Sömnbehov

Vad gjorde ni klockan tre inatt? Jag tvättade. Klockan halvtvå väcktes vi nämligen av Oskar som ropade på oss i den där tonen som får en att bli vaken på ett ögonblick. För det handlade inte om att han var törstig eller behövde gå på toaletten. Nej, det var illamående på gång. Stackare.... Så det blev till att röja hela sängen, skölja ur det värsta och sätta på en tvättmaskin. Det underlättade ju inte direkt att incidenten inträffade i överslafen på en våningssäng....

Sedan mådde han illa igen och innan vi somnade var klockan fyra. Det känns ordentligt nu så tror det är läge att gå och lägga sig och hoppas på att denna natten blir bättre. Nu håller vi tummarna för att ingen annan åker på skiten nu när vi ska weekenda i Limburg. Kompisar i kvarteret hänger på så det blir ju extra kul. Gäsp.... Jag klarar verkligen inte att inte få sova ordentligt numera och går jag inte och lägger mig i tid blir jag lätt grinig och sur. Lite tråkvarning på det helt klart, speciellt för någon som egentligen är nattuggla av naturen, men utan mina sju timmars sömn (helst åtta) fungerar jag dåligt på alla plan i längden. Beundrar verkligen dem som inte bara klarar sig på fem-sex timmars sömn, men inte behöver mer.

Men som sagt, läggdags nu. Jag menar klockan är ju nästan tio!

50-50

50% chans att vi kommer iväg imorrn till solen, 50% risk att vi får stanna hemma. Så ser våra odds ut just nu. Lars har åkt dit rejält och har legat i sängen i fyra dagar och blir inte bättre. Jag hoppas han iallafall orkar släpa sig på planet imorrn så han kan fortsätta kurera sig på plats i Fuerteventura. Tanken på att åka ner själv med barnen känns inte så rolig, men kanske får jag ta det beslutet imorrn.

Själv hostar jag fortfarande och är fortfarande trött, trött, trött. Jag har inte kunnat vila de sista dagarna med allt som skulle fixas och idag var jag tvungen att jobba för att inte få värsta ångesten vad gäller alla saker som lagts på hög på kontoret medans jag var borta. Längtar därför så efter lite sol, värme och vila. Hoppas vi tar oss dit....

Nedbäddad..

..i soffan med sprängande huvudvärk, ont i hela kroppen, frossa, snuva och ont i halsen. Rena rama influensavarningen på det alltså. Det suger verkligen att ligga här och må dåligt en fredagkväll. Fast å andra sidan så är det ju denna fredagen och inte nästa så det är ju något att vara glad över iallafall. Jag hoppas det inte fullfjädrad influensa så jag slipper ligga såhär resten av helgen.

Hoppas er helg har börjat bättre:)!

"The best-laid plans of mice and men often go awry"

Sådär skulle man kanske kunna summera hur denna vecka verkar arta sig.

Idag var Charleroi flygplats stängd p.g.a. snö och mer snö väntas på onsdag då vårt plan avgår.

Nina har något slags virus och idag tog dets prover för influensa och RS-virus på sjukhuset. Däremot tror vår läkare att det kanske kan vara vad han kallar roseola och som svenska går under namnet fjärde barnsjukdomen, alternativt tredagarsfebern. Kommer det utslag på kroppen idag är det definivt det sistnämnda. Det vore nog att föredra om man måste välja något..

Oddsen börjar gå emot oss känns det som, men vi hoppas a) att det är slut på snöandet nu (även om det kan tilläggas att det är underbart vackert ute nu) och att b) att Nina nu tillfrisknar och att febern försvinner.

Snöoväder och sjuka barn

"Britain in gridlock as big freeze heralds Christmas travel misery".

