Den stora tröttheten

Kombination av jobb, höst, en släng av magsjuka och morgonpigga barn på helgerna har gjort mig rejält trött. Kan man ha som hobby att sova? Just nu känns det nästan så. Inte på dagtid för då är jag fortfarande hyfsat pigg, men när jag nattar kidsen vid halvåttasnåret sjunger jag mig nästan själv till sömns och skulle lätt kunnat gå och lägga mig samtidigt.

Såhär tre veckor in på jobbet så känns allt fortfarande bra och även om det finns mycket nytt att lära sig nästan dagligen så har jag iallafall inte ännu fått den där "Men vad har jag givit mig in på?" känslan så det får väl anses vara ganska lovande. Däremot kommer jag på mig själv att önska ibland att jag kunde snabbspola de här första månaderna fram till jul för jag tror att det är nu allt kommer vara som mest intensivt och det hade varit skönt att komma förbi den här första perioden då det känns som om hjärnan måste gå på högvarv i ett.

Men, man får nöja sig med att allt gått bra hittills och att jag enbart fått positiv feedback än så länge. Nästa vecka är det styrelsemöte och då får jag möta de fem styrelsemedlemmar som jag ännu inte träffat. Det ska bli riktigt skojigt. Det roligaste med det här jobbet är dess sociala sida. Det passar mig att träffa nya bekantskaper och det är ingen brist på den varan. Imorrn åker jag på konferens utanför Köln, komplett med flott middag på kvällen. Det hela utspelar sig på fyrstjärnigt hotell och innebär två timmars tågresa i vardera riktning. Jag hoppas kunna klämma in lite privat bokläsande och får sovmorgon (hurra!) på torsdag.

På tal om böcker så jag är sur på Bokus där jag hade tänkt beställa lite nya barnböcker nu när vi kan unna oss lite lyx. Jag menar kartonnageböcker i åldersgruppen 3-6 år?! Vad är det för idiotpåhitt??? Att det passar pekböcker för bebisar håller jag med om, men jag vill inte köpa Nicke Nyfiken, Barbapapa, Alfons Åberg eller Bu och Bä i detta trista format. Treåringar äter inte sina böcker. Jag har böcker från min barndom som hållit mycket bra trots att de är både tummade och vällästa så det så. Tummen ner för denna moderna barnbokstrend alltså.
Vi hade fint besök i helgen av Oma och Opa. Det uppskattades av hela familjen.
Enligt Oma Lilo börjar Oskar bli mer och mer lik Lars i samma ålder.
Nina visar upp sin fina nya Pippimössa som hon fick av mormor och morfar i födelsedagspresent.

Tvåårssdag

Hurra, hurra, hurra, hurra för Nina som fyller två år idag! Det känns som om det inte var alls speciellt länge sedan vi kom hem med henne från sjukhuset och nu är hon redan stora tjejen. Man blir allt lite sentimental och jag börjar inse att det där alla med större barn pratar om, just att tiden går så fort när barnen är små, det stämmer verkligen. Det är ju lite tveeggat det där för å ena sidan vill jag att barnen ska vara små och kramgoa, medans jag samtidigt tycker det är så skönt nu när de är större, är mer självgående och man slipper ha med sig tusen prylar när man ska ge sig iväg någonstans. Det är inte alltid helt lätt att leva i nuet minsann;).

Det är full fart på jobbet, en hel del stress, men än så länge hanterbar. Idag koncentrerade jag mig på att vara så effektiv som möjligt så att jag kunde hämta Nina på dagis i hyfsad tid. Det var ju dags för kalas hemma! Oskar (som är hemma från skolan och fortfarande mår ganska dåligt) och Lars hade dekorerat och gjort fint och Nina njöt i stora drag av att riva av pappret på alla fina presenter.
Oskar var väldigt hjälpsam vad gäller öppnandet av paketen.
Det var ett riktigt Pippitema på många presenter och det passade Nina utmärkt.
Här vinkar Nina och Oskar till mormor och morfar på semestern.
Mammas stora tjej.

