Föräldrarättigheter

Denna veckan har Oskar gått på gymnastikskola. Det är vanligt att barn från tre års ålder går på speciella aktiviteter under alla dessa lov som skolbarnen har och vi skrev in Oskar tillsammans med Adam på kommundelens sportaktiviteter. Tyvärr har det inte gått helt smidigt för han har varit ledsen varje morgon och då är det inte kul att lämna en såpass liten kille, speciellt inte i en fransk miljö. Han har haft det roligt senare på dagen har vi fått höra, men imorse låste det sig helt och Lars fick ta med honom hem igen. Jag hoppas kunna övertala honom att gå imorrn, men vi får se hur det går för det känns inte roligt att tvinga honom heller.

Jag oroar mig lite för hur det ska gå just på alla dessa lov framöver och hur fritidsaktiviteterna kommer att fungera i skolan. Visserligen tror jag att fritidstiden kommer vara relativt smidigt för det är ju i samma lokaler även om det är med annan personal, men det här med lov kan ju bli knivigt. Ta i trä också för att vi får friska barn i höst för i ett land där man inte får lov att ta ledigt för vård av barn ligger man ju rätt risigt till.

Det är inte för inte att man ibland ifrågasätter valet att bo just härnere där ingenting direkt görs enkelt för småbarnsföräldrar. Nu hävdar jag inte att man nödvändigtvis alltid får stor acceptans och stöd från sin arbetsplats hemma i Sverige för upprepat vabbande, långa föräldraledigheter, semestrar som späs på med några av alla dessa sparade föräldradagar man alltid tycks ha på lager, eller deltidsarbete, men just detta att man har rättigheten som förälder att göra så är verkligen fantastiskt bra. Jag avskyr att man här alltid måste vara beroende av en förstående arbetsgivare för att få till en arbetssituation som går ihop med familjelivet och att man på så sätt alltid ligger i underläge. Det spär på den stress som alltid ändå finns närvarande i småbarnslivet och gör att man tyvärr inte alltid kan välja det som är bäst för barnen och familjen...

Jag har dock varit tydlig på mitt nya jobb med att jag kommer att jobba flexibelt för att klara av både jobb och familj och Lars har turen att ha en mycket bra chef som tillåter honom att kunna ta större delen av eftermiddagshämtningarna nu framöver. Jag hoppas ingenting sätter käppar i hjulet för det upplägget.

Vi funderar även på att hitta någon som kan hämta Oskar på skolan ett par dagar i veckan. Dels för att det kan vara skönt att komma ifrån den stimmiga miljön tidigare, men dels också för att han ska kunna få någon som pratar franska med honom enskilt. Han trivs som tur är väldigt bra i skolan, men han kan faktiskt inte vara sig själv så länge han inte pratar franska med lärare och kompisar. Även om jag inte är oroad över att det tar tid för honom att komma till det stadiet så känner jag att vi måste ta itu med det i höst om ingenting förändras. Jag anser fortfarande att det är otroligt positivt att våra barn blir trespråkiga och får bo i ett annat land med allt vad det innebär, men det hindrar inte att jag är väl medveten om att vi inte nödvändigtvis gjort livet enkelt för Oskar och Nina....