Mama-mamma någon?

När jag är hemma i Sverige köper jag då och då senaste Mama, månadstidningen med lite mer glam och flärd än andra föräldratidningar.. En kombo av kändisbullar-i-ugn, trendigt mode till stor och liten och så en intervju med en passande kändismamma som uppsminkad och ljuv sitter i en mysig soffa med sina sockersöta och tindrande barn och berättar om sin mammavardag..

Den brukar låta som följer: "går upp klockan sju när mysbarnen charmigt väcker mig, äter en avkopplad och nyttig frukost med glada barn, lämnar av guldklimparna på dagis, träffar en väninna för lunch på trendigt vegetariskt lunchställe, jobbar ett par timmar, hämtar och gullar med barnen som går och lägger sig snällt klockan sju och kopplar av tillsammans med pojkvän med god mat och ett glas vin"...

Alla mamas verkar vara välbalanserade übermammor med ovanligt välartade barn för jag har iallafall inte sett någon som skrivit något i stil med: "vaknar halvtre av att O kräks i sängen, torkar spyor i omgångar till fyra, somnar utmattad, vaknar motvilligt av hungrig N som vill amma klockan sex, får i O lite yoghurt till frukost, fixar extrastark espresso och parkerar trött och hängig O framför Laban, leker, läser, matar och byter på O och N i omgångar resten av dagen, lägger griniga barn klockan åtta, tar sista krafterna till att laga tacos att avnjutas framför senaste Bones-avsnittet på tv, tar två tuggor innan N vaknar och vägrar somna om (kära respektive ute på affärsmiddag på Michelinresto och alltså ej tillgänglig), äter kalla tacos framför teven med N i famnen, går och lägger mig med N klockan elva utan att ha hunnit dricka en endaste slurk av det vinglas som jag tänkt unna mig".

Jaja, alla dagar är inte sådana som tur är och jag antar att även de glammigaste mamas också har liknande upplevelser, men det är kanske inget man ser till att få på pränt... Som tidning tycker jag ändå att Mama är rätt underhållande. Det blir ju inte alltid så mycket glam och lyx i ens egen vardag just nu, men det kan vara kul att läsa lite om det då och då....

Såhär ser jag ut som Mama-modell idag. Man måste ju snitsa till sig lite när man ska ut och shoppa;). Visserligen endast på Ikea och med en Oskar som tjatar efter glass så fort vi kommer ut på parkeringen och som får utbrott för att han inte får ta med sig alla Ikeas mjukdjur hem, men på det stora hela ändå en ganska trevlig familjeutflykt:).

JAG: Jacka: Lee, Top: Desigual, Jeans: KappAhl, Skor: Vagabond

OSKAR: Tröja: Åhlens, Snickarbyxor: Vintage

Trevlig Valborg till er alla!

Hjälpsamhet - en kulturell skillnad?

Efter ganska många år utomlands så har jag fått möjlighet att jämföra allt från politik, barnomsorg, kulinariska traditioner, jobbattityder till alkoholvanor, nedsmutsning och viljan (eller oviljan) att rätta sig efter lagar och regler i Sverige och Belgien (och till viss del också i England efter tre års boende där)..

Vad jag har lärt mig framförallt efter dessa utlandsår är att det är otroligt nyttigt att få lite perspektiv på både det gamla och nya hemlandet. Saker och ting är sällan svarta eller vita och lägger jag ihop alla intryck från den svenska och den belgiska "modellen" så vinner inget land rakt av.. Just nu kanske det ofta i denna blogg låter som om Sverige omges av ett rosenskimrande sken, men det är nog inte riktigt sanningen. Vad gäller barnomsorg, föräldraledighet, vabbande och annat så stämmer det nog, men det finns mycket annat jag gillar mycket bättre i Belgien.

Det här med allmänt hyfs och artighet till exempelvis. Vi svenskar är i ett jämförande perspektiv inte alls lika villiga att hjälpa våra medmänniskor på samma sätt som härnere. Inte så att varenda svensk är sur och gnällig, men mer att vi av någon anledning inte kommer oss för att ge en hjälpande hand lika ofta som här. Undantag finns såklart och vad gäller saker som kundservice vinner Sverige stort (belgiska affärer har oftast mottot "kunden har aldrig rätt), men på det personliga planet människor emellan har Sverige något att lära av belgarna.

Jag slogs av det idag igen då jag var iväg på en shoppingrunda med Nina. Jag hann inte ens försöka ta mig av bussen förrän en ung kille i 20-årsåldern kom fram och hjälpte mig med vagnen. På fiket där jag skulle ta en kaffe och där det är barservice med bricka sa expediten innan jag ens hann fråga "jag hjälper er med brickan till ert bord madame", en annan man kom springande efter mig där jag pinnade på i rask takt som vanligt (jag går som om jag är ute på rask hundpromenad oavsett om Zora är med eller ej...) med Ninas solhatt som hon slängt ur vagnen utan att jag såg det. På bokhandeln för begagnade böcker hann jag inte heller börja dra upp vagnen uppför den lilla trappan förrän ägaren kom utrusande för att hjälpa till.

