Att säga farväl

Idag var vi tvungna att ta farväl av vår älskade hund. Vi fick fem extra veckor med henne då vi kunde skämma bort henne och ta hand om henne på bästa sätt, men nu orkade hon inte längre. Igår slutade hon äta, benen bar henne inte längre och vi såg på henne att nu var det riktigt jobbigt. I förmiddags kom därför vår underbara veterinär hit för att avliva henne. Och det var hemskt att gå igenom även om vi visste att det här var rätt beslut. Nu efteråt går jag runt med vad som känns som ett stort hål i hjärtat och det är olidligt tomt i huset. Det är svårt att förklara om man inte har husdjur själv, men efter att ha levt med Zora i över tio är känns det helt overkligt att hon inte längre ska vara med på vår fortsatta familjeresa.

Jag vill komma ihåg Zora när hon var piggare. Som här i Borås när Oskar var liten. Jag är såklart inte objektiv, men hon var en sådan fantasiskt vacker hund. Och snällare hund fick man leta efter. Jag är så glad att vi valde att ge en hund från ett hundhem en ny chans. Vi hade så många fina år ihop. Jag saknar dig så gumman.

Vi har haft fantastiska somrar med Zora i torpet. Hon älskade trädgården och att skälla på förbipasserande var väldigt poppis.

Familjen har beslutat att begrava henne i Eggvena. "Vi får inte glömma att ge henne våra teckningar när vi begraver henne mamma" påminde Oskar mig om.

"Min bästa hund" enligt Oskar.

"Min fina, söta Zora" sa Nina imorse när hon tog farväl.

Zora, 9 juni 2001 - 14 februari 2014. Du saknas oss. Finns det en hundhimmel så är du där och springer nu.

Chez nous

Det blir sällan några stilreportage hemma från oss, vare sig det gäller dagens outfit, eller inredning. Jag tror inte selfies görs sig när jag för det mesta väljer ett av mina två par jobbyxor och en av fyra cashmeretröjor såhär på vinterhalvåret. Foton från trendiga, men "personliga" rum där allt helst ska vara stramt (läs stora rum som är sparsamt möblerade), vitt, vitt och mer vitt samt innehålla mycket dansk design, möjligtvis med en orange kudde eller två inslängd i ett dyrt soffhörn och där alla prylar såklart kommer från olika "butiker", inte vanliga affärer är ju inte heller vår grej....

Nu är ju denna bloggen vare sig en modeblogg, eller en inredningsblogg, men här kommer iallafall ett foto från en älskad hörna i vårt bibliotek (älskar att ha två vardagsrum) som jag är väldigt nöjd med. Trots avsaknad av danska designelement;)

Soffa Klippan från IKEA med Marimekkoklädsel från Bemz, blå kuddar från HEMA, mönstrade kuddar från Indiska, yllepläd från Mariedal Design, 50-tals soffbord från tyska Ebay, Art nouveau-vas från antikhandel, glasskål från Iittala och ljusstakar som min mormor och morfar fick i förlovningspresent.

Det ska dock erkännas att jag är på gång att köpa en PH-lampa till köksbordet. Har haft en rislampa från IKEA för 10 euro upphängd där i ett år och nu ska den bort.....

Teknikintresse

Som alla förstår så syftar inte rubriken på mig;). Det ska inte påstås att jag har mer än baskunskaper på teknikområdet utan det har ju varit min lillebror som fått alla de generna. När han var liten och skulle rita var det bara maskiner och uppfinningar för hela slanten. Kan inte komma ihåg att han nånsin ritade en gubbe. Skulle väl ha varit en robot isåfall... Han spenderade också långa stunder med att förklara alla "ritningar" i detalj. Jag kommer ihåg långa utläggningar om tjuvlarm och brandvarnare.

Kanske kommer Oskar halka in på samma spår. Det har varit mycket superhjältar i tecknandet på sista tiden, men idag kom han hem med den här uppfinningen.

Det här är en äppeljuicemaskin. Längst till vänster finns äpplena som sedan åker ner och blir pressade och sedan åker saften in i själva maskinen och går igenom några komplicerade processer och sedan fylls juicen på flaskor längst ner.

Jag är imponerad över hans fantasi. I nästa version kan jag kanske övertala honom att fylla juicen på dryckeskartonger istället;)...

Februari

Januari var en seg månad. Februari är inte mycket bättre. Visserligen så är det nu ljust ute klockan åtta när man tar barnen till skolan och det mörknar inte förrän halvsex, men vädret hade ju kunnat vara bättre. Vi har haft några fina dagar här och där, men de sista dagarna har vi haft en kombination av regn och halv storm. Man har inte kunnat haft ett paraply uppe på grund av vindstyrkan så jag har anlänt till mina möten och känt mig lika snygg och stajlad som mammatrollet i Trolltyg i Tomteskogen...

