Åka hem

Nu verkar det som om vi äntligen skulle kunna ta oss till Bryssel ett par dagar senare än planerat. Det är ju så typiskt att Oskar fick värsta luftrörskatarren nånsin just när vi skulle skulle sticka iväg. Där andra barn blir förkylda får han i nio fall av tio luftrörskatarr och det är inget roligt alls. Jag har tappat räkningen på hur ofta vi får åka till vår barnläkare på grund av det och denna gång blev allt lite extra kaotiskt eftersom vi först skulle förstå oss på hur akutsjukvården fungerar en lördag eftermiddag i Borås..

Ganska bra visade det sig även om det blev ett par besök på både jourcentral och apotek på grund av missförstånd av läkaren vad gällde ett viktigt recept och en extra runda till barnmottagningen på kvällen för att få några doser av den medicin som apoteken inte hade (jag är inte så väldigt imponerad av deras medicinlager eller korta öppettider, inte ett enda jourapotek öppet efter klockan 17!). Oskar mår iallafall nu bättre och det är ju huvudsaken så nu blir det alltså återfärd till Bryssel.

Väl där ska vi tackla inskolningen av Oskar på skolan. En inskolning som består av att man ska lämna sin treåring ensam med en helt ny lärare och 24 andra elever första dagen.... Det skulle väl bli ett ramaskri om svenska förskolor skulle göra samma sak, men i Belgien anses det tydligen vara helt normalt. Vi får väl bli sedda som överbeskyddande och jobbiga föräldrar då antar jag för jag lämnar inte Oskar vind för våg i en helt ny miljö utan att jag vet att han känner sig trygg och glad.

Därnäst blir det inskolning på dagis för Nina. Vi får se hur det går, men där kan vi ju iallafall bestämma mer själva hur mycket hon kommer att gå. Så länge man betalar avgiften bryr de sig inte så mycket om om man utnyttjar alla timmarna man har till förfogande.

Sedan är det ju jobbet också. Hur blir det med arbetsuppgifter och den väntade uppsägningen? Nu vill jag ha besked så jag kan planera framåt i tiden!

Fortsättning följer......

Semesterslutet nära

Nu är det inte många dagar kvar innan det är dags att återvända till Bryssel igen. Trots att vi varit här i nästan två månader har tiden gått fort och det känns lite vemodigt att lämna Sverige. Hemma i Bryssel väntar Oskars skolstart och Ninas inskolning på dagis och det känns både nervöst och spännande och jag hoppas verkligen allt kommer att gå bra.

Jag kommer sakna att kunna vara ute mest hela dagarna, att träffa vänner och familj regelbundet och den stillhet och friska luft vi har här på landet. Vi har verkligen varvat ner rejält och det har varit en härlig familjesemester på det sättet vi hade hoppats på. Däremot finns det en del saker jag kommer att se fram emot i Bryssel. Att ha diskmaskin igen, att kunna koppla av i ett härlig bad efter en sommar med endast dusch och att ha affärer och annat på femminutersavstånd igen. Dessutom så kommer jag ju om allt går bra med barnens inskolningar ha några halvdagar på helt egen hand varje vecka och det känns lyxigt:).

Denna sista vecka har vi hunnit med både besök hos vänner i Borås hela familjen och en efterlängtad vistelse på slott för mig och Lars.

Trots uselt väder hade vi jättemysigt hos familjen Grahm i helgen. Alla barn var på gott humör och jag och Lars njöt av trevligt sällskap och läcker mat.

Erik har redan blivit stora killen och är redan ett stort charmtroll.
Zora fick också sin beskärda del av uppmärksamhet trots närvaron av tre vilda barn;).
Nina möblerar om....

...medans Oskar och Erik tittar på film tillsammans.
Såhär kan det se ut när man spelar Wii mitt i natten. Just denna fäktningsvariant var Anna proffs på, men jag kan stolt meddela att jag var en riktig hejare på bowling och vann stort där!