När jag flög hem själv med båda barnen för ett par veckor sedan var det mycket att hålla reda på. Gissa nationaliteten på den affärsman som hjälpte mig av flygbussen på Landvetter och den kvinna som undrade om hon inte skulle bära min axelväska fram till våra flygsäten. De var inte svenskar....

Som gravid kan man ännu tydligare se skillnaden. Nu har jag ju inte varit gravid i Sverige, men en episod som Lars upplevde på ett fullsatt tåg till Göteborg för några år sedan verkar inte helt ovanlig. Lars går på tåget, får ett säte, men ser sedan att det står en höggravid kvinna lite längre ner i gången utan en sittplats. Han tänker att någon nog erbjuder sig att ge kvinnan en sittplats, men inte.. Här tittas det istället ned i tidningar eller ut genom fönstret.. Lars reser sig då upp och ger kvinnan sin plats och hon får tacksamt, men något frustrerat fram "äntligen!"....

När jag varit gravid här har det aldrig varit några problem att få sittplats på buss eller annat och det har varit väldigt skönt. Den enda gången ingen ställde sig upp inom tio sekunder i en fullsatt buss vände sig busschauffören om och sa något i stil med " damer och herrar, vi har en gravid kvinna som just stigit på bussen och nu förutsätter jag att någon omedelbart ser till att hon får en sittplats". Då flög halva bussen upp och de flesta såg riktigt skamsna ut. Jag tror inte samma scenario skulle utspelas på en svensk buss, eller har jag misstolkat?

Visserligen kan jag väl tycka att om man verkligen behöver hjälp så har man ju mål i mun och kan fråga efter den, men å andra sidan så blir det sociala samspelet bland främlingar så mycket trevligare om man anammar lite artighet. Detta "allmänna hyfs", för det tycker jag nog att det är, sitter i ryggmärgen på 90% av belgarna och det är jag imponerad av (på den skola jag går förbi på mina dagliga promenader sparkas ibland en fotboll över staketet och när barnen vill ha tillbaka den ropar de "snälla madame, skulle ni kunna vara vänlig och hämta vår boll").

Jag kommer ihåg en iochförsig ganska lustig, men ändå talande incident som inträffade i en av de större mataffärerna i Borås för några år sedan.. Helt plötsligt när jag står och plockar lösgodis hör jag ett slags mummel av typen "hrrmmm, eeerrhmmmm" bakom mig samtidigt som någon försiktigt, men bestämt puttar på mig med en kundvagn. Jag vänder mig om och där står en medelålders man som istället för att bara säga "ursäkta, får jag komma förbi" istället alltså anammat en annan metod för att få mig att flytta på mig.

Nog debatterat om detta. Sommaren är här på riktigt och jag njuter i stora drag. Ikväll åt vi alla hamburgare, sallad och ugnspotatis på terassen. Very nice indeed!!

Just här är Oskar rätt sur (hungrig) och vill iiiinte att mamma ska ta några kort.. "Geh mamma, geh!".....
Efter mat och bad blev humöret bättre och kvällen avslutades med ett par episoder av Spöket Laban som är den absoluta favoriten just nu både för Nina och Oskar. Pappa Lars har sett det hela hundra gånger tidigare och är kanske inte fullt lika begeistrad...

En lördag i bilder

Lugnet har lagt sig i lägenheten. Jag har precis nattat Oskar som efter att ha bett om fler och fler godnattsånger i omgångar för att få mig att stanna lite längre bytte taktik på ett sätt som får mig att smälta. "Klappa mamma" säger han och flyttar på sig i sin säng. Det betyder att han vill att jag ska krypa ner jämte honom och så vill han klappa och kramas. Vem kan säga nej till det? Gullunge:).

Just nu sitter jag på terassen efter att ha övertygat Oskar om att det är en dag imorrn också och att man blir piggare om man sover lite innan dess ("Oskar är inte trött, Oskar är glad"...)och ser solen gå ned bakom trädtopparna. Lars står inne i köket och lagar till smarriga belgiska köttbullar med endiver tillagade i Duvel och jag njuter av sommaren. Det är 20 grader varmt och klockan är halvnio på kvällen. Så skönt!

Såhär har vår lördag sett ut idag.Avkoppling på terassen medans Oskar sover och Lars gör veckohandling.Här är vi på sommarfesten arrangerad av den skola vi hoppas Oskar ska få börja i i höst. Det fanns massa kul lekar. Här fiskas det ankor...

