Sommaren i mars fortsätter

Det blir mycket inlägg med tema väder här. Och för ovanlighetens skull beror det på att vädret är så otroligt fint. Och varmt. Idag har vi åter igen gått runt i shorts och linne i trädgården och förundrat oss över att det faktiskt bara är mars. Helt underbart både för kropp och själ. Fint väder när man är ledig får alltid mig på bra humör!

Idag tog vi oss till plantskolan. Jag var trött på den skruttiga ljungen som fanns i krukor när vi flyttade in och idag drog jag upp allihop (eller rättare sagt så delegerade jag åt min assistent att dra upp dem för mig). Istället köpte jag en massa lavendelplantor som jag vet trivs härnere och som förhoppningsvis ger mig semesterkänsla även hemma i trädgården. Förutom lavendel köpte jag två gula buskrosor (ytterligare ett oslagbart tips om man bor i ett bra klimat för de växer så det knakar), en blå klematis, förgätmigej, lite nya kryddväxter och lite annat smått och gott. Nu hoppas jag bara att de förbaskade mördarsniglarna håller sig undan...

Om vädret har varit bra och soligt har humöret på barnen varit mer blandat. Av någon anledning så retar sig barnen på varandra konstant just nu och det bråkas mycket mer än tidigare. Och gud vad man blir trött på det eviga "mamma, Nina sa att... mamma, Oskar tog min leksak... mamma, Nina nyps... mamma....Oskar, slåss". Dessutom så har Nina hamnat i en fas (och jag kallar det fas som man gör när man desperat väntar på att beteendet ska gå över) där den minsta lilla motgång blir oöverkomlig, tårarna sprutar för minsta lilla och det gnälls sjuttioelva gånger om dagen. Det är svårt att hitta tålamodet med det när det upprepas i ett... Drama queen är bara förnamnet på Nina just nu. Fast det ska tilläggas att hon har varit trött och hängig sedan Lanzarote med en envis förkylning och hosta som inte försvinner så humöret är nog inte på topp alla gånger av den anledningen.

Just nu tycker jag dock ärligt talat att det är väldigt skönt att barnen är på väg i säng så att det blir lite lugn och ro hemma. Imorrn spenderar vi dagen med kompisar och deras barn tack och lov så då blir det nog roligare för alla inblandade...

En fredag vid våffelbilen då alla håller sams....

På plantskolan då jag lätt kunna köpa tre gånger så mycket som jag gjorde om jag haft en större trädgård.

Här är ett utval av det som kom med hem.

Det här är Oskars inköpslista inför middagen...

...som bestod av årets första BBQ som kunde åtnjutas ute i solen.

Här lyckas faktiskt barnen leka ihop utan att bli irriterade i säkert en kvart...

Mer vår

Det är dåligt med uppdateringarna här. Igen... Löpskorna har stått och samlat damm i fyra veckor.. Orsak: den gamla vanliga. Mycket att göra på jobbet, lite ork och uppbokade helger. Plus att jag ärligt kan känna att efter att ha suttit framför en dator och formulerat olika typer av texter och mail hela dagen så vill jag bara koppla bort när jag kommer hem. Dessutom har jag haft en stor, härlig hög med böcker som lockar när barnen gått och lagt sig. Har lagt lite mer energi på instagram och det är kanske lite fånigt med tanke på att jag har 5 followers i nuläget.....

Men, jag tycker väl ändå att ska man ha en blogg så får man åtminstone vara aktiv en gång i veckan som minimum och samma gäller löpningen. Såhär kommer ett inlägg och i eftermiddag blir det förhoppningsvis en löprunda!

Våren fortsätter i Bryssel. Vädret har varit blandat, men så sent som i torsdags hade vi 22 grader i skuggan (igen). Underbart att kunna sitta ute en timme eller två på terassen då. Än så länge har jag lyckats behålla lite av solbrännan från Lanzarote eftersom vi faktiskt haft fint väder på helgerna.

