Från vinter till sommar

Jaha, så blev det vår iår igen. På ett par dagar ändras temperaturen och man går från att använda vinterkappa och vantar en dag tills att gå i shorts och t-shirt nästa. Det har varit 20 grader i skuggan här sedan i fredags och det känns som en riktigt bra svensk sommar. Magnolian blommar och det börjar skifta grönt i alla parker. Äntligen.

Vi har haft en bra helg. Vi har hunnit med precis lagom mycket och har varit ute så mycket vi kunnat. Jag började dock helgen med att slita som ett djur igår på vår terass igår. Det var dags att skrubba ren trädäcket som var alldeles svartgrönt av smuts och alger. Det enda som fick bort skiten var en gammal hederlig skurborste så det var bara att lägga sig på knä och gno på. Ska tilläggas att terassen ju ändå är på en dryga 12 kvadrat så det tog sin tid. Fint blev det iallafall och idag oljade vi in träet, men jädrans vilket jobb det var. Det får mig att inse att man i dagens samhälle nog inte har vidare bra koll på hur man kunde slita med storstädning och annat förr. Det börjar bli poppis nu att ha "såpskurade golv" i torp. "Underbar patina och vackert ljusgrått trä". Jovisst, men de ska ju såpskuras också... Regelbundet... Tror jag tar väljer ett annat alternativ den dagen vi renoverar vårt torpkök.

Förutom hårt kroppsarbete (har ju fått valkar i händerna vetja) så var vi igår med kompisar på en lekplats i närheten och sedan drog vi hem till oss, drack bubbel på terassen, utfodrade alla under fem med bolognese och godis och parkerade sedan detta trötta småfolket framför en dvd medans vi vuxna njöt av vår middag i lugn och ro. En mycket trevlig kväll. Den dagen dessa vänner gör slag i saken och flyttar hem kommer det att kännas.

De här två trivs bra ihop. Sinsemellan pratar de fem språk. Och de blandar friskt dessa språk när de träffas utan några som helst problem. Igår hade de av en slump klätt sig identiskt i likadan Kakmonster t-shirt och jeansshorts och det var ju extra kul såklart.

Första drinken ute iår. Lovely!

Idag beslutade vi oss för att göra en utflykt till en annan av Vlaams Brabants så kallade "provinciedomeins". Idag gick bilturen till Huizingen. Eller som Oskar sa innan vi stack: "mamma, nu åker vi till Utflykten". Trevligt ställe detta också, med massa kul balansfokuserade klätterställningar. Dessutom ligger det fint i en kuperad före detta slottspark (slottet är nu en restaurang) med både flera lekplatser och fina trädgårdar. Hit återvänder vi säkert igen.

Fruktsallad och kanelbullar. Man får ju försöka se till att det inte bara blir onyttigheter på helgerna. Det gäller ju för både stora och små....

Lite balansgång. Jag gillar lekplatser där man utnyttjar naturen och som här har en del av lekgrejorna i själva skogen.

Det Oskar kan kan Nina också. Även när hon egentligen inte kan alls så har hon en vilja av järn. Därför ser man oftast henne klängande på klätterställningar anpassade för barn tre gånger så gamla.

Hemkomna från eftermiddagens aktiviteter slängde jag ihop min mormors fantastiska våffelsmet. Är det våffeldagen så är det. Att sedan sitta ute på terassen och lassa i sig var himmelskt. Mindre himmelskt var det att få två trötta, men inte desto mindre icke samarbetsvilliga barn att gå och lägga sig. "Det är inte mörkt ute" protesterade Oskar. Sommartiden är inte odelat positiv ur den synpunkten.

Fast nu sussar de sött, vi tar en liten öl och ser fram emot en söndagspizza snart. Bara en vecka kvar tills påsklovet i Sverige. Längtar hem till mitt torp nu...

Grönt är gott

Ibland på kvällarna när barnen är trötta så räcker det med småsaker för att de ska bli på dåligt humör. Att middagen är "fel" kan vara en av dem. Fast idag tänkte jag att det nog inte skulle bli något tjafs med tanke på vad som stod på menyn."Idag ska jag laga spaghetti och köttfärssås" sa jag till barnen. Då tittar Nina besviket på mig och säger: "Nej mamma, jag vill ha spenat!"....

Köttfärssåsen gick ner också till slut, men att spenat är en favorit känns ju helt okej:).

Små grytor har också öron...

Som de flesta vet som läser denna bloggen så har jag haft blandade känslor vad gäller vårt Brysselliv genom åren. Stanna kvar eller flytta till Sverige. Det blir mycket "å ena sidan... å andra sidan".... Just nu har Bryssel flest fördelar. Med torp och regelbundna resor till Sverige kan jag nog tycka att jag nog får det bästa av två världar iallafall.

