Klasskompisar

Efter att Oskars bästa kompis började i europeiska skolan i september var vi lite oroliga över att Oskar skulle tycka att det inte var lika roligt i skolan längre. Som tur är så träffas Oskar och Adam fortfarande ofta på helgerna (och hade en "megakul" översovningslördag för ett par veckor sedan enligt Oskar) och det har inte varit svårt för Oskar att hitta andra kompisar i klassen. Här hänger han med en av dem.

Visst är de söta ihop......

Tillbaka

Ja, det tog sin lilla tid, men nu så är jag tillbaka. Jag hade tänkt att göra en uppdatering efter julledigheten, men i och med att den började med chockbeskedet att Zora var svårt sjuk och skulle behöva avlivas inom en vecka så orkade jag inte med det. Det blev en jobbig start på det nya året och hela familjen mådde dåligt. Vi är dock fantastiskt tacksamma för att Zora trots den diagnos hon fick faktiskt fortfarande är med oss. Hon piggnade till lite och mår under omständigheterna förvånansvärt bra just nu. Hur länge hon kan vara kvar hos oss vet ingen, men det handlar troligtvis om veckor, inte månader. Den dagen det blir dags att ringa veterinären för att ta det svåra beslutet kommer vara fruktansvärt jobbig. Zora har varit hos oss i tio år och är en så stor del av vår familj, men just nu tar vi dag för dag och försöker skämma bort henne så mycket vi kan. Tack till alla som skickat så fina hälsningar, det har verkligen uppskattats.

Jultankar

Tomten
Båda barnen tror fortfarande på tomten, hur blir det när de fattar att han inte finns? Kommer inte själv ihåg hur det kändes när jag var liten. Fast det är kanske som de där trollen som min morfar sa bodde i skogen under de grönmossiga stubbarna och åt blåbärssoppa: bara för att vi inte ser något betyder det inte att det inte finns. Tänker på det när jag läser Astrid Lindgrens fina Tomten är vaken, så vackert illustrerad av Kitty Crowther, för barnen på kvällen. Och ja, jag tror kanske inte länge på jultomten, men vem vet hur det ligger till med gårdstomtarna och trollen.....

Julefrid
Hela familjen ser fram emot två veckors ledighet för att vara tillsammans och koppla av och ha det lugnt och skönt. Av alla helger vi har så är ju julen den som är mest familjebetonad. Det är härligt varje år att se hur exalterade Nina och Oskar är av alla julbestyr och hur mycket de ser fram emot julafton. Däremot tänker nog vi flesta inte på alla dessa barn som inte får fira den jul våra barn gör. Barn som far illa och där jul kanske inte alls blir något att se fram emot. Det gör ont i hjärtat att tänka på hur jobbigt dessa barn kommer att ha det hemma iår. Man känner sig hjälplös och det känns inte nog, men jag donerar till BRIS som kommer ha en viktig roll att spela i julhelgerna.

Det rullar på

Vart tog helgen vägen? Den har varit jättebra och mysig, men herregud så fort den försvinner! Ena sekunden sitter vi i soffan med fredagsmys framför julkalendern och i nästa ögonblick är det en timme kvar till läggdags på söndagkväll. Jag längtar verkligen till julledigheten. Det blir en hel del resande fram och tillbaka, men det ska bli underbart att ha en längre ledighet. Hösten har känts lång och vår fina sommarsemester känns långt borta.

Jag har iallafall betat av lite på den privata Att-Göra-listan och med en kombination av internetshopping och målmedveten julhandling nere i stan igår är numera nästan alla klappar inhandlade. Lussebullebak blev det till slut också igår. Jag kände mig otroligt tidseffektiv när jag kom på att jag kunde sätta degen på jäsning medans jag sprang. Tur jag sprang också eftersom jag satte i mig en tredjedels lussekrans så fort den kom ut ur ugnen;). Lite champagne och Toast Skagen på det så blev det en mycket lyckad lördagskväll. I eftermiddag har vi glöggat hos kompisar och nu sitter jag här och försöker få igenom en sista internetbeställning. Som Inte Funkar... "Ogiltig beställning, försök om några minuter"... Jag försöker igen och igen med samma resultat. Så jag försöker få tag på kundtjänst
fast den är ju såklart stängd.. Och jag måste beställa idag för att det ska komma fram i tid... Sur är bara förnamnet!

Väldigt smarrig krans om jag får säga det själv.

Jag skulle lagt upp ett kort på Oskar som var med under baket igår, men råkade komma in på fel december. Så nu blir det en återblick istället. Det känns inte så länge sedan, men det är knappt jag kommer ihåg hur det var att ha denna lilla killen hemma.

Oskars första jul...

Från noll till sex på ett ögonblick känns det som ibland.

