Bildbevis

Såhär chic kan man vara i regnkapuschong respektive regnkappa. Frågan är väl om jag kommer vara lika snygg i samma outfits. Just nu har vi 17 grader varmt och soligt så behovet av denna typen av ytterkläder är litet just nu. Fast vädret kommer väl vända så snart det blir november. Jag antar nämligen att det blir samma kassa väder på min födelsedag som vanligt, dvs kallt, regnigt, grått och allmänt trist. Nästa år ska jag se till att fira mina fyra decennier någonstans där jag kan gå runt i bikini:).

Snyggt och praktiskt klädd samtidigt - Går det?

Idag har jag varit ledig för att uträtta diverse personliga ärenden jag aldrig får tid till nu när jag jobbar mer än heltid i veckorna. Så när jag skulle ta Oskar och Nina till dagis och skola imorse och det ösregnade ute så kunde jag bara dra på mig mina svarta, smutståliga stuprörsjeans, min knälånga goretexjacka med kapuschong och förra höstens lite avskavda knälånga stövlar och promenera iväg.

Visserligen hann jag och Oskar bli lite halvblöta efter att ha varit ute i trekvart (Nina i paraplyvagn och Oskar på ståbrädan till dagis, promenad från dagis till bussen, byte från buss till spårvagn och fem minuters promenad till skola) och vi hann precis till skolan i tid (man låser faktiskt grinden klockan nio så man kan bara inte komma försent.....), men med tanke på att jag ju var ledig gjorde det ju inte så mycket att jag efter lämningarna både var svettig och våt. Det hann torka på fiket där jag fick i mig en kaffe i väntan på att serviceinrättningarna skulle öppna.

Däremot kan jag tycka att det nästan är omöjligt att hitta bra kläder och skor som fungerar både på väg till skola/dagis och sedan jobbet. Att åka bil fram och tillbaka är inget alternativ i Bryssels rusningstrafik, att ta cykel fungerar inte eftersom vi inte har någonstans att parkera cykeln hemma så vi måste promenera, ta vagn och åka med allmänna transportmedel.

Och det är ju okej när det är schysst väder. Och visst, jag kan ladda upp med snygga skor på kontoret och promenera fram och tillbaka till kontoret i mina Converse, men det här med ytterkläder? Jag kan intyga att det inte är att rekommendera att köra två barn i vagn med ståbräda och hålla i ett paraply samtidigt. Inte heller är det kul att gå till ett externt jobbmöte i vad som ser ut som en regnkappa med huva....

Jag vet inte om jag löst problemet, men jag fick snilleblixten idag att köpa mig en sådan där regnponcho som man ser cyklister ha på sig i dåligt väder. Tanken är att ha den i handväskan, att använda snygga yllekappan och paraply jobbtid och sedan dra på den över kappan när man går och kör vagnen i Brysselregnet. Jag tycker det verkar väldigt smart i teorin, nu återstår bara den praktiska testfasen. Uppdatering följer....

Fullt upp

Denna veckan har det varit fullt upp och det har inte funnits någon ork eller tid till att blogga kvällstid. Det är mycket att göra på jobbet de flesta veckor och denna veckan hade jag också ett externt anförande att förbereda och det tar alltid tid, speciellt om man är relativt ny på sitt jobb.

Som tur är har i alla fall hela familjen varit mer eller mindre friska i veckan så organisationen av jobb- och familjeprioriteringar fungerade mer eller mindre som planerat och det gör en väldigt stor skillnad. Framträdandet gick dessutom bra så det känns ju skönt.

Helgen har vi sedan tillbringat i Aachen där Lars farmor bor. Hon fyllde 92 år idag och vi passade på att åka dit redan igår för att strosa runt i stan, umgås med barnens farföräldrar och bo på hotell tills idag. Oskar och Nina tyckte det var jättefräckt att de både hade egen stor säng att dela på samt eget badrum. Att man sedan kunde ligga i sängen imorse och kolla på Disneykanalen var ju inte heller helt fel;).

Väl tillbaka i Bryssel i eftermiddags var det dags för Adams fyraårskalas. Det är intressant att studera hur ett gäng helvilda ungar blev tysta som möss när tårtan kom på bordet. Snacka om koncentration på högsta nivå... Att de sedan blev dubbelt så vilda efter den sockerrushen och det godis som avslutade kalaset är ju en annan femma. Nu har båda slocknat och vi sitter som vanligt och gäspar i soffan.. Ska det bli frites, pizza eller ost och baguette till middag är det vi sitter och filosoferar över nu.

En riktigt bra dag

Vissa söndagar tycker jag man inte hinner med någonting alls och så sitter man och irriterar sig på att man suttit hemma och hängt hela dagen. Fast i ärlighetens namn kan det ju gärna bli så om det blåser halv orkan och regnar i sidled från morgon till kväll/ett eller båda barnen är sjuka, hängiga och inte har någon ork/en eller båda föräldrarna är utslagna i magsjuka och är hängiga och inte har någon ork...

