Kul med mormor och morfar

Vi har haft en jättemysig vecka tillsammans med mormor och morfar i Bryssel.

Det har varit underbart härligt sommarväder och och alla har uppskattat besöket. Mormor och morfar har bondat ännu mer med Nina och busat runt med Oskar medans jag och Lars har fått tillfälle att både gå på fest själva, övernatta på hotell och dessutom klämma in en flott lunch på Michelinresto.. Jag älskar mina barn över allt annat, men det är ändå så skönt att få lite tid för sig själv ibland;).

Nina charmade både mormor och morfar totalt. Hon är väldigt social nu och älskar att sitta i knäet och mysa, klappa händerna, vinka och kramas.
Den fina virkade klänningen på mittenkortet är gjord av min älskade farmor och Nina är minst lika söt i den som jag var sommaren 1973!

Det är tufft att "arbeta" i sandlådan på lekplatsen i värmeböljan. Tur att man kan svalka sig med en av mammas hemmagjorda (och väldigt kladdiga) yoghurtglassar...

Mormor är också bra på att pyssla och gjorde helt andra typer av toalettgubbar än de mamma gör.

Sol, sommar och fest

28 timmars vuxensemester... Det har jag och Lars precis upplevt i Antwerpen. Goda vänner gifte sig och vi passade på att ta en heldag i stan samt övernattning på hotell eftersom våra guldklimpar blev uppassade av mormor och morfar hemma i Bryssel..

Förväntningarna på en mysig dag och trevlig fest var naturligtvis höga eftersom det inte blir så ofta man kan ge sig iväg på egen hand och jag kan glatt meddela att vi inte blev besvikna. Vi hade en toppenlördag på alla sätt och vis. 27 grader varmt och rena medelhavsatmosfären gjorde bröllopsceremonien i Antwerpens stadshus och efterföljande drink på terass väldigt lyckad och feststämningen var redan där på topp.

Sedan hade vi en avkopplande dag på stan med god lunch på grekisk restaurang, lite shopping och fika innan det var dags att klä om sig inför kvällens bröllopsfest. Jag hann med tre ombyten. En klänning för bröllopsceremonien, en för stadsflanerandet och så en cocktailblåsa för festen. Man får passa på när möjlighet ges!

Lars och jag sa till varandra när vi promenerade till festlokalen (en takterass på en restaurang precis vid floden med magnifik utsikt över Antwerpen) att vi inte skulle stanna för länge utan se till att vi kom i säng i hyfsad tid för att kunna sova ut ordentligt etc. etc..

Fast ett antal cremant och mycket trevligt socialiserande senare stod det klart att det nog inte alls skulle bli en tidig hemgång. Nej, istället blev det nio timmars partytajm och vi snubblade inte hem förrän klockan tre på morgonen. Men, det var det värt! Vartannat år kan man ju få slå klackarna i taket och det var ganska exakt två år sedan det hände sist på ett annat mycket lyckat bröllopsfirande.

Hemma hade ingen saknat oss det minsta och barnen hade båda uppfört sig exemplariskt. Det känns skönt och bådar gott inför fler barnvaktstillfällen i Sverige i sommar:).

Tyvärr har jag inga kort att visa för när jag skulle ladda upp dem hittade jag inte kameran och det visade sig att den hade vi glömt på hotellrummet... Så, bilder kommer senare i veckan istället.

Nu tid att läsa söndagstidningen medans barnen sover (samtidigt för ovanlighetens skull!) innan vi allihopa sticker till vårt favvobrasserie för en sen lunch/tidig middag.

Dagis som sjukstuga?

Oskar är sjuk.. Igen.. För femtioelfte gången känns det som. Samma gamla visa som vanligt, men denna gång med en extra allvarlig luftrörskatarr samt öroninflammation och hög feber.

Att Oskar är känslig för luftrörskatarr är ju något man inte kan göra något åt, men det retar mig att majoriteten av föräldrar härnere skickar sina sjuka ungar till dagis. Det hostas och nyses och de flesta har näsan rinnande av gult snor för jämnan. Inte konstigt då att dagis blir den värsta virusfällan och att det allt som oftast knappt går ett par veckor innan Oskar är sjuk igen. Det är helt idiotiskt att det inte finns några rättigheter för föräldrar att ta stanna hemma från jobbet för sjuka barn .....