Snö = hemlängtan

I många år hade jag ofta hemlängtan. Jag saknade för det mesta något som hade med natur eller väder att göra. Jag känner inte så lika ofta numera, men om det är något som får hemlängtan att flamma upp igen så är det när det är snö i Sverige i december när vi sitter här med plus tio grader. Jag har förstått att nästan hela Sverige har fantastisk fin vinter nu och det ser underbart ut på de foton jag sett. Kan ni försöka hålla kvar det över jul är ni snälla så blir alla i min familj glad. Vi har dock skaffat lite mer julstämning här med bak och mer pyntande och när mörkret faller och gardinerna är fördragna kan jag ju låtsas att vi också har ett vitt vinterland utanför fönstret.

Pepparkaksbak med svenska gänget.

Barnen var rätt uthålliga, men det är klart att sista plåtarna blev vuxenbakade. Ett glas champagne kändes välförtjänt efteråt!

Såhär fina blev pepparkakorna. Jag har också ett jättebra recept som alltid funkar. Tack mamma:).

Oskar och Nina dekorerar julgranen.

Såhär fin blev den. Löjligt dyr, men värt det. Ingen jul utan riktig gran och här tar vi in vår så vi kan njuta innan vi åker till Tyskland eller Sverige över juldagarna.

Det lider mot jul...

..och det är banne mig inte en dag för tidigt. Det känns som om jag har jobbat i 150% takt sedan i mitten av oktober. Med roliga och givande saker för det mesta, men jag kan känna av nu att det blivit för speedat ibland. Tack och lov att jag har haft mitt springande som fått mig att må bättre och bli piggare än vad jag var denna tiden förra året. Trodde att det skulle vara relativt lugnt på jobbet innan jul, men nu blir det resa till Strasbourg ett par dagar nästa vecka, en workshop att hålla i veckan efter och sedan är det typ fem dagar kvar till jul....

Hemma har jag iallafall börjat julpynta med barnen så nu börjar iallafall julkänslan komma smygande. Däremot så har jag inte: köpt den utlovade julgranen till barnen eller julstjärnorna till mig, skickat julkort, köpt en endaste julklapp,bakat lussekatter eller pepparkakor, lyckats få till en glögg/drinkkväll med vänner trots goda intentioner (varje år har jag samma tanke att få hit ett helt gäng med kompisar....). För att inte tala om sådant som att ta kläder till kemtvätt, sömmerska eller skor till skomakaren (har haft påsar på väg till dessa ställen i hallen i över två månader....)...

Men jag har iallafall sett till att St Nicholas kommer till oss imorrn med presenter till barnen. Jag ska bara hjälpa honom slå in alla dessa småpaket ikväll. Igår fick Oskar syn på de julsockar som St Nicholas brukar använda för paketen så imorse var jag också tvungen att ta med mig dem till jobbet så att jag kunde lägga dem på brevlådan så att St Nicholas har dem i tid för att komma tillbaka med dem imorrn kväll.....

Halloweenträdet har blivit julträd....

Samma tomtar, min älskade julkula och årets Amnestyljus.

Och så fler hemslöjdstomtar, bocken och allra helst blåa hyacinter.

Fast det här är favoriten. "Saint Nicholas vient avec son cheval" som Oskar skrivit så fint i gammaldags skrivstil på andra sidan av denna fina teckning.

Men nu klappinslagning, lite julmusik på Spotify och ett litet glas vin.....

Ett sexårskalas senare

Barnen sover nästan, huset är iordning och tystnad råder. Så såg det inte ut för några timmar sedan.Vi har haft sexårskalas här idag med sju inbjudna killar. Plus en lillasyster som är polare med Nina. Så det var nio barn här och röjde i eftermiddags. Och det var verkligen full rulle i ett. Oskar var supernöjd efteråt och hans kompisar verkade minst lika nöjda när de gick härifrån. Dessutom har vi redan haft diskussioner föräldrarna emellan med två av killarna om att fixa lite söndagslekträffar framöver. Det är precis vad Oskar behöver och det känns roligt att vi får igång den sociala biten utanför skolan nu.

Oskar vill alltid ha likadana tårtor på sina kalas. En gräddtårta och en pannkakstårta.

De här killarna går inte längre i samma klass, men är fortfarande precis lika tajta som de alltid varit.

Det är ju extra kul att småsyrrorna har samma fina band.

Uppställning inför en av lekmomenten.

Det känns skönt att allt gick bra. Jag underskattar varje gång jobbet som ligger bakom kalasförberedelserna. Vi höll på och grejade hela dagen tills barnen kom klockan tre. Det låg nästan mer press och stress bakom där än veckans årsmöte på jobbet;). Och Oskar var ju otålig hela dagen och vid ett tillfälle sa jag till honom att jag inte kunde hjälpa honom med vad det nu var han ville eftersom jag var tvungen att jobba med allt inför kalast. Då svarade han medkännande: "ja, jag vet mamma. Och det är ju inte ens en jobbdag idag"......

Nu ska jag parkera mig i soffan med sambo och kolla ett eller annat avsnitt på vår senaste DVD-box: The good wife.