Nya tag

Denna bukett kom min käre sambo hem med igår kväll för att muntra upp mig. Tack älskling!
41 euro fattigare och två böcker samt en blus rikare vände humöret också lite.

Nu tar jag nya tag, lägger fokus på eftermiddagens intervju, återupptar mitt jobbnätverkande och anammar mottot "trägen vinner":).

Jobbdepp

Jag skulle precis gå upp och byta om inför mitt inplanerade möte med den industriförenings styrelseledamöter där jag mer eller mindre redan blivit lovad ett jobb ("efter du träffat dem ger jag dig ett jobberbjudande Katarina" lät det) när direktören ringde och avbokade mötet!

"Vi har haft en JÄTTEbra diskussion om Xs framtid vad gäller rekrytering och vi har lite NYA idéer om hur det skulle kunna fungera i praktiken". Hmmm tänkte jag med en gång.. Och vad innebär det i praktiken för mig?? "Ja, jag ska iväg på en veckas konferens nu, men jag ska tänka lite mer på hur vi ska ha det på X och så ringer jag dig nästa vecka"...

Alltså, jag vet ju att ingenting är säkert förrän man har kontraktet i handen, men detta jobb verkade både roligt och perfekt och jag blev så övertygad av direktören att allt bara skulle fixa sig att jag nu blir riktigt, riktigt besviken. Helskotta också!!!

Egentligen borde jag väl stanna hemma nu och förbereda mig inför direktörsintervjun imorrn, men just nu känner jag att jag nog behöver komma iväg på lite tröstshopping för att muntra upp mig. Suck:(..................

Medelhavsvärme

Det har varit ovanligt varmt i helgen. Igår var det fortfarande 27 grader varmt klockan tio på kvällen! Tur då att vi hade blivit inbjudna till kompisar med både trädgård och uppblåsbar pool till barnen. Oskar och Adam var som sälar i vattnet och efter att ha badat i en timme var de upptagna i minst en timme till med att hälla ut vattnet både här och där i trädgården. Vi föräldrar kunde till och med sitta och ta det lugnt med en öl i handen i flera minuter i sträck;).

Sedan vankades det fantastiskt god BBQ (årets första för oss) och vi njöt av att kunna sitta ute med goda vänner hela kvällen medans både killarna och deras lillasystrar hade roligt (och höll sig i schack för det mesta). Sedan strosade vi hem vid tio och det kändes precis som om vi skulle ha kunnat vara i Provence eller någon annanstans vid Medelhavet. Skönt att barnen är såpass stora att de pallar vara uppe lite längre (Nina slumrade till en timme i vagnen) vid speciella tillfällen så vi kan umgås med kompisar också kvällstid. Att barnen sedan vaknade 5.40 imorse var ju mindre kul i och för sig...

Eftersom alla var lite extra trötta idag har vi tagit det ganska lugnt. Jag fick vila lite på soffan medans Lars tog Nina och Oskar till lekplatsen och det var välbehövligt:). Annars softade vi som sagt och satt som här och fikade på terassen.
Banankaka och latte. Samt de fina söta, belgiska jordgubbarna som vi ofta köper då säsongen redan är i full fart.Oskar får sin egen mjölklatte. "Glöm inte kanelen mamma!"."Nina lite trött, Nina snart gå natti-natti". Fast inte innan hon satte i sig två kakbitar såklart.

Mer och mer sommar

Lars har en jättetrevlig chef numera (till skillnad från den han hade tidigare) och han är väldigt förtjusta i våra barn. När jag och Oskar var och hälsade på Lars på jobbet igår hade han gjort denna fina japanska krigarhjälm till Oskar. Tänk vad fina grejor man kan göra med en Financial Times:)!
Paparazzi mamma!

Hur länge kan sommarvädret hålla i sig? Vi har haft sommar härnere mer eller mindre sedan i slutet av mars och nu börjar man nästan ta för givet att det ska vara minst 20 grader varmt och soligt varje dag. Idag var det 26 grader varmt till exempel. Jag hoppas verkligen inte att det blir ett brutalt uppvaknande att spendera hela sommaren i Sverige. Man vet ju hur det kan vara med regnväder efter regnväder. Och att sitta inne i torpet med lekvilda barn är ju verkligen ingen höjdare då. Fast så blir det ju inte alls. Eller hur?

