Från toppen till botten och upp igen

Vi har högsommar i Bryssel denna veckan. I helgen har det varit nästan 30 grader i skuggan på dagarna och 22 grader sent på kvällen. Det känns nästan som Rivieran. Minus tillgång till svalkande hav då kanske;). Igår gjorde vi iallafall något medelhavs-inspirerat och tog med oss barnen på restaurang. På kvällen... Det har vi inte gjort ofta, men tänker att övar vi inte på det nu i denna åldern så funkar det garanterat inte när de är äldre. Och med tanke på att båda nu äter det mesta, inte blir för gnälliga när de är uppe efter läggdags och tycker att restaurang är kul så drog vi ner till en mysig och familjevänlig marockansk restaurang med stor och härlig terrass. Komplett med väggfast soffa med kuddar som kändes taktiskt om kidsen skulle tröttna i ordets dubbla bemärkelse.

"Oskar, är du snäll och räcker mig lite bröd". "Jamen visst Nina, ett ögonblick bara". Eller, nja, kanske inte riktigt, men det gick över förväntan bra. Och det blev bara en utspilld äppeljuice...

Vi hade taktiskt nog tagit med lite papper, kritor och Bamsetidningar och det var nog bra eftersom varken Oskar eller Nina fattar varför inte maten kommer precis när man beställt den. (Vi pratar ju om barn som kan tycka att vänta 20 sekunder på en macka är jäääätteelååång tid...), men annars gick det rätt smidigt. Båda tyckte också att det var väldigt spännande att gå ut och äta och Nina ville såklart gå fram till kyparen och betala själv innan vi skulle gå:).

Idag hade vi tänkt att ge oss iväg från värmeböljan genom att ta oss till de Nekker utanför Mechelen där det finns ett rekreationscenter utomhus med tillgång till bad i den stora ån som flyter förbi där. Men det gick helt åt skogen. Först körde vi vilse eftersom den idiotiska GPS-en skickade oss i fel riktning inne i Mechelen, sedan stod vi och köade 20 minuter för att komma in (inträde såklart) och sedan blev vi tillsagda att vi inte fick komma in för jag hade inte mitt ID-kort med mig. Alltså nu vet jag ju att man egentligen enligt belgisk lag ska ha sitt ID-kort på sig bara man går ut med soporna (d.v.s. lämnar hemmet), men egentligen ska man ju också plocka upp hundskit, inte skräpa ner, inte parkera på trottoarer och övergångsställen och inte köra för fort,  men det kan man lätt komma undan med  utan några större konsekvenser. Jag har alltid undrat varför, men nu förstår jag ju att Åka och Bada med Familjen Utan ID ligger mycket högre upp på listan av Saker Man Absolut Inte Får Göra i Belgien....

Att Lars försökte be dem rucka lite på reglerna (han hade ju ID) och att folk bakom i kön tyckte att det var löjligt att inte släppa in en barnfamilj som åkt hela vägen från Bryssel, hjälpte inte ett smack. Vi fick åka därifrån. Då försökte vi med Hofstade som inte låg så jättelångt därifrån och som har samma upplägg fast med en stor sjö istället. Samma sak där. Man är tydligen ansedd som en säkerhetsrisk på badplatsen om man inte kan identifiera sig i detta landet.

Jag och Lars blev förbannade. Barnen blev besvikna. Vi hade lovat dem bad och strand och där stod de med sina hinkar och badgrejor... Vi fick åka tillbaka till Bryssel. Tre timmars bilfarande blev resultatet av den misslyckade utflykten och det kändes surt, men vi tog oss iallafall till slut till en annan park på hemmaplan, hade vår picknick där, käkade glass och njöt av det som var kvar av eftermiddagen.

Det fanns en hoppborg i parken och det var ju roligt.

Glass är gott. Glass gör glada barn. Glada barn gör glada föräldrar.

Det blev lite utomhusbad idag iallafall......

Första skoldagen - andra omgången

Idag gick två förväntansfulla syskon hand i hand till skolan. Vi plockade upp en kompis till Oskar på vägen och barnen tjoade och stimmade tills vi var framme vid vår destination. Väl där delade vi upp oss så att jag gick med Oskar till hans nya klass och lärare, medans Lars tog med Nina till sin klass. Båda barnen pratade på och tyckte allt var spännande och roligt. Vilken skillnad från den upplevelse vi hade när Oskar började skolan för två år sedan. Det var traumatiskt både för honom och för oss....