Sjuka barn

Jaha, när man talar om trollen.... Efter att kommit hem med värsta förkylningen i onsdags så hade Nina feber imorse och fick stanna hemma. Med pappa tack och lov. Sedan kom Oskar hem hängig från skolan. Med 39 graders feber. Visserligen var de båda i hyfsad form ändå, men så typiskt att de inte hinner vara på dagis eller i skola mer än en vecka innan första sjukdagarna slår till.

Så uttrycket "thank god it is Friday" fick en dubbel innebörd idag. Vi hoppas att det är övergående och att vi kan få njuta av det sommarväder man utlovat imorrn. Och att vi inte har några sjuka barn kvar hemma på måndag....

Nu dags för ett sista glas vin innan det är läggdags. Det tar på krafterna att gå runt och chefa hela dagarna:).

Första funderingarna från direktörsstolen

Jag har överlevt min första vecka på nya jobbet. Utan att klanta till mig nämnvärt känns det som och det får väl anses vara en god början:). Mina medarbetare är trevliga och hjälpsamma, ämnesområdena spännande och kontoret lagom flott;). Jag sitter på elfte våningen med en fantastisk utsikt över stan. Lite skillnad mot när jag jobbade på Exföretaget och satt och stirrade in i väggen vid det minimala skrivbordet i det minimala kontorsutrymmet hemma hela dagarna.

Däremot kan jag tycka att det är mycket nytt att lära sig, speciellt på budget- och administrationssidan, men man får väl låta det ta den tid det tar och se till att hitta rätt personer att guida en i den djungeln. Jag vet ju inte så mycket om belgiska lagar och föreskrifter...

Jag har också slängts rakt in i ämnesområdena och blivit ombedd att arrangera styrelsemötet som går av stapeln om tre veckor, förbereda budget- och policyplaner för 2012 så sådär väldigt mycket inlärningstid verkar jag inte få. Fast jag har lovat mig själv att se till att ta plats och ställa krav också och det innebär att inte lova för mycket såhär i början. Har man lovat mig stöd och hjälp så ska jag se till att jag får det också.

På hemmaplan har allting gått ganska smidigt hittills. Tack och lov att Lars också kan vara väldigt flexibel på sitt jobb och att vi inte har några restider till och från jobbet, annars hade det nog varit svårt. Själv har jag tagit beslutet att börja halvåtta åtminstone ett par, tre dagar i veckan så att jag kan hämta barnen strax efter fyra och det tänker jag hålla hårt på. Hittills ser jag endast fördelar med det upplägget för jag får otroligt mycket gjort den tiden på dagen. Så om någon klagar på detta "Nordic way of working" så kommer de få med mig att göra;).

Det är skönt att barnen trivs på dagis och skola nu när det handlar om heltid där för dem också. Jag hade nog allra helst trivts med ett jobb på 75% just nu, men nu fungerar ju inte det så vi får se hur det går. Jag försöker att inte ha för dåligt samvete för det så länge jag inte märker att de påverkas negativt av våra arbetstider, men visst saknar jag mina mysiga hemmafredagar...

Dock försöker vi se till att ha roligt hela familjen på helgerna och man uppskattar ju klart den tiden mer nu när man inte hänger hemma hela tiden.
Och när man är hemma och det regnar ute kan man ju sitta inne och måla med vattenfärger. Det sysselsätter båda barnen länge. Att det sedan tar lika lång tid att städa upp och tvätta av färg som hamnar både här och där är väl en annan femma;)

Dan före dan...

...innan jag börjar jobba känns det allt lite nervöst. Det var två år sedan jag jobbade heltid sist, mer än fyra år sedan jag satt i en kontorsmiljö, cirka fem år sedan jag hade koll på alla de policyområdena på miljöområdet jag nu ska ansvara för. Och just det ja, chef för ett eget kontor har jag aldrig varit innan.

