"Tora suk,Tora gå doktorn"

Så har det låtit här hemma när Nina bekymrat sig för Zora. Hon har ju varit hos mina svärföräldrar nu en dryg vecka i väntan på den operation som ägde rum igår morse. Och jag kan nu glatt meddela att allt har gått jättebra! Skadan på denna armbåge var faktiskt värre än den högra hon opererade förra sommaren, men operationen gick som planerat och nu kommer hon inte längre ha ont och förhoppningsvis kunna komma med ut på längre promenader igen (välbehövligt eftersom hon väger lite för mycket just nu och det är ju inte bra för lederna).

Vi längtar efter att få hem henne till den långa sommarsemestern i Sverige, men hon måste först återhämta sig några veckor i Heidelberg (gå i trappor är inte tillåtet i början).
Här ligger Zora och återhämtar sig igår kväll. Lilla gumman, vi saknar dig!

Min headhunter ringde sent igår kväll. Tydligen så var de personer jag träffade på intervjun igår otrooooligt imponerade och väldigt, väldigt intresserade av mig och min profil. Så nu är jag en av två kvarvarande kandidater som ska träffa hela styrelsen 21 juni och sedan är det alltså inte helt otroligt längre att jag blir erbjuden ett jobb.

Som direktör... För en hel industriförening.. Med personal... Och plats i strålkastarljuset. Med ett välkänt svenskt företag i förpackningsbranschen med huvudkontor i Lund som aktiv medlem....

Hur i hela friden har jag hamnat här;)? Och har jag potential att tackla denna spännande, men krävande roll? Jag som hade ställt in mig på ett halvambitiöst halvtidsjobb den närmaste tiden. Det känns både jätteroligt och jätteläskigt. Det är mycket att fundera på såklart, men om vi bara löser familjebiten (och nej, jag tar inte jobbet om det innebär mer än heltidsarbete tidsmässigt) så känner jag mig nällad även om det skulle kännas lite som att kasta sig ut på djupt vatten utan att veta om man flyter eller sjunker. Men inte kan man väl säga nej till något sådant här? Fortsättning följer!!