I måndags var det sedan dags för mig och Lars att åka iväg på en efterlängtad och barnfri övernattning på Bjertorps slott. Afternoon tea, fem-rätters middag, champagne och ett fantastiskt vackert jugendstilslott (otroligt intressant för oss som de Art Nouveau-fantaster vi är i Belgien) gjorde vistelsen väldigt lyckad. Det är så otroligt skönt att komma iväg på egen hand utan hund och barn ibland. Det behöver inte vara ofta (sist var på bröllop i juni), men det är ovärderligt och något vi ska försöka göra så ofta vi har tillgång till barnvakt. Härnäst väntar en helg i London i oktober:).
Te, scones och ett hav av annat nybakat på slottsterassen i solen (som efter en veckas regn faktiskt lyste hela den dagen).

Promenad i slottsparken.

Alla möbler i slottet är original även om de har flyttats runt för att passa in bättre i hotellmiljön. För oss känns det fantastiskt att man faktiskt får använda dem och sitta i vilken salong man vill när man tar en drink eller äter middag. Här dricker vi champagne i Rökrummet.

Den vackra hallen med intilliggande bibliotek. Hit återvänder vi gärna!

Släkten är värst?

En sak jag lärt mig under årens lopp är att inte umgås med människor som får mig att må dåligt. Så kallade vänner som är självupptagna och bara pratar om sitt och inte alls har intresse av att ta del av mitt liv har jag sedan länge släppt kontakten med.

Fast en kategori som som man inte lika lätt kan släppa kontakten med är ju släkten. Den är ju inte självvald, inte den egna och inte den man själv eller andra familjemedlemmar gifter in sig och jag vet många som har väldigt krystade förhållanden till både den stora släkten och närmaste familjen. Därför känner jag mig väldigt lyckligt lottad som faktiskt trivs så fantastiskt bra med min. Visserligen träffar jag inte släkten så ofta, men när jag gör det så slås jag av att jag faktiskt tycker det är riktigt roligt att ses.

Som idag till exempel då Vissatorpet fick besök av min farbror med familj som jag träffar oerhört sällan. Ett par av mina kusiner har jag inte träffat på nästan ett årtioende och det var extra roligt. Dessutom hade de tagit med sig farmor upp och det var en glad överraskning.
Farmor är som alltid på gott humör och tyckte det var roligt att få komma och hälsa på en gång till i torpet i sommar. Här är hon flankerad av Elin och min ingifta faster Birgitta (min farbror Anders lyckades jag inte få med på kort).

Tänk vad tiden går fort. Jag kommer ihåg alla mina kusiner som småbarn och nu är de vuxna allihop. Det syns ju här på Josef och Fredrik.

Anna hade god hand med Nina som glatt lät henne mata henne. Efter det var det helt okej att sitta i Annas knä:). Killen till vänster är minstingkusinen Gabriel som nu med 15 år inte heller är så liten längre...

Sydliga grader

"Vi flyger och vi far". Så står det i början på en av Oskars Mulle Meck böcker och det börjar passa in rätt bra på oss också. Vi packar väskor för övernattningar åtminstone en gång i veckan och även om vi har rätt bra flyt på det vid det här laget kan jag sakna den tiden man bara packade åt sig själv.. Och slapp packa kläder för att passa in alla väderslag mellan regn och sol för barnen. Det går ju inte att resa nånstans utan åtminstone två stora sportväskor längre. Det är förstås otroligt roligt att kunna hälsa på nära och kära, men jag kommer säkerligen njuta av att våra väskor och necessärer får stå och samla damm ett tag efter återkomsten till Bryssel;).

Sista färden gick till Malmö där vi nu har fått göra bekantskap med ytterligare en fröken Löf. En riktigt sötnos som charmar på det sätt som bara nyfödda bebisar kan göra. Vad små de är. Det har man redan glömt bara ett knappt år sedan Nina föddes..