Idag gick allting lekande lätt. Oskar visade sig hamna i en klass med enbart kompisar från tidigare. Och till skillnad från den andra tredje maternelleklassen som är en sammanslagen klass med två lärare och drygt 45 barn går han och Adam nu i en klass med bara 23 elever. Han får också en manlig, ung lärare som verkar väldigt sympatisk. Efter att jag suttit ned en stund med Oskar så vände han sig till mig och sa "mamma, jag tycker du ska gå nu". Och sedan hade han knappt tid att säga hejdå när jag gick. Det kändes faktiskt super:).

Nina har också haft en bra start. Mycket var nytt såklart, men med en svensk-dansk kompis från dagis i samma klass underlättade det lite. I eftermiddags när vi hämtade två glada, men trötta barn fick vi höra att enda gången Nina varit ledsen var när Oskar lämnade skolgården för att gå iväg till sitt klassrum efter rasten (de har samma skolgård).

 "Ska vi gå in i klassrummet nu Nina" sa fröken när Lars skulle gå. Och Nina svarade genom att hoppa upp i famnen direkt.

Det var extra roligt att komma hem och först få brev med "tatueringar", kort och godis från mormor och morfar och sedan få varsin "Schultüte" (en present barn i Tyskland få första skoldagen, vanligtvis fylld med skolsaker, någon leksak och lite godis) som farmor och farfar fixat.

Tyvärr har nu Nina blivit hängig och vi mätte 39 graders feber ikväll. Stackars liten....

Det gör att det nu blir dags att diskutera vad som är viktigast på jobbet imorrn för mig och Lars. Ett Kommissionsmöte för mig, eller Lars ordförandejobb. Har vi tur hinner jag precis göra mitt möte för att sedan rusa hem och byta av Lars så han hinner kasta sig iväg till sitt. Inte idealiskt, men det får gå ändå. Det viktigaste är trots allt att Nina blir bra och kan vila upp sig hemma imorrn. Hon vill ju såklart tillbaka till skolan så snabbt det går. "För jag är en stor tjej nu mamma".

Temposkifte

Sist jag bloggade bakade jag småkakor och gjorde äppelmos iklädd gamla jeans och en tröja som sett bättre dagar. Nu drar jag jag på mig sidenblusarna och höga klackar och dras raskt rakt in en tornado av jobb. Mycket roligt jobb visserligen, men när jag inte ens haft tid att uppdatera mina Att-Göra-listor efter semestern, då ligger tempot på lite för hög nivå;).

Extra högt denna veckan efter Det Viktigaste Mötet Detta Året som ägde rum igår. Har jobbat hårt med förberedelserna sedan i juni och sedan spurtat sista veckan för att hinna med allt. Nu gick det iallafall bra som tur var och jag känner mig nöjd med min insats.

Nu njuter jag av sensommaren i Bryssel och av att kunna koppla bort allt jobb över helgen. I eftermiddags blev det en timmes solning på terassen medans Nina och Oskar tog ett bad i sina miniuppblåsbara pooler. På måndag börjar skolan och båda barnen är spända och förväntansfulla. Oskar får nya fröknar och delvis nya kompisar, medans Nina nu börjar skolan i första maternelle. De fick nya skolväskor idag och blev så förtjusta i dem att de nu sitter med dem på sig i soffan och tittar på barnprogram:).

Tantvarning?

Hallon- och rödavinbärssaft
Rödavinbärssaft
Hallonsylt
Hallon- och svartavinbärssylt
Svartavinbärssylt
Hallonmarmelad
Hallonsmuffins
Hallons- och smultronmuffins
Rabarb- och hallonsmulpaj
Chokladsnittar
Gaffelkakor
Kokostoppar

Så ser min "sylta, safta och baka" prestation ut denna sommaren. I köket står en korg med äpplen som borde göras till äppelmos ikväll. Kanelbullar har inte hunnits med. Inte heller sockerkringlor. Börjar jag slappa till det här på torpet?

Är det tantvarning på det här? Fast jag gör ju allt för att jag tycker det är så roligt. Och ofta också avkopplande. Själva bärplockningen outsourcar jag dock helst till sambo och barn. Det känns också som om vi får med oss en del av torpstämningen hem när man sitter en regnig novembermorgon i Bryssel och klickar i lite hemlagad sylt i yoghurten.

Just nu sitter jag dock och läppjar på ett glas champagne. Snart vankas tempura följt av oxfilé och kantareller. Det är min och Lars 16-årsdag idag och det vill vi ju fira lite såklart. Så äppelmosfixande får vänta ett par timmar;).

Lillasyrran och mamma. Oskar fick till det här fina fotot i eftermiddag.

Detta är också Oskars skapelse. En svensk sommarhimmel när den är som bäst.