Det kliar nu i fingrarna vad gäller att plantera lite nytt i trädgården. Älskar att åka till handelsträdgården och plocka på mig nya plantor. Vi har ju ett bra klimat härnere så det mesta trivs. Hortensia är en favorit som växer tacksamt här och också trivs i kruka. Funderar också på en till rosbuske i rabatten och ett par storblommiga klematis. Vad gäller tips för vad man ska ha i sin trädgård (@mrsbookpond och hennes trädgårdsinlägg häromveckan) tycker jag man ska tänka på när man spenderar mest tid i trädgården och om man har hjälp med vattningen när man åker på semester. I torpet vill jag helst ha blommor som blommar sent eftersom vi inte kommer dit förrän i mitten av juli, medans jag i Bryssel vill se min klematis i juni (det finns ju sorter som blommar tidigt och andra som blommar sent). Jag älskar lavendel eftersom de påminner mig om semester i Provence. Dessutom kan de överleva att torka ut och är alltså inte känsliga när man åker bort. Bättre i stora krukor än direkt i landet i min erfarenhet. Pelargonier tål också en hel del och kan dessutom tas in i förråd över vintern för att övervintra.

Något jag aldrig behövt tänka på tidigare, men som jag tyvärr fått en hel del erfarenhet av här är mördarsniglar. En av dessa exemplar åt upp en halvt uppvuxen solros på ett halvt dygn förra sommaren... Jag har kommit på att de inte gillar pelargonier och krasse iallafall...

Dessa fina påskliljor fick vi i inflyttningspresent förra året, då i en liten korg. Jag sparade lökarna och sedan var det faktiskt min snälla mamma som planterade dem i rabatten förra året. Visst blev det fint!

Vi har varit mycket i parken på helgerna, antingen med kompisar eller själva. Nina är riktigt duktig på att cykla nu och det ska bli kul att arrangera en längre cykelutflykt med familjen längre fram i vår.

Hon har fått överta Oskars cykel, men med en lila cykelkorg med prinsessor på var det inga problem;).

Här i parken tillsammans med en av hennes bästa kompisar Sara.

På väg ut på shoppingtur med farmor och mamma. Farmor köpte Nina en chic mörkblå vårkappa som hon är väldigt glad för. "Nu ser vi likadana ut mamma" säger hon stolt...

 Igår var vi ute hela familjen och shoppade lite ihop. Till lunch ville barnen helst gå till MacDonalds och äta chicken nuggets. Vi lyckades övertyga dem att gå på en japansk restaurang istället och lovade att deras "chicken nuggets" skulle vara lika goda. Det gick bra och barnen åt hyfsat. Sedan fick dock Nina mystiska röda utslag över hela kroppen. Vi misstänkte scharlakansfeber eftersom hon också hade lite feber, men efter tre timmar på akuten fick vi beskedet att det till 90% säkerhet var en matallergi. Mot något på den japanska restaurangen....

Oskar fick som tur var ingen allergisk reaktion. Och efter att ha fått hjälp av servitören att fixa barnvänliga pinnar så åt han riktigt bra. Stora killen...

I veckan var Lars hos vår veterinär och hämtade hem urnan med Zoras aska. Även om jag nu har vant mig vid att hon är borta så hamnar jag regelbundet i olika situationer där jag saknar henne alldeles gränslöst. Ofta när jag ser andra hundar på stan.

Som den här fina gamla tiken jag såg i veckan. Hon påminde mig otroligt mycket om Zora under hennes sista år. Gamla hundar utstrålar ett alldeles speciellt lugn...

Mycket sol, en hel del avkoppling, en nypa bad och överdosering på sjukdom

Vi hade en fin semester. Trots allt... Båda barnen sjuka fem och sex dagar av sju var ju ingen höjdare och att behöva uppsöka läkare på semestern och få beskedet ingen pool och ingen glass var ju inte så kul direkt. Dessutom var vi lite oroliga ett tag för det är ovanligt att barnen är sjuka med feber så länge. Det har faktiskt inte hänt sedan, nej, det har faktiskt aldrig hänt tidigare så det var ju typiskt att det sammanföll med semesterveckan. Fast man får väl vara glad att vi inte kom iväg på någon skidsemester som vi först tänkt. Det gick ju ganska bra att återhämta sig i värmen på Lanzarote och barnen kunde ändå vara en hel del utomhus. Vi struntade efter några dagar i glassförbudet och tillät barnen att bada i poolen sista dagen. Någon måtta får det ju vara på besvikelserna.

Väl hemma i Belgien fortsatte sommaren. Lördags var den varmaste 8 mars sedan 1833 tydligen och igår hade vi 22 grader i skuggan. På terassen var det nästan precis lika varmt som i Puerto del Carmen. Och mindre blåsigt... Det fina vädret fortsätter veckan ut så det är ju typiskt att jag har otroligt mycket att göra på jobbet dessa dagarna. Arbetsgruppsmöten, ledningsgruppsmöte, styrelsemöte, två Kommissionsmöten för att inte tala om allt jobbet med att förbereda alla dokument före och efter möten. Jag avskyr att skriva mötesprotokoll.

