Maskerad

Det känns som om det var igår vi för första gången var på skolans maskeradbal med Oskar, då knappt tre och ett halvt år. Såhär såg det ut då. I helgen var det dags igen. Denna gång med Nina också ordentligt utklädd. Efter att ha varit kung på karnevaldagen i klassen i februari valde Oskar att vara pirat igen på maskeraden (tack och lov för att han inte insisterade på Spindelmannen som hälften av de andra killarna i klassen...). Nina var först inne på att vara prinsessa, men efter viss övertalning höll hon med om att det ju var ännu häftigare att gå som Pippi.

I väntan på spårvagnen.

Konfettin flödar och det är dags att dansa.

Nina var som väntat den enda Pippi..

Piraten har vuxit till sig sedan sist:).

Ballongregn avslutade maskeraden. 

Annars så har helgen varit ganska bra med besök av barnens farföräldrar. Vi har röjt i trädgården, fått några gardiner uppsydda, de flesta tavlor har kommit på plats och vi har plockat upp alla lådor och städat ur i det som Lars kallar "salongen" och jag benämner "biblioteket". Det vill säga vardagsrummet på andra våningen. Hoppas bara vi kan få fixat skorstenscertifikatet av hyresvärdinnan snart så att vi kan elda i den öppna spisen. Fast vi ska nog undvika att köpa ved här. På vår mataffär kan man visserligen köpa ved, men det kostar sju kronor kilot... Kilopris på ved känns ju onekligen lite underligt. Vi får se till att direktimportera från Lars föräldrar i Elsass istället.

Borde röja i hallgarderoben nu eftersom alla vantar, mössor och halsdukar ramlar ur överskåpet så fort man öppnar det. Tror dock jag hoppar det och istället slänger mig i badet med en bok.

Underbart är kort..

..när man åker på sommarsemester i februari. Fast otroligt skönt att komma iväg och få vara ute i solen hela dagarna. Beachen på förmiddagen, poolen efter lunch och barnfri läsning på solgassande terass på eftermiddagarna. Släng till lite cava, restaurangbesök, knattedisco för att inte tala om trevligt semestersällskap (och villiga barnvakter:)) i form av mamma och pappa så blev det en lyckad pretentiöslös semester för oss alla. Som var precis vad vi behövde efter flytten.

På esplanaden på väg ner till stranden.

Dags att bygga sandslott och gräva kanaler. Det är som tur är ett evighetsjobb att fylla på vatten i vallgravarna;).

Det var inte endast barnen som roades av sandslottsbyggena. Lars var den som tröttnade sist.

Det var lite varmare i poolen än i havet. Oskar har efter badhusbesöken i skolan blivit riktigt vattenvan.

Oskar använde två t-shirts, ett linne och ett par short under veckan. Nina gick igenom hela sin garderob. "Nej mamma, inte den klänningen igen....."..

Känns som ytterligare en förvarning om hur tonårsoskars uppsyn skulle kunna se ut. "men mamma, lämna mig ifred nu....."..

Och Nina har redan börjat låna mina saker. Dessa nya solglasögon tyckte hon väldigt mycket om.

Nu är vi tillbaka i kylan igen. Imorse när jag stod och frös i väntan på spårvagnen kändes ledigheten redan långt borta. Å andra sidan är det rätt kul att komma tillbaka till det nya huset. Även om jag som den ordningsfanatiker som jag är störs av vi inte kommit iordning helt ännu. Att vi knappt bott här i en vecka och det är helt normalt hjälper inte. Jag vill ha allt fixat med en gång. Lägga upp gardiner, köpa mattor, hänga upp tavlor, få ordning på förvaringen av alla jackor, skor och vantar som verkar föröka sig dagligen, hämta art deco-byrån inköpt på ebay, fixa rätt belysning, packa upp röran i vardagsrummet på andra våning, arrangera mina böcker i bokhyllorna etc etc... Är möjligtvis en månad en realistisk deadline?... Längre än så kan jag nog inte vänta:). Efter det måste jag ju fixa i trädgården. Och köpa BBQ!

