Plikten framför allt?

Jag är så glad över att veckan snart är slut. Den började inte bra och det blev klart värre innan det blev bättre. Som om det inte var nog med jobbstressen i sig så började jag känna mig lite halvtaskig i tisdags kväll och fick sedan spendera halva natten över toalettstolen. Igår var det dock dags för mitt första styrelsesammanträde och första gången jag skulle träffa flera medlemmar så jag kände mig tvungen att släpa mig in till jobbet trots att jag fortfarande inte mådde bra och hade behövt ligga kvar i sängen och återhämta mig. Det gick väl hyfsat bra på mötet, men var ingen höjdare under dessa omständigheterna och jag kraschlandade i sängen igår redan klockan åtta...

Idag mår jag tack och lov bättre, men känner att jag skulle kunna sova i 24 timmar om jag bara fick. Imorrn måste jag komma ifrån jobbet i vettig tid och ta mig tid att koppla av ordentligt i helgen. Om inte annat så måste jag försöka kroppsligt återhämta mig annars är väl risken stor att man åker på något annat virus.

Jag hoppas verkligen vi får några veckor framöver nu utan att vi alla är sjuka till höger och vänster för det är väldigt svårt att få allt att gå ihop under nuvarande omständigheter.

Positivt är iallafall att sommaren fortsätter härnere. Strålande sol och 24 grader varmt är prognosen i helgen och det kommer göra oss alla gott:).

De första tvivlen

Idag har jag haft en sådan där stressig och ineffektiv dag som jag avskyr. Avskyr för att jag är väldigt stressad, men ändå inte får tiden att göra det som måste göras. Idag var det möte efter möte som ställde till det och när jag väl satt på kontoret och försökte vara produktiv så ringde Lars och berättade att han på väg hem med Zora från hundpromenaden helt plötsligt kände sig så svimfärdig att han inte klarade av att ta sig hem själv.

Då stack jag såklart från kontoret i en väldig hast, lyckades få hem Lars som nu tack och lov mår bättre, men ändå känner sig svag, slängde iväg ett par prioriterade mail (tack och lov för smart phones....) rusade till skola och dagis för att hämta barnen, fick höra att Nina varit dålig i magen och inte velat äta och sitter nu och funderar på hur det bli imorrn om Lars inte mår bättre eftersom Oskars skola då är stängd p.g.a obskyr vallonsk helgdag.......

Jag visste ju redan från början att det inte krävs mycket för att den planering man lagt upp för att få allt att gå ihop ska falla som ett korthus. Med tanke på att Oskar på tre veckor redan varit hemma sjuk i två omgångar på sammanlagt sex dagar och det nu verkar som om flera i familjen kommer att bli dåliga så vet jag inte riktigt hur vi ska få allt att gå ihop utan att konstant gå och känna oss så stressade som jag gör nu.

Jag biter ihop, tar djupa andetag och försöker intala mig själv att det här bara är en usel dag och att det inte alls kommer att vara såhär för ofta. Jag hoppas verkligen det stämmer för annars lär det här bli tuffare än jag trodde.

Steg ett i min kampanj att pigga upp mig själv blir nog att öppna den där Häagen-Dazsglassen som ligger och skräpar i frysen. Och kanske äta upp den där sista Häxvrålpinnen som ligger i skafferiet. Sedan ligger det lite goda ostar i kylskåpet som ju inte behöver ligga där och mögla längre än nödvändigt;).....

Indiansommar

Nu är det sommar igen. I helgen har vi haft 25 grader varmt och alla de där sommarkläderna som jag tvättat och lagt undan fick tas fram igen. Inte för att jag klagar på det. Jag skjuter gärna upp hösten så länge det går och ser snart fram emot en kall öl på terrassen innan söndagens traditionsenliga pizza.

Sovmorgon för hela familjen (fram till 7.45, snacka om lyx hemma hos oss), fantastiskt god brunch hemma hos kompisar, latte på terassen och lekplatsbesök på eftermiddagen, ja, så blev vår söndag. Avkopplande och bra på alla sätt. Hade jag nu inte haft ett tidigt morgonmöte med styrelsepresidenten imorrn så hade nog den känslan kunnat ligga kvar lite längre. Som det är nu känner jag hur jag börjar gå igenom listor och diverse argument redan nu. Fast jag tror nog den där ölen kommer att ligga bra till om en liten stund. "Imorgon är en annan dag" liksom;).
När vi kom till lekplatsen var tre killar i Oskars klass där, bland annat Adam. Det tog inte många minuter innan alla sprang som vildar fram och tillbaka. Inte undra på att Oskar somnade på tio minuter ikväll.Det syns tydligt hur roligt Oskar har här tycker jag.Nina hängde på så gott hon kunde. Hon är väldigt förtjust i alla Oskars killkompisar och går allra helst hand i hand med Emil som hon har ett extra gott öga till. Det verkar besvarat så kanske kan man tussa ihop dem på allvar om typ tjugo år eller så;).