Men, men, nu ska vi inte ha några sådana fler helger framöver. Vi skickar därför med gott samvete dessa virus vidare till andra än så länge icke-drabbade familjer för vi Ska Inte Ha Någon Mer Sådan Skit!

Men tillbaka till dagens söndag som kompenserade väl för andra hemmahängspass. Vi tog oss till simhallen hela familjen för första gången. Vi stod och hängde på låset vid nio när de öppnade och kunde sedan vara hemma igen lagom till förmiddagsfika med kaffe och croissant. Det blev ett lyckat besök. Oskar gillar ju att bada och Nina kastade sig både i den lilla och halvstora poolen som om hon inte gjort annat och det var knappt att de ville gå hem. Så jag misstänker det blir mer visiter där på söndagarna framöver. Fast det vill till att inte komma senare än nio. När vi gick strax före elva var det som ett fiskstim i alla bassänger och mindre avkopplande. Att alla måste ha på sig fula badmössor kan jag väl leva med, men jag har svårt för upplägget att ha typ tre duschar allt som allt och som dessutom är placerade vid simbassängen så man måste stå där efter simningen och duscha med baddräkten på. Idiotiskt upplägg.

Efter fikat gick tre av familjens fyra medlemmar och tog sig en siesta. Den fjärde rullade upp skjortärmarna och förberedde söndagsmiddag. Jag älskar mormors och mammas köttbullar, men när det inte blir möjlighet att bli bjuden på söndagsmiddag där speciellt ofta har jag ju fått börja laga deras paradrätt själv. Lite väl mycket jobb egentligen, men det är värt det och även de barn som ibland är petiga med maten rensar tallriken när denna rätt bjuds. Enda smolket i bägaren är väl att jag inte har hemlagad lingonsylt. Jag har letat efter lingon på marknader härnere, men jag tror inte belgare har en susning om vad man gör med dem så det kan jag nog lägga ner.

Efter middagen så var det dags för nästa utflykt (ja, jag vet, det blev mycket idag, men vi kände att vi verkligen behövde hitta på kul saker denna helgen) så vi tog hund, barn och annat och åkte till skogen. För att leta troll enligt Oskar (jag hade berättat att de bor i skogen häromveckan). Så nu har vi konstaterat att de bor i stubbar som det växer svampar på och de har grön mossa på taket. Vi träffade inget troll idag, men Oskar höll med mig om att de kanske gick och gömde sig när det var för mycket människor i skogen.
Det är synd att vi inte kan komma ut i den riktiga naturen så ofta som jag skulle vilja. Å andra sidan stod det ju snart klart att även om det var jättekul att leta troll, plocka pinnar och löv (jag hade lovat kottar som den svensk jag är, men hade glömt att detta ju är en lövskog) så var det ju absolut roligast att fika."Mamma, TITTA, här kommer NIIINA, mammas bustjej!" Så ekade det mellan träden idag.

Nu har barnen gått och lagt sig och jag sitter nästan och somnar i soffan. Till saken hör att vi väcktes halvsex imorse av superpigg Nina så även om vi gjort mycket roligt så sov vi inte så många timmar inatt som vi skulle behövt. En Palm, en pizza och sedan säng tippar jag.

Shopoholic...

Idag fick jag äntligen tid över till att sticka ner till stan för lite shopping. Jag kände mig i desperat behov av mer passande jobbkläder och till skillnad från mina försök att få uppdraget uppfört tidigare i höst så gick allting förvånansvärt lätt idag. Ny röd höstkappa från Sisley, grå-och svartmelerad 60-talsaktig ylleklänning från Talking French, två vida snyggbyxor och en smaragdgrön polotröja från Benetton, en petrolblå skjorta från Mexx och en mörkt hallonröd ylletröja från Marco Polo blev bytet.

Allt införskaffat på en och en halv timme vilket jag själv var ganska imponerad av. Planering, strategiskt tänkande och effektivitet är alltså mina ledstjärnor oavsett område;). Däremot följdes inköpen av lagom dos småångest när summan av kardemumman gjorde att det blev dags att ta fram kreditkortet. Jag är inte van vid att göra av en sådan här summa på en förmiddag, men fick lov att påminna mig om att a) jag inte längre är arbetslös och b) min jobbgarderob inte blivit uppdaterad sedan cirka 2006 och att det därför var Helt Okej att lägga en Sådan Summa på Lilla Moi just idag....

Resten av dagen har varit precis sådär avkopplande som jag önskat mig. Lekplatshäng i härligt höstväder i eftermiddag, goa och kramiga ungar vid läggdags och nu en Mort Subit Kriek medans jag väntar på att Lars läckra franska köttgryta ska puttra färdigt på spisen. Livet känns fint.För två helger sedan var det värmebölja här i Bryssel. Såhär fin var vår Pippitjej då (sådana här råttsvansar kallar Nina för Pippi..)Och vad sägs om den här goa killen i sin fina japanska utstyrsel som Lars kom hem med i somras. Lika snygg i blått som sin mamma tycker jag;).

Debrief

• Stor konferens igår.
  