Stora killen

Idag var det fint väder så vi tog en paus från alla flyttbestyr och gick till Bois de la Cambre som numera ligger på knappa tio minuter från huset. Eller, gick och gick. Barnen cyklade. Vi hade bestämt att försöka igen att ta av stödhjulen på Oskars cykel. Det har inte varit helt lätt att öva cykling med honom som vi har bott hittills, men nu tänkte vi försöka igen så att vi skulle kunna ta av stödhjulen permanent senare i vår.

Oskar har inte cyklat på ett par månader. Och förvånar mig och Lars idag genom att börja cykla utan hjälp så fort vi tar av stödhjulen. Som om han alltid kunnat cykla. Både jag och Lars blev helt mållösa. Och väldigt stolta såklart.

Här kommer Oskar i full fräs.

Nina är också snabb på sin balanscykel, men har nästan vuxit ur den så nu blir det kanske snart stor cykel för henne också.

Äntligen flyttat

Efter fem dagar i nya huset börjar vi få näsan över ytan (eller flyttkartongerna) igen. Det är ju inte klokt hur mycket vi har haft att packa upp. Vi är fortfarande inte färdiga och vardagsrummet på andra våningen ser fortfarande ut som om vi flyttade in idag. Men resten av huset minus kontoret/gästrummet är iordninggjorda. Gardiner har till och med kommit upp. Visserligen ostrykna direkt från förpackningarna och släpandes i golvet, men iallafall. Med tanke på att fönstrena börjar 30 cm från golvet (även i badrummet)  och är 2,5 meter breda så är det liksom inte läge att inte sätta upp några....

Om jag ska samla intrycken hittills så ser de ut ungefär såhär:

• Hur fick vi nånsin plats med alla våra saker i en lägenhet när vi i ett hus med tre våningar redan fyller upp alla rum?
• Så otroligt skönt att slippa all den trafik och avgaser vi hade på vår tidigare adress. För att inte tala om hur tyst det är. Vi bor på en återvändsgata och det är så tyst på nätterna att det nästan känns som om vi var i Eggvena.
• Det viktigaste finns i närheten. Två stora mataffären på fem minuters gångavstånd. För att inte tala om ett patisserie två vinhandlare och en ostdelikatess. Just up our alley med andra ord;)...
• Inga trappor.. Garage i källaren. Inga trappor. Garage i källaren. Tål att upprepas. Så skönt!

Igår skulle vi dricka lite champagne för att fira inflyttningen. Fast då var vi så trötta att vi inte orkade. Det är roligt att flytta, men det är tröttsamt samtidigt. Får se om vi är piggare ikväll:).

Privatchaufför?

Vi använder sällan bilen i vårt dagliga Brysselliv. Till mångas förvåning. Jag vet inte hur ofta jag får frågan när jag anländer till möten om det var svårt att hitta parkeringsplats (för det är det oftast). När jag då säger att jag tagit spårvagnen, eller ännu mer osannolikt för vissa, till och med GÅTT, blir kommentaren att, ja, det skulle man ju faktiskt kunna göra...

Att inte använda bil mer än jag måste känns för mig mest som en befrielse. Jag avskyr stressig storstadstrafik och bilköer. Och att gå till jobb och skola ger mig möjlighet att kunna koppla ner och få lite tid för egna tankar. Samt inhämta den där viktiga vardagsmotionen. Visserligen ska denna vår bli året då jag börjar på Friskis&Svettis (fast den målsättningen har jag i och för sig haft de sista tio åren.....), men med så stillasittande jobb är det skönt att röra på sig när man kan. Och som den miljövän jag är så känns det bra att dra sitt strå till stacken såklart.

