För här kommer Pippi Långstrump.....

Nina går igenom en Pippi Långstrumpfas just nu. Hennes favoritkramdjur är den fina Pippidockan hon fått av gamlafarmor Märta och filmerna är väldigt populära. Nu har hon och Oskar också upptäckt Pippihår. Så igår fick jag göra tofsar på oss allihop. "Pappa också" sa Oskar, men det funkade ju inte så bra;).

Disträ, jag?....

Nu när jag är mitt uppe i en intensiv jobbsökarperiod känner jag mig ganska mentalt stressad och har svårt att koppla av. Disträ är jag också i de mellanperioder jag inte sitter och förberereder någon intervju.

Så disträ att jag som längtat efter kaffe hela dagen dricker halva min latte innan jag inser att jag glömt hälla i espresson... Jag menar, hur virrig får man bli egentligen? Och varför märker jag inte att kaffet saknas? Det ska tilläggas att jag avskyr att dricka varm mjölk i sig.. Jag får skylla på att det låg kanel på toppen......

Au revoir

Idag hade jag min sista franskalektion. Det kändes lite vemodigt faktiskt för det har verkligen varit roligt att få möjligheten att jobba med språket såpass intensivt som man ju kan göra när man tar privatlektioner, men nu är det alltså slut med det.

Summa summarium så är jag väldigt nöjd med erfarenheten, även om jag är missnöjd över att ha haft så många lärare (7) under denna perioden för det har gjort att lektionerna inte alltid varit lika bra som de kunnat vara. Nåväl, jag ska ta upp saken med Berlitz nya direktör när hon börjar sitt jobb nästa vecka (har inte kunnat klaga hos den tidigare direktören för han försvann för en månad sedan). Även om det inte leder någonstans ska jag iallafall klaga officiellt för när man betalar såpass mycket pengar för en kurs tycker jag man kan förvänta sig bättre service.

Annars så tycker jag nog att jag lärt mig väldigt mycket. Jag har ett bättre ordförråd, är mycket bättre på fransk grammatik och att samtala på franska generellt flyter bra mycket bättre än tidigare. Så nu kan jag nog utan att skämmas säga att ja, jag pratar franska. Däremot är det inget lätt språk och det är långt kvar innan jag skulle prata helt flytande. Men skam den som ger sig! Det svåra blir nog att hitta tid och bra upplägg för fortsatta studier i höst.....
Såhär fint diplom fick jag efter avslutade studier i "French Professional". Tydligen kommer den "pedagogiska rapporten" att bli hemskickad nästa vecka tillsammans med ett avgångsbetyg. Får väl se hur man ligger till där då;).

Långhelg och utflykt

Härnere har vi ju fortfarande en långhelg över pingst och det sitter ju alltid fint i juni:). Vi funderade på att åka iväg någonstans, men alla belgare har ju samma idé så det var svårt att hitta något passande. Dessutom får man ju tänka lite på ekonomin nu när jag är officiellt arbetslös sedan någon vecka tillbaka. "Nära skjuter ju ingen hare" liksom. Även om det ju finns chans för att håva in ett jobb innan sommaren så är ju inget avklarat ännu.

Ja, ja, det blir som det blir helt enkelt. Och under tiden försöker jag tänka på annat och hitta på roliga saker med familjen. Det blir ofta att man hänger på samma lekplatser och parker som vanligt, men nu kände vi att vi hade lust att ta oss ut ifrån stan och se något nytt. Kompisar hade tipsat om ett fint ställe utanför Leuven med mysiga parker, dammar, badmöjligheter, fik och fina lekplatser. Så vi åkte till Kessel-Lo igår och blev inte besvikna. Lugnt och lummigt och det fräckaste och häftigaste lekplatser vi nånsin sett.I skogen hittade vi en hel trädkojeby, komplett med coola rutschbanor och lianer. Den på bilden var av den mindre varianten. Det fanns en med en rutschkana på mer än tio meters höjd, långt uppe bland trädtopparna.....Som ni ser på bilden så gick det rejält snabbt också. Fast Oskar är rätt våghalsig och tyckte bara det var kul.Oskar har rena rama klättermanin just nu och klättrar på precis allt. Tänk vad smidigt om man hade haft en ordentlig klätterställning i torpet i sommar;).Efter att ha spenderat en timme bland rutschkanorna i skogen upptäckte vi ytterligare en enormt stor lekplats (tänk yta stor som en fotbollsplan ungefär) med massor av klätterborgar i alla möjliga varianter och svårighetsgrad. Det var nästan så att man hade lust att putta undan kidsen och leka själv hehe.Som detta klätteralternativ i bakgrunden här. På fem meters höjd och bara tillgänglig genom att klättra i nät eller klänga på rep. Den hade jag gärna provat. Next time!Förutom alla lekborgar fanns det massa med stockar och stubbar att leka med. Trots att vi spenderade mer än tre timmar i parken hann vi inte med allt så kommer definitivt att återvända. Nina hade också roligt, men inte lika roligt som vanligt. Hon har fått värsta infektionen i munnen med en massa otäcka blåsor i svalg och på tunga som gör jätteont. Precis samma sak som Oskar hade när han var ungefär lika gammal (kommer ihåg hur han låg hemma på soffan och bara grät). Fast det var helt klart bättre att vara ute och hitta på saker för det distraherade henne rätt bra (och hon hade ingen feber att tala om). Nu har vi varit hos läkare och fått lite medicin, men det kommer nog ta ett par dagar innan hon återhämtar sig. Just nu lever hon på mellanmjölk och ett och annat litet kex. Tur att hon har lite hull att ta av;).Ett exempel på varför belgare från olika regioner inte kommer överens. Att man får betala lite mer när man besöker ett fritidscentrum eller annat än just invånarna i den regionen man är i är inget ovanligt. Men att lägga på mer än 300% tycker jag är snudd på skandal! Inte konstigt att den politiska situationen i detta landet ser ut som det gör....

