Det flyter på..

Ni vet hur det är. Vissa veckor känns det som om man aldrig får något ordentligt gjort och det man får gjort ger inte så mycket resultat. Mycket kan väl bero på vad jag kallar "multitasking meltdown" och med det menar jag att man ju ofta försöker göra så många saker samtidigt att ingenting blir särskilt bra gjort. Inte för att jag har något emot att göra saker lagom bra. Jag har nog lyckats vänja mig av med pressen att alltid göra saker perfekt. Och det kommer av den enkla anledningen att jag helt enkelt inte har den tiden numera. Så nu blir det mer "lagom bra" än "slipat perfekt" oavsett om det handlar om familjerollen, eller andra saker såsom jobbsök och franskastudier. Allra helst hade jag velat ha en hel arbetsdag på mig att få saker gjorda ordentligt, men nu handlar det mest om max en och en halv timme i stöten. Och det stressar mig ibland eftersom jag ju märker att något alltid hamnar längst ner på min prioriteringslista.

Nu när jag börjat med min franska (numera läser jag Marie Claire på franska utan större problem och det förvånar till och med mig, fast det är skillnad på läsa och prata perfekt såklart...) så har mitt jobbsökande hamnat i bakvattnet litegrann och då får jag dåligt samvete för det. Men nu i veckan har jag tagit mig i kragen (och pluggat mindre franska än jag skulle ha viljat) och skickat iväg min CV till olika personer.

Och då är det extra roligt när man a) skickat iväg sin CV till en av de mest relevanta headhunters i Bryssel sent en kväll och har dem på telefonen klockan kvart i åtta nästa morgon "du har en sådan intressant profil att vi vill träffa dig så snart som möjligt" och b) mailar direktören för en stor och spännande miljöorganisation ikväll och får svar tio minuter senare "jag vill gärna träffa dig och prata mer".

Visserligen så är det ju än så länge mer av "nära skjuter ingen hare", men det är iallafall roligt att min jobbakgrund intresserar folk. Så nu gäller det att slipa min intervjuteknik och fundera ut hur jag bäst ska "sälja in mig" när jag väl har fått foten innanför dörren;).

Våfflor i stora lass

Får det lov att vara såhär fint väder i mars? Det är så varmt på terassen dagtid att man lätt kunnat sitta där i bikini och att ha jacka på sig när man hämtar Oskar från skolan blir för svettigt. Känns alltså mer som försommar än vår, men här klagas det minsann inte!! Idag satt vi ute klockan sex på kvällen och käkade våfflor. Lovely:).
Pannkakor i all ära, men våfflor är ju helt klart snäppet bättre.
Den här killen satte i sig tre våfflor i rasande fart och frågade inte ens efter popcorn (som är vårt vanliga fredagsmys) innan läggdags.

Blandade vårkarameller

En vecka går så snabbt när man har roligt. Knappt hade barnens morföräldrar kommit förrän det var dags för dem att åka hem igen. Det blev en väldigt barnanpassad vecka förstås, men jag och Lars fick också möjlighet att gå ut på en fantastiskt bra restaurang i fredags nu när det inte blev någon Japanresa. Restaurangen har en Michelinstjärna och är inget ställe vi hänger på regelbundet, men nu passade vi på och det var en helt sagolikt lyckad kväll. Atmosfären, maten, vinet, allt. Vilka smaksensationer! Den kvällen lever vi länge på:).