Fast idag är en dag då jag gladeligen gjort som de diplomater som jobbar i min kontorsbyggnad. Det vill säga blir runtkörd i Bryssel av privatchaufför i stor, bekväm bil. Det har nämligen ösregnat från morgon till kväll. Och att då gå med barnen till och från skolan iklädd min eleganta yllekappa, klänning och dyraste läderstövlar (som var tvunget idag p.g.a. ett viktigt möte som krävde full business attire) med bara ett paraply till skydd , var ingen höjdare. Jag hoppas verkligen det blir bättre väder på tisdag när vi flyttar. Sådant här vinterväder är bedrövligt.....

Nu dags för mys och barnprogram till barnen. Champagne till de vuxna för att fira ett väldigt lyckat projektavslut på jobbet. Jag har en extra nöjd styrelse nu och det känns ju riktigt bra:).

Det börjar närma sig

Nio dagar kvar till flytt. Sexton dagar kvar till solsemester. Februari blir händelserik iår:).

Det är fortfarande lite overkligt att vi flyttar så snart med tanke på att det inte står en enda flyttkartong i lägengheten utan allt ser ut som vanligt. Iallafall på ytan för vi har röjt i garderober, skrivbord och förvaringsutrymmen. Och vilken tid det tar! Men som tur är är både jag och Lars överens om att inte flytta med oss en massa gammal skit så det är väl värt den tidsinvesteringen. Nu hoppas jag bara att det funkar bra med den bortlejda flytthjälpen för det känns aaaningen ångestframkallande för en fanatiskt tidsplanerande listgörare som jag att inte packa mer än det nödvändigaste överlevnadskitet och sedan bara vänta till dagen innan flytt då packningen sker...

Sol och värme efter flytten ska också bli skönt. Vi har haft vinter här i ett par veckor med både snö och minusgrader. Speciellt Oskar har tyckt det varit roligt att komma ut i snön och har haft riktigt roligt med kälkåkning och snöbollskastande.

Eftersom vi inte packar på helgerna så har vi istället fokuserat på att vårda våra sociala relationer (blev alldeles för lite av den varan i höstas) och denna helg har varit helt perfekt ur den synpunkten. Igår hade vi vänner med barn på middag. De kom tidigt eftersom barnen ju inte orkar vara uppe hur länge som helst. Trodde vi... En flaska champagne och tre och en halv vinflaska senare var klockan elva och barnen piggare än de vuxna;). Mycket trevligt dock och barnen sov iallafall till halvnio imorse och det får man vara glad för. Det spelar ingen roll om de lägger sig en eller tre timmar senare än vanligt, de har aldrig sovit längre än så, men hoppet lever kvar.

Idag softade vi hemma på förmiddagen och hängde hos kompisar och deras tre vilda killar i eftermiddags. Nina roade sig med att prova varenda maskeradklädsel de hade (och det var en hel kista full) medans Oskar glatt ägnade sig åt mer fysiska lekar med de större killarna (wrestling, jaga varandra runt huset, slänga kuddar på varandra). Jag börjar märka mer ibland nu att Nina och Oskar leker på olika sätt. Medans Oskar snabbare blir rastlös och behöver uppmuntring för att leka helt själv så kan Nina lätt sitta själv och hitta på egna lekar (mycket picknick just nu). Oskar blir uttråkad av att åka och handla ("mamma, jag är sååå trött, mamma jag har såååå tråkigt"...) medans Nina igår helst ville gå in i alla affärer vi gick förbi. "Mamma, jag vill klappa dockorna" utropades i var och varannan affär. Hon menar skyltdockorna.... De på H&M har långt ljust Barbieaktigt hår så de blev favoriter. 

I söndags kom det tio centimeter fin pudersnö och det blev perfekt kälkföre i parken. Nina var inte helt begeistrad eftersom det snöade rätt rejält när vi var ute, men Oskar var överlycklig.

Jag hoppas vi kan sticka på riktig vintersemester nästa vinter. Oskar kommer säkerligen att gilla det.

Bästa komplimangen

"Mamma, när jag är lika stor som pappa, då vill jag att du ska bli min kompis. Och så ska du bo nära mig så att du kan komma och hälsa på mina barn på lördagarna". Jag hoppas verkligen att den tanken lever kvar när Oskar är stor;).