Det eviga handlandet

Det spelar inte roll hur bra vi än planerar våra middagar i veckan, titt som tätt måste man ändå svänga förbi mataffären för att komplettera. Stå och trängas med alla andra som gör samma sak en regnig tisdagskväll. Roligare kan man ju ha. I vanliga fall består min kompletteringslista av mjölk, bröd, köttfärs eller annat vardagligt. Idag tyckte jag dock kompletteringen kändes lite glammigare;). Det blir lite extra "unna-oss" mat och dryck just denna veckan.

Språk och sånt

"Le canard bor ins Wasser". Det finns ju många sätt att kombinera språk på tycker Nina så varför begränsa sig till ett i taget;).

Att göra det bästa av situationen

Det blir ju inget New York i vår. Det får väl bli en bra läxa vad gäller att boka dyra flygbiljetter utan avbokningsskydd om inte annat..... Men, vi måste ju hitta på något annat i majhelgen annars lär det ju kännas värre än det redan gör. Så efter visst funderande om vart vi tar vägen med Nina och Oskar som accessoarer (varenda flyg till södra Frankrike eller andra varmare ställen var inte att tänka på eftersom de antingen var fullbokade eller jättedyra) så blir det nu Luxemburg ett par dagar. Vi har åkt igenom otaliga gånger, men aldrig besökt på riktigt. Så istället för att kolla upp cocktailbarer, hippa restauranger, shoppingmöjligheter, Broadwayshower eller annat så är jag nu expert på vart alla lekplatser, äventyrsland, barnvänliga museum och teatrar finns i detta lilla land. Det gäller att ha lite alternativ att välja på nu när väderprognosen pratar om regn och 8 grader hela helgen. Tur hela familjen har riktiga regnkläder. Det ska bli trevligt att få uppleva Luxemburg på närmare håll än stopp på bensinstationer och jag vet att det kommer bli roligt för barnen att bo på hotell och hitta på nya saker, men jag hade önskat att det inte vore just denna helgen. Den vuxentid vi nu inte får tillsammans på ett resmål jag drömt att åka till de senaste tio åren känns tung att förlora. Den hade varit balsam för själen och relationen efter en väldigt hektisk höst och vinter.

På andra sidan skrivbordet

Jag behöver anställa en ny medarbetare. Det känns både roligt och skönt eftersom vi har märkt av att vi varit en person för lite på kontoret det sista halvåret.

 

Så efter att ha lagt ut en fokuserad och relativt detaljerad platsannons före påsk börjar det nu bli dags att gå igenom ansökningarna. Och det har blivit en rejäl hög minsann. Jag började sortera igår. Det tar tid! Jag har hittat en tillfredsställande del med CV som nu ligger utsorterade och väntar på mer djuplodande genomgång, men har också varit tvungen att gå igenom alldeles för många ansökningar som inte håller måttet. Det är en sak att få ansökningar där erfarenheten är långt ifrån det jag söker (man måste ju ta chansen), men jag tycker faktiskt att det är lite trist att se hur få lägger ner tid på att anpassa ansökan och CV:et till det jobb de söker.

 

Jag trodde nog att jag skulle se fler professionella motivationsbrev än vad jag gjort. Ett av råden jag fick när jag gick hos en jobbcoach var att alltid, alltid lägga ner mycket tid och möda på att sälja sig själv till det företag eller organisation man söker jobb hos. Att låta motiverad inför det ämnesområde detta företag jobbar inom och kunna bevisa att man har gjort och kan göra det som jobbannonsen beskriver genom att ge konkreta exempel. Och sist, men inte minst, att använda ett bra språk och kunna stava. Om det är något jag har svårt med så är det just stavfel... Speciellt när jag söker någon som måste kunna skriva på perfekt engelska.

 

Det är onekligen intressant att handskas med jobbansökningar från ett helt annat perspektiv än det jag är van vid. Att förbereda en anställningsintervju där jag ska ställa alla de frågor jag annars har varit mer van vid att svara på. Det får mig att inse att det inte är så lätt som man kanske tror.. Och att det är jätteviktigt att förbereda sig väl också på denna sidan skrivbordet. Vi måste få in rätt person i teamet och det är nu upp till mig att hitta honom/henne. Kan nog bli både en spännande och lärorik process...

Detta regn

Ja, jag vet att det är tjatigt att tjata om vädret, men det här är ju för bedrövligt! Kallt, blåsigt och värst av allt, detta regn. Jag kan inte komma ihåg sist jag gick i vinterkappa i slutet av april och jag ogillar det starkt. Sitter och tittar ut på en terass där det inte dricks en endaste kall öl eller glas vin just nu. Istället blir det te och extra filtar inomhus. Bra bokväder å andra sidan så det är ju tur att jag är en bokmal.