Något som definitivt ligger på Bryssels plussida är att barnen får växa upp med tre språk. Jag fascineras över hur lätt de byter mellan språken och hur de numera pratar riktigt bra franska och ibland väljer att prata det sinsemellan hemma.

Nina pratar, om inte riktigt lika bra franska som Oskar, så iallafall bra nära. Däremot förvånade hon oss alla i eftermiddag med att prata holländska. Hon tappade något på golvet och utbrast irriterat: "Godverdomme!".

Vi tappade alla hakan. För de som inte är så familjära med holländska så betyder det här ungefär "fan också". Och Nina har det såklart från Lars som har en förkärlek för just detta uttryck när han blir förbannad på något. Oftast IKEA-möblers instruktionsmanual eller idiotisk GPS-vägledning.... "Ingen fara, de fattar ju inte vad jag säger", har varit Lars försvar varje gång jag påpekat att han bör tänka på sitt ordval bättre när barnen är med. Nu har han lovat att tänka om;).....

Nu så..

 ..känns det banne mig som våren är här på allvar. Terassen är städad, de första blommorna och fröerna är planterade och magnoliaträden i grannens trädgård står i knopp. Fast det säkraste tecknet på att sommarsäsongen är på väg är nog det här:

Palm till vänster, Hoegaarden till höger. Och nej, båda var inte till mig...

En kall öl i kvällssolen. Inte illa!

Trött på trafikeländet

Om man är själv hemma med barnen och hunden är tisdagar den absolut sämsta dagen att välja. Då har nämligen Oskar gymnastik som börjar prick halvnio och det är helt hopplöst att komma dit i tid. Det spelar nämligen ingen roll om man går upp i gryningen för att komma i tid, det är alltid något som strular. Den sista tiden har det inte hjälpt till att både Oskar och Nina är inne i sina egna trotsfaser som gör att de a) alltid är supertrötta på morgonen och inte alls vill gå upp, b) inte har någon som helst lust att ta på sig kläder, eller får värsta utbrottet för att det är "fel kläder", eller c) tar cirka en halvtimme på sig för att äta upp en korvmacka.

Det värsta hindret för att komma i tid är dock de hopplösa bussarna och spårvagnarna som numera är totalt opålitliga. Bussen på vår gata ska gå var sjunde minut som minimum. Vilket skämt! Så idag när jag halvsprungit med Nina i vagn och Oskar på ståbrädan till Ninas dagis och sedan försökt få Oskar att gå snabbare än snigeltakt (nästan omöjligt) ser jag såklart två bussar svischa förbi på en minut. Sedan väntar vi. Och väntar. Och väntar.... I 25 minuter tills nästa buss kommer. Den är knökfull såklart och stackars Oskar får ju knappt andningsutrymme på den nivå han befinner sig. Och så kommer han försent till gymnastiken. Och jag är inte på jobbet förrän efter nio. Typ tre och en halv timme efter att jag stigit upp.

Det är då jag stör mig så gränslöst på att det faktiskt inte finns några bra sätt att ta sig till skola här. Jag vill inte cykla på dessa trafikerade gator utan cykelbanor, att ta bilen tar minst lika lång tid som den usla bussen och att gå tar för lång tid med Oskar. Sedan så är det ju inte så kul att vare sig cykla eller gå på dessa förorenade gator. Hade jag fått bestämma så hade jag begränsat privat biltrafik till ett minimum i Bryssel. Hade det inte varit för att alla envisas med att ta bilen överallt så hade inte bussarna fastnat i köerna. Och vi som tänker både på miljön och hälsan och sätter det kollektiva tänkandet före det individuella skulle inte komma för sent till skola och jobb.

Det som verkligen räknas

Efter en arbetsdag som började klockan åtta och som bestod av en heldags styrelsemöte beslöt jag mig igår för att gå ifrån kontoret "redan" klockan fem för mina energinivåer var helt förbrukade. När jag var nästan hemma ringde telefonen. Det var Lars som bara sa "vänd dig om" och lade på. När jag svänger runt ser jag hela familjen hundra meter bakom mig. När barnen får syn på mig ropar de av glädje och Nina springer fort, fort på sina knubbiga ben tills hon kommer fram till mig och kastar sig i min famn. "Mamma, jag tycker det är jätteroligt att träffa dig såhär på eftermiddagen" säger Oskar.

