en hyfsad svensk sommar med både en del sol och badväder och efter den tryckande värmeböljan i Bryssel såg vi alla speciellt fram emot härliga svalkande dopp i Jämnesjön...

Hittills har dessa förväntningar inte direkt infriats. Lågtryck avlöser lågtryck och vattenupplevelsen består hittills av hällregn snarare än bad. Ja, ja, det är ju så det ofta är i Sverige tyvärr och man får göra det bästa av situationen. Så länge det inte regnar kan man ju iallafall vara ute och Oskar trivs som fisken i vattnet på landet där det finns så mycket mer att hitta på än inne i centrala Bryssel. Regnställ och gummistövlar har införskaffats så oavsett väderlek kan han vara ute och han är nog den som påverkas minst av bristen på fint väder. Hade det inte varit så att bebis nr 2 kommer snart hade vi nog säkerligen sparat en semestervecka för södra Frankrike i slutet av september, men det får vänta tills nästa år;) .

Vinbär och hallon är kul att plocka och äta.

Kasta pinne till Zora är också poppis även om Zora tröttnar snabbare än Oskar....

Besök hos familjen Carlsson i Torslanda. Mumsig grillning samt tillfälle för Oskar att leka med de stora barnen som var snälla nog att dela med sig av sina leksaker. Dinosaurierna, de stora lastbilarna och leksaksdammsugaren var speciellt intressanta.

Flört i sandlådan.

Gammelfarmor på besök i torpet. 95 år och "still going strong", helt fantastiskt....

Äntligen semester!

Nu är det äntligen semester;) Fast någon riktig semesterkänsla har jag inte ännu med tanke på Oskars sjukhusvistelse förra veckan och allt vad den medförde vad gäller oro, sömnlösa nätter och stress. Det var skönt att vi såpass snabbt fick reda på att det inte var något allvarligare, men det var ju inte så man hade tänkt varva ner sista veckan innan semestern direkt... Så lagom tills Oskars energinivåer återvänder till normal nivå (om inte ännu högre) känner jag att mina egna energireserver är nästintill förbrukade. Jag har sovit dåligt på sjukhuset och börjar också känna av att jag är sju månader gravid vid det här laget så är fysiskt tröttare än vad jag nog hade varit annars. Dessutom så har jag fortfarande haft jobb jag måste avsluta innan semestern som har gjort mig extra stressad.

Nu är iallafall jobbet avklarat, Oskar är på dagis idag och imorrn för att få busa av sig lite innan det är dags att åka till Sverige, solen skiner och sakta, men säkert känner jag att stressen och tröttheten börjar lätta lite. Jag ser inte direkt fram emot 15 timmar i bilen, men med tanke på att det var scheisseteuer att flyga hem med Oskar med såpass kort varsel (eftersom vi egentligen skulle flugit hem förra fredagen, men det gick ju inte) känns det ändå som bästa alternativet och väl hemma i Svedala har förhoppningsvis mormor och morfar energi nog att underhålla Oskar medans jag och Lars vilar upp oss lite innan det är dags för torpvistelse....

Såhär såg det ut när Oskar kom hem från sjukhuset i söndags. Vi hade ordnat ett litet kalas med en massa ballonger (bababa!! som Oskar säger entusiastiskt) och present för att fira att han var hemma igen.

Sjukhusliv

Det har varit en tuff vecka... Efter att ha haft hög feber sedan i lördags var vi tvungna att åka in med Oskar för mer undersökningar på sjukhuset i tisdags och det dröjde inte länge innan han blev inlagd för fler test.. Det har varit blodprov och urinprov, ultraljud och datortomografi samt en kanyl i vänsterhanden för näringsdropp och intravenös antibiotika.

Oskar har självklart inte tyckt att allt detta varit roligt alls utan det har varit hysteriska gråtattacker vid ett flertal tillfällen och så fort det kommer in en sjuksköterska i den vita uniformen börjar han gråta.. Inte roligt alls som förälder eftersom man känner sig ganska hjälplös. Testerna måste ju genomföras, men Oskar är för liten för att man ska kunna förklara varför han måste gå igenom dem. De 20 minuter han var fastspänd för datortomografin var nog de värsta, stackars krake...

Nu vet vi iallafall att det är en urinvägsinfektion som gått upp i ena njuren och med fortsatt antibiotikabehandling ska han återhämta sig ganska snart. På sjukhuset får vi dock stanna tills på söndag kväll så det är lite segt. Å andra sidan så är det en enorm lättnad att se hur Oskar hämtar sig och börjar bete sig mer som den glada, busige kille han är efter ett par febriga och oroliga dagar (för att inte tala om nätter). Det får också oss att känna oss lyckligt lottade på så sätt att detta är en kort vistelse på sjukhus för Oskar till skillnad från alla dessa barn som har allvarliga och långvariga sjukdomar som innebär att de får mer eller mindre växa upp i sjukhusmiljö. Det måste vara otroligt jobbigt.....

Igår tog Lars med sig kameran till sjukhuset så att vi har lite bildbevis på vår tappre lilla krigare. Som synes här så började Oskar känna sig bättre och det logs till och med emellanåt:)