Det blir nog inget Liseberg för oss iår för det lär inte hinnas med nu, men det blev lite nöjesfält iallafall när Anna-Lena och jag tog de större barnen med oss och åkte barnberg-och-dal-bana i Folkets Park.

Lars prövade på att kasta en amerikansk fotboll för första gången och fick instruktioner av Kurt. Det är inte alls lika lätt som det ser ut och Lars behöver nog öva fler gånger....

Sophie och Oskar hade jätteroligt tillsammans. Oskar ville helst inte gå någonstans utan att hålla Sophie i handen. De var som vanligt hur söta som helst ihop och beter sig allaredan som riktiga bästa kompisar. Kul att sånt går i arv;).
Man får passa på och mysa med bebisar när man får tillfälle och Jenny ställde snällt upp på noterna.
Som vanligt när vi är i Malmö så är vädret inte det bästa och regnet öste ner en hel dag. Fast det innebar å andra sidan att det fanns riktiga värstingvattenpölar på innergården och det var inte Sophie och Oskar sena att hoppa runt i.

Vänligare på landet?

Ni som följt den här bloggen kommer kanske ihåg hur jag tidigare i vår jämförde hur man beter sig människor emellan i Belgien och Sverige och att jag då tyckte att svenskar i allmänhet nog kunde skärpa till sig lite på den fronten. Knuff i affärerna, en ovilja att lämna plats på tåg och buss samt tendensen att smita ut genom en dörr för att slippa stanna två sekunder och hålla upp den till nästa person är saker som irriterar mig och som funkar mycket bättre i Belgien.

Nåväl, man ska givetvis inte dra alla över samma kam, men jag har ibland tyckt att det vore roligare med lite mer vänlighet människor emellan. Även Bryssel har sin beskärda del av stressade och otrevliga människor som inte bryr sig ett dugg om andra, men jag tror också det kan vara en typisk storstadsmentalitet. Där är vi ju alla främlingar och folk kan bo jämte varandra i åratal utan att knappt ens hälsa på grannarna.

Så är det verkligen inte på landet! Jag vet inte om vi har turen att bo i en ovanligt trevlig och tillmötesgående liten by, men varje ny bekantskap (med ett enda undantag hittills) vi har gjort har inneburit möten med snälla och hjälpsamma personer som vill oss väl och gärna ger oss tips om vad som händer i bygden samt berättar intressanta historier om vårt torp och annat. Jag älskar mitt torp, men hade trivts mindre bra om vi inte haft bra relationer med de som bor runtomkring. Visserligen kommer vi hit för att koppla av, men det hade inte känts bra att bara isolera sig och inte intressera sig för vår omgivning.

Idag gjorde vi tre nya bekantskaper. Först ut var Benny, den trevlige kille som ska hjälpa oss få vårt avloppssystem uppgraderat. Det tog inte många minuter innan Zora nästan hoppade upp i knäet på honom och Oskar visade alla sina legobilar- säkra tecken om något på att det är en reko person;). Han berättade för Oskar att han hade en jättestor grävmaskin och erbjöd sedan Oskar att komma ner till sin pappa där sagda grävmaskin just nu står parkerad. Sagt och gjort, i eftermiddags åkte vi ner till Stig-Arne som glatt gick ut i ösregnet till den parkerade grävmaskinen, satte Oskar framför sig i styrhytten, satte igång den och flyttade undan en jordhög lika stor som vår friggebod.... Det bör väl knappast tilläggas att Oskar var i sjunde himlen! Och hans föräldrar var nog minst lika imponerade. Vilken snäll människa!

Till sist var vi på en färgaffär inne i Vårgårda för att få lite råd om färg till den ommålning som nu realistiskt kommer att ske nästa år istället (vi kan ju faktiskt skylla på det dåliga vädret nu) och där hade vi en givande diskussion med en annan granne på Bergdalsvägen som när jag frågade om han möjligtvis kunde ta sig en titt på husfasaden sa jamen visst och nu kommer förbi nästa vecka efter jobbet.

