Tågresande i Sverige

I förra veckan spenderade jag en timme med att försöka boka om en tågbiljett som utlovats vara ”ombokningsbar” från Karlstad till Borås. Naiv som jag var började jag med att gå in på stationen i Karlstad för att prata med någon i biljettkassan (jag ville boka om till ett tåg som gick om en timme). Fast den var ju stängd. Som tur var fanns ju biljettautomaterna och där skulle det ju gå lätt att boka om. Trodde jag.. Det visar sig att det enda man kan göra där är att antingen köpa en biljett eller hämta ut en biljett, absolut inte göra något så avancerat som att boka om en biljett..

 

Försöker iallafall komma in i systemet som efter ett tag hänvisar till SJ:s kundtjänst på telefon. När jag ringer dit har jag nummer 27.  Då stegar jag in på Pressbyrån. ”Vi kan boka om biljetter” blir svaret, ”men endast om du bokat dem hos oss. Kolla på Resia”. Jag kollar på Resia och får samma svar med tillägget ”har du köpt biljetten på SJ??” som om det skulle ha varit ett ovanligt konstigt tillvägagångssätt. ”Jag kan hjälpa dig med att köpa en helt ny biljett” säger damen på Resia och lyser upp. ”Eh, tack, men nej tack, jag bokade och betalade för en ombokningsbar biljett av den anledningen att jag kanske skulle behöva BOKA OM DEN”....

 

Jag har dock fortfarande hängt kvar på SJ:s kundtjänst via min kollega. Efter en halvtimme i luren har vi inte kommit någonstans. Till slut får jag tag i den schyssta konduktören på tåget som informerar mig om att " hans syn nog är lite dålig så han kommer nog inte att se om biljetten är för idag eller imorgon”. Tack och lov för det! Väl nere för byte i Göteborg visar det sig att min ursprungsbiljett var en tåganslutning till Borås och att det absolut inte går att byta ut den mot buss. ”Du får köpa en ny biljett” säger tjejen i den kundkassa som faktiskt visar sig vara öppen på Göteborgs Central, ”men köper du den här måste jag lägga till en service-avgift på 30 kronor”.

 

Vid det här laget är jag inte på bästa humör, men tänker att det kanske inte är så schysst att skällla ut just denna tjej eller ifrågasätta vad i hela fridens namn SJ skulle definiera som SERVICE eftersom jag letat efter just detta hela eftermiddagen. Det är ju trots allt inte så att det är billigt att resa tåg i Sverige...

 

Ikväll tänkte jag dock att nu jädrar ska jag skicka ett skarpt och irriterat mail till SJ:s internetkundservice. Så jag googlar SJ Kundservice, klickar på länken och får upp följande meddelande:”This page can’ be displayed”.

 

Jag menar, ALLVARLIGT talat! Nu har jag tappat orken och är glad jag slipper tampas med SJ igen på ett tag....

Från tyst storstadsidyll till bullerområde

Alla som varit och hälsat på oss vet hur tyst det har varit i vårt kvarter. Vi hör nästan inga bilar och har ofta vaknat av fågelsång på sommarmornar. Det har varit otroligt skönt efter att ha bott så länge i en lägenhet med mycket biltrafik utanför. Området här i Ixelles är också känt för att vara lugnt och stilla och huspriserna ligger därefter.

Nu har dock lugnet försvunnit helt och hållet. Alldeles nyligen har politikerna i Belgien med transportministern i spetsen beslutat sig för att ändra de flesta flygrutter från Bryssels flygplats. Så istället för att flyga utanför Bryssels stadsgränser har man beslutat sig för att det bästa är att majoriteten av flygen ska gå ÖVER CENTRALA Bryssel istället med vissa kommuner ännu mer påverkade än andra. Ixelles är en av dem och området vi bor i ligger särskilt illa till. Så numera väcks vi (ja, det är så bullrigt) av flyg som börjar flyga före klockan sex varje morgon och som går var femte minut sju dagar i veckan. Från att ha haft noll flyg per år som flyger över denna del av staden på låg höjd kommer vi nu att få 35,000 om året....