• Första officiella framträdandet för mig.
  
• Lite nervöst.
  
• Gick bra.
  
• Faktiskt jättebra.
  
• Alla väldigt positiva och nöjda.
  
• Själv väldigt glad.
  
• Gillar jobbet.
  
• Har schyssta, smarta kollegor.
  
• Känner mig uppskattad.
  
• Surfar våg av förnöjsamhet just nu.
  
• Ser fram emot lugn och frisk helg med familjen.

Olika grad av elände

Jag tycker vi har handskats rätt bra med det faktum att vi alla varit sjuka i omgångar sedan september. Man får hitta perspektiv och även om det är tufft och slitigt så handlar det ju inte om annat än vanliga virus och annat.

Men idag sitter jag faktiskt här och är riktigt förbannad och sur på hela alltet. Igår kväll började jag känna mig lite kymig och vid niotiden hängde jag över toalettstolen. En halvtimme senare var det dags för Lars och sedan var det skytteltrafik till badrummet hela natten och halva morgonen. Om möjligt så mådde jag dubbelt så illa som när jag var magsjuk förra veckan och med tanke på att både jag och Lars var lika dåliga så har det inte varit helt lätt att ta hand om hund och barn här hemma. Tack och lov för dvd-filmer!

Jag hade behövt jobba idag inför vår konferens på tisdag, men det har knappast varit läge för det. Nu halvligger jag i soffan med laptopen och försöker få lite gjort, men problemet är att hjärnan känns lika utmattad som kroppen. Usch vilken jobbig helg. Och fy fabian för att jag än en gång befinner mig i en situation där sjukdom gör att jag inte kan lägga det fokus på mitt jobb som jag måste. Och jag som i vanliga fall aldrig är sjuk! Det vilar helt klart någon virusförbannelse över denna familjen just nu.....

Det här med poesi..

..har aldrig varit min grej. Jag har liksom aldrig fattat genren, eller riktigt kunnat uppskatta djupet under orden. Fast nu när Tranströmer fått Nobelpriset får man kanske ge det en chans. Om inte annat för att icke-svenskar härnere säkerligen kommer att fråga mig vad jag tycker om hans författarskap och då kan det ju vara en fördel att ha läst en dikt eller två....

Fast det här med poesi kan ju vara något mindre intellektuellt än dikter. Visst finns det vissa sångtexter som kryper under skinnet på en. Och som i kombination med musiken lyfts till höga höjder. Just nu lyssnar jag på denna Kent-sång av dessa skäl.

Utan dina andetag

Jag vet att du sover
känner värmen från din hud
bara lukten gör mej svag
men jag vågar inte väcka dej nu

Jag skulle ge dej
allting du pekar på
men bara när du inte hör
vågar jag säga så

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och genomskinlig grå
blir jag
utan dina andetag

Min klocka har stannat
under dina ögonlock
fladdrar drömmarna förbi
inuti är du fjäderlätt och vit

Och utan ett ljud
mitt hjärta i din hand
har jag tappat bort mitt språk
det fastnar i ditt hår

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och färglös som en tår
blir jag
utan dina andetag

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
om du inte ser på
och genomskinlig grå
vad vore jag
utan dina andetag

Vad vore jag
utan dina andetag

Sjuklingar

Nu är vi trötta på att vara sjuka. Nina var den sista som åkte dit vad gäller magsjukan så igår fick jag ta en semesterdag för att vara hemma med henne.

Som tur var så var hon på ganska gott humör ändå som syns här.
Idag var Oskar dock väldigt hostig och superförkyld och fick stanna hemma från skolan med Lars för att kurera sig. Planen är nu att ta det lugnt och återhämta oss i helgen för vi får absolut inte vara sjuka nästa vecka eftersom jag både har en viktig konferens på tisdag och möten jag inte kan missa de andra dagarna. Nej, bort med alla baciller och virus. Vi har redan överdoserat på den fronten så det räcker hösten ut.

På plussidan kan dock tilläggas att jag efter förra veckans magsjuka nu kommer i ett par av mina favvojeans som varit för tajta ända sedan Oskar föddes;).................

Skolliv

Varje gång jag hämtar Oskar på skolan så frågar jag vad han har gjort för något idag. Och varenda gång blir svaret detsamma: "Jag har lekt". Detta oavsett om han har pysslat, haft gymnastik, varit på utflykt eller något annat. Så sådär mycket information om vad han egentligen gör får jag aldrig.

Igår fick jag samma svar, men tänkte att jag skulle försöka få reda på lite mer än vanligt. Såhär löd den konversationen:
Jag:"Vad har ni gjort i skolan idag Oskar?"
Oskar: "Vi har lekt".
Jag:"Ja, men kan du inte berätta lite mer vad ni har gjort. Ni har väl gjort mer saker?"
Oskar funderar en stund: "Ja mamma, vi har lekt MYCKET".

Så nu har jag genast bättre koll på vad han sysslar med;)...

Man tager vad man haver...

Värmeböljan fortsätter i Bryssel....