Försöker också hitta på något roligt att göra första majhelgen. Lär ju inte bli samma fokus som den ursprungliga planen som involverade glammigt storstadsliv, boutiqehotell, cocktails och vuxentid på andra sidan Atlanten, men det hade varit kul att åtminstone hänga på en ny lekplats. Kanske kan vi blanda en egen Cosmopolitan, ta på oss några extra ylletröjor, ta på oss goretexjackorna, gå ut på terassen och låtsas att vi egentligen är på den takterassbar på 15:e våningen där vi annars skulle befunnit oss. Förhoppningsvis ges det fler tillfällen att göra denna resan framöver än det gjorts de senaste fem åren.....

Utomhusväder

Idag har vi kunnat vara ute igen och nu börjar man märka att våren nog är i antågande på allvar. Påskliljorna står i knopp och det börjar skifta i grönt på träd och buskar. Nästan synd att åka till Bryssel nu i helgen. Å andra sidan hoppas jag sommaren börjar därnere snart.
De av oss som inte jobbat på distans idag har hängt utomhus. Både Oskar och Nina är roade av att hjälpa till i trdgården. Gräva, plocka pinnar och grus och leta efter sniglar och maskar. Nina är inte så förtjust i flugor, men däremot älskar båda barnen spindlar. Ju större desto "gulligare". Vet inte riktigt om jag håller med, men vi plockar varsamt ut de största så de får gulla vidare utomhus...

Jag älskar att ha stor trädgård en dag som idag. Och även om jag tycker vi har en fantastisk fin terass i Bryssel som vi använder flitigt så längtar jag fortfarande efter att bo nånstans där vi kan ha trädgård. Fast för att den typ av trädgård jag gillar (det vill säga större än 30 kvadratmeter och inte omgiven av höga murar) så måste vi isåfall flytta ut från den innerstadsdel där vi bor idag. Och det skulle innebära logistikproblem och pendlingar in till jobbet som inte alls lockar just nu. Men en dag.....

Härligt att springa ute i bara tröjor och stövlar. Och att få leka med vatten i hinkar och vattenkannor utan att bli tillsagda att sluta skvätta vatten överallt. Stackars stadsbarn;).

Oskar och Nina älskar båda Zora. "Meine Zora" säger Nina titt som tätt. Elva år till sommaren och alltid lika glad över att få vara i torpet. Jag hoppas det blir ett par somrar till här för henne.

Man tager vad man haver till lunch. Och med snälla grannar som tar med sig en stor påse infrysta kantareller när de kommer på kaffe så kan man piffa upp pastan på detta sätt. Ikväll sätter vi tänderna i Per Morbergs viltgryta. Lagad med den påse fryst vildsvinsgrytbitar de också hade med sig. Det har sina fördelar att bo på landet!

Fåret Shaun

Fåret Shaun och hans polare är alltid bra val när det gäller att roa barnen en trist och regntung dag. Inte för att barnen inte annars hittar annat att sysselsätta sig med, men det finns ju gränser för vilket tålamod man har med det syskonkiv och gnäll som ofta dyker upp när alla måste samsas på torpets blygsamma inomhuskvadratmetrar för länge.

Idag bytte vi dock ut DVD-Shaun mot tredimensionella versioner. Vi blev nämligen tillfrågade om vi ville komma ner till en av grannarna och titta på de lamm som fötts nu under påskhelgen. Och det ville vi förstås. Jag var nog minst lika entusiastisk som barnen om inte mer;). Och det måste jag säga att även om Timmy Lamm är söt så var lammen vi såg idag ännu charmigare.

"Vill ni hålla lammet?" frågade grannen. Barnen var inte nödbedda. "Får jag mamma?" sa Oskar. Vi brukar nämligen säga till honom på Djurparkers Barnens Zoo att man just inte får lyfta djuren. Men här var det mer än okej och Oskar tyckte det var jättehäftigt.

Det här lammet var bara några dagar gammalt. Och precis så gulligt och ulligt som man föreställer sig.

Lycka är...

...att pynta buskar och annat inför Påskharens ankomst.

...att sova middag utomhus i vårsolskenet.

Det har varit kallare i Sverige än vi förväntat oss. Minus 8 grader på nätterna och även om det varit soligt dagtid så har vi haft väldigt kalla vindar. Fast man är ju luttrad och vi tog med oss både vinterjackor och tjocka vantar och mössor till barnen. Jag drog dock gränsen vid termobyxor. Är det april så är det. Tur dock att de fodrade jeansen kom med.

Idag har det dock varit varmare i solen. Vi har varit ute hela eftermiddagen och gjort det vi brukar här i torpet. Det vill säga lekt i sandlådan, rensat i trädgården, byggt koja, lekt ta fatt runt huset, gungat, fågelskådat och pratat med våra trevliga grannar. Och så har vi fikat. Och fikat igen.. Dessutom har jag lyckats klämma in tid att koppla av i solskenet med en latte och Sara Paretskys senaste V.I. Warshawskibok: Breakdown. Verkar lika bra som alla de andra. Nu kollar torpvildingarna på en dvd medans jag precis öppnat en öl. Livet på landet känns helt okej:).