Jag hoppas dock att våren snart är på väg. Har vi inte haft snö och vinter vid det här laget så kan det lika gärna kvitta. I trädgården har pelargonierna och krassen övervintrat, påskliljorna står i knopp och videungen har öppnat sig så jag hoppas att naturen vet vad den gör. Om inte och Kung Bore står och lurar runt hörnet så är jag iallafall tacksam över att vi lyckades hitta en resa till Kanarieöarna på sportlovet i mars. Vi hade ju egentligen tänkt att åka skidor, men då skulle vi ha bokat mycket tidigare så allt var uppbokat. Nästa år får vi se till att vara ute i bättre tid. Fast just nu tycker jag det är skönt att vi åker söderut. Jag är i desperat behov av lite sol och värme den här tiden på året. Som vanligt;).. Jag har laddat upp med en radda böcker inhandlade på Amazon med just semestern i tankarna. Barnen hos mormor och morfar ett par timmar och tid att läsa i lugn och ro på en solig terass:).

I helgen hade vi tänkt att vara ute i parken och cykla. Jag har nämligen äntligen skaffat mig den tjänstecykel jag förhandlade mig till när jag började på jobbet för två år sedan, men som jag då inte hade någonstans att förvara, och Oskar har fått en större cykel. Fast det blev inget med det tyvärr, för även om det inte regnar idag så är det fortfarande väldigt blåsigt. Och som resultat stänger man då alla parker i Bryssel. Så det får vänta. Vi kanske kan få till lite sparkcykelrace på trottoarerna, men just nu är barnen inte för besvikna över att tvingas spela spel på surfplattorna istället....

När man inte kan vara ute får man aktivera sig på annat sätt. Här bakas det bananmuffins.

Med den här kommer det att gå snabbt i nerförsbackarna i vår....

Vi lyckades också med fenomenet förra söndagen att barnen beslöt sig för att ligga och läsa....

.... precis samtidigt. Lugnt och tyst i över en timme;).

Kung på isen

Om inte vintern kommer till Bryssel får man ta och fixa vinterstämning på annat sätt. I helgen gjorde vi det när vi tillsammans med vänner tog med oss barnen för att åka skridskor för första gången någonsin. Själv har jag inte stått på isen sedan 2000 då jag på en konsultcocktail fick möjlighet att svira runt på en isrink. Efter tre stora glas champagne tyckte vårt sällskap att vi var lagom modiga att snöra på oss skridskorna. Det gick faktiskt inte att motstå för det glittrade en discoboll i taket och ABBA spelades på högsta volum. Vilken dancing queen man var den kvällen!

Jag lyckade faktiskt hålla mig på fötterna i söndags också, men tyckte mig vara aningen mindre graciös än förra gången. Jag inbillar mig att det inte är åldern det handlar om utan bristen på alkohol i blodet;)...

Barnen kämpade på riktigt tappert. Det är inte lätt att hitta balansen, men speciellt Oskar lyckades få till åkningen ganska bra för att vara nybörjare. Nina behöver öva mer, men tyckte det var roligt och var på isen i över en timme. Det var mycket folk i ishallen, bland annat Sveriges EU-kommissionär Cecilia Malmström med familj. Hon hade en snyggare skridskostil än mig...

Roligt, men svårt med tekniken.

Den något mer avancerade nybörjaren.

Klasskompisar

Efter att Oskars bästa kompis började i europeiska skolan i september var vi lite oroliga över att Oskar skulle tycka att det inte var lika roligt i skolan längre. Som tur är så träffas Oskar och Adam fortfarande ofta på helgerna (och hade en "megakul" översovningslördag för ett par veckor sedan enligt Oskar) och det har inte varit svårt för Oskar att hitta andra kompisar i klassen. Här hänger han med en av dem.

Visst är de söta ihop......

Tillbaka

Ja, det tog sin lilla tid, men nu så är jag tillbaka. Jag hade tänkt att göra en uppdatering efter julledigheten, men i och med att den började med chockbeskedet att Zora var svårt sjuk och skulle behöva avlivas inom en vecka så orkade jag inte med det. Det blev en jobbig start på det nya året och hela familjen mådde dåligt. Vi är dock fantastiskt tacksamma för att Zora trots den diagnos hon fick faktiskt fortfarande är med oss. Hon piggnade till lite och mår under omständigheterna förvånansvärt bra just nu. Hur länge hon kan vara kvar hos oss vet ingen, men det handlar troligtvis om veckor, inte månader. Den dagen det blir dags att ringa veterinären för att ta det svåra beslutet kommer vara fruktansvärt jobbig. Zora har varit hos oss i tio år och är en så stor del av vår familj, men just nu tar vi dag för dag och försöker skämma bort henne så mycket vi kan. Tack till alla som skickat så fina hälsningar, det har verkligen uppskattats.