Mycket att göra..

..men inte mycket tid att få allt gjort på. Efter en fullbokad, men mysig helg så har nu stressnivåerna på jobbet redan stigit till sådana nivåer att det nästan känns för mycket. Jag vet att det kan bli såhär precis innan ledighet och jag vet att det är bättre att ha all stress nu än att behöva känna sig tvingad att jobba under semestern, men just nu känner jag press på mig ifrån flera håll för att en viss fråga ska fixas på ett visst sätt innan jul. Och det är inte alls lika enkelt som vissa anser det vara. Så det stressar ju ännu mer och jag kan inte koppla av riktigt ens när jag är hemma..

Inte bra, men jag tar djupa andetag, intalar mig att det kommer att ordna sig på ett bra sätt och att det alldeles snart kommer komma en lugn och skön jul när jag kan ta mig en välförtjänad paus ifrån jobbet och ladda batterierna.

Nu har jag fått iväg kvällens förhoppningsvis sista viktiga mail och funderar på om det inte vore läge med en bra bok, lussebulle och en liten kopp glögg ändå..

Luciafirande..

...har man inte på belgiska dagis. Och det tycker jag är lite tråkigt för det måste vara jättemysigt att se sina små älsklingar uppklädda till lucior (jag antar att ingen vill vara tärna?), tomtenissar eller stjärngossar. Fast lussebullar har Oskar och Nina däremot bra koll på. Igår var jag ledig (att kalla det semester känns inte riktigt rätt;)) och hade både barnen hemma. Vi passade på att baka ihop så nu blev det alltså lussebullar iår igen, precis lagom till Luciadeadlinen. Jag höll faktiskt på att tänka om när jag mitt uppe i alla förberedelserna upptäckte att jag inte hade tillräckligt med mjöl hemma, men tog ett djupt andetag, drog på barnen jackor, mössor, halsdukar, vantar och stövlar och gick till affären. Vi belönade oss också med pain au chocolat (Oskar), croissant (Nina) och wienerbröd (jag) till morgonfikat (så fort Nina får syn på en kopp kaffe skriker hon glatt "fika!!").Oskar gillade att jobba med degen. Fast han gjorde inga lussekatter utan bara ormar och krokodiler. Alldeles prickiga med russin...Den här tjejen som allt som oftast sover mer än två timmar efter lunch på dagis sover hemma i snitt en halvtimme max. Vi kan inte fatta varför.... Här är hon alldeles yrvaken, men tyckte snart att det var lika kul med degen som Oskar. Hon gjorde bollar med den. Utan russin...Såhär fina blev lussebullarna, lussebollarna och lussekrokodilerna.Att ha lite lussefika var ju också uppskattat såklart. "Mamma, det är mysigt" sa Nina.

Manligt och kvinnligt

Jag avslutade en ganska intensiv arbetsvecka med ett strategiskt viktigt jobbmöte tillsammans med tre kollegor och en inbjuden policyexpert igår eftermiddag. Inget konstigt i och för sig, men det slog mig när jag satt i mötet att här sitter vi fem kvinnor mellan 30 och 50 år utan en enda man i sikte. När jag började jobba i denna sektor för elva år sedan var den fortfarande ganska mansdominerad, men nu känns det som om vi går in i både ett generationsskifte och en tid när det börjar kännas som kvinnorna börjar komma ikapp också vad gäller positioner och inflytande. Det känns lovande.

Andra skillnader mellan män och kvinnor är kanske mer svåra att få jämlika. Jag är väldigt glad över att jag har en sambo som alltid tyckt det varit självklart att dela hushållsarbete och familjeansvaret lika och de sista månaderna har nog upplägget varit 70% Lars och 30% för mig ibland, men vissa saker verkar mer könsbestämda än andra och jag antar att vi inte är de enda som har den uppdelningen. Det vill säga att jag glatt lämnar allt ansvar för bilen och andra i mina ögon "tråkiga" saker till Lars, medans det nästan alltid är jag som har koll på vem som fyller år när samt planerar nästan alla presentinköp och annat. Är det en typisk tjejgrej eller är jag bara dålig på att överlåta ansvaret till Lars? Hur funkar det hemma hos er? Följande konversation har vi nämligen väldigt sällan hemma hos oss:

Lars:"Katarina, vi är ju bjudna på inflyttningsfest/juldrink/middag hemma hos A och B på lördag, vad ska vi ha ta med oss i gå-bort-present?
Katarina:"Hmm, det där har jag inte ens tänkt på....."
Lars: "Nej, men det gör inget för jag har några idéer. Vi kan ju ta med en flaska vin, fast det kan ju vara lite fantasilöst kanske. En blomma är ju alltid uppskattat och jag vet ju att A gillar rosor, men annars så såg jag Pryl X i en liten butik igår som jag med en gång tänkte skulle kunna vara perfekt. Jag kan gå och skaffa den imorrn".
Katarina: "Perfekt, tack älskling".