För att handskas med den undantryckta stressen som jag inte förrän den sista veckan tillåtit att störa mig nämnvärt har jag på hemmaplan börjat fara runt som en stolle för att fixa allt som kan fixas kan innan Den Stora Dagen. Mitt listblock har använts flitigt, böcker i bokhyllor har omorganiserats, förvaringslösningar till allt från kläder till leksaker har utsetts, nya hushållsinköp som frys, teve och bättre teve-abonnemang har planerats, jobbkläder har strykts och hängts i färgordning i garderoben, skor har putsats och böcker för lediga stunder (får jag några lediga stunder?) har bunkrats etc. etc.

Jag fattar ju att detta beteende har sitt ursprung i min oförmåga att just nu kontrollera hur jobbsituationen kommer att bli och att jag därför lägger allt fokus på det jag kan bestämma över. På något ologiskt sätt känns det ju som om att livet kommer att ändras radikalt nu framöver och som att det kommer att bli någon slags brytpunkt à la Före och Efter och det gör ju att det inte bara känns som att börja ett nytt jobb, men också på något sätt att börja ett nytt liv. Jag har haft fem olika jobb i Bryssel under åren så att byta jobb i sig är inte egentligen en större grej för mig för det har alltid gått bra, men denna gången känns det som En Riktigt Stor Grej. Med potential att leda till stora förändringar. Som Australienresan 1991, som utlandsstudierna 1995, som flytten till Belgien 2000, som födseln av mina barn 2007 och 2009.

Alla dessa händelserna ledde till vilt olika, men ganska stora förändringar hos mig personligen och jag har en känsla av att detta karriärsteg kan ha samma potential. I samma riktning hoppas jag så att jag inte bryter den positiva cirkeln:).

Hoppsan sa

Man använder nog inte det roligaste språket med barnen alla gånger. Iallafall inte hos oss när man titt som tätt får upprepa saker hundra gånger, vänta i evigheter på att något ska bli gjort, eller då man får svara på samma fråga fyra gånger i sträck utan att svaret verkar registreras av frågeställaren.

Det är ju som det är och jag är nog inte den enda som blir irriterad av allt tjafs. Däremot slog det mig alldeles nyss att de små liven ju gärna upprepar vad man sagt och man kanske därför om inte annat skulle tänka på hur man får fram sitt budskap bättre ibland.

Såhär svarade nämligen Oskar under vår ritsession på min uppmuntran att han skulle hålla kritan på rätt sätt:

"Men, HERRE gud, VAD du TJATAR mamma", detta följt av lite besviket huvudskakande och en stor suck. Väldigt lik den mimik jag antar jag använder titt som tätt med honom i stunder jag anser han inte lyssnar eller gör tvärtemot vad jag säger. Där fick man sig en tankeställare;).

IKEA-besvikelse

I helgen var vi hela familjen på IKEA för att kolla upp lite bättre garderobs- och andra förvaringslösningar. Det är hopplöst att bo i en lägenhet utan ordentlig vind eller källare så nu får vi ta till det stora artilleriet och satsa på rejäla garderober och byråer.

Barnen tyckte det var superkul att springa runt bland möblerna, men det var inte helt lätt att hålla koll på dem och Nina som var på bushumör lyckades springa bort på textilavdelningen när vi tittade bort en sekund. Hon var bara borta en minut och hittades storskrattande på kuddavdelningen, men det får en att inse hur snabba de är i den åldern.

Det bästa med att gå på IKEA utomlands är att gå in i den svenska matbutiken som alla IKEA-affärer är utrustade med. Där har man kunnat hitta massa gott svenskt godis, kakor, chips, kaviar, knäckebröd, gravad lax, sill, öl, cider och en massa annat. Jag gick alltså glad i hågen dit med barnen. Jag kan lätt spendera en 35 euros bara där. Denna gången gick jag dock snopen därifrån efter att ha betalat 2 euros för två paket kardemummaskorpor. Man har nämligen slutat att sälja alla märkesvaror man alltid haft tidigare. Numera finns bara det egna märket IKEA Food och det är inte alls lika intressant eller gott. Jag blev sååå besviken! Nu får man alltså vara hänvisad till den svindyra skandinaviska affären i stan om man blir sugen på något svenskt. Stort minus i kanten till IKEA för detta beslut!