Slutsats Vänlighet/Tillmötesgående: Landet 1 - Storstan 0

Nu dags för pizza. Lars kommer snart susande med lite läckra onyttigheter som passar fint en fredagkväll för folk som tröttnat på att diska....

Nina nästan stora tjejen;)

Hurra för Nina som fyller elva månader idag! Jag och Lars kom idag på att vi ju alldeles glömt att fira när båda barnen var friska från vattenkopporna med en flaska champagne som vi hade tänkt, men så kom vi ju på att det ju faktiskt var en bemärkelsedag idag också. Att lilla stumpan har blivit så stor redan. Det är inte klokt vad fort tiden går.....

Krabbfiske

Vi har varit i Torslanda idag för att hälsa på familjen Carlsson. Vi trotsade hällregn på både dit- och hemvägen och hade en jättemysig dag tillsammans. Det var full rulle på alla fyra barnen från första stund och det var en fröjd att se. Pontus och Jonna är otroligt gulliga mot våra mindre barn som gärna får låna deras leksaker och hänga dem i hälarna så mycket de vill;). Jag har inte sett Oskar ha så roligt sedan vi röjde med Sophie och gänget i Malmö i juni. Det är verkligen synd att vi inte kan träffas lite oftare...Vi fick bland annat följa med på krabbfiske ute på klipporna och det tyckte Oskar var hemskt spännande trots att han just denna gången inte fick någon krabba på sin mussellina. Nästa år ligger han (och balansen) nog bättre till:).Oskar tittade uppmärksamt på när Leffe berättade hur man fixar krabbbete till linorna (musslor är svaret).Här är alla barnen (samt de lika engagerade papporna) i position för krabbfiskandet.Lite kramtid i mammas famn på klipporna. Fast Nina gullade precis lika gärna med Marika.

Tack för en jättetrevlig dag! Både Oskar och Nina somnade på två röda sekunder i bilen (Oskar hann dock säga "Oskar inte åka torpet, Oskar bleiben andere Kindern" först så inga tvivel om att han hade en toppendag) och lär nog tycka det blir rätt blekt i jämförelse att bara leka med mamma och pappa imorrn.

Älskade unge

Oskar kan vara ett riktigt busfrö en dag som denna då det har ösregnat nästan hela dagen och han blir uttråkad inomhus och som föräldrar kan man bli trött på allt tjatande och önska att kvällen och läggtiden kommer så tidigt som möjligt;). Fast då man under nattningen har sjungit färdigt och Oskar vill att man lägger sig jämte honom i sängen för att kramas lite så smälter man ju totalt. Och när han viskar "Oskar liebe mamma" så sväller hjärtat av kärlek. Finns det något bättre än just sådana ögonblick?........

Vart tog sommaren vägen?

Det är redan nästan mitten av augusti och "bara" drygt två veckor kvar av vår långa sommarvistelse i Sverige. Vart har tiden tagit vägen?? Det kändes som om vi hade hur mycket tid i världen till att koppla av, träffa familj och vänner och njuta av den svenska sommaren. Det har vi ju visserligen också gjort, men veckorna har ändå sprungit förbi och så hemskt mycket vila har det knappast blivit.

Det har blivit omhändertagande av sjuka barn, bakning, syltande, utflykter, matlagning och disk (jag tänker inte vara här en sommar till utan diskmaskin.....), roliga besök av familj och vänner, lite shoppingrundor, avloppsfunderingar, underbara dagar i vår mysiga trädgård, lite bokläsande och annat smått och gott. Lite för lite badande tyvärr eftersom det fina vädret sammanföll med vattenkoppssjuka barn, men vi håller tummarna för lite mer sommarvärme innan det är dags för återresa till Bryssel. Bloggande har det inte funnits så mycket tid för och jag kan tycka det är skönt att slippa vara uppkopplad för jämnan, men här kommer lite bilder på vad vi hittat på den sista veckan.Vi fick besök från Heidelberg när barnens farföräldrar var här och semestrade förra veckan.Alla kusinerna leker ihop. Nina är dock ibland aningen misstänksam gentemot Julia som gärna vill kramas och pussas och det faller inte alltid i god jord;). "Mangus, no-ma" (=nochmal = en gång till)... Det var kul att spela fotboll med morbror Magnus.Julia har också bollsinne och juniorlaget spelade riktigt bra:).Sommarfest på Dragspelsgatan. Bus med barn och bubbel för oss vuxna. Mysigt!Oskar och Julia börjar leka riktigt bra ihop nu.

