Tillbaka till allvaret

Även långa semestrar tar slut någon gång och nu är vi tillbaka i Bryssel efter mer än sex härliga och mestadels avkopplande veckor i Sverige. Det känns inte som om man kan klaga på att vara hemma i vardagen efter att ha haft sommarledigt så länge, men oavsett hur länge man är borta tycker jag alltid det känns lite vemodigt när sommaren tar slut, dagarna blir kortare och höstens allvar kommer närmare inpå knuten...

Att jag just iår ska börja ett nytt jobb där det kommer att krävas mycket av mig gör det inte lättare att acceptera just denna höst kanske. Jag vet med mig att oavsett hur väl jag försöker förbereda mig mentalt, hur många organisationslistor jag skriver på jobbet och hemma, hur mycket vi än försöker effektivisera alla hämtnings- och lämningschema, hundpromenader, middagslagningar och annat så kommer det att bli en rejäl utmaning att jobba heltid båda två nu framöver. Jag tänker positivt och hoppas och tror att det kommer att gå, men tycker ändå det är bra att vara realistisk och inse att det nog kommer finnas dagar där man kämpar med både trötthet, jobbdeadlines, griniga barn och regntunga höstdagar och att det inte kommer kännas toppen direkt.

Jag gillar dock tänkandet om acceptans som tas upp i boken "Att leva ett liv, inte vinna ett krig" av Anna Kåver. Jag har inte läst den själv, men den recenseras av A-Lo här och verkar riktigt intressant. Synd att jag inte hann få med den hit hem för den hade jag nog kunnat dra nytta av nu framöver.

Just nu försöker jag att sakta, men säkert förbereda mig på det som komma ska, d.v.s ett heltidsjobb från 1 september, utan att för den delens skull oroa mig i förväg för vad som skulle kunna gå fel, eller kännas jobbigt. Tids nog sitter man ju där uppe i smeten och erfarenheten har lärt mig att i de allra flesta fall så är jag ganska bra på att lösa problemen när de dyker upp. Jag gillar följande ordspråk som i mitt tycke sammanfattar problematiken med att oroa sig riktigt bra.

"Worry is like a rocking chair, it gives you something to do but doesn't get you anywhere".

"Worry is interest paid in advance for a debt you may never owe".

Ja, ja, nog om detta. Tillbaka till sista veckan av vår torpvistelse då vi hann med en hel del trots envisa regnområden och störtskurar som dök upp var och varann dag. Vi slet i över en vecka med att måla om friggeboden. Det tog längre tid än förväntat, mest för att vi var tvungna att byta ut över mer än tjugo plankor nederst på fasaden eftersom de var helt ruttna och för att skrapningen av den gamla färgen var tidsödande.
Såhär såg alltså flera plankor ut och då var det inte mycket att göra förutom att byta ut dem i nederkant.Efter skrapning kommer grundfärgen.......och efter grundfärgen kom äntligen den röda färgen Oskar hade väntat på:).
Både Nina och Oskar hjälpte pappa att mäta och såga brädor.Såhär såg det ut innan vi satte igång...

...och så här fint blev det när vi äntligen blev färdiga!
Det har varit jätteroligt att kunna träffa familj och vänner så mycket i sommar. Oskar och mormor har ett speciellt band.Och Nina är fortfarande "moffas tjej" varje gång man frågar;).
Zora hade det också skönt i torpet och vi håller tummarna för att det inte var sista sommaren hon var med oss där.
Vi hann med att fira vår 15-årsdag i torpet också. Tänk vad tiden går.... På menyn: Bollinger champagne, havskräftor......följt av oxfilé med kantarellsås.. Jädrans, så gott det var. Speciellt havskräftorna. De ser jag inte ofta i fiskaffärer härnere så de kan jag riktigt gå och längta efter...