Veckan bjöd för övrigt på mycket utomhuslek eftersom det nu är vår på allvar härnere. Det har varit 17 grader varmt de senaste dagarna och det är väl visserligen ovanligt varmt för mars, men det är underbart att sitta i solgasset på terassen igen och känna hur minnet av den långa, regniga vintern bara smälter bort;).Dags att hämta Oskar på skolan. Här trivs han fortfarande jättebra, speciellt nu när han har två bästa kompisar: svenska Adam och polska Damian.
Oskar älskar vatten. Att bada i, att plaska i och att vattna med. Här tillsammans med Emil, en norsk kille i området som han blivit kompis med.
Här kopplar vi av i eftermiddagssolen på terassen. Några glas kalla öl fanns också till hands. "Morfar dricker öl, mormor dricker bara vatten" sa Oskar helt apropå ingenting idag vid middagen. Så nu vet du det mormor. Ingen mer belgisk blond öl för dig alltså!
Nina är helt klart morfars tjej och "Matte" är den som fick allra flest tillrop under den gångna veckan. När pappa var med och hämtade Nina på dagis igår så ignorerade hon mig totalt och kastade sig i famnen på morfar istället.
Nästan lika varmt som på Gran Canaria;).
Med mina och Lars gener så handlar det inte om utan snarare när våra barn kommer att behöva glasögon.Trist att föra sådan närsynthet vidare, men bra att veta att iallafall Nina kommer att vara väldigt snygg i brillor....

På språng

Våren har kommit till Bryssel. I onsdags städade jag och Oskar terassen, gick till blomsteraffären och köpte några fina vårblommor och avslutade med årets första utomhusfika. Härligt! Oskar kopplar av efter idogt grävande i diverse blomkrukor;).

Fast det bästa var ju helt klart att fika efteråt!

Nina har tagit sina första steg!! Igår fick vi henne till att äntligen våga släppa taget och hon tog sex stapplande små steg till allas stora förtjusning. Och hon var sååå stolt! Nu kanske hon nästan kan springa ikapp med kusin Julia när hon kommer och hälsar på om ett par veckor;).

Morfars trygga famn är bra att landa i.

Tidsbrist

Ja, här har det verkligen inte blivit mycket bloggande den sista tiden direkt. Nu när jag har franskalektioner varje tisdag och torsdag morgon och sedan spenderar ytterligare en till två timmar efteråt till att reflektera och plugga inser jag att jag har otroligt lite tid över till annat nuförtiden. Det är nästan så att man längtar tillbaka till en jobbsituation då man iallafall har åtta långa timmar i sträck åt att få viktiga saker gjorda. Kombinationen franskastudier, jobbcoaching, jobbsökande och halvtidshemmamamma känns som mer än ett heltidsjobb och det hade varit skönt om man hade kunnat spendera mer tid på en sak i taget istället för att försöka vara effektiv på alla områden samtidigt...

Det känns dock fortfarande väldigt skojigt och utmanande med franskan nu när jag har hela tre dubbla franskalektioner under bältet:). Jag har dock blivit förvarnad av en av mina lärare att det kan komma att kännas som om man går bakåt ett tag efter halva kursen (jag antar att det har att göra med att man måste lära om en hel uttryck och annat som man använt felaktigt hittills) innan den riktiga framgången kommer. Vi får väl se hur det går!

Annars tänker vi mycket på krisen i Japan just nu. Lars skulle ju åkt dit idag, men den resan blev ju inställd såklart. Lars har många kollegor i Tokyo som blivit också goda vänner och med den osäkra situationen vad gäller strålningen från Fukushimakärnkraftverket är han väldigt orolig över vad som ska hända härnäst. Man får verkligen hoppas att situationen snart är under kontroll.

Våren har anlänt i Bryssel. Idag var det så varmt ute att jag kunde gå och hämta Oskar från skolan iklädd endast t-shirt och tunn, långärmad tröja och jag såg en nyckelpiga på vägen hem från min franskalektion. Det känns som läge att skrubba av terassen, olja in trämöblerna och införskaffa passande fräscha vårblommor att plantera.

Parlez-vous Francais?

Ja, jag gör tydligen det! idag hade jag min första privatlektion på Berlitz språkskola och det var faktiskt mycket roligare än jag hade trott. Jag hade gruvat mig en aning för att jag trodde det skulle kännas kämpigt att sitta och prata franska non-stop i en och en halv timme, men när det väl var dags att avsluta hade tiden bara flugit förbi! "Du pratar redan bra franska" sa min lärare och tillade "du kommer att bli förvånad över hur mycket ditt språk, grammatik och ordförråd kommer att utveckla sig under denna kursen med tanke att du redan är på denna nivån".