Här kommer iallafall några smakprov från semestern och i den här förskönade bloggversionen syns det inte att någon är sjuk;).

Det är kargt, men vackert på Kanarieöarna.

Nere i hamnen fanns en perfekt stenstrand att leta fina snäckor och slipade glasbitar på.

Fast det räckte att doppa fötterna för det var inte så varmt i havet.

Här trodde vi att Oskar hade återhämtat sig. Vi hade fel...

Som tur var hade vi en stor härlig terass med sol nästan hela dagen så där hängde vi mycket. Oskar lärde morfar att spela Finns i sjön.

En glad, men något trött tjej inne på fjärde dagen med feber.

Mycket trevlig middag på Casa Rojo. Mycket gott humör. Mycket gott vin... Lanzarote har flera stycken riktigt goda vita viner.

Oskar och Ninas kattkompis. Det fanns många halvtama katter i hamnområdet.

Mys på terassen.

Nina var med ute på kvällarna trots att hon var trött. Villkoret var dock att flamencoklänningen skulle på. Jackan är den jag hade i mitten av 70-talet. Finsk kvalitet, lika fin nu som den var då.

 

Tio år med Zora

Vårt hus är tyst. Jag har egentligen aldrig funderat över vilken dimension det har givit till vårt hem att Zora alltid varit hemma i lägenheten, huset eller torpet när vi kommit hem. Har hon inte varit med oss har hon  rusat ut med svansen i vädret för att hälsa oss välkomna som om att träffa oss var det bästa som kunde hända. Vare sig man hade varit borta tio minuter eller några timmar. Varje gång:).

Zora kunde ju inte göra så mycket med oss de sista två åren för hon var för trött. Nu när hon är borta kommer fler och fler minnen från de tidigare åren. Hon var sannerligen med oss nästan överallt. Hon har varit på otaliga pubar, fik och cocktailbarer, legat och sovit under stärkta linnedukar på michelinrestauranger, simmat med oss såväl i Eggvena som på Rivieran, varit med och seglat på västkusten och låtit barnen hänga på henne som jobbiga bebisar med oändligt tålamod. Efter att ha lämnat Oskar hos en kompis i eftermiddag gick jag i de parker vi gick långa promenader med Zora  när hon var yngre. På den tiden fick hon i snitt två och en halv timmes motion om dagen. Det var rätt bra för oss också. Den vardagsmotion man får som hundägare är både regelbunden och effektiv. Och man kommer ut i alla väder..

Jag håller på att sätta ihop ett album med Zorabilder för både barnens och vår egen skull. Idag fick vi fina bilder från den tiden familjen bara bestod av Zora. När jag tittar på de bilderna så påminns jag om hur energisk och pigg hon var på den tiden och hur gammal och trött hon var när hon dog. Jag har funderat på varför det kändes så jobbigt att ta beslutet om avlivning även om vi visste att det var helt rätt beslut vid rätt tidpunkt.  Jag tror det handlar om att även om ens hund är gammal så har även en gammal hund endast en mental förståelse som en två-åring. Det innebär att även om en hund kan förstå att den är sjuk så kan den aldrig riktigt förstå vad som händer och du kan som ägare inte förklara.

Den oskyldighet, tillgivenhet och totala tillit som din hund visar dig är det som gör att bandet mellan människa och hund blir så starkt, men det gör det också svårt att släppa taget. Jag är glad att jag var med i dödsögonblicket, men jag vet från vår veterinär att många hundägare inte orkar med det. Dödsögonblicket stannar på näthinnan och det är jobbigt att återuppliva den stunden. Men med hundägarrollen kommer också ansvaret att se till att din hund är trygg ända till slutet. Jag var inte lika förberedd på den stunden som jag trodde. Jag förstod inte skillnaden på det rationella tänkandet och den känslomässiga reaktionen. Dessutom vill man inte tänka på den stunden förrän det är absolut nödvändigt.

Jag var ute och sprang idag. Som vanligt var det mycket människor ute. Och fullt med hundar. Bland annat ett par med barnvagn och hund. Det påminde mig om oss när Oskar var bebis. Det var en fin tid. Nu får vi ta tiden att sörja och se tiden an för att fundera på om det blir fler hundar i den här familjen i framtiden.