Det har dragits igång en kampanj för att få slut på denna idioti och jag hoppas innerligt att man kommer att lyckas för de ledande politikerna ställer sig oförstående. Själv kan jag inte förstå hur man utan en ordentligt konsekvensanalys och öppen diskussion kan få för sig att lösningen med oväsen från flygplan i kommunerna utanför Bryssel (som inte är tätbefolkade) är att dra flygen in över centrala stan. Det kan bara hända här... Jag hoppas verkligen att denna plan dras tillbaka för gör den inte det kommer vår livskvalitet drastiskt minska. Deprimerande....

Detta regn

Ja, jag vet att det är tjatigt att tjata om vädret, men det här är ju för bedrövligt! Kallt, blåsigt och värst av allt, detta regn. Jag kan inte komma ihåg sist jag gick i vinterkappa i slutet av april och jag ogillar det starkt. Sitter och tittar ut på en terass där det inte dricks en endaste kall öl eller glas vin just nu. Istället blir det te och extra filtar inomhus. Bra bokväder å andra sidan så det är ju tur att jag är en bokmal.

Försöker också hitta på något roligt att göra första majhelgen. Lär ju inte bli samma fokus som den ursprungliga planen som involverade glammigt storstadsliv, boutiqehotell, cocktails och vuxentid på andra sidan Atlanten, men det hade varit kul att åtminstone hänga på en ny lekplats. Kanske kan vi blanda en egen Cosmopolitan, ta på oss några extra ylletröjor, ta på oss goretexjackorna, gå ut på terassen och låtsas att vi egentligen är på den takterassbar på 15:e våningen där vi annars skulle befunnit oss. Förhoppningsvis ges det fler tillfällen att göra denna resan framöver än det gjorts de senaste fem åren.....

Trött på trafikeländet

Om man är själv hemma med barnen och hunden är tisdagar den absolut sämsta dagen att välja. Då har nämligen Oskar gymnastik som börjar prick halvnio och det är helt hopplöst att komma dit i tid. Det spelar nämligen ingen roll om man går upp i gryningen för att komma i tid, det är alltid något som strular. Den sista tiden har det inte hjälpt till att både Oskar och Nina är inne i sina egna trotsfaser som gör att de a) alltid är supertrötta på morgonen och inte alls vill gå upp, b) inte har någon som helst lust att ta på sig kläder, eller får värsta utbrottet för att det är "fel kläder", eller c) tar cirka en halvtimme på sig för att äta upp en korvmacka.

Det värsta hindret för att komma i tid är dock de hopplösa bussarna och spårvagnarna som numera är totalt opålitliga. Bussen på vår gata ska gå var sjunde minut som minimum. Vilket skämt! Så idag när jag halvsprungit med Nina i vagn och Oskar på ståbrädan till Ninas dagis och sedan försökt få Oskar att gå snabbare än snigeltakt (nästan omöjligt) ser jag såklart två bussar svischa förbi på en minut. Sedan väntar vi. Och väntar. Och väntar.... I 25 minuter tills nästa buss kommer. Den är knökfull såklart och stackars Oskar får ju knappt andningsutrymme på den nivå han befinner sig. Och så kommer han försent till gymnastiken. Och jag är inte på jobbet förrän efter nio. Typ tre och en halv timme efter att jag stigit upp.

Det är då jag stör mig så gränslöst på att det faktiskt inte finns några bra sätt att ta sig till skola här. Jag vill inte cykla på dessa trafikerade gator utan cykelbanor, att ta bilen tar minst lika lång tid som den usla bussen och att gå tar för lång tid med Oskar. Sedan så är det ju inte så kul att vare sig cykla eller gå på dessa förorenade gator. Hade jag fått bestämma så hade jag begränsat privat biltrafik till ett minimum i Bryssel. Hade det inte varit för att alla envisas med att ta bilen överallt så hade inte bussarna fastnat i köerna. Och vi som tänker både på miljön och hälsan och sätter det kollektiva tänkandet före det individuella skulle inte komma för sent till skola och jobb.