Så det känns ju onekligen som en bra start! Jag visste väl visserligen att min franska inte är usel och jag har ju ett visst språksinne, men det känns jättekul att äntligen kunna strukturera upp min inlärning och veta att jag verkligen kommer att vara mer bekväm med språket om bara ett par månader:). För att inte tala om hur kul det är att ha en intellektuell utmaning efter alla dessa månader med ofta väldigt enahanda hushållsuppgifter...

Fortsättning följer.

Gnäll och fikafest

Igår när jag och Lars satte oss ner för att äta middag påpekade Lars att det var första gången vi både satt tillsammans i lugn och ro längre än tre minuter i följd utan att bli avbrutna på hela dagen. Som vanligt hade det ju varit fullt upp hemma med ärenden att uträtta, mat att storhandla,tvätt att tvätta, vika och lägga undan, kaka att baka, hund att duscha, hund att promenera, plock att plocka och så barn att mata, lägga och underhålla etc. etc.

Fast så är ju livet numera och igår var bra mycket bättre än idag. Nina och Oskar leker oftast väldigt bra ihop, men idag var ingenting bra. Nina håller på att få mer tänder och det hjälper inte humöret alls och idag var det ovanligt gnälligt och irriterat. Hon blev sur om minsta lilla gick henne emot och om Oskar bara kom i närheten skrek hon ilsket samtidigt som hon slängde ut en arm och försökte dänga eller nypa till honom. Oskar hjälpte knappast till utan tog ju detta som en utmärkt invit att reta Nina lite extra och vid de få tillfällen hon faktiskt satt och lekte själv hoppade han snabbt fram för att ta hennes leksaker ifrån henne. Varvid Nina blev förbannad, slog till Oskar som blev sur och så satt vi där med två arga och gråtande barn. Dessutom var det bara mamma som gällde. Så fort jag kom i närheten kunde Nina inte längre hasa sig en centimeter framåt utan ville bara sitta i famnen. Och Oskar fick inte vara med. Allt detta ackompanjerades av "mamma, mamma, MAMMA, maaaaammmaaaa". Om jag fått en eurocent varje gång en av dem ropar på mig hade jag varit rik vid det här laget;).....

Nåväl, jag gjorde det enda rätta under omständigheterna och gick och la mig i sovrummet med stängd dörr och en bok och så lät jag den förälder med mer tålamod ta över. Ibland får man inse sina begränsningar. Det är inte bara tre-åringar som behöver en time-out ibland!

Fast i eftermiddag kom Adam med familj kom på besök och då blev såklart båda barnen på soligaste humör på en gång. Fika med banankaka, belgiska våfflor, kokosbollar och annat hjälpte säkert också till, men summa kardemumma blev iallafall att hela familjen avslutade söndagen på bra humör. Nu sover kidsen gott och Lars har skickats iväg till den lokala pizzerian för att hämta vår middag. Skönt att slumma till det så ibland:).

Ingen annanstans än i Belgien...

Jag bor i ett land där vi fortfarande inte har en regering. Efter förra sommarens val har de flamländska och vallonska partierna inte lyckats komma överens om hur en regering ska se ut och nu så har det åttonde (!) försöket att hitta en politisk lösning misslyckats. Det är ju helt absurt och ännu absurdare blir det eftersom de flesta belgare inte verkar bry sig så mycket om det. De politiska partierna kan inte komma överens och verkar inte förstå innebörden av ordet kompromiss medans vanligt folk mest rycker på axlarna och verkar tro att det nog ordnar sig ändå. Men det gör ju inte det. Jaja, jag rycker numera själv också mest på axlarna och himlar med ögonen när ämnet kommer på tal. Och skrattar åt följande hemsida.