Tack Ola för alla fina seglarbilder

Att säga farväl

Idag var vi tvungna att ta farväl av vår älskade hund. Vi fick fem extra veckor med henne då vi kunde skämma bort henne och ta hand om henne på bästa sätt, men nu orkade hon inte längre. Igår slutade hon äta, benen bar henne inte längre och vi såg på henne att nu var det riktigt jobbigt. I förmiddags kom därför vår underbara veterinär hit för att avliva henne. Och det var hemskt att gå igenom även om vi visste att det här var rätt beslut. Nu efteråt går jag runt med vad som känns som ett stort hål i hjärtat och det är olidligt tomt i huset. Det är svårt att förklara om man inte har husdjur själv, men efter att ha levt med Zora i över tio är känns det helt overkligt att hon inte längre ska vara med på vår fortsatta familjeresa.

Jag vill komma ihåg Zora när hon var piggare. Som här i Borås när Oskar var liten. Jag är såklart inte objektiv, men hon var en sådan fantasiskt vacker hund. Och snällare hund fick man leta efter. Jag är så glad att vi valde att ge en hund från ett hundhem en ny chans. Vi hade så många fina år ihop. Jag saknar dig så gumman.

Vi har haft fantastiska somrar med Zora i torpet. Hon älskade trädgården och att skälla på förbipasserande var väldigt poppis.

Familjen har beslutat att begrava henne i Eggvena. "Vi får inte glömma att ge henne våra teckningar när vi begraver henne mamma" påminde Oskar mig om.

"Min bästa hund" enligt Oskar.

"Min fina, söta Zora" sa Nina imorse när hon tog farväl.

Zora, 9 juni 2001 - 14 februari 2014. Du saknas oss. Finns det en hundhimmel så är du där och springer nu.

Chez nous

Det blir sällan några stilreportage hemma från oss, vare sig det gäller dagens outfit, eller inredning. Jag tror inte selfies görs sig när jag för det mesta väljer ett av mina två par jobbyxor och en av fyra cashmeretröjor såhär på vinterhalvåret. Foton från trendiga, men "personliga" rum där allt helst ska vara stramt (läs stora rum som är sparsamt möblerade), vitt, vitt och mer vitt samt innehålla mycket dansk design, möjligtvis med en orange kudde eller två inslängd i ett dyrt soffhörn och där alla prylar såklart kommer från olika "butiker", inte vanliga affärer är ju inte heller vår grej....

Nu är ju denna bloggen vare sig en modeblogg, eller en inredningsblogg, men här kommer iallafall ett foto från en älskad hörna i vårt bibliotek (älskar att ha två vardagsrum) som jag är väldigt nöjd med. Trots avsaknad av danska designelement;)

Soffa Klippan från IKEA med Marimekkoklädsel från Bemz, blå kuddar från HEMA, mönstrade kuddar från Indiska, yllepläd från Mariedal Design, 50-tals soffbord från tyska Ebay, Art nouveau-vas från antikhandel, glasskål från Iittala och ljusstakar som min mormor och morfar fick i förlovningspresent.

Det ska dock erkännas att jag är på gång att köpa en PH-lampa till köksbordet. Har haft en rislampa från IKEA för 10 euro upphängd där i ett år och nu ska den bort.....

Teknikintresse

Som alla förstår så syftar inte rubriken på mig;). Det ska inte påstås att jag har mer än baskunskaper på teknikområdet utan det har ju varit min lillebror som fått alla de generna. När han var liten och skulle rita var det bara maskiner och uppfinningar för hela slanten. Kan inte komma ihåg att han nånsin ritade en gubbe. Skulle väl ha varit en robot isåfall... Han spenderade också långa stunder med att förklara alla "ritningar" i detalj. Jag kommer ihåg långa utläggningar om tjuvlarm och brandvarnare.

Kanske kommer Oskar halka in på samma spår. Det har varit mycket superhjältar i tecknandet på sista tiden, men idag kom han hem med den här uppfinningen.

Det här är en äppeljuicemaskin. Längst till vänster finns äpplena som sedan åker ner och blir pressade och sedan åker saften in i själva maskinen och går igenom några komplicerade processer och sedan fylls juicen på flaskor längst ner.

Jag är imponerad över hans fantasi. I nästa version kan jag kanske övertala honom att fylla juicen på dryckeskartonger istället;)...