Njet, så ser det inte ut här. Än... Kanske går det att få också sådant mer jämlikt. Eller inte;).

Nu står iallafall Lars och tillagar fantastisk japansk mat och serverar mig ett glas iskall champagne här i soffan så just nu känner jag mig ganska bortskämd:).

Det lider mot jul...

..och nu börjar julkänslan så sakteliga göra sig påmind. När jag var i London med jobbet igår och i måndags så kliade det verkligen i fingrarna vad gällde att slänga sig ut i den londonska julhandeln. Tänk vad härligt att shoppa loss där en hel dag och avsluta dagen på väl vald pub med väl vald pint med öl i handen...

Nu fick det bli workshop och mediaträning istället och det var inte helt fel det heller. Vi jobbar med både duktiga och trevliga konsulter och vi hann med lite socialt umgänge också så det var en lyckad jobbresa. Däremot känner jag verkligen behovet av att skaffa barnvakt för en helg i februari, mars nästa år så att jag och Lars kan komma iväg på vår årliga Londonhelg. Vi funderar alltid på att åka någon annanstans, men så blir det ändå alltid London ändå. Jag älskar den staden helt enkelt och det finns alltid något nytt att upptäcka. Och så finns det schyssta pubar och flotta champagnebarer också;).

Bara drygt två veckor kvar till julafton nu, hjälp vad veckorna flyger iväg. Hemma har vi fått fram adventsljustaken och tomtarna iallafall och pepparkaksbaket gick av stapeln som planerat till Oskars och Ninas belåtenhet. I helgen ska jag se om vi hinner med lite lussebullebak också.Klara, färdiga, baka! Koncentrationen var på topp hos både Oskar och Nina.
Nina åt lika mycket deg som hon kavlade...Wow mamma, vilka fina och smarriga...
.."pippikakor"....

De första 90 dagarna

I många jobbvägledningsböcker talas det mycket om hur viktiga de första 90 dagarna på ett nytt jobb är för att skapa förtroende bland chefer och medarbetare för sin kompetens och förmåga att få saker och ting utförda på bästa sätt. Även min jobbcoach poängterade ofta just vikten av att fokusera på att se till att förstå en ny organisation snabbt och att se till att man syns ordentligt i viktiga sammanhang redan från början.

Det har varit bra att ha det i tankarna i höst och eftersom jag har haft turen att hamna på en arbetsplats där jag känt mig uppskattad av både styrelse och personal från början har det känts ganska naturligt att ta egna initiativ. Nu sitter jag här idag och inser att dessa första tre månaderna är över nu och det nog känns som om de har rullat på på rätt sätt och att jag har tagit de första stegen för att växa in ordentligt i min roll. Det ska dock erkännas att även om jag trivs så bra så är det ändå intensivt de flesta veckor och jag ser därför verkligen fram emot lite jullov snart:)

Nu när det lider mot jul så får man ju börja tänka på att få alla saker på Att Göra-listan färdig i tid. Den ser rätt lång ut så jag undrar om vi verkligen kommer igenom den på bara fyra veckor. Köpa julklappar kan vi nog dock inte undvika;). En annan sak som stått på listan ett tag är Klippning för Hela Familjen. Idag körde vi "3 for 1" och fick 75% av familjen julfina på så sätt att Lars, Oskar och Nina klippte sig hos Lars frisör och sammanlagt betalade lika mycket som jag får betala hos min frissa för en klippning...

Oskar är ju frisörvan vid det här laget, men Nina var mer avvaktande eftersom det var första gången. Underläppen darrade lite i början och hon såg väldigt kritisk ut under hela klippningen, men med kex utlovade som belöning gick det jättebra. "Lieber Mann" sa hon om frisören och flörtade lite så jag tror nog att det kommer gå ännu smidigare nästa gång!
Såhär snygg blev Oskar efter sin klippning. Frisören gjorde sitt bästa för att föna bort lockarna, men lyckades som tur var inte..Efter att ha fått bort all den där stripigheten i håret tycker jag Nina genast ser mycket större ut. Lite svårt med Pippi-svansar ett tag, men det var skönt att få bort alla de där trista kluvna topparna.

Sightseeing..

..i den stad man bor i är sällan något man ägnar sig åt. När jag först flyttade till Bryssel så såg jag nog till att besöka de flesta sevärdheter, men ofta är det ju så att när man väl sett ett ställe så beger man sig inte tillbaka om det inte ligger i ens eget kvarter. Undantaget är väl för mig allt som har med Art Nouveau att göra. Jag skulle kunna besöka Horta-museet varje vecka och beundrar varje dag de Art Nouveau-hus som jag ser på väg till jobbet. Innan vi fick barnen var jag och Lars ofta ute på söndagar bara för att titta på och fotografera Art Nouveau-fasader, men det har inte blivit mycket tid till det de sista åren.

