Första skoldagen - andra omgången

Idag gick två förväntansfulla syskon hand i hand till skolan. Vi plockade upp en kompis till Oskar på vägen och barnen tjoade och stimmade tills vi var framme vid vår destination. Väl där delade vi upp oss så att jag gick med Oskar till hans nya klass och lärare, medans Lars tog med Nina till sin klass. Båda barnen pratade på och tyckte allt var spännande och roligt. Vilken skillnad från den upplevelse vi hade när Oskar började skolan för två år sedan. Det var traumatiskt både för honom och för oss....

Idag gick allting lekande lätt. Oskar visade sig hamna i en klass med enbart kompisar från tidigare. Och till skillnad från den andra tredje maternelleklassen som är en sammanslagen klass med två lärare och drygt 45 barn går han och Adam nu i en klass med bara 23 elever. Han får också en manlig, ung lärare som verkar väldigt sympatisk. Efter att jag suttit ned en stund med Oskar så vände han sig till mig och sa "mamma, jag tycker du ska gå nu". Och sedan hade han knappt tid att säga hejdå när jag gick. Det kändes faktiskt super:).

Nina har också haft en bra start. Mycket var nytt såklart, men med en svensk-dansk kompis från dagis i samma klass underlättade det lite. I eftermiddags när vi hämtade två glada, men trötta barn fick vi höra att enda gången Nina varit ledsen var när Oskar lämnade skolgården för att gå iväg till sitt klassrum efter rasten (de har samma skolgård).

 "Ska vi gå in i klassrummet nu Nina" sa fröken när Lars skulle gå. Och Nina svarade genom att hoppa upp i famnen direkt.

Det var extra roligt att komma hem och först få brev med "tatueringar", kort och godis från mormor och morfar och sedan få varsin "Schultüte" (en present barn i Tyskland få första skoldagen, vanligtvis fylld med skolsaker, någon leksak och lite godis) som farmor och farfar fixat.

Tyvärr har nu Nina blivit hängig och vi mätte 39 graders feber ikväll. Stackars liten....

Det gör att det nu blir dags att diskutera vad som är viktigast på jobbet imorrn för mig och Lars. Ett Kommissionsmöte för mig, eller Lars ordförandejobb. Har vi tur hinner jag precis göra mitt möte för att sedan rusa hem och byta av Lars så han hinner kasta sig iväg till sitt. Inte idealiskt, men det får gå ändå. Det viktigaste är trots allt att Nina blir bra och kan vila upp sig hemma imorrn. Hon vill ju såklart tillbaka till skolan så snabbt det går. "För jag är en stor tjej nu mamma".