Hemmamys

Nu har Oskar haft feber och hosta igen sedan i onsdags (men verkar tack och lov redan må bättre). Det är inte helt lätt att få jobbet gjort på bästa sätt under de omständigheterna. Man får verkligen släppa den där känslan av att försöka göra allt så perfekt som möjligt. Även utan sjuka barn så har jag märkt att vill man ha livskvalitet i familjelivet så måste man sänka ribban lite på alla områden. Inte alltid så lätt i praktiken, men väl värt att sträva efter.

Nåja, fördelen med att vara hemma med sjukt barn är att man kan hämta det andra barnet tidigt på dagis, hänga i lekplatsen i härligt sommarväder i två timmar och ha gott om tid att köra kvällsschemat i något lugnare takt än vanligt. Men visst är alla trötta såhär i slutet på arbetsveckan. Barnen slocknade på tio minuter ikväll och vi sitter och gäspar i soffan. Men är det fredag så är det. Nu ska vi banne mig sitta uppe ända till klockan elva;).....En trött tjej efter kvällsbadet.

Den stora tröttheten

Kombination av jobb, höst, en släng av magsjuka och morgonpigga barn på helgerna har gjort mig rejält trött. Kan man ha som hobby att sova? Just nu känns det nästan så. Inte på dagtid för då är jag fortfarande hyfsat pigg, men när jag nattar kidsen vid halvåttasnåret sjunger jag mig nästan själv till sömns och skulle lätt kunnat gå och lägga mig samtidigt.

Såhär tre veckor in på jobbet så känns allt fortfarande bra och även om det finns mycket nytt att lära sig nästan dagligen så har jag iallafall inte ännu fått den där "Men vad har jag givit mig in på?" känslan så det får väl anses vara ganska lovande. Däremot kommer jag på mig själv att önska ibland att jag kunde snabbspola de här första månaderna fram till jul för jag tror att det är nu allt kommer vara som mest intensivt och det hade varit skönt att komma förbi den här första perioden då det känns som om hjärnan måste gå på högvarv i ett.

Men, man får nöja sig med att allt gått bra hittills och att jag enbart fått positiv feedback än så länge. Nästa vecka är det styrelsemöte och då får jag möta de fem styrelsemedlemmar som jag ännu inte träffat. Det ska bli riktigt skojigt. Det roligaste med det här jobbet är dess sociala sida. Det passar mig att träffa nya bekantskaper och det är ingen brist på den varan. Imorrn åker jag på konferens utanför Köln, komplett med flott middag på kvällen. Det hela utspelar sig på fyrstjärnigt hotell och innebär två timmars tågresa i vardera riktning. Jag hoppas kunna klämma in lite privat bokläsande och får sovmorgon (hurra!) på torsdag.

På tal om böcker så jag är sur på Bokus där jag hade tänkt beställa lite nya barnböcker nu när vi kan unna oss lite lyx. Jag menar kartonnageböcker i åldersgruppen 3-6 år?! Vad är det för idiotpåhitt??? Att det passar pekböcker för bebisar håller jag med om, men jag vill inte köpa Nicke Nyfiken, Barbapapa, Alfons Åberg eller Bu och Bä i detta trista format. Treåringar äter inte sina böcker. Jag har böcker från min barndom som hållit mycket bra trots att de är både tummade och vällästa så det så. Tummen ner för denna moderna barnbokstrend alltså.
Vi hade fint besök i helgen av Oma och Opa. Det uppskattades av hela familjen.
Enligt Oma Lilo börjar Oskar bli mer och mer lik Lars i samma ålder.
Nina visar upp sin fina nya Pippimössa som hon fick av mormor och morfar i födelsedagspresent.

Tvåårssdag

Hurra, hurra, hurra, hurra för Nina som fyller två år idag! Det känns som om det inte var alls speciellt länge sedan vi kom hem med henne från sjukhuset och nu är hon redan stora tjejen. Man blir allt lite sentimental och jag börjar inse att det där alla med större barn pratar om, just att tiden går så fort när barnen är små, det stämmer verkligen. Det är ju lite tveeggat det där för å ena sidan vill jag att barnen ska vara små och kramgoa, medans jag samtidigt tycker det är så skönt nu när de är större, är mer självgående och man slipper ha med sig tusen prylar när man ska ge sig iväg någonstans. Det är inte alltid helt lätt att leva i nuet minsann;).