Arkitektur i sig är nog något jag tycker är roligast vad gäller sightseeing oavsett vart jag befinner mig. Prestigefyllda museum fyllda av vackra tavlor eller annat är visserligen alltid imponerande, men jag är ofta minst lika fascinerad av den byggnad de ofta befinner sig i. Som den vinge av naturhistoriska museet här i Bryssel där dinosaurieutställningen är inhyst. Byggd 1905 är den med sin rymd, sitt vackra golv och etager, snirkliga trappor och industriella, nitade järnbalkar minst lika intressant att studera som själva dinosaurierna.
Atomium är en annan byggnad som alltid fascinerat mig. Färdigställd till Världsutställningen 1958 är detta 102 meter höga byggnadsverk som föreställer en järnkristall förstorad 165 miljarder gånger alltid imponerande att se i verkligheten. Och jag ser det dagligen. Fast från mitt kontorsfönster.. På plats har jag inte varit på de senaste tio åren. Men eftersom vi hade besök från Holland denna helgen och ett önskemål var att besöka just Atomium så var det ju ett bra tillfälle att återuppta bekantskapen på närmare håll efter den renovering som gjorts 2006.Det tog inte många minuter förrän Nina tog ett stadigt tag i Britts hand. Så såg det ut nästan hela helgen:).Här beundras utsikten från Atomiums högsta sfär. Hissens hastighet är fem meter i sekunden och det var den snabbaste hissen i hela Europa 1958.Vi har känt Joost och Britt sedan de var bebisar. Och jag kan fortfarande inte fatta hur stora de har blivit. Min holländska är ju inget vidare även om jag förstår mycket, men numera pratar ju Joost en del engelska så då blir ju språkbarriären mindre. Oskar var också imponerad av Joost och Britt. Speciellt Joost då som också tog sig tid att leka med Oskar, rita hajar och dinosaurier åt honom, hjälpa honom bygga ihop legomodeller etc. För mig och Lars var det jätteroligt att träffa familjen. Det var första gången efter att Luuk gick bort för ett drygt år sedan och även om det är jobbigt att han inte är här och aldrig kommer vara här igen så måste ju livet trots allt gå vidare och det var därför extra roligt att se alla barn och vuxna ha så roligt som vi hade denna helgen.

Barnkalas och annat

I fredags fyllde Oskar fyra år. Vilken stor kille man har hemma nu. Det stämmer det där som alla med större (eller vuxna för den delen) barn säger; tiden går fort när barnen är små.
Det blev ett bra firande på morgonen och Oskar var så nöjd med alla sina fina presenter. Han gillade sin "tårta också".
Att få en ny skolväska var också poppis. Nu väljer han varje morgon vilken väska han föredrar just den dagen. För att ha två väskor är ju kanon.

Denna helgen var det inte bara födelsedagsfirande som gällde, vi hade dessutom fint besök från Malmö av unga fröken Löf och något äldre fru Löf. Lars tog Nina till Paris i lördags så vi fick mycket tid tillsammans att hitta på kul saker med de "stora barnen".Morgonfika på Le Pain Quotidien föll de små finsmakarna i smaken.Denna killen lyckades trycka i sig både en chocolate cookie och en pain au chocolat.Sedan var det dags för museibesök. Fast den typen av museum som tilltalar barn (och därför också föräldrar). Vi stack till naturhistoriska museet där vi spenderade den mesta tiden på dinosaurieavdelningen. Här hittade vi något som i en kvart blev ett improviserat lekrum.
I år hade vi lovat Oskar ett riktigt födelsedagskalas. Så i söndags var det piratfest här med Sophie, Adam, Emil och Damian. Komplett med skattjakt och chokladguldpengar. Och man kan ju inte vara pirat utan pirathatt. Så sådana pysslade vi ihop tillsammans. Med hjälp av Lars chef som hade vikt alla hattarna av gamla Financial Times. Det är "re-use" på bästa nivå minsann:).
Nytt profilfoto till bloggen Mrs Bookpond? Hatten har ju faktiskt ett intellektuellt läsvärde , n'est pas?....
Eller kanske en uppdatering av mitt direktörsfoto på jobbets hemsida....Den här tjejen var helt klart snyggast i sin hatt som inte var en pirathatt utan en dinosauriehatt.Här kommer den riktiga tårtan på kalaset. Som var smaskens om jag får säga det själv. Ungarna var dock ännu mer förtjusta i kokosbollarna såklart:).Full rulle på kalaset. Det blev riktigt lyckat och alla barnen hade roligt. Det är smart att både ha en starttid och en sluttid. Om inte för barnens skull så för föräldrarnas..Äntligen lite lugn och ro så att jag får tid att äta mina godiskex tänker Nina. Den här tjejen gillar vare sig godis eller sylt. Kan man hoppas på att det kommer att hålla i sig?...