Solig långhelg..

...känns långt borta just nu såhär mitt uppe i hektisk jobbperiod och dåligt väder (blir det aldrig sommar på riktigt?), men i pingst hade vi en underbart härlig helg i Alsace med både mina och Lars föräldrar plus barnens faster med sambo. Såhär såg det ut.

Tid till att läsa i lugn och ro...

 ...och att dricka cremant.

Och dricka mer cremant.

Nina är väldigt förtjust i faster Anke och det blev mycket mys i hennes knä.

Zora älskar att kunna vara ute i en stor solig trädgård hela dagarna. Jag håller med henne. Börjar allvarligt tröttna på lägenhetslivet nu..

Henner agerade lekmästare hela helgen. "Mer, mer" sa Nina och Oskar i ett.

En grå söndag

Regnigt, grått. Sommaren försvann lika snabbt som den kom. Känns inte alls som juni. Känns inte alls som söndag heller för den delen. Har tillbringat fem timmar på jobbet. Ett nödvändigt ont såhär dagen Innan Stor Workshop. Känner dock nu ännu mer än tidigare att det här med att bli arbetsnarkoman nog inte ligger för mig. Kan ta stress och extra jobb kvällar och helger under sådana här arbetstunga perioder, men jag känner många som jobbar såhär mer eller mindre jämt. Det är jag glad att jag slipper. Om inte annat för jag helt enkelt inte är effektiv efter mer än åtta timmar på jobbet. Utan tid att reflektera, pausa, bara vara, sluta tänka Att Göra-listor och annat blir mina jobbprestationer sämre i längden, inte bättre.

Färdig nu, det får bli vad det blir. Lagom bra blir nog helt okej och mer tid för förberedelse finns inte nu. Varvar ner med ett glas champagne. Det gör susen.....

Bra på planering? Jag? Nej, inte denna veckan....

Man skulle ju kunna tänka sig att en av fördelarna med att vara i en chefsposition är att man får bestämma själv när man ska göra vad. Och att en sådan fanatisk listskrivare och planerare som jag skulle se till att organisera jobbet på ett sätt som gör att det blir någorlunda jämn arbetsbörda i veckorna.

Och det har funkat hyfsat i många perioder. Dock inte i den jag befinner mig i just nu. Hur har jag lyckats missa att styrelsemöten, ledningsgrupper, workshops, Kommissionsmöten, rekryteringar och kurser klumpat ihop sig under knappa tre veckor i juni? Sex viktiga möten som alla måste förberedas, intervjuer att hålla, presentationer att skriva och kursarbete att förbereda.

Jag känner att det är nätt och jämnt att jag får ihop allt det här. Det får bli en läxa om inte annat. Framöver måste jag försöka se till att ha bättre framförhållning. Samt att ha en realistisk inställning till hur mycket vi klarar att förbereda under såhär pass kort tid. Och bromsa eller planera om de möten som faller i redan tunga arbetsperioder. Nu blir det till att bita ihop och få det som måste göras gjort kosta vad det kosta vill. Som jag ser fram emot mitten av juni när de flesta möten och beslut är över....

Skönt ändå att man haft härliga långhelger mellan arbetsstressen. Den sista nu i Alsace. Fylld med fint väder, god mat och cremant. Och mer cremant;). Mer om det i nästa inlägg.

Med familjen i Maastricht

Eftersom det kryllat av långhelger i maj så har vi känt att vi vill passa på att komma iväg från Bryssel och se lite nya ställen. När vi nu inte kunnat åka till new York har vi istället satsat på att lära känna vår närmre omgivning lite bättre och det har faktiskt varit riktigt givande. Man brukar ju ofta säga att en av de bästa sakerna med Bryssel är att det ligger så nära andra (roligare) städer och områden. Så efter Luxemburg satsade vi på Maastricht i helgen. Samma upplägg som i Luxemburg med övernattning på Novotel (varför finns det inte fler hotellkedjor som insett värdet i att erbjuda familjerum?), men denna gången i sällskap med en familj i grannskapet.

Väderprognosen var ganska kass, men den stämde som tur var inte alls och vi tillbringade en riktigt solig, varm och härlig helg ihop allihop. Maastricht är en riktigt gullig stad som jag gärna skulle återvända till. Vi lyckades också kombinera saker som vi vuxna ville göra (dricka öl på lummig terass) medans barnen höll sig upptagna själva (plocka tusenskönor på ängen jämte terassen). Jag har nu också lärt mig att det smartaste sightseeing-tipset med småbarn inte handlar om att hitta bästa museum eller annat, utan att ta reda på var den coolaste lekplatsen finns i stan. Maastricht gjorde oss inte besvikna och Fort Willem var en riktig hit med alla fyra barnen.

Det här var annars en ganska cool upplevelse. Selexyz bokhandel. Inhyst i en kyrka. Komplett med fik där altaret brukat stå.

Väldigt pampigt och man har lyckats att kombinera det moderna med det historiska utan att förstöra byggnaden. Det hade inte känts respektfullt att ha vilken  slags affär som helst i en kyrka från 1200-talet, men en bokhandel känns helt okej. Enligt the Guardian är det här en av de tio bästa bokaffärerna i världen. Bra att jag betat av en nu då iallafall...

En journalist och tre läsglada barn:).

Miffy och Nina kramas lite i läshörnan.

Det var ju Lars födelsedag också. Det firade vi med jordgubbar och champagne i den mysiga trädgården på hotellet samt med presentuppackning på rummet.

