Igår hade jag en maratonsarbetsdag. Skuttade upp i halvfem (eller skuttade är nog att överdriva..rejält...) och satt på ett plan riktning Zurich klockan sju. Planet var fullsatt. Jag var i minoritet som a) kvinna och b) under 45 år, men kände mig ändå ganska välanpassad bland alla affärsresenärerna eftersom jag dagen till ära bar en dräkt. Ja ni hörde rätt: en dräkt. Inte en kjol och kavaj utan en strikt, men klassisk halvkort klänning och matchande (ja ni hör ju, "matchande".....) dräktjacka. Till det högklackade svarta pumps, ovanligt välfriserat hår och läppstift. Det var knappt så jag kände igen mig själv när jag tittade i spegeln.
Men ibland hjälper det verkligen att klä sig för rollen. Och denna dag innebar ett möte med de allra högsta hönsen så då kändes det faktiskt bra att man iallafall kunde se ut som om man visste precis vad man gjorde;). Fast alla var faktiskt väldigt tillmötesgående och trevliga, dagen blev lyckad och diskussionerna flöt på bra.
Däremot var det skönt att slänga sig i en soffa på ett fik på flygplatsen och bara pusta ut. På vägen hem i taxin från Bryssels flygplats igår uppfattade jag inte först vad den trevliga taxichauffören i 30-årsåldern pratade om (vid det laget tänkte jag inte på mycket annat än att få komma hem och gå och lägga mig). "Pardon monsieur?" sa jag. "Vous etes charmante" upprepade han då och ville sedan bjuda ut mig på en drink. Tack, men nej tack sa jag, men det är klart att man blev lite smickrad. Fast det var ju mörkt såklart och kanske lade han mer märke till den korta klänningen än något annat. Jag menar "dräkten"... Vem vet, fortsätter jag i samma anda kanske det inte tar lång tid innan dräkten blir pastellrosa och passande pärlhalsband åker på;).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag vet vilken dräkt du menar. Den är ursnygg på dig. Den är sober och elegant på samma gång och passar väl in på affärsresor som denna.Det är ju inte helt fel att få lite komplimanger också.
Ha en trevlig helg.
Kramar mamma
Skicka en kommentar