Dan före dan...

...innan jag börjar jobba känns det allt lite nervöst. Det var två år sedan jag jobbade heltid sist, mer än fyra år sedan jag satt i en kontorsmiljö, cirka fem år sedan jag hade koll på alla de policyområdena på miljöområdet jag nu ska ansvara för. Och just det ja, chef för ett eget kontor har jag aldrig varit innan.

För att handskas med den undantryckta stressen som jag inte förrän den sista veckan tillåtit att störa mig nämnvärt har jag på hemmaplan börjat fara runt som en stolle för att fixa allt som kan fixas kan innan Den Stora Dagen. Mitt listblock har använts flitigt, böcker i bokhyllor har omorganiserats, förvaringslösningar till allt från kläder till leksaker har utsetts, nya hushållsinköp som frys, teve och bättre teve-abonnemang har planerats, jobbkläder har strykts och hängts i färgordning i garderoben, skor har putsats och böcker för lediga stunder (får jag några lediga stunder?) har bunkrats etc. etc.

Jag fattar ju att detta beteende har sitt ursprung i min oförmåga att just nu kontrollera hur jobbsituationen kommer att bli och att jag därför lägger allt fokus på det jag kan bestämma över. På något ologiskt sätt känns det ju som om att livet kommer att ändras radikalt nu framöver och som att det kommer att bli någon slags brytpunkt à la Före och Efter och det gör ju att det inte bara känns som att börja ett nytt jobb, men också på något sätt att börja ett nytt liv. Jag har haft fem olika jobb i Bryssel under åren så att byta jobb i sig är inte egentligen en större grej för mig för det har alltid gått bra, men denna gången känns det som En Riktigt Stor Grej. Med potential att leda till stora förändringar. Som Australienresan 1991, som utlandsstudierna 1995, som flytten till Belgien 2000, som födseln av mina barn 2007 och 2009.

Alla dessa händelserna ledde till vilt olika, men ganska stora förändringar hos mig personligen och jag har en känsla av att detta karriärsteg kan ha samma potential. I samma riktning hoppas jag så att jag inte bryter den positiva cirkeln:).