Bryssel känns nästan folktomt idag. Många har ju tagit tillfället i akt att sticka iväg denna långhelg så det är precis lagom mycket folk ute. Vi beslöt oss för att hålla oss hemma efter två Alsace-besök redan i maj och det känns rätt skönt. Vi åkte till Rouge Cloitre (Röda Klostret) en kvarts bilfärd härifrån och spenderade en underbar eftermiddag i denna fina park som ansluter till den skog som börjar där Bryssel slutar. Klostret är från 1700-talet, har ett mysigt kafé med hembakat fika. Dessutom finns det två riktigt fina lekplatser i den stora uppvuxna parken och det var ju barnen väldigt nöjda med. Speciellt den som ser ut som ett stort skepp och där Oskar, som ju älskar att klättra, hade väldigt roligt. Att tillägga att lekplatserna är utrustade med svensk lekplatsutrustning förvånar knappast längre. Denna gången inte Hags, men Lappset.

Väl hemma poppade vi lite popcorn och satt på terassen och myste (de vuxna med en välförtjänt kall öl i handen;)) innan det blev pannkakor och bad för kidsen innan läggdags. Och nu sover de små änglarna precis som de ska. De sista två kvällarna har sängrutinen funkat ganska bra igen faktiskt och ikväll var väl båda två uttröttade för de somnade precis efter halvåtta. Så nu lutar det åt en pizza åt oss eftersom vi totalt glömt bort att planera vår middag och alla mataffärer är ju som vanligt stängda på en helgdag. Jag borde sedan sätta mig och börja förbereda mig för de två jobbintervjuer jag har nästa vecka, men jag tror nog inte jag får många knop gjorda så det får nog vänta.

Jag hoppas verkligen att jag får ett jobb i handen efter nästa vecka. Det verkar lovande för intervju ett är egentligen ingen intervju, men istället ett tillfälle för mig att träffa styrelsen i den industriförening där jag mer eller mindre redan blivit erbjuden ett jobb av direktören Så om jag inte trampar i klaveret rejält så är det jobbet nog mitt. Fast jag har ju inte sett själva erbjudandet ännu så man ska kanske inte ropa hej riktigt än...

Den andra intervjun är egentligen riktigt spännande, men det är ett ambitiöst jobb som jag inte riktigt vet om det skulle passa mig just nu. "Min" headhunter har sålt in mig till en av hennes klienter som en passande kandidat för deras industriförening där man söker en ny direktör. Och nu ska jag som en av ett par, tre kandidater träffa klienten på onsdag. Och sälja in mig som direktörsmaterial;). Det ska på bli ganska intressant att se hur det går. Fast jag tror nog inte de skulle välja mig (även om jag har precis den rätta bakgrunden och expertkunskapen som behövs inom miljöområdet för just denna post). Dock vill jag gå dit och se hur det känns. Ett par företag bakom föreningen är förutom att de är stora och inflytelserika också svenska och man vet ju aldrig vad goda kontakter med relevanta direktörer där kan leda till i framtiden:).

Så håll gärna tummarna mellan 13 och 15 både tisdag och onsdag för då händer det grejer!

Fortsättning följer

Tålamodsprövande

Barn som inte vill sova. Finns det något mer tålamodsprövande de kvällar när man själv är utsjasad, stressad och verkligen behöver få lite vuxentid?

Innan jag fick barn tyckte jag nog att jag kunde vara ganska tålmodig och trodde nog inte att det skulle ändras mycket i familjelivet. Haha, säger jag idag. Sååå naivt att tänka så. Här hemma behövs verkligen en ängels tålamod ibland och det är inte alltid lika lätt att plocka fram det alla gånger.

Efter att ha alldeles nyligen haft en period då Nina så fort hon lagts i sängen fått glädjefnatt och som resultat hoppat upp och ner som en Duracellkanin, och då samtidigt hindrat Oskar från att sova kämpar vi just nu med en trotsig treåring som bråkar om att gå och lägga sig. Varje kväll.

Och det är något nytt för oss för Oskar har alltid varit enkel att få att lägga sig ända sedan han var bebis (mycket, mycket lättare än Nina nånsin har varit). Men just nu är det precis tvärtom. Har han fått för sig att inte vill sova spelar det ingen roll vad man säger eller gör, och ibland leder det till riktiga vredesutbrott. Det är då man verkligen hade önskat att man hade haft ett sovrum var till barnen för Nina kan ju inte sova under de omständigheterna....