Koncentration på högsta nivå... Det här var kul tyckte Oskar och ville inte gå därifrån.Det här var nog ändå det roligaste. Polisen var på plats och ungarna fick cykla snitslad bana med trehjulingar.Det gick finemang med lite extra hjälp av pappa.Här prövar Oskar värstingtrehjulingen för de stora grabbarna......Såhär fint blommar påskliljorna i den lilla park vi har på smidigt gångavstånd hemifrån.Där avslutade vi eftermiddagen med lite lek i sandlådan. Oskars coola snickarbyxor (som går under benämningen "Tottebyxor" efter boken Totte bygger) är riktig vintage och sågs nog senast på Magnus för lite drygt trettio år sedan.

Som avslutning vill jag bara skicka en grattishälsning till Erik, redan stora killen, på sin ettårsdag! Som vi väntade på hans nedkomst förra året. Det satt långt inne! Jag och Oskar var och fikade hos Anna och Ola när vattnet hade gått och medans Anna hade värkar fixade Ola espresso. Det kändes helt bisarrt, speciellt som mina egna förlossningar varit över inom några timmar efter denna fas. Men inte Annas skulle det visa sig. Det var nog ett rekord i jojo-åkande fram och tillbaks till sjukhuset!.. Nu tippar jag att smekmånadsperioden av lugn och ro definitivt är över. Om Erik blir som Oskar lär det bli mer än full rulle för hela familjen under år två;)!

Oskars skola: del 2

Igår var hela familjen (Oskar har ytterligare en luftrörskatarr och jobbig förkylning så hemma från dagis) på besök på en annan potentiell skola till Oskar. Nu är vi nog lite mer realistiska vad gäller våra förväntningar på vad en skolmiljö kan erbjuda och kan ha överseende med det faktum att de flesta skolor ur ett svenskt perspektiv verkar ganska nedslitna vad gäller lokalerna. Jag tycker fortfarande att det känns sisådär att en hel klass med treåringar tas om hand av endast en lärare och en klassassistent, men så är det överallt härnere så det får man inte hänga upp sig på....

Denna skola ligger iallafall på fem minuters gångavstånd härifrån så det hade ju varit otroligt smidigt och jag tyckte den kändes bättre än den förra. Inte hundra gånger bättre, men jag gillade engagemanget som rektorn visade och magkänslan var bra. Dessutom var det mycket fokus på dialog och kommunikation, både mellan elever och lärare samt mellan föräldrar och barn och skolan och det gillade jag. Föräldrar uppmuntras att komma och hälsa på, följa med på utflykter etc. och det tycker jag verkar lovande. Dessutom så verkar det finnas en hel del strukturerade och roliga aktiviteter regelbundet och det tror jag kommer att vara roligt för Oskar. Skolan har en egen liten swimming pool i källaren och där får barnen plaska runt en gång i veckan. Dessutom är det gymnastik tre andra dagar plus att det är besök på museer och ute i naturen några gånger i månaden. Barnen är ute två gånger per dag (visserligen på en skolgård utan riktig lekplatsborgar eller dylikt) och vi fick ett bra intryck av de lärare vi träffade. Oskar var lite blyg i början, men lyste upp när rektorn med en gång erbjöd honom alla hennes överstrykningspennor och papper att rita på under vårt i hans tycke tråkiga vuxensnack och han tyckte det var spännande att se alla barn på skolgården.

Så det känns rätt okej under omständigheterna. Dessutom så ska Oscar (en annan svensk kille från dagis) gå på samma skola så det hade ju varit roligt om de kan fortfarande följas åt eftersom de leker så bra ihop redan nu. Dock står vi på en väntelista så om vi har otur kommer Oskar inte in. Men det är plats nummer tre och man har 75 platser så vi håller tummarna och hoppas på det bästa;). Imorrn har skolan en vårfest så då tänkte vi gå dit igen och kolla vibbarna och kanske prata med andra föräldrar.

Idag var det som vanligt pysseldag hemma på Kronavenyn. Vi målade, lekte med modellera, klistrade klistermärken, stämplade, klippte och klistrade samt såg till att sprida ut pysselsaker över halva vardagrsummet... Sedan åt vi pannkakor med blåbärssylt tills vi storknade (Oskar åt fyra stycken!) och i eftermiddags var vi på lekplatsen och röjde i den stora sandlådan där innan det blev dags för kvällsbad följt av årets första belgiska jordgubbar (nu är det nästan sommar), en skål popcorn och en Labanfilm. De vuxna i familjen har sedan hunnit med en middag på ekologiska hamburgare med ugnspotatis och sallad samt ett par glas vin... Samt lite bloggande då.. Nu känns det att det nog snart är dags för sängen om man ska orka med vildingarna imorrn också;).

Utan kaffe blir livet tungt...