Affärsresor

Visst borde det vara förbjudet att ha flyg som går klockan halvsju på morgonen? Imorrn är det andra torsdagen i rad som jag sätter mig på ett sådant flyg och jag vet hur trött jag kommer vara när jag landar hemma i soffan igen efter 14 timmar. Det är tortyr att gå upp klockan fyra på morgonen. Det är ju inte ens morgon utan mitt i natten. Jag borde kanske flugit ikväll, men då hade jag ju inte träffat barnen.

Borde alltså gå och lägga mig inom en timme för att orka med. Så trist. Fast hinner nog med en Corona innan dess. Det måste ju vara perfekt som sängfösare, n'est pas?

Så kallt

Imorse var det minus 10 grader ute när det var dags att ge sig av på den timlånga rundan innan barn och mamma var på dagis, skola och jobb. Såklart tog det som vanligt tre gånger så lång tid som det borde att ta på alla vinterkläder. På barnen vill säga för som utlandssvensk i Belgien har jag inga passande ordentliga vinterkläder längre. Det brukar ju sällan behövas när det bara är minusgrader några dagar per år och snöar ungefär lika ofta. Fast idag var det läbbigt kallt utan den rätta utstyrsel och jag frös som en hund i mina ofodrade stövlar, kjol (ja, det var ju ovanligt korkad klädsel) och vinterkappa när jag och Oskar stod och väntade 20 minuter på den förbaskade bussen (som ska gå var femte minut). Vi var redan sena eftersom Oskar på Ninas dagis påpekade att han glömt sin ryggsäck hemma. Och eftersom ryggsäcken innehåller mellanmål så var det ju bara att återvända hem och hämta den först. Stress, stress och mer stress. Oskar hade gymnastik halvnio och jag hade ett möte prick nio. Ingen av oss hann i tid. Dessutom tog det mig en timme och två koppar te att tina upp efter den morgonpendlingen.

Det ska fortsätta vara kallt hela veckan. Och nu vill jag ju inte vara otacksam för det är ju härligt med sol och lite vinterväder, men jag kan inte riktigt förstå poängen om vi inte har mer än den lilla pudersnö vi har nu. Oskar pratar fortfarande om pulkaåkning och snögubbar. Själv räknar jag ner dagarna till sandslottsbyggande och klädkombinationer som består av shorts och t-shirt. Tänk att slippa jaga två barn som inte vill ta på sig alla femtioelva ytterplaggen varje morgon en vecka....

Packa ner, packa upp, packa ner...

Under alla dessa år som vi bott utomlands har det blivit mycket packande eftersom vi prioriterat att träffa familj och vänner så ofta vi har haft råd och möjlighet och då har det blivit mycket resande fram och tillbaka.

Nu när vi har barn så har packandet hamnat på en annan nivå som alla småbarnsföräldrar nog känner igen. Det går inte längre att packa necessären, slänga ner lite kläder och en bok och sticka iväg. Nej, nu känns det som ett halvdagsprojekt varje gång man ska iväg någonstans. Speciellt som nu när man reser till Sverige och en väderlek som kan skifta från två grader varmt och regnigt till 15 grader och soligt och allt vad det innebär med olika slags kläder som måste packas.

Nu är vi mitt uppe i packandet inför vår bilresa till Sverige ikväll och jag känner redan hur stressad jag blir. Packa ner i Bryssel, packa upp för några dagar i Borås, packa ner för att åka till torpet, packa upp i torpet, packa ner för påskfirande i Borås, packa upp i Borås, packa ner för hemfärd till Bryssel och slutligen packa upp allt igen här hemma...