Dessutom känner man sig så hjälplös som förälder för vad vi än säger eller hotar med har det ingen verkan alls. Efter att ha tyckt att vi nog varit ganska konsekventa som föräldrar med bra rutiner hemma känner man sig nu rätt misslyckad ibland. Speciellt de gånger man tappar det där tålamodet och blir riktigt arg. Usch, nej det här är inget roligt.

Fast man får ju upprepa det gyllene föräldramantrat" Det är bara en fas, det går över"... För jag vet ju att det här kan vara en trotsig ålder och jag vet ju också att sådant här alltid också kommer och går, att Oskar nog inte kan kontrollera sitt humör och sitt trotsbehov just nu och att våra kvällsrutiner nog kommer fungera bättre snart igen. Fast just nu känns det långt borta ska erkännas. Ikväll tog det mer än en och en halv timme innan kidsen somnade och det efter en massa bråk, tårar och utbrott. Det känns nästan som om man är redo för sängen själv nu fast klockan bara är halvnio.

Men, men, till något trevligare. Vi spenderade ytterligare en helg i Alsace hos mina svärföräldrar förra veckan och det var riktigt lyckat. Dessutom gick bilresan upp och ner riktigt bra så nu kan vi åka dit lite oftare framöver. Det är skönt att kunna åka nånstans och ha tillgång till ett mysigt och rymligt hus och en underbar och stor trädgård. Både barn, vuxna och hundar mår bra där:).
Farmor och farfar hade köpt en liten lekstuga till barnen och där lekte både Nina och Oskar dagarna i ända.
Nina sitter och myser under ett träd tillsammans med faster Anke.
Oskar var i sitt esse i helgen och vi hade till och med mindre gnabb mellan syskonen än vanligt vilket var skönt för alla inblandade:). Undertecknad lyckades till och med läsa en halv bok på dagtid i trädgården. Kors i taket....

Oskar och Emil

Såhär mysigt kan man ha det uppkrypen i en stol tillsammans med en av ens bästa kompisar.

Bloggtråkig

Jag börjar tappa sugen litegrann vad gäller bloggandet. Det känns inte som om jag har så mycket att skriva om. Definitivt inte i jämförelse med alla dessa duktiga, temainriktade bloggare som gör ett sådant otroligt professionellt jobb på sina bloggar. Visserligen använder jag bloggen lite som en slags onlinedagbok som jag kan tycka är kul att "bläddra" tillbaka i, men ska jag blogga bara för det? Då borde jag nog istället lägga den tiden på att äntligen sätta de senaste fyra årens fotohög i album istället, för det där (numera väldigt stora) icke-gjorda projektet är en ständig källa till ångest...

"Kanske skulle man ta och skaffa sig ett tema då" sa jag till mig själv under hundpromenaden häromdagen. Fast den återkommande frågan är ju då vilket tema det skulle vara. Jag menar några hobbies har jag ju inte haft på de senaste fyra åren direkt. Det närmaste jag kommer är väl att läsa böcker, men bokbloggsvärlden är ju redan fylld av duktiga bloggare så där ska nog inte en amatör som jag komma och lägga mig i.

Så vad annars? Min spännande jobbvardag som lobbyist i EUs huvudstad? Nej, just det ja, jag jobbar ju inte nu....

Min Brysselvardag kanske? Fast jag vet ärligt talat inte om mina vardagsrutiner, (oftast lika spontana som om de vore skrivna i sten) kan vara något roligt att läsa om (igen, igen och igen). Hur mycket kan man variera sig på teman skolhämtning, hundpromenader, franskaklasser, jobbsök, lekplatshäng och mer lekplatshäng?

Nej, grejen är nog att hitta något ämne att kåsera på ett sådant där underfyndigt, spontant och intellektuellt och/eller ironiskt sätt (ämnet i sig spelar ingen roll) och så vips har man ett passande inlägg som passar in under titeln på denna blogg. Problemet är väl kanske att det inte blivit mycket funderingar på senaste tiden, mer beskrivningar av vad som hänt sedan sist. Och det är väl inget fel på det i och för sig, men jag känner mig ganska blek jämförelse med andra i bloggvärlden just nu och är lite trött på min egen fantasilöshet.

Kanske är det bara en svacka, kanske ska ribban läggas lägre, kanske återkommer motivationen igen, men just nu känner jag inte att det här är riktigt lika roligt som det var.....