Att det var så fantastiskt roligt att träffa mig så oväntat och att vi alla kunde ha en timme ihop hemma innan det var dags för matlagning och läggdags var jätteskönt. Imorse upprepade Oskar hur roligt det var. "Kan vi göra det fler gånger mamma?".

Det är sådant här som gör att jag inser både hur fantastiskt det är att få ha sin fina familj och få känna sig så uppskattad, men också hur jobbigt det kan kännas eftersom jag inte kan göra det här mer regelbundet. Jag kan visserligen vara flexibel med mina jobbtider, men med en arbetstid som är heltid+ så är det ändå inte så lätt i praktiken. Jag trivs med mitt jobb, men jag saknar också mina  onsdagseftermiddagar med Oskar, blir trött på långa dagar och resande och att sällan känna att det finns tid över till något som inte står uppskrivet på min Att Göra-lista.

Ser iallafall fram mot vårens återkomst, sommartid och lekplatser som inte längre stänger halvfem. Det kan bara bli bättre och bättre. Eller så kan det iallafall inte bli regnigare och gråare och det är ju alltid en början.

Vinter en dag

Det snöade idag. Känns sisådär efter temperaturer runt 12 grader den sista veckan. Dock var det ju tre plusgrader och blötsnö som smälte nästan så snart den landat på marken. Fast det hindrar ju inte belgarna att få panik vad gäller bilkörande och trafikstockningarna börjar så fort den första snöflingan dalat ner. Såhär rapporterade man imorse. Lägg märke till bilden som ju verkligen ser ut som värsta snökaoset. Eller inte... Det måste vara en kulturell sak...

Snow triggers traffic chaos

 Mon 05/03/2012 - 10:17Heavy snowfall is causing problems in several places across the country. Traffic jams are longer than usual and there have also been a spate of road accidents.

The Kortrijk area of West Flanders was first to bear the brunt of the snow-related problems. Part of the E17 motorway between the French city of Lille and Ghent was snowed under. Later snowfall was recorded across the country bringing road traffic to a standstill in many places. Accidents were reported on the Brussels Antwerp motorway, but by 8:30 CET the motorway had been cleared.

Motorists travelling from the easterly province of Limburg to Brussels experienced the worst of times. Drivers reported delays of up to 2 hours on their journeys. Congestion on the roads is easing, but jams are still a possibility here and there.

 

Underbart är kort

Söndag kväll igen. Alltid går helgen lika fort. Två dagar på jobbet har ju ofta förmågan att kännas mycket längre;). Jag ser redan fram emot maj och alla de långhelger man bjuds på då. Det hade ju onekligen varit skönt att ha fler helger av den typen. På mitt förra jobb jobbade jag inte fredagar och det var ett upplägg jag ofta saknar för det var så skönt att få mer av helgen. Plus att jag också kände att motivationen till att vara extra effektiv de fyra dagar jag jobbade var hög eftersom jag verkligen inte ville ta tag i saker på min lediga dag.

Nu ser jobbvardagen annorlunda ut och gränsen mellan jobbet och det privata blir mer flytande. Däremot är det upp till mig att bestämma när jag håller ett öga på jobbmailen och när jag låter de vara. Jag jobbar inga helger med undantaget att jag under arbetstunga veckor gör lite förberedande jobb på söndag kväll. Under semestern kollade jag mail ett par gånger, men var tydlig med att jag inte skulle vara tillgänglig om det inte var absolut nödvändigt. Och det var det inte. Trots mycket att göra den perioden fungerade det bra. Man är ju faktiskt sällan så oumbärlig som man kanske tror;). Jag har också duktiga kollegor och det är verkligen guld värt. Dessutom tror jag det är bättre att vi täcker upp för varann under ledighet och sjukdom för det gynnar oss alla i slutändan. Alla behöver koppla bort från jobbet då och då.

Just nu längtar jag enormt efter långhelgen i New York i slutet av april. Igår fick vi äntligen schysst och coolt hotell bokat så nu återstår "bara" att planera vad vi vill se och göra. Det ska bli fantastiskt kul. Coolt också att Mr och Mrs Bookpond är på plats samma helg. Var ju ett tag sedan vi träffades utan barn och det kan ju knappast finnas ett bättre tillfälle att stråla samman än att dricka cocktails på någon cool bar i The Big Apple:).

Är lite trött på Brysselvädret. Igen.. Det är visserligen riktigt vårvarmt, men regnigt och grått. Jag känner ju att jag vill ut mer nu och vill ha Mer Sol. Helst igår.. Tålamod är inte min starka sida, men jag tröstar mig med att det måste vara en tidsfråga och att när väl solen gör ordentligt återtåg exploderar våren på allvar. Under tiden försöker vi roa oss inomhus istället. Imorse blev det badhuset.