Mormor Kajsa

Denna veckan jobbar jag på distans. Och det går ganska bra när man kan vara flexibel med när man jobbar. Idag var jag dock glad över att det är en helgdag i Belgien för sommaren kom tillbaka igen. Så det blev till att ta på den lätta sommarklänningen för andra gången denna sommaren.

Min fina mormor kom också på besök idag. Och då är det ju extra roligt att kunna få visa torpet från sin bästa sida, det vill säga i fint väder. Roligt också att kunna fråga lite hur torpmiljön verkligen såg ut när hon var liten nu när vi vill göra torpet mer autentiskt. Fast inte så autentiskt att det blir som på tidigt nittonhundratal. Som byggnadsantikvarien på Nääs sa så hade dåtidens kök vare sig avställningsytor eller skåp. Eller rinnande vatten...

Det är nästan 90 år mellan mormor Kajsa och min Nina Kajsa. Jag hoppas vi alla har mina mormors gener och blir långlivade:).

Jag har sagt det tidigare, men upprepar gärna att det är så roligt att mina barn får lära känna både sin gammelmormor och gammelfarmor.

Västkustsliv

I sommar har jag lyckats besöka tre fina, men helt olika små städer vid havet. Lysekil besökte jag redan i slutet av juli, men på grund av att min fotograf haft tekniska problem med bredbandsuppkoppling kommer fotona endast nu;).

Det var nämligen dags för min och Marikas årliga tjejträff. Detta påfund började vi med för tre år sedan och konceptet är tämligen enkelt. En övernattning på mysigt hotell någonstans inte för långt bort där vi kan kombinera lite shopping, fika, lunch, middag samt bara kunna koppla av och göra vad vi vill i egen takt. Hittills har vi varit i Göteborg, Varberg och så Lysekil iår då.

Vi hade inte riktigt tur med vädret, men med tanke på att man utlovat dagsregn var vi dock ganska nöjda med endast tre skyfall.... Vi hann också med allt vi tänkt. Slog till på en superfin stickad tröja från Jumperfabriken bland annat. Bikinin fick dock ligga kvar i väskan...

Uppe på utsiktsplatsen i Lysekil blåste det rejält. Men enligt Lars ser vi båda väldigt unga ut på detta kortet så antagligen blåste rynkorna bort effektivt också;).

Jag älskar den snickarglädje man ser på många hus på just västkusten.

Jag menar, vilken veranda! Båda dessa hus ligger i pittoreska Fiskebäckskil. Där man för övrigt serverar de största glasskoporna jag nånsin sett i hamnens glasskiosk...

Vi gick på restaurang Pråmen på kvällen.

Perfekt kyld champagne följt av ett glas Chablis och den bästa fisksoppan jag ätit på flera år. Utsikten över hamnen var också fin.

Båstad - återkomsten

Vi har varit i Båstad i helgen. Där har jag inte varit på tio år och det var roligt att återkomma till den plats där jag haft så otroligt roligt under tennisveckorna i 20-årsåldern. På den tiden hade jag och Anna så mycket bagage att vi knappt fick plats själva i gästrummet (eller i bilen på vägen ner). Det krävdes ju när man skulle byta om ett par gånger under dagtid (man kunde ju hamna på teve när man satt på tennisläktaren och då var det ju bra att visa upp sig i olika outfits) och senare skulle försöka komma in på "Slammet" på hotell Skansen på kvällarna för att frottera sig med tenniseliten.

Numera reser man ju tungt på grund av att man reser med barn så det blev ju inte samma stuk på denna helgen som de på tidigt 90-tal;). Däremot hade vi fantastiskt roligt i mycket trevligt sällskap i kombination med riktigt fint väder. En mycket lyckad helg!

Vi började helgen med en skål i veuve clicquot tillsammans med Anita och Ulf som snällt nog lånat ut sitt hus till oss över helgen.

 

 

Sist vi tog kort såhär på en fredagskväll (ja, det är precis så nära huset ligger centercourten) så fanns det inga barn med i bilden;).

Ute på härlig promenad nere vid havet tar Nina och Erik sig en paus.

Nina är väldigt förtjust i Anna och ville helst hålla henne i handen när vi var ute tillsammans.

Coola killar på upptäcktsfärd i skogen.

Det bästa med den skogspromenaden var såklart att picknick ingick.

Ljunghedslandskapet uppe på åsen är sagolikt vackert. Vad jag gillar mest med Båstadtrakten är just kombinationen av vacker strandmiljö och kombinationen av åkersmark, ljunghedar och vackra skogsdungar. Och så den dramatiska nivåskillnaden och utsikten från åsen ner mot dal och vatten. Man blir lycklig i själen av att vistas här....Bilden på busken med bären tog jag på ljungheden. Jag har ingen aning om vad det är för något. Är det någon som vet?