Nu har Nina fått värsta förkylningen också och har just bestämt sig för att inte sova för kvällen som hon brukar. Istället sitter hon nu och hjälper pappa att sätta ihop terassmöbler;).

Jag har en känsla av att det kommer ytterligare en sömnlös natt för oss, gäsp... Tur att förstärkning i form av mormor och morfar snart kommer hit och avlastar lite:)!

Den blomstertid nu kommer....

Det verkar som om vädret har svårt att bestämma sig för om det ska vara sommar eller iskall vår, men efter gårdags hällregn som nästan tog knäcken på mina lavendel (torka är okej, men att bli dyngsur om fötterna är det värsta de vet) är det idag härligt sommarväder igen.

Jag älskar den här tiden på försommaren då alla förväntningar om en solig, avkopplande och lång sommarsemester står på topp. Tids nog får man ju som oftast sänka kraven såsåsom förra sommaren när man efter veckor av uselt väder inte längre hoppades på badväder utan istället försökte hålla modet uppe genom att glatt utbrista att "nu har det inte regnat på en kvart så nu kanske vi kan torka av utemöblerna för sjuttioelfte gången och dricka en kopp kaffe utomhus". Fast iår när vi är hemma nio veckor så måste vi väl rimligtvis pricka in något högtryck iallafall....

Juni innebär ju också en explosion av växtlighet och blommor och jag påminns varje år om skolavslutning och långa sommarlov när jag ser och luktar syren, liljekonvalj och andra försommarblommor. Mina absoluta favoritblommor som jag också alltid hade som midsommarkrans som liten är prästkragar och blåklint. Ingenting slår det. Möjligtvis vallmo växande i ett sädesfält i Skåne. Sagolikt vackert...

Därför blev jag såklart extra glad när Oskar efter promenad med Lars och Zora kom inrusande imorse med ett stort leende på läpparna ropade "Oskar pockat bommo till mamma!". Och så grävde han i fickan och fick fram en handfull tusenskönor. Mammas gullegubbe:).

Det var inte helt lätt att hitta en passande vas eftersom Oskar har en tendens att halshugga blommor, men såhär fint blev det till slut i en äggkopp..

Sommar i Alsace

En hel vecka utan blogginlägg hör inte till vanligheterna för mig.. Fast det har onekligen varit rätt skönt att inte vara uppkopplad på nästan en vecka och bara ta det lugnt (så lugnt nu livet är med två vilda barn hemma..)...

Vi har varit och hälsat på Ninas och Oskars Opa och Oma (farfar och farmor) i deras mysiga sommarhus i Alsace över pingst. Barnen älskade att kunna vara utomhus hela dagarna och i och med att vi hade barnvakt fick jag och Lars också möjlighet att gå ut och äta middag på den restaurang som ligger i byn och som folk vallfärdar ändå ifrån Strasbourg för att äta på. Fyrarätters med tillhörande vinmeny satt fint. Det var väldigt länge sedan vi var ute på tu man hand på bra restaurang och kunde njuta också av viner till maten och det uppskattades verkligen. Med mormor och morfar som pensionärer och förhoppningsvis villiga barnvakter i sommar hoppas jag vi kan få tillfälle till några fler sådana tillfällen i Sverige under semestern.

Här är lite bilder från vår helg.

Framsidan på huset. Perfekt för en cremant eller två på kvällarna som aperitif;).Baksidan på huset komplett med en stor härlig trädgård att busa runt i.
"Oskar arbeiten"..... Detta upprepade Oskar i ett hela den eftermiddagen han hjälpte Oma och faster Anke att jobba i trädgården. Han tog det på största allvar. Det bådar ju gott inför sommarens trädgårdsarbete i torpet!Medans Oskar jobbade hårt satt Nina och läste en bok i solstolen...Plocka blommor var också kul. Mina stadsbarn är ju inte så vana vid att sitta på gräsmattor så det var spännande i sig;).Det var jättekul att springa fram och tillbaka i den stora trädgården och Oskar tog det på största allvar och utvecklade sin egen speciella armbågsviftande variant.....Här demonstrerar han för Anke hur det ska gå till.