Det är rubriken i dagens Observer. Bilister som fått tillbringa natten i sina bilar, inställda flyg och stängda köpcentrum kors och tvärs Storbritannien har fått landet i kaos. Så illa är det inte här. Inte än iallafall, men jag börjar bli lite nervös inför julhelgen. Det ser kanske inte så illa ut på fotot nedan, men med tanke på att vi bor i ett land där man har ungefär lika dålig beredskap för snöoväder som Storbritannien så önskar jag verkligen att det slutar snöa snart. Kombinationen flyg, Charleroi flygplats och Ryanair känns inte så lovande även om inga plan hittills ställts in..
Sedan har ju Nina gått och blivit sjuk också. Hon har haft mellan 39 och 40 graders feber sedan i fredags eftermiddag så det är inte helt otippat att det blir ett läkarbesök i all hast innan hemfärd på onsdag. Oskar har såklart börjat hosta ungefär samtidigt, men än så länge verkar det bara vara en vanlig förkylning. Håll tummarna för att allt ordnar upp sig så att vi verkligen kommer hem i jul som planerat.

Vi har ju redan sett en sommarsemester blivit en vecka försenad p.g.a. Oskars urinvägsinfektion förrförra sommaren men då hade vi ju en bil att köra upp till Sverige med. Den bilen ska lämnas tillbaka till leasingbolaget på måndag. Fast man vill nog knappast bila till Sverige utan vinterdäck iochförsig.... Men, men, vi tänker positivt och hoppas nog att allt ordnar sig. Vi längtar otroligt mycket hem till en svensk jul nu!!

Man kan ju alltid försöka sig på lite självmedicinering tyckte Nina imorse. Eller så ger jag mamma en spruta för att sedan gapskratta och säga "ajaj" i ett:). Jag har idag också ställt mig upp helt själv med stöd av soffan. Det går sakta, men säkert framåt alltså.

Mer kalas, mer sjuklingar

Hurra, hurra, hurra, hurra för Oskar som fyller tre år idag!Frukostbricka med lika många kokosbollar som fyllda år. De slank ner lite snabbare än den vanliga frukostgröten;).

Kokosbollsfantast precis som Laban och Labolina.

Massa fina presenter. Bland annat ett stort golvpussel, leksaksbilar, en ny Mulle Meckbok samt tuffa pärlplattor (som mamma tycker det ska bli minst lika roligt att pyssla med som Oskar).

Annars har tyvärr Nina blivit sjuk. Efter tre dagar med otäck hosta, jobbig förkylning och feber tog jag henne till läkaren idag. Där konstaterades början till öroninflammation, och väsande andning (= början till luftrörskatarr). Så nu blir det att stanna hemma från dagis en vecka till, börja med den inhalation som Oskar brukade använda och uppsöka specialistsjukgymnast för att bearbeta andningsvägarna via massage av bröstkorgen...

Som om inte det räckte så blir Oskars förkylning också värre och Lars kom inte hem bara jetlagged, men också med frossa, värk i huvud och hela kroppen och magsjuk. Så jag tippar att det är vinterns influensa han dragit hem. Suck!!! Han mår riktigt dåligt stackaren, men det är nästan så att jag hade önskat att detta slagit till i Tokyo och inte här för nu lär ju vi åka på det också och jag är så trött på att någon i familjen nästan alltid är sjuk. Dessutom gör det ju att jag sällan får någon respit från familjelivet eftersom jag ju både kan vara hemma med barn på lov och när de är sjuka. Och även om jag älskar mina barn över allt annat känner jag att jag nog inte skulle ha något emot att få kunna resa bort några dagar själv. Utan man. Utan barn. Utan hund. Kanske skulle man kanske kolla vad Ryanair har för utbud och verkligen göra det:)

Hjälplös...

4o graders feber, massor med illröda koppor över hela kroppen och tårar trillande i strid ström nedför de lena bebiskinder som just nu är täckta med otäcka och kliande utslag.

När Nina är tröstlös känner jag mig som förälder helt hjälplös. Det visade sig att hon fått vattenkoppor värre än Oskar, som redan var ganska illa däran, och nu har hon inte sovit på nästan tre dygn och mår inte alls bra. Jag vet ju att hon kommer att bli bättre och att vattenkoppor i sig inte anses vara en allvarlig barnsjukdom, men det är inget roligt att ha en tio-månaders bebis som är så ledsen och inte kunna göra så mycket åt det. Nu hoppas vi att det värsta är över, men det kan ta några dagar till om vi har otur..

Helt utmattad har Nina somnat i min famn.