Äppel päppel

Idag skulle vi ta oss an skrapandet av gammal färg på friggeboden, men efter att morgonregnet avtagit kom vi inte långt förrän vi var tvungna att ge upp. Det blåste halv stormstyrka i torpet idag och allt skrap flög all världens väg och det känns inte så kul att ha färgflagor över halva tomten.
Istället tog vi oss an de gamla fina äppelträden och deras frukt i trädgården. Varje år är jag så glad över att vi har dessa härliga fruktträd och bärbuskar i trädgården. Extra roligt är det också att de har funnits här lång tid innan vi tog över torpet.
Oskar gillar att hjälpa till och var med på både plockningen och äppelmoskokandet.
Då vi hade äpplen över provade jag på att göra ugnspannkaka för första gången på åratal. Det blev kanongott!

Från landet till storstan

Vi är tillbaka i torpet efter nästan en vecka på resande fot och har hunnit med en hel del. Bland annat det följande.
Vi fick äntligen träffa barnens nya kusin Axel. Söt som en docka och ungefär lika liten;). Julia är en väldigt glad och stolt storasyster och går omkring och visar besökare precis hur man ska klappa lillebror på bästa sätt.Vi hann också med ett härligt bad tillsammans. Till och med Nina börjar tycka att det är riktigt kul att doppa sig numera.
Fast det var ju minst lika kul att "köra båt". Med sin fina solbränna, blonda hår och beachwear ger det lite Miami Vice vibbar, eller hur? Don Johnson, släng dig i väggen...Här är det kramkalas med morbror Magnus som Nina har ett gott öga till.Efter Mjöshult var det dags att dra till Stockholm med familjen Grahm. Det blev en familjeorienterad helg, men den var väldigt lyckad. Vi var på Skansen som jag faktiskt själv aldrig tidigare besökt, åkte Djurgårdsfärjan tre gånger ("Mamma, när ska vi åka båt igen?" frågade Oskar så fort vi stigit av...), fikade på Rosendals trädgårdar och shoppade fredagsmiddagen på Östermalms saluhall (och nej, det blev inte den dyra entrecoten, men dock väldigt smarrig ost och salami). Vi hann också med Kulturhuset och deras Rum för Barn som ju var fantastiskt fint. Tänk om man hade haft ett sådant ställe att hänga på regniga dagar i Bryssel, blir allt lite avis.... Och lunchen i Kulturhusets restaurang slog ju den på Skansen med hästlängder.

På kvällarna såg vi till att barnen åt för sig själva så att det blev lite välbehövlig vuxentid också. Herr Grahm hade snällt nog tagit med sig ett eget väl utvalt Systembolagssortiment som innehöll allt från champagne till olika viner och armagnac och det sade man ju inte nej till direkt;). Summa summarium: en jättebra helg i trevligt sällskap!Här har vi precis gått in på Skansen. Vi hade lyckats glömma ståbrädan till Oskar såklart, men han förvånade oss genom att knalla på utan något gnäll nästan hela dagen. Bara han vill så kan han. Men det är ju det här med att vilja då som lägger käppar i hjulet vid andra tillfällen...
Djur, natur och fina gamla hus i all ära, men bäst var nog ändå karusellen och bilarna. Och glassen alla barnen fick efteråt....Lekplatserna var också helt okej tyckte Erik. Den vi fick tips om i Vasaparken var extra kul. Föräldrarna tyckte att studsmattorna var minst lika roliga som barnen....

Effektiv dag

Idag har vi banne mig varit effektiva. Tre tvättmaskiner har plockats i och ur, gräsmattan har klippts, ogräs har ryckts upp, drygt två kilo svarta vinbär har plockats och hela friggeboden har blivit mögeltvättad. Det sistnämnda tog jag mig an och det var precis lika tråkigt som det låter. Dessutom tog det flera timmar, men det är väsentligt att göra det här ordentligt innan man börjar skrapa och måla om.

Medans jag jobbade och slet satt Oskar i sin tältstol och kommenterade mina arbetsinsatser och försökte övertala mig att måla boden blå istället för röd. Helst på momangen. Tålamod är inte hans starkaste sida och idén att vi nu ska vänta tills nästa vecka (p.g.a att vi nu sticker från torpet fyra dagar) innan vi gör något mer föll inte i god jord;).