Mys med faster Anke på terassen.Man blir trött av att arbeta och springa. Tur att det finns Opas knä att krypa upp i för att vila lite.Mamma och pappa hade konkurrens vad gäller mys och lek denna helgen så man fick stjäla kramar när man kom åt. Som här efter att Oskar har busat runt med pappa.

Zora njöt stort av helgen eftersom hon kunde vara ute i trädgården hela dagarna och rulla i gräset och äta pinnar. Nina var som alltid helt fascinerad och ville bara klappa henne (d.v.s. dra henne i pälsen) hela tiden...

Sist, men inte minst vill jag avsluta dagens bloggande med att önska min lillebror en riktig mysig födelsedag! Hurra, hurra, hurra, hurra för den bästa brorsa man kan ha:). Jag ser verkligen fram emot att kunna umgås ordentligt när vi är hemma hela sommaren! Nedan ett kort från förra årets kräftskiva i torpet. Iår hoppas jag att vi äntligen kan få lite bättre väder...

Utflykt i norr

Vi har precis spenderat två härligt avkopplande dagar med kompisar i Holland. Solen som lyst med sin frånvaro i två veckor sken på oss och vi kunde spendera mycket tid utomhus. Barnen lekte och busade runt i gröngräset, Zora solade som en katt i värmen och vi vuxna satt och drack cappuccino efter cappuccino och tog det lugnt.

Det är alltid lika roligt att hälsa på Luuk och Irma och deras barn Joost och Britt och denna gången var inget undantag. Oskar och Nina var överlyckliga över att bli överösta med så mycket uppmärksamhet från större barn och det var charmigt att se hur Oskar allra helst ville hålla Joost i handen när vi var ute och gick. Tänk vad glad han hade varit om han hade haft en sådan storebror:).

Joost byggde högre och högre legotorn till Oskar som sedan fick lov att sparka sönder dem. Igen, igen och igen. Oskar har inte haft så roligt på länge.....Britt ville bara krama och leka med Nina hela tiden. Och det hade Nina inget emot. Hon var väldigt imponerad av all uppmärksamhet. Hon lärde sig till och med att klappa händer på en halv dag och nu övar hon hela tiden.

Vi hade jättemysigt ihop vilket såklart kändes toppen, men besöket kantades också av jobbiga och sorgliga undertoner. Luuk har cancer och har nyligen fått veta att eftersom cellgifterna inte tagit lika bra som man hoppats så har han månader snarare än år kvar att leva. Detta kommer troligtvis att bli hans sista sommar.

Det känns helt ofattbart att sitta och prata med någon om hur han planerar sin begravning...... Han är 42 år gammal och hans barn endast 8 och 11. Det känns grymt orättvist och ledsamt att Irma ska förlora sin man och Joost och Britt sin pappa och att det inte finns något att göra åt det. Det är också svårt att fatta att Luuk är så sjuk som han är för det syns inte på honom. Fast vi vet ju att de dagarna vi spenderade ihop var bra dagar, det finns många jobbiga då han mår mycket värre.

Vi hoppas nu innerligt att familjen får en bra sommar ihop och att Luuks sista tid inte blir för jobbig. Förhoppningsvis om Luuk orkar så hinner vi träffas en gång till innan vi åker till Sverige för jag har svårt att överhuvudtaget ta in att detta kanske var sista gången vi sågs. Luuk har alltid varit och förblir en väldigt positiv och utåtriktad person som alltid utstrålar livskraft och tanken att han ska dö och det väldigt snart är ofattbar...

Hurra!

Hurra, hurra, hurra, hurra för Karin som fyller 30 år idag!!

Ett jättestort grattis från oss alla till världens bästa moster och svägerska. Hoppas du får en riktigt härlig dag. Vår present har tyvärr fastnat i posten nånstans mellan Belgien och Sverige så den dyker upp senare än planerat. Jag borde ha insett att en vecka inte var tillräcklig tid för den belgiska u-landspostservicen, men med magsjuka och annat så hann vi inte skicka tidigare...

Stora kramar från Bryssel!!