11.11 och tid för dagens första kaffe. Det spelar ingen roll vart jag är, på semester eller på jobbet, om det är vinter eller sommar eller om jag har en bra eller mindre bra dag, jag ser alltid fram emot dagens första rykande färska kaffemugg. På jobbet känns det extra bra när man har jobbat undan de värsta mailen och kommit ifatt sig själv och alltså har förtjänat en liten paus, men det sitter lika bra på trappen till verandan i torpet i morgonens härliga sommarljus. En liten kanelbulle slinker gärna ner om sådant finns tillgängligt, men det är en extra lyx, egentligen räcker bara kaffet.

I Bryssel har vi en fantastiskt fin kaffetradition och även på de sunkigaste barerna och pubarna finns det alltid en riktigt schysst espressomaskin. Nu när jag har mycket tid och försöker vara ute så mycket som möjligt med Nina och Zora (lätt i detta härliga vårvädret) så slinker jag in på ett fik för en latte åtminstone ett par gånger i veckan för min eftermiddagsdos;). Lite vardagslyx som känns välunnat när man går hemma och hänger för jämnan.

Jag kommer ihåg hur skumt det kändes de första månaderna när jag var gravid med både Oskar då jag inte var sugen på kaffe alls.. Min jobbpaus vid elva kändes inte alls lika relevant och vad skulle man då dricka till fikabrödet på en söndageftermiddag? Te kändes lika illa att dricka och det kvarstod bara varm choklad, men det får man som bekant inte samma fix av... Det kändes skönt när de första tre månaderna var förbi och kaffesuget återkom igen. Leva utan kaffe? No can do;).

Såhär söt kan lilltjejen se ut när mamma sitter och sippjar på sin koffeindryck. Visserligen är man ju enbart subjektiv vad gäller ens egna barns gullighet, men visst är det ett litet charmtroll vi har....

Sommartider i stan

Det har varit mycket funderande hur vi vill bo som familj de senaste åren och Bryssel har inte riktigt känts som det bästa stället om man kunnat välja och vraka utan att behöva bekymra sig om jobb och annat. Men det finns fortfarande som tur ganska många dagar då man ändå tycker att varför ska vi vara någon annanstans än här just nu. Helgen var ett bra exempel. Medans det var fem grader varmt och blåsigt i mina svenska hemmatrakter så hade vi nämligen nästan 20 grader i skuggan och så varmt i solen att folk låg och solbadade i parkerna.

Det är sååååå skönt att ha en tidig vår i denna delen av Europa. En vår som också iår i raketfart verkar övergå i underbar försommar. Mina terassblommor växer så snabbt att man nästan kan se det med blotta ögat och att sitta i eftermiddagssolen och njuta medans Nina jollrar och tuggar på en leksak i sin barnstol, Oskar tittar på humlor och Zora sover i solen som en katt känns faktiskt helt underbart. En Radler sitter också fint!

Bryssel är en väldigt grön stad med många fina parker och vi har flera på gångavstånd. Vi passade på att utnyttja det i helgen då det blev picknickfika både lördag och söndag. Såhär mysigt hade vi det i lördags.

"Solen skiner...

...himlen är blå. Vad det är skönt att leva då"...

Så stod det i många år i taket hos min tandläkare när jag var barn. Jag kommer ihåg hur man läste detta som ett mantra om och om igen medans man krampaktigt låg och kramade armstöden och hoppades att det inte skulle bli några hål detta besöket medans tandläkare Rikard petade i munnen..

Nåväl, det har inte blivit så fasligt många hål genom åren (fattas annat, man är ju dotter till en tandsköterska trots allt), men den där ramsan sitter fortfarande som berget;). Idag passade mantrat riktigt bra in. Vi har haft en underbart solig vårdag i Bryssel och det var såpass varmt på hundpromenaden att jag kunde gå utan jacka till och med i skuggan och det brukar vara ett säkert tecken på att den riktiga försommaren snart är här på allvar. Äntligen!! Som vi alla har väntat på den, eller hur?

Och nu sitter jag här och inväntar ett dubbelavsnitt av "Bones" och det är så tyst i lägenheten att det nästan känns overkligt. Lars är på jobbmiddag och Nina, Oskar och Zora sover allihop. Jag inser att jag blivit så van att det alltid är något barn som behöver mig dygnet runt att jag inte alls är van vid att ha TRE HELA vuxentimmar för mig själv varje kväll. Jag vet helt enkelt inte riktigt hur jag bäst ska tillvara på dem (det där projektet med att sätta in kort i album som jag tänkt göra de senaste tre åren hade kanske varit något...), men ikväll blir det alltså "Bones". Och möjligtvis lite nypoppade popcorn.. Och kanske ett liitet glas Chardonnay eftersom det passande nog ligger en flaska i kylskåpet och inväntar fredagsmys...

Life is good:)