Nina kan inte riktigt hänga med med tanke på att hon inte förflyttar sig så långt. Däremot är det skönt att sitta och mysa i knäet på Magnus.

P.S. Nu har miljöinspektören från Herrljunga varit här och inspekterat vårt avloppssystem. Domen: trekammarbrunnen håller god kvalitet, men däremot måste vi gräva om markbädden så det blir till att kontakta entreprenör för kostnadsförslag på vad det kan gå på. Inte så mycket som att byta ut alltihop förhoppningsvis, men säkerligen inga småpengar.. Hoppas bara vi slipper riva upp för mycket buskar och häckar när grävmaskin och lastbil ska in på tomten för grävarbetet längre fram...

Regn och långsam lunk...

Det regnar i torpet. Tredje dagen denna veckan så nu börjar vi bli lite trötta på det, om inte annat för att Oskar förvandlas till värsta Prins Bus när han inte kan komma ut och som resultat blir det en extra mycket tjat och förmanande från vår sida och det är inget kul. Tror också att han behöver träffa lite barn i samma ålder nu också efter en dryg månad med bara vuxensällskap. Tur att barnens farföräldrar iallafall kommer upp ikväll och stannar en vecka och kan underhålla barnen lite....

Annars har vi det bara bra på semestern även om veckorna springer iväg och jag redan får ångest för att inte ett skrap- eller penseltag ännu tagits på torpet. Det är svårt att hinna med större husprojekt med två vildingar att hålla koll på. Eller så är vi helt enkelt dåliga på att organisera oss, men jag kan sakna att inte kunna få hålla på med något i mer än max 20 minuter åt gången innan någon föräldrainsats krävs av endera barnet;).

I veckan har vi dock fått möjlighet att gå ut och äta på mysig restaurang i Borås på tu man hand. God mat och smarriga viner, bl.a. havskräftor "to die for".. Dessutom sprang vi på kompisar från Bryssel (med stuga i Ödenäs) som också var på samma ställe och åt (!!) och avslutade kvällen ihop med att ta ett par öl på en pub. Mycket lyckad kväll!

Andra roliga saker jag hoppas vi kan hinna med innan det är dags att återvända till Bryssels storstadsstress

• Besök på Borås Djurpark
• Hälsa på Baby J och storasyster Sophie i Malmö Metropolis
• Gå på Liseberg
• Umgås med de vänner vi inte hunnit träffa ännu;).

I veckan hade vi besök av min farmor. 96 år gammal och världens snällaste. Vi njöt av en härlig eftermiddag ihop komplett med traditionell hallonplockning och avkopplande utomhusfika. Som vanligt fick barnen jättefina presenter som farmor själv varit ute på stan och valt ut.Gammelfarmor har en cool vagn att åka på tyckte Oskar......som också uppskattade den fina hästpresenten, genast döpt till Billy Boy efter Bamses häst. Den matas numera dagligen med både gräs och morot;).Nina blev glad för sin docka som hon genast började prata med och pussa på.Farmor, Zora och jag. Det är alltid lika roligt att ha farmor på besök för hon är alltid så glad och uppskattar otroligt mycket att vi tar oss tid att träffas. Jag hoppas det blir fler tillfällen till det, men tar alla tillfällen i akt när de ges med tanke på att hon realistiskt sett tyvärr inte kommer få vara med oss många år till...