Förutom att vi rusat runt som skållade råttor och jobbat hårt så har vi faktiskt också hunnit med lite badliv. Det är så skönt att ha en liten sjö så nära där vi bor att man kan sticka iväg en kort stund utan att behöva ha med sig så mycket prylar. Och att Zora kan bada där med är ju en extra bonus för hon älskar att simma.
Oskar har äntligen upptäckt hur kul det kan vara att använda lite flytsaker i vattnet. Igår stack han och jag för första gången ut där han inte bottnade så han fick flyta och "simma" lite. Superkul blev omdömet.Nina är lite försiktigare i vattnet och går helst runt i vattenbrynet och plaskar lite. Det är lika kul att stå på land och äta kex.

Gammal och ung i torpet

Vi har nu varit nästan två veckor i torpet och den där härliga semesterlunken har börjat göra sig gällande. Det tar alltid tid att koppla av ordentligt för mig innan jag känner att jag har semester på riktigt, men nu tror jag att jag har hittat den rätta semesterkänslan. Kombinationen fint besök och fint väder gör också sitt till såklart.

Jag älskar svensk sommar när man har schysst väder och jag älskar att ha familj och vänner på besök på landet så denna veckan har haft flera guldkanter. Den enda nackdel jag kan komma på är att vi inte tagit oss an skrapandet och målandet av friggeboden ännu, men lite ska vi väl hinna med innan det är dags för vår weekendresa till Stockholm nästa vecka;).

Min farmor var uppe och plockade hallon hos oss i torsdags. Hon har kommit upp varje sommar och det känns alltid lika roligt att hon är såpass pigg som 97-åring att hon både vill och orkar komma hit upp och hälsa på.Farmor tar igen sig medans jag plockar lite hallon hon kan få med sig hem.Nina för ovanlighetens skull uppklädd i rosa volang- och brodyrklänning.
...Som snart åkte av när det var dags för bad i trädgårdsduschen. Här mannekängar hon istället ettt par virkade badbyxor som farmor gjorde till mig när jag var i samma ålder.
Oskar nöjde sig inte förrän han var alldeles blå om läpparna. Vattnet kommer från den egna brunnen och det är verkligen riktigt kallt!

I helgen var det dags för mer roligt besök. Unga fröken Löf hade beslutat fira sin ettårsdag i Eggvena metropol och vi kände oss naturligtvis hedrade. Trots domedagsprofetior om förutspått regn, regn och mer regn från Malmögänget så har vi haft riktigt fint och soligt väder. Det är så skönt att kunna bo mer eller mindre utomhus hela dagarna och det är alltid roligt att se hur kul alla ungarna har ihop. Födelsedagsbarnet har ju redan börjat gå så kunde hänga med på en del aktiviter med de äldre barnen, men var annars rätt nöjd med att plocka och äta smågrus;).Såhär fint dekorerade jag, Sophie och Oskar födelsedagstårtan. Jenny lät sig väl smaka:).Fredagens huvudperson. Här softandes i gröngräset.Och här i bustagen medans Nina är fullt upptagen med att bädda och bädda om på picknickfilten.Det är så kul när ens kompisars barn kommer bra överens med ens egna kids och de här två har lekt jättebra ihop ända sedan de träffades första gången som tremånaders gamla bebisar. Vi ser spänt fram emot ett Brysselbesök i höst!Mammamys i solskenet. Tur att ni packade regnkläderna A-Lo, eller hur;)....
Jag trivs fortfarande ganska bra med att bo i lägenhet i Bryssel, men när man är här i torpet och spenderar så mycket tid utomhus så börjar ju tanken på att skaffa sig ett permanent boende med gräsmattemöjligheter gro mer.. Det gör ju barnfamiljelivet lättare ibland kan jag tänka mig.
Har ni försökt ta bra kort på fyra små barn samtidigt? Jag förstår nu varför fotografen på Oskars dagis aldrig tog gruppbilder. Samarbetsviljan är inte alltid den bästa;)....

Första doppet

Nu känns det verkligen som semester. Idag var det så varmt och skönt att det nästan inte gick att sitta i solen, barnen sprang runt i linne och shorts och själv drog jag på mig bikinin och bara njöt av svensk sommar när den är som bäst.