Man blir hungrig efter badet. Även om man inte direkt simmat många meter när barnen är med... Då smakar det kanon med den fattiga riddare-variant jag lärde mig av en tysk kompis i Hull. Vi brukade använda stenhård gammal baguette (man var ju tvungen att hushålla med resurserna), men det går lika bra med färskt vitt bröd. Skillnaden är att det förra behöver ligga och blötas upp över natten. Annars handlar det bara om att blanda ihop mjölk, ägg och vaniljsocker, låta brödet suga upp vätskan, steka i smör och servera med skivad banan och florsocker. Mums!

I eftermiddag drog jag igång ett bullbak. Oskar har alltid tyckt det varit kul att hjälpa till i köket, men nu börjar Nina tycka det är lika roligt. På gott och ont ibland när man ska hålla koll på båda, undvika alltför mycket gnabb, vara millimeterrättvis angående vad de kan hjälpa till med, och samtidigt försöka ha koll på receptet. Blir ju liiite mer stökigt i köket också;).

Efter bullbaket var det skönt att slippa middagsmatlagningen. Idag gjorde Lars Nigel Slaters fantastiskt goda citronkyckling med basilika, serverad med couscous och en god sallad. Nu får jag ta en titt på lite siffror inför nästa veckas styrelsemöte. Men med ett litet glas vitt vin i ena näven blir det nog inte för tråkigt....

Vårblommor

Jag har alltid älskat snittblommor. När jag flyttade till min första lägenhet tog det inte lång tid innan jag började få in vanan att såhär i vårtider köpa en litet knippe tulpaner på ICA några fredagar i månaden. När jag träffade Lars och åkte till Amsterdam med jämna mellanrum (det tog nästan ett dygn med Eurolines bussar och såhär i efterhand imponerar det mig lite att vi orkade hålla liv i vår romans utan lågprisflyg, mobiltelefoner eller email) så fick min passion för snittblommor mer utrymme eftersom de inte alls kostade som hemma. Favoritbuketten blev snabbt ett fång med solrosor när det var säsong. Kostade nästan inget alls....

I Amsterdam besökte  vi också ofta Irma och Luuk som redan hade jobbat några år och bodde i en "stor" lägenhet på två rum. I denna lägenhet hade de också en vacker spismantel och där stod alltid en stor bukett blandade blommor. Det tyckte jag var höjden av lyx och kommer fortfarande ihåg att jag tänkte att den dagen jag också jobbar och tjänar snarare än lånar pengar då ska jag minsann också se till att unna mig fräscha blommor hemma. Och när jag köper blommor härnere (nästan lika billigt som i Holland) så känns det fortfarande sådär härligt lyxigt. Nu är det bara den flotta spismanteln som saknas;).

Idag köpte jag inte blommor på marknaden, men i mataffären. Ibland hittar man riktiga fynd där. Förra veckan köpte jag 20 rosor för 8 euro varav hälften fortfarande står sig. Idag blev det nejlikor, anemoner och påskliljor som jag blandade till hemma. Här har vi nejlikor och påskliljor.

Andra buketten med anemoner och nejlikor. Jag har aldrig nånsin gillat nejlikor som jag alltid förknippat med begravningar och trista färgsammansättningar (vit, blekrosa), men nu har jag hittat läckra guloranga och roströda varianter som faktiskt blivit riktigt fina. Och så står de sig i evigheter.

Annars har vi haft en bra lördag. Drog ner hela familjen till den stora tyska elektronikjätten i centrum för att inhandla portabel DVD-spelare och CD-spelare till kidsen bland annat. Skönt att slippa släpa med laptopen nästa gång man sitter på fyratimmars flyg... Sedan var det ju dags att fika (var ju tvungna att muta Oskar och Nina lite för att de skulle samarbeta) och i eftermiddags har vi hängt hemma. Känns så skönt nu att man kan ge sig iväg utan vagn och attiraljer. Nina tycker det är minst lika roligt som Oskar att åka buss och spårvagn och pinnar på riktigt bra. Det låg dock en blöja i min handväska, men vi hoppas att vi kan övertyga Nina om att sluta med dem nu snart i vår. Vi köpte strategiskt nog roliga underbyxor på H&M idag för att locka till mer intresse av att sluta. Vi får se hur det går. Den lilla damen är väldigt, väldigt viljestark just nu och det hon inte vill det görs med svårighet...

Koncentrerat Pippi-tittande. Skönt att ha något som sysselsätter vildingarna själva mer än fem minuter....