Fort Willems lekplats i utkanten av centrum. Man får betala en liten inträdesavgift, men det är det värt för det fanns mycket att göra här för alla åldrar (ja, vuxna också till viss del;)).

Sömnbehov

Vad gjorde ni klockan tre inatt? Jag tvättade. Klockan halvtvå väcktes vi nämligen av Oskar som ropade på oss i den där tonen som får en att bli vaken på ett ögonblick. För det handlade inte om att han var törstig eller behövde gå på toaletten. Nej, det var illamående på gång. Stackare.... Så det blev till att röja hela sängen, skölja ur det värsta och sätta på en tvättmaskin. Det underlättade ju inte direkt att incidenten inträffade i överslafen på en våningssäng....

Sedan mådde han illa igen och innan vi somnade var klockan fyra. Det känns ordentligt nu så tror det är läge att gå och lägga sig och hoppas på att denna natten blir bättre. Nu håller vi tummarna för att ingen annan åker på skiten nu när vi ska weekenda i Limburg. Kompisar i kvarteret hänger på så det blir ju extra kul. Gäsp.... Jag klarar verkligen inte att inte få sova ordentligt numera och går jag inte och lägger mig i tid blir jag lätt grinig och sur. Lite tråkvarning på det helt klart, speciellt för någon som egentligen är nattuggla av naturen, men utan mina sju timmars sömn (helst åtta) fungerar jag dåligt på alla plan i längden. Beundrar verkligen dem som inte bara klarar sig på fem-sex timmars sömn, men inte behöver mer.

Men som sagt, läggdags nu. Jag menar klockan är ju nästan tio!

Men detta väder

Jag blir trött på mig själv. Jag tycker jag inte gör annat än pratar om vädret med vem jag än träffar. Med mina mina jobbkontakter, kollegor, dagispersonal, kompisar, ja till och med kassörskorna i mataffären. Men nu är jag så in i vassen trött på den här så kallade våren. Imorse var det 8 grader och det blåste så snålt att jag huttrade i min tunna trenchcoat på väg till jobbet. Vantar hade inte varit helt fel....

Igår klagade Oskar på att han frös på vägen till skolan. Dagen innan var det soligt och hyfsat varmt så jag hade inte satt på mössa på barnen. Jag menar det är ju faktiskt mitten av maj i Bryssel. Och då ska det vara så varmt att man inte behöver sådana attiraljer. Fast det var det ju inte. Och promenaden mellan jobb, Ninas dagis, skola och hem igår eftermiddag var riktigt otrevlig. Vi var så frusna att vi alla hoppade i badet för att tina upp när vi väl kom hem.

Den stundande långhelgen verkar inte bli så väldigt mycket bättre. Visserligen sol imorrn, men regn resten av helgen. Fast jag har hört rykten att det kanske kan bli hela 17 grader varmt på fredag. Man får vara glad för det lilla. Imorrn blir det nog utflykt till en av de stora lekplatserna på en provinciedomein och i helgen har vi lyckats boka en natt på hotell i Maastricht. Ska bli kul för där har jag aldrig varit. Jag hoppas nu bara att väderprognosen inte stämmer och att det inte blir 13 grader och regnigt...

Att längta

Att välja att bo som vi gör härnere i Bryssel innebär ju att vare sig jag eller Lars har familjen på nära håll. Trots att vi försöker ses så ofta det går så det blir det ju oftast ett par tre månader mellan möjligheterna att träffa den närmsta familjen. Det är inte alltid så roligt för barnen som älskar att spendera tid med farmor och farfar och mormor och morfar. "Jag längtar så efter dem" säger Oskar efter att någon åkt hem eller vi ger oss av emot Bryssel. "Jag är så ledsen när du har åkt" säger Nina i telefon till morfar. Ja, det är inte helt lätt att både Tyskland och Sverige är såpass långt bort. Å andra sidan är det desto mysigare och intensivare när vi träffas. När Lars är i Tokyo kommer oftast mormor och morfar hit som denna veckan och det har vi alla tyckt varit kanon.

Vädret har inte varit något vidare, men det har varit solglimtar mellan regnskurarna och riktigt varmt ett par dagar så vi har kunnat sitta på terassen som varit övergiven den sista månaden på grund av allt regnande.

Igår var det faktiskt riktigt fint. Jag kunde inte hejda mig nere på söndagens blomstermarknad och köpte en hel kartong med nya blommor. Blir det nu bara ordentlig sommar någon gång så kommer terassen vara mysig att sitta på.

I veckan har jag jobbat (det är skönt med alla långhelger i maj, men det känns att arbetspressen blir högre med alla dessa korta veckor) och barnen har varit hemma med mormor och morfar och tagit det lugnt. Det har pysslats och cyklats, ätits glass och lekplatsats. Perfekt alltså:).

Vi hann dock med Belga igår. En definitv fördel med att bo i stan är att ha schyssta fik på fem minuters gångavstånd hemifrån.

Kaffe i all ära, men ett glas bubbel är ju aldrig fel.

Veckan gick fort som vanligt när man har trevligt. Nu väntar intensiva jobbdagar innan långhelgen. Vad vi ska hitta på då är inte helt klart. Jag funderar på Maastricht som verkar vara ett bra ställe för hela familjen. Dock vet jag inte när jag ska hinna med att skriva den där elva-sidorsguiden;). Vi får se om jag hinner med att iallafall boka ett hotell för jag vill helst komma iväg från Bryssel ett par dagar.