Det är full fart på jobbet, en hel del stress, men än så länge hanterbar. Idag koncentrerade jag mig på att vara så effektiv som möjligt så att jag kunde hämta Nina på dagis i hyfsad tid. Det var ju dags för kalas hemma! Oskar (som är hemma från skolan och fortfarande mår ganska dåligt) och Lars hade dekorerat och gjort fint och Nina njöt i stora drag av att riva av pappret på alla fina presenter.
Oskar var väldigt hjälpsam vad gäller öppnandet av paketen.
Det var ett riktigt Pippitema på många presenter och det passade Nina utmärkt.
Här vinkar Nina och Oskar till mormor och morfar på semestern.
Mammas stora tjej.

Sjuka barn

Jaha, när man talar om trollen.... Efter att kommit hem med värsta förkylningen i onsdags så hade Nina feber imorse och fick stanna hemma. Med pappa tack och lov. Sedan kom Oskar hem hängig från skolan. Med 39 graders feber. Visserligen var de båda i hyfsad form ändå, men så typiskt att de inte hinner vara på dagis eller i skola mer än en vecka innan första sjukdagarna slår till.

Så uttrycket "thank god it is Friday" fick en dubbel innebörd idag. Vi hoppas att det är övergående och att vi kan få njuta av det sommarväder man utlovat imorrn. Och att vi inte har några sjuka barn kvar hemma på måndag....

Nu dags för ett sista glas vin innan det är läggdags. Det tar på krafterna att gå runt och chefa hela dagarna:).

Första funderingarna från direktörsstolen

Jag har överlevt min första vecka på nya jobbet. Utan att klanta till mig nämnvärt känns det som och det får väl anses vara en god början:). Mina medarbetare är trevliga och hjälpsamma, ämnesområdena spännande och kontoret lagom flott;). Jag sitter på elfte våningen med en fantastisk utsikt över stan. Lite skillnad mot när jag jobbade på Exföretaget och satt och stirrade in i väggen vid det minimala skrivbordet i det minimala kontorsutrymmet hemma hela dagarna.

Däremot kan jag tycka att det är mycket nytt att lära sig, speciellt på budget- och administrationssidan, men man får väl låta det ta den tid det tar och se till att hitta rätt personer att guida en i den djungeln. Jag vet ju inte så mycket om belgiska lagar och föreskrifter...

Jag har också slängts rakt in i ämnesområdena och blivit ombedd att arrangera styrelsemötet som går av stapeln om tre veckor, förbereda budget- och policyplaner för 2012 så sådär väldigt mycket inlärningstid verkar jag inte få. Fast jag har lovat mig själv att se till att ta plats och ställa krav också och det innebär att inte lova för mycket såhär i början. Har man lovat mig stöd och hjälp så ska jag se till att jag får det också.

På hemmaplan har allting gått ganska smidigt hittills. Tack och lov att Lars också kan vara väldigt flexibel på sitt jobb och att vi inte har några restider till och från jobbet, annars hade det nog varit svårt. Själv har jag tagit beslutet att börja halvåtta åtminstone ett par, tre dagar i veckan så att jag kan hämta barnen strax efter fyra och det tänker jag hålla hårt på. Hittills ser jag endast fördelar med det upplägget för jag får otroligt mycket gjort den tiden på dagen. Så om någon klagar på detta "Nordic way of working" så kommer de få med mig att göra;).

Det är skönt att barnen trivs på dagis och skola nu när det handlar om heltid där för dem också. Jag hade nog allra helst trivts med ett jobb på 75% just nu, men nu fungerar ju inte det så vi får se hur det går. Jag försöker att inte ha för dåligt samvete för det så länge jag inte märker att de påverkas negativt av våra arbetstider, men visst saknar jag mina mysiga hemmafredagar...

Dock försöker vi se till att ha roligt hela familjen på helgerna och man uppskattar ju klart den tiden mer nu när man inte hänger hemma hela tiden.
Och när man är hemma och det regnar ute kan man ju sitta inne och måla med vattenfärger. Det sysselsätter båda barnen länge. Att det sedan tar lika lång tid att städa upp och tvätta av färg som hamnar både här och där är väl en annan femma;)