Vi har haft fint besök också av familjen Carlsson. De var med oss uppe vid Jämnesjön där hela vår familj inklusive hund tog årets första dopp.Här är Jonna ute och åker båt.Hon och Oskar hade väldigt roligt tillsammans och busade runt rejält i sjön.
Pontus och Zora tog sig en simtur tillsammans.
Marika och jag simmade också. Eller snarare tog ett snabbt dopp för det var fortfarande ganska "friskt" i vattnet tyckte vi.Nina passar på att ta sig en liten pratstund med "Leppe".

Semesterlivet i Svedala

Jaha, nu har det gått tre veckor utan något blogginlägg. Men som sagts tidigare så är det här ju en blogg för tankegångar om vad som händer i mitt belgiska liv så då ger jag mig själv lite dispens när jag drar därifrån. Semester från surfandet/bloggandet/mailandet kan också vara skönt ibland. Fast nu kan jag inte hålla mig längre. Eller så ser jag framför mig det enorma arbetet det skulle vara att sammanfatta sex veckor i Sverige på ett enda blogginlägg. Och eftersom en blogg inte ska vara en bok så tar jag mig i kragen nu istället.

För det första så har de här veckorna hemma gått i raketfart. Och detta trots att vi hunnit med mycket (eller så är det just därför). Lars har varit i Japan och kommit hem, jag och barnen har bott på Molins All Inclusive i två veckor (tack, tack snälla mamma och pappa), vi har busat runt på lekplatser och djurparker med kusin Julia, har firat födelsedag och mumsat marängtårta med Erik, Anna och Ola, har träffat farmor Märta, har varit på loppisar, gått shoppingrundor, hängt mer på lekplatser, har fikat, fikat och fikat ännu mer, har ätit och druckit gott på kvällarna, har gjort vinbärssaft och hallonsylt, har ätit smultron och bakat bullar, har plockat kantareller och så har vi har fikat lite till. Som grädde på moset har jag dessutom fått koppla av i 31 timmar i sträck med Marika i Varberg, supermysigt och jättelyxigt.

Och så har jag ju fått en brorson för en vecka sedan! Vi har fortfarande inte sett Axel, men det ska vi snart göra något åt för alla i familjen är väldigt spända på att träffa honom. Det har varit mycket bebissnack här p.g.a. det på sista tiden och Nina pratar titt som tätt om både "Akle" som hon kallar den nya kusinen och om att hon också har en bebis i magen;).

Nu sover båda busungarna gott och det är ju extra skönt för då blir det iallafall lite av den där avkopplingen som man förr i världen kallade semester;). Inte för att jag nånsin varit en soffpotatis, men innan man blev förälder kunde ju vissa semesterdagar lätt bestå av att ligga i hängmattan och läsa böcker förutom väl planlagda mat- och fikapauser. Numera känns det som ju mer aktivitet desto bättre för här måste det hända saker hela tiden för att inte de minsta (men som det snabbt visat sig, de mest inflytelserika) medlemmarna i familjen ska klättra på väggarna;). Nu hoppas vi bara på att det där högtrycket som lyser med sin frånvaro snart gör ett intåg så att vi kan spendera mycket tid ute i solen med familjen Carlsson och familjen Löf i veckan när de kommer och hälsar på.
Zora håller vakt medans Oskar plockar vinbär hemma hos mormor och morfar.
Glad sommartjej...
...som både gärna hoppar upp i gammelfarmor Märtas knä...
..och busar med morfar.
Oskar plockar mer vinbär. Det är nästan det enda jag vet som kan få honom att koncentrera sig på något själv i mer än en kvart... "Vänta mamma, jag är INTE färdig" utropar han titt som tätt och det hör inte till vanligheterna.
De här två stormtrivs verkligen i torpet, speciellt om man kan vara utomhus. Det är härligt att se Zora så nöjd och rofylld här för hon är ju tio år nu och vi vet ju inte hur många fler somrar hon har kvar. Så många som möjligt hoppas vi såklart.Idag bakade jag och Oskar bullar ihop. Det bästa var förutom själva kavlandet givetvis att äta upp resultatet:).