Besök på pappas jobb

Nina är ju hemma med mig på fredagar och jag försöker alltid se till att vi ger oss ut på förmiddagarna. Ofta blir det ju till lekplatsen, men idag bestämde vi oss för att Nina nu var en såpass stor tjej att det var dags att besöka pappa Lars på jobbet för första gången:).Nina var lite blyg de första minuterna efter att hon träffat Lars chef, men sedan var det full fart på flörtandet som vanligt.
Herr Takeda blev ju genast ännu mer populär när han gjorde en likadan japansk krigarhatt som Oskar fick häromveckan.
"Ninas hatt" utbrast hon lyckligt (hon har nämligen inte fått pilla på Oskars hemma....).
Och visst är hon lika snygg i den som storebrorsan:).
Det blev ingen kram den här gången, men det var inte långt borta. Lars chef är en väldigt trevlig man med väldigt god hand med barn så nästa gång blir jag inte förvånad om Nina hoppar upp i knäet meddetsamma;). Han fick iallafall ett "Å vevvoaar" (Au revoir) och ett "A demää" (A demain) innan vi tog med oss pappa ner på en fika i kaféet på bottenvåningen.

"Tora suk,Tora gå doktorn"

Så har det låtit här hemma när Nina bekymrat sig för Zora. Hon har ju varit hos mina svärföräldrar nu en dryg vecka i väntan på den operation som ägde rum igår morse. Och jag kan nu glatt meddela att allt har gått jättebra! Skadan på denna armbåge var faktiskt värre än den högra hon opererade förra sommaren, men operationen gick som planerat och nu kommer hon inte längre ha ont och förhoppningsvis kunna komma med ut på längre promenader igen (välbehövligt eftersom hon väger lite för mycket just nu och det är ju inte bra för lederna).

Vi längtar efter att få hem henne till den långa sommarsemestern i Sverige, men hon måste först återhämta sig några veckor i Heidelberg (gå i trappor är inte tillåtet i början).
Här ligger Zora och återhämtar sig igår kväll. Lilla gumman, vi saknar dig!

Min headhunter ringde sent igår kväll. Tydligen så var de personer jag träffade på intervjun igår otrooooligt imponerade och väldigt, väldigt intresserade av mig och min profil. Så nu är jag en av två kvarvarande kandidater som ska träffa hela styrelsen 21 juni och sedan är det alltså inte helt otroligt längre att jag blir erbjuden ett jobb.

Som direktör... För en hel industriförening.. Med personal... Och plats i strålkastarljuset. Med ett välkänt svenskt företag i förpackningsbranschen med huvudkontor i Lund som aktiv medlem....

Hur i hela friden har jag hamnat här;)? Och har jag potential att tackla denna spännande, men krävande roll? Jag som hade ställt in mig på ett halvambitiöst halvtidsjobb den närmaste tiden. Det känns både jätteroligt och jätteläskigt. Det är mycket att fundera på såklart, men om vi bara löser familjebiten (och nej, jag tar inte jobbet om det innebär mer än heltidsarbete tidsmässigt) så känner jag mig nällad även om det skulle kännas lite som att kasta sig ut på djupt vatten utan att veta om man flyter eller sjunker. Men inte kan man väl säga nej till något sådant här? Fortsättning följer!!

Avklarat!

Jaha, nu var det gjort. Nu har jag sålt in mig som direktörsmaterial genom att blända styrelsemedlemmarna i denna organisation med mina insikter, min briljans och potential:). (Skönt också att få tillfälle att hoppa ur jeansen, tröjan och conversen, om så bara för en eftermiddag....).

Eller inte, det lär ju framtiden snart utvisa. Däremot är jag riktigt nöjd med hur jag presterade (inget slår gedigen research på organisationen samt bra självkännedom) så nu kan jag inte göra mycket mer. Min headhunter tyckte att det hade gått riktigt, riktigt bra, men det får man väl kanske ta med en nypa salt för det säger hon kanske till alla kandidater. Jag tror fortfarande att jag anses vara en outsider, men det finns nog en liten chans ändå.

Oavsett vilket så känns det just nu skönt att slippa mer jobbfokus denna veckan. Nu måste jag komma ikapp med min franska grammatik inför